Vad människor kan äta

NÄR vi talar om föda, tänker människor i vissa delar av världen på sådant som kött åtminstone en gång om dagen, olika grönsaker och frukter och olika slags efterrätter och drycker.

Men många hundra millioner människor kanske bara ser något lite kött eller inget kött alls under hela sin livstid. De har ett ständigt kosthåll av bara några få födoämnen, t. ex. ris tre gånger om dagen tillsammans med några få grönsaker. De kanske någon gång då och då får en bit fisk eller kött. Antingen finns det inte tillgång till bättre kost, eller också är de alltför fattiga för att ha råd till det.

Men människor världen utöver äter många olika födoämnen, som hungriga människor någon annanstans också skulle kunna äta.

Vad är föda?

Föda definieras som ”näringsämnen som absorberas eller upptas i en levande varelses kropp i syfte att ge tillväxt eller för att återuppbygga”. Föda är ”allt som ger näring, utvecklar eller uppehåller”.

Med tanke på denna definition tycks det som om det praktiskt taget finns oändligt mycket i växt-, djur- och insektsvärlden som kan kallas föda. Människor i dag förlitar sig olyckligtvis på endast några få basväxter när det gäller föda. Men vid en eller annan tidpunkt under historiens gång har människor ätit många tusen olika sorters växter.

En grupp vetenskapsmän rapporterade om 30 föga kända arter av tropiska växter som kunde ge föda åt människor, men som inte nu utnyttjas. En afrikansk vetenskapsman antecknade tusentals växtarter i Afrika, men endast några få användes, sådana som majs, ris och sötpotatis. Och dessa var ”lånade” från andra kulturer.

Olika födoämnen

Somliga säger att andra föga kända växter är alltför främmande för att ätas. Men en vetenskapsman svarade: ”Kom ihåg att nästan allting äts av någon någonstans.”

En vetenskapsman rekommenderade daggmaskar blandade tillsammans med annan föda som en förnämlig proteinkälla. Är du förvånad över detta förslag? Tidskriften Science Digest rapporterade att en kvinna, som hade hemkunskap som sitt huvudämne vid ett universitet i Kalifornien, ”regelbundet äter insekter, och hennes favoriter är termiter, gräshoppor, bin och mjölbaggar”.

En smakpanel provsmakade en del av hennes ”delikatesser”. Vad tyckte den om dem? Efter det att panelen smakat hennes termitpilaff, bisoppa och bröd (vari ingick antingen syrsor eller gräshoppor), var den mycket entusiastisk. En av medlemmarna sade: ”Termitpilaffen var min favoriträtt.”

Den amerikanske antropologen Aubrey Williams provsmakade ”fiskpizza” som var gjord av rester av filead torsk, fjärilslarver, rostade gräshoppor, fjärilar, daggmaskar och bikakor. Vad sade han om detta? ”Jag vet att det låter motbjudande, men när man börjar tänka efter, så är det inte någon större skillnad mot att äta sniglar. Och att skala en gräshoppa eller en kackerlacka för att äta skiljer sig inte mycket från att skala en räka.”

Inställningarna skiftar

Eftersom alla människor överallt är biologiskt lika, kan deras kroppar uppehållas av samma slags näringsämnen. Varför är det då så att inte alla äter allt det som andra äter?

Hur känner du det när du hör att andra människor någonstans äter hund, katt, råtta, mus, orm, groda, daggmask, häst, apa eller elefant? Känner du dig illa berörd? Vilka känslor du än har, så kom ihåg att vad du har som favoritföda kanske betraktas som motbjudande av någon annan på annat håll.

Problemet består kanske därför inte i vad man äter som föda, utan i var man är född och vilket slags föda man har blivit van vid att äta sedan barndomen. Det kan också bero på din religiösa övertygelse eller din kulturella bakgrund.

Det kan tyckas motbjudande för någon som växt upp i Europa eller Nordamerika att höra att människor i vissa delar av Afrika tycker om daggmask. På samma sätt skulle det kunna vara motbjudande för en människa som fostrats upp i någon del av Afrika att få reda på att somliga människor i Europa och Amerika tycker om att äta grodor.

En person i Indien kanske blir mycket upprörd och vred när han hör att européer och amerikaner använder nötkött som föda. För en muselman är det vanhelgande att äta fläsk. Och somliga européer skulle skratta åt tanken att vuxna människor använder majs som föda, men för andra människor är vissa sorters majs mycket åtråvärda.

En balanserad syn

Det förhållandet att somliga människor äter födoämnen som andra betraktar som ovanliga eller motbjudande är därför till stor del en fråga om inställning. Eftersom människor i en del av världen kan äta dessa födoämnen och uppehålla livet, skulle — från fysisk ståndpunkt sett — vem som helst också kunna få näring från dem.

Människan är omgiven av alla slags födoämnen. Men hennes kräsna personlighet har lett till att hon tycker om vissa födoämnen och finner andra motbjudande. Detta kan vara helt i sin ordning i tider av överflöd, men i tider av svält hindrar det henne från att få näring.

Det är av intresse att lägga märke till det som bibeln säger angående människans ursprungliga livsmedelstillgång: ”Se, jag [Gud] giver eder alla fröbärande örter på hela jorden och alla träd med fröbärande trädfrukt; detta skolen I hava till föda.” (1 Mos. 1:29) Gud gjorde längre fram detta tillägg: ”Allt som rör sig och har liv skolen I hava till föda; såsom jag har givit eder gröna örter, så giver jag eder allt detta. Kött, som har i sig sin själ, det är sitt blod, skolen I dock icke äta.” — 1 Mos. 9:3, 4.

Det är tydligt att Gud sörjde för att människan fick en stor variation av växt-, djur- och insektsliv, som skulle kunna tjäna som föda för att uppehålla livet. Det är därför som bibeln ytterligare framhåller att ”Guds hela skapelse är förträfflig, och inget är att förkasta [som föda] om det tas emot med tacksägelse”. — 1 Tim. 4:4, 5.