Undervisning eller underhållning — vilketdera kommer det att bli?

En kall natt lät mannen kamelen sticka in sitt huvud i tältet sedan halsen, sedan framdelen. Snart var hela kamelen inne i tältet, och mannen befann sig ute i kylan. Så lyder fabeln. På liknande sätt har tillvalsämnena som kommit in i skolans läroplan trängt undan grunden för all skolundervisning — läsning, skrivning och räkning.

DEN grundläggande undervisningen är sorgligt bristfällig i dagens skolor, och ”att man visar stort intresse för fingermålning kan inte betraktas som en godtagbar ersättning för en god grundläggande undervisning”, sade en före detta lärare. ”Skolorna har lagt sig till med en mängd olika aktiviteter, vilka vi aldrig bett om”, sade hon. ”De tar hänsyn till elevernas emotionella behov, deras sociala behov men minst av allt deras behov av utbildning. Diskussioner om familjelivet är i de flesta fall en förtäckt form av pornografi i klassrummet.”

I överensstämmelse med denna sistnämnda anklagelse hade New York Post för 19 juni 1979 denna förstasidesrubrik: ”Lektioner i avancerad sex för skolbarn”. Följande detaljer anfördes:

”Skolöverstyrelsen håller på att förbereda en genomgång av sitt sexualundervisningsprogram — att man redan i årskurs 5 skall diskutera sådana ting som tidigare varit belagda med tabu. I det nya, ’avancerade’ materialet skulle abort, homosexualitet, födelsekontroll och onani ingå. ... Skolmyndigheterna anser att man behöver ge sexualundervisning i lägre åldrar på grund av den alarmerande ökningen av icke önskade havandeskap i tonåren och veneriska sjukdomar. Myndigheterna föreslår också praktisk sexualupplysning i stället för det nuvarande materialet, som tar fram de rent biologiska processerna. Eleverna borde till exempel så tidigt som i årskurs 5 diskutera olika metoder för födelsekontroll.”

Låter det bekant? Var det inte samma argumentering man använde, när sexualundervisningen först introducerades i skolorna — nämligen att den skulle minska promiskuiteten och havandeskapen? Det enda som minskade är, som artikeln visar, förmågan att läsa, skriva och räkna.

”Negerengelska”

För flera år sedan skulle en färgad flicka som talade engelska med dålig grammatik bli rättad av sin lärare. Men under senare år har somliga kallat detta för ”negerengelska”. De menar att det är ett oskrivet språk som bör läras ut i skolan. Många färgade föräldrar har opponerat sig mot detta, därför att de vet att deras barn behöver lära sig att tala engelska korrekt och flytande för att kunna göra sig gällande på arbetsmarknaden.

Läroplanen är i många skolor överfylld med dessa tillvalsämnen, som är av ringa värde men som inte kräver någon större ansträngning av eleverna. Bekymrade lärare ser detta som ett hot mot kunskaper i de teoretiska ämnena. Ett typiskt uttalande av en lärare i samhällskunskap är detta:

”Det fria tillvalssystemet, som har utvecklats i många skolor, har haft en förödande verkan på studievanorna hos de unga eleverna. Femtonåringarna har blivit mästare i att inhandla de bekvämaste och minst krävande ämnena i läroplanens ’snabbköp’.”

Åter till grundkunskaperna!

Bestörtningen över att den teoretiska kunskapsstandarden har försämrats — från mellanstadiet upp till universitetsnivån — har lett till att den rörelse som vill att man skall gå tillbaka till grundkunskaperna har blivit en av de starkaste krafterna i amerikanskt skolväsen. År 1977 tillfrågades amerikanerna i en gallupundersökning om de ville att man skulle lägga större tonvikt vid de grundläggande färdigheterna — läsning, skrivning och räkning — eller inte. Drygt 83 procent av dem sade att de ville det. De privata skolorna, däribland de religiösa skolorna, har blomstrat på grund av att människor är missnöjda med de allmänna skolornas dåliga resultat. När chefen för skolstyrelsen i staten Florida — där det finns omkring 300 religiösa skolor — fick stå till svars för varför dessa skolor inte ålades att uppfylla vissa normer, svarade han:

”Vi är inte i den ställningen att vi kan tala om någon annans normer, förrän vi har fått ordning på de allmänna skolorna. Hur skall vi våga kasta sten, när vi sitter i glashus?”

Man gjorde en undersökning av 34 gymnasier som hade haft oförändrade eller högre poängmedelvärden vid inträdesproven till högskolan. De var utspridda över hela USA, både bland de rikare och de fattigare samhällsklasserna. De utgjorde ett tvärsnitt av landet — både socialt och ekonomiskt. Dessa skolor strävade efter att ha erfarna lärare som håller på höga normer och som inte satsar på ”sådana undervisningsmetoder som är på modet, såsom den typ av förslappande undervisning som kallas ’öppna klassrum’”. De elever som har högre poäng ”väljer oftare teoretiska ämnen — såsom matematik, främmande språk, engelska och naturvetenskapliga ämnen — än elever i skolor som haft kraftigt sjunkande poängmedelvärden”. Och lärarna får ett starkt stöd av föräldrarna.

Ingen genväg till kunskapen

Edward T. Hall undervisade i engelska i Amerika i 28 år. År 1974 for han till Botswana i Afrika för att undervisa där. ”Jag undervisar pojkar och flickor i engelska, ett språk som är främmande för dem”, sade han. ”De klarar det bättre än vad mina amerikanska elever gjorde.” Han ogillar den undfallande inställningen man har i dag. I Botswana är hans undervisning fordrande och utan krusiduller.

”Gammalmodigt? Tjatigt? Tråkigt?” frågar han. Ja. ”Tråkiga övningar är nödvändiga för att man skall kunna lära sig tala och skriva engelska korrekt, precis som skalövningar på piano är nödvändiga för att man skall kunna spela konserter.” I Amerika är lärarna rädda att de skall undertrycka elevens ”individualitet” och ”skapande förmåga”, om de rättar till hans engelska. Han liknar detta vid att lära sig spela tennis utan att använda nät, och han säger: ”Vi måste sluta att spela tennis utan nät — vi måste låta eleverna få träna sig och öva sig i sitt språk, precis som de måste träna när det gäller sport och musik.”

”Sanningen är den att i södra delen av Afrika har rasfördomar funnits till i många hundra år. Det är först under de 10 senaste åren av oberoende som vi i Botswana har lyckats bli fria från dem. Under många hundra år betraktade de vita i södra Afrika afrikanen som ett underlägset tjänstehjon som inte kan tänka eller handla på ett civiliserat och kultiverat sätt.”

Det är inte underligt att en besviken och missräknad lärare i engelska i staden New York sade: ”Det måttband som nu används i fråga om undervisningen kunde lika gärna vara ett gummiband.” För att måttstocken återigen skall bli tillförlitlig måste underhållningen ersättas av undervisning.

[Bild på sidan 10]

Somliga akademiker skulle åter behöva lära sig de grundläggande färdigheterna