Hur betraktar du de äldre?
VÅR moderna tidsålder har sett många snabba förändringar. Bland dessa förändringar är hur människor betraktar de äldre. En gång i tiden var det nästan en allmän regel att man visade respekt för de äldre. Så är inte fallet i dag. En helt motsatt inställning utvecklas i många länder. Med avseende på detta sade en äldre universitetsprofessor:
”Ålderdomen är en sjukdom i Amerika. Den ålderstigna människan blir en spetälsk, som måste gömmas undan på en anstalt eller — om hon är lyckligt lottad och förmögen — på ett dyrbart hem för gamla, skild från övriga människor.”
Vid en undersökning av hur skolbarn såg på dem som är gamla fann man vid University of Maryland’s Center on Aging att de unga vanligtvis betraktade äldre människor som ”sjuka, ledsna, trötta, smutsiga och fula”. Det är en tidens tragedi att äldre människor blir mindre och mindre respekterade av de yngre. Mer tragiskt är det förhållandet att fler barn inte betraktar det som en plikt att ta hand om sina ålderstigna föräldrar.
Men denna inställning är inte oväntad, åtminstone inte för dem som håller sig underrättade om våra dagars händelser i ljuset av bibelns profetior. I dem förutsägs att i vår tid — de ”yttersta dagarna” för den nuvarande onda tingens ordning — skulle många vara ”egenkära, ... olydiga mot föräldrar, otacksamma, illojala, utan naturlig tillgivenhet”. — 2 Tim. 3:2—5.
Hur Gud betraktar de gamla
Det är av stort intresse och stor betydelse att se hur Gud betraktar de äldre.
När det forntida Israels folk stod i förbundsförhållande till Gud, blev de befallda: ”För ett grått huvud skall du stå upp, och den gamle skall du ära; du skall frukta din Gud.” (3 Mos. 19:32) Respekt för de gamla var således en helig plikt och var förbunden med lydnad för Gud. Aposteln Paulus sade på liknande sätt: ”Du skall inte skarpt kritisera en äldre man [även när han har fel]. Vädja däremot uppmuntrande till honom som till en far, ... till äldre kvinnor som till mödrar.” — 1 Tim. 5:1, 2.
Tillbörlig hänsyn för ens föräldrar innefattades i ett av de tio budorden, det femte budet, som framhöll: ”Hedra din fader och din moder, för att du må länge leva i det land som HERREN [Jehova], din Gud, vill giva dig.” (2 Mos. 20:12) Lägg också märke till följande bibelverser, som återspeglar Guds sätt att se på barnens förhållande till sina föräldrar:
”Hör din fader, som har fött dig, och förakta icke din moder, när hon varder gammal.” — Ords. 23:22.
”Den som övar våld mot sin fader eller driver bort sin moder, han är en vanartig och skändlig son.” — Ords. 19:26.
”Den som bespottar sin fader och försmår att lyda sin moder, hans öga skola korparna vid bäcken hacka ut, och örnens ungar skola äta upp det.” — Ords. 30:17.
”Den som slår sin fader eller sin moder, han skall straffas med döden. Den som uttalar förbannelser över sin fader eller sin moder, han skall straffas med döden.” — 2 Mos. 21:15, 17.
Vi är i dag inte underställda den mosaiska lagen med dess stadgar. (Rom. 6:14; Kol. 2:13, 14) Men de lär oss sannerligen att förstå hur betydelsefull Gud anser denna fråga vara.
I andra kulturer visas respekt
Även bland många forntida nationer, som inte styrdes av Guds lagar, visade man tillbörlig respekt för de gamla. I det forntida Egypten lärde man de unga männen att stå upp inför de äldre, som ett tecken på heder, och ge dem främsta platsen. Man lärde de unga i det forntida Grekland att vara tysta och visa vördnad för äldre människor.
I vissa delar av jorden i vår tid visar man fortfarande mycken uppskattning för äldre människor. I ett visst område i Sovjetunionen, där många människor blir över 100 år gamla, sägs det att en bidragande orsak till deras höga ålder är den respekt som man visar dem. De känner att de är till nytta och är uppskattade och intar en upphöjd plats i samhället.
I Förenta staternas tidigare historia blev vanligtvis äldre människor respekterade och åtlydda. Föräldrar tog hand om sina barn, och när barnen växte upp ansågs det som en naturlig sak att de skulle ta hand om sina föräldrar.
I New York Daily News hade man följande att säga om den inställning man i dag i en viss stad har till de äldre:
”Egendomligt nog är det en fördel i detta skede av livet [när man är äldre] att vara svart eller av spansktalande ursprung i New York. Svarta och spanskättlingar tar hand om sina gamla.
De vita gör det vanligtvis inte, och många av de uppskattningsvis 300.000 människor som är över 65 år och som bor ensamma i hyresreglerade lägenheter eller förslitna hotell och bostäder är vita.”
De äldre behöver sannerligen känna att de är uppskattade och älskade. Om de inte är det, ger de upp eller resignerar. Doktor Amos Johnson vid American Academy of Family Physicians sade:
”Jag har sett gamla människor med en relativt god hälsa som, när de gömts undan eller isolerats på hem för gamla, har totalt förlorat intresset för livet.
De vägrar att kommunicera, vägrar att äta, blir helt sängliggande, tynar bort och dör. Detta är ett sjukdomsförlopp som kallas ’isolering’, och det bör anges på dödsattesten.”
En gömd skatt
Unga människor, som intresserar sig för äldre, finner ofta att det är en berikande erfarenhet. En medelålders man sade att några av de mest intressanta och givande ”gyllene” timmarna i hans liv var de timmar han tillbringade tillsammans med äldre människor.
Varför är det så? Äldre människor har levt längre och har vanligtvis erfarit många fler saker och ting i livet. Deras uppfattningar och minnen kan vara mycket värdefulla. Och detta är till särskilt gagn då en äldre människa har levt sitt liv i överensstämmelse med Guds lagar och principer. Bibeln säger om sådana äldre: ”En ärekrona äro grå hår; den vinnes på rättfärdighetens väg.” — Ords. 16:31.
Sådana äldre människor kan liknas vid en gömd skatt. Men för att en skatt skall vara av värde måste den upptäckas och användas. De äldres rika förråd av upplysningar, vishet och synpunkter behöver utnyttjas. Barn, tonåringar, unga vuxna och medelålders människor skulle därför göra väl i att utbyta tankar med de äldre. Och om de äldre skulle vara motvilliga att ge sina kommentarer, kan man taktfullt fråga dem vilken uppfattning de har. Du kan komma att bli förvånad över hur berikande detta kan vara. Det kommer i sin tur att ge dem uppmuntran och stimulera dem.
Det är inte enbart goda råd och upplysningar som äldre kan ge; många upprörda unga människor har funnit stor frid i sinnet tillsammans med äldre människor, som ofta har en värme, känsla och förståelse som är mycket tilltalande. Ett vänligt ord från en sådan kan hjälpa till att underlätta dagens problem. Det är därför far- och morföräldrar vanligtvis är sådana utmärkta barnvakter.
Detta betyder inte att alla äldre människor ständigt talar ord av vishet och uppmuntran. (Pred. 4:13) Det finns ingen som gör detta. De kan ofta ha felaktiga uppfattningar; men det har också andra. De kan också ha egenheter alldeles som andra. Men trots deras ofullkomligheter, som förstoras i ålderdomen, anser Gud att de är värda vår aktning och respekt.
Hur man kan hjälpa
Två äldre damer, som var vänner, bodde i skilda hem i samma stad. En dag blev det ett häftigt snöfall. När en av damerna nästa morgon tittade ut, blev hon förvånad över att finna att hennes gångbana blivit skottad ren från snö.
Kvinnan undrade vem som kunde ha utfört denna vänliga handling utan att ens låta henne veta något eller be om betalning. Hon ringde upp sin väninna för att berätta om detta. Men hennes väninna sade lika förvånad att hennes gångbana också hade blivit skottad ren från snö.
Några veckor senare kom ännu ett häftigt snöfall. Nästa morgon fann båda att deras gångbanor återigen hade blivit skottade rena. Längre fram förutsades ännu ett häftigt snöfall, och det kom också. Den kvällen gick en av damerna tidigt till sängs och steg upp klockan sex nästa morgon. När hon tittade ut genom fönstret, såg hon en 12-årig pojke skotta snön.
Hur lyckliga var inte hon och hennes väninna över att veta att någon brydde sig tillräckligt mycket om dem för att utföra en sådan tjänst! Och varför så tidigt på morgonen? Det var för att de gamla damerna inte skulle se honom och känna sig tvungna att betala för arbetet. Denne pojke utförde en tjänst som var till stor praktisk hjälp. Detta är ett exempel på de många saker och ting som kan göras av andra för att lätta bördorna för dem som kommit upp i hög ålder.
Taktfull hjälp
Men på samma gång är det nödvändigt att visa balans och takt. Man får inte bli överlägsen eller nedlåtande, när man erbjuder hjälp, och inte heller obehärskad. Det är viktigt, när så är möjligt, att en äldre person känner att han eller hon fortfarande har bestämmanderätt över sitt liv.
Ett exempel som kan nämnas är en man som en dag såg en äldre kvinna bära ett tungt paket. Han frågade artigt: ”Får jag hjälpa till att bära det?” Hon log och tackade för erbjudandet men avböjde och sade: ”Nej tack, än så länge kan jag bära det själv.”
Vid ett annat tillfälle skulle en man just gå över en livligt trafikerad gatukorsning mitt i vintern. Han såg en äldre dam som stod vid trottoarkanten med orolig och ängslig blick. Han lade då märke till den hög av snö och is som hon måste gå över. Han vände sig till henne och frågade: ”Får jag hjälpa er?” Hon svarade genast: ”O ja, skulle ni vilja det?”
Besök betyder mycket
Det betyder mycket för gamla människor att få besök. En äldre person sade om dessa som kom på besök: ”De vet inte vilken glädje de ger åt den vars barn och barnbarn är långt borta.” Man kan ha en intressant erfarenhet att berätta eller något från nyheterna som kan vara av värde. Men många gånger är den största tjänst man kan göra dem att bara vara en god lyssnare.
En annan sak som många äldre människor skulle uppskatta, när de inte ser så bra som förut, är att man läser högt för dem. Man kan läsa en uppbyggande sak från ett brev man fått. Eller kanske de själva har något som de skulle tycka om att man läste högt för dem. Man skulle kunna läsa något från bibeln och sedan samtala om det tillsammans. Många finner olika upplysningar, som publicerats i tidskriften Vakna! och också i den bibliska tidskriften Vakttornet, intressanta och uppbyggande att läsa högt.
Ibland kan man också ha med sig någonting i form av en gåva som bevis på sitt intresse. Det kan vara mat, en krukväxt eller kanske någonting som man har gjort. Ja, man kan till och med ha med sig en penninggåva, om man ser att det finns ett behov. Man skulle också kunna erbjuda sig att laga till en måltid eller kanske bjuda ut dem, om de kan gå. De skulle kanske uppskatta att bli bjudna till andras hem eller till möten. Man kan erbjuda sig att följa med dit och när de är där se till att de blir väl omhändertagna.
Ibland orsakar åldrandets process sjukdomar och krämpor som hindrar någon från att gå ut för att uträtta de nödvändiga tingen, sådana som att handla. Man skulle visa verklig hjälpsamhet, om man erbjöd sig att göra detta eller se till att det blir gjort.
Det finns många sätt på vilka andra kan hjälpa de äldre att göra livet glädjerikare. Man visar, genom att göra detta, givandets gudfruktiga ande. Det hjälper också givaren — det skänker mer tillfredsställelse i livet att veta att man gjort det rätta. Och vanligtvis får de erfara att stor kärlek visas dem av mottagaren. Jesus sade: ”Det är lyckligare att ge än att få.” — Apg. 20:35.
Det var denna ande som låg bakom den goda gärning som den 12-årige pojken utförde för de två äldre damerna, när han skottade snön från deras gångbanor. Som sonen till ett av Jehovas vittnen hade han lärt en sådan gudaktig inställning genom den övning i bibelns principer som han hade fått. Hans far hade lärt honom att det inbegrep goda gärningar såväl som tro på Gud att vara en Guds tjänare. — Jak. 2:26.
Ekonomisk hjälp
I många länder finns det olika anordningar som staten har gjort för att kunna erbjuda ekonomiskt bistånd, och det skulle inte vara fel att använda sig av dessa anordningar.
Men ibland är olika former av ekonomisk hjälp utifrån inte tillräckliga, eller också kanske det inte finns sådan hjälp att få. Vilka ekonomiska förpliktelser har då i synnerhet vuxna barn gentemot sina egna gamla föräldrar och till och med far- och morföräldrar? Guds ord säger angående detta viktiga ämne:
”Men om någon änka har barn eller barnbarn, så låt dessa först lära sig att utöva gudaktig hängivenhet bland sitt eget husfolk och fortsätta att ge tillbörlig gottgörelse åt sina föräldrar och deras föräldrar, för detta är välbehagligt i Guds ögon.
Men om någon inte sörjer för sina egna, och särskilt för sitt husfolk, då har han förnekat tron och är värre än en som är utan tro.” — 1 Tim. 5:4, 8.
Det är verkligen inte rätt att säga att man inte är tvungen att ta på sig bördan av att ta hand om gamla föräldrar. Föräldrarna tog på många sätt hand om barnen. De var under arton eller tjugo år eller kanske under ännu längre tid beroende av föräldrarna för mat, husrum, kläder, undervisning, pengar och andra saker. Detta inbegrep också att föräldrarna tog hand om barnen när de var hjälplösa spädbarn såväl som när de blev sjuka. Varför skulle det då tyckas fel, om barnen, när de är vuxna, tar på sig ansvaret att ta hand om sina ålderstigna föräldrar?
Det kan naturligtvis komma en tid, när det inte längre är möjligt att personligen ge den omvårdnad som behövs till personer i hög ålder, om de blivit sjuka eller invalidiserade. De kunde kanske få bättre vård på ett sjukhus som är specialiserat på detta. Men om detta visar sig nödvändigt, bör man besöka dem ofta. Det är inte trevligt att tillbringa sina sista år på ett sjukhem.
Kommer människorna alltid att åldras och kanske till sist bli sängliggande och oförmögna att ta del i verksamheter som de en gång fann glädje i? Kommer döden alltid att vara det slutliga resultatet?