Del 1
Sökandet efter liv i yttre rymden
LIV i yttre rymden. Vad säger det dig? Kommer du att tänka på science fiction-böcker och filmer om raketfärder till avlägsna planeter för att utforska nya världar eller för att kommunicera med civilisationer vid universums utkanter?
Eller tar du allvarligt på möjligheten att det finns liv utanför jorden, utomjordiskt liv som det kallas? Om du gör det, då känner du kanske till att en del vetenskapsmän tror att studiet av livet utanför jorden (en vetenskap som benämns ”exobiologi” eller ”rymdbiologi”) ställer i utsikt längre liv, bättre hälsa, större frid och oändligt mycket större kunskap för oss människor.
I dag ägnar sig ett stort antal vetenskapsmän och seriösa tänkare åt att leta efter eller få kontakt med liv i yttre rymden, till exempel på andra planeter. I rapporten ”The Possibility of Intelligent Life in the Universe” (Möjligheten till intelligent liv i universum) till amerikanska kongressens kommitté för vetenskap och teknologi framhölls det:
”Den mycket gamla uppfattningen att människan är ensam i universum håller så sakta på att försvinna. ... Nyligen gjorda beräkningar av människor av viss betydenhet antyder att det är sannolikt att det finns åtminstone 1 million avancerade civilisationer enbart i Vintergatan. Sökandet efter metoder för att komma i kontakt med dessa andra civilisationer har påbörjats.”
Varför anser många vetenskapsmän att det kan finnas andra avancerade civilisationer? En del av dem resonerar som så att det finns millioner och åter millioner galaxer liknande vår egen, Vintergatan, som i sig själv omfattar omkring 200.000.000.000 stjärnor liknande vår sol. Det måste alltså finnas planeter kretsande kring många av dessa solar och då också avancerade civilisationer på en del av dessa planeter. Tycker du att detta verkar förnuftigt? I en del kretsar är man så fast övertygad att man över hela världen gör omfattande försök att upptäcka utomjordiskt liv och att kommunicera med dessa levande varelser.
Vilka försök görs?
Om du reste till Arecibo i bergstrakterna på Puerto Rico, skulle du där finna ett gigantiskt teleskop vara i funktion. Nej, det är inte ett teleskop med glaslinser eller speglar, inte heller ett teleskop med ett okular genom vilket man kan titta. I stora drag är det en enorm aluminiumskål, som är 300 meter i diameter och har en uppsamlande yta på 7 hektar. Detta är inget optiskt teleskop, utan ett radioteleskop. Det har den speciella formen av en sfärisk antenn, som är utformad för att samla upp naturligt radiobrus från avlägsna platser i rymden. Men det skulle också kunna fånga upp radiosändningar från avancerade civilisationer var som helst i universum, om sådana existerar.
Även om Förenta staternas teleskop i Arecibo är exceptionellt stort och väger 625 ton, är denna anläggning ingalunda ensam i sitt slag. I Sovjetunionen, Storbritannien och andra nationer avlyssnar man också yttre rymden med instrument av det här slaget. Man ställer in teleskopet på universum och söker efter intelligenta budskap, precis som du ställer in din transistorradio och vrider antennen för att leta efter den radiostation du vill lyssna på. Förhoppningen är att det inte bara finns intelligenta varelser på andra planeter, utan att de också sänder ut budskap som vi kan fånga upp.
Det kostade drygt 75.000.000 kronor att bygga radioteleskopet i Arecibo, och det kostar mer än 18.000.000 kronor per år att driva det. Om du kan föreställa dig den sammanlagda kostnaden av sådana försök i alla länder, inser du att sökandet efter liv i rymden är en seriös angelägenhet.
Men sådana kostnader är bara småslantar i jämförelse med vad projektet CYCLOPS skulle kosta. Detta projekt, som föreslagits av amerikanska vetenskapsmän, skulle vara en koncentrerad ramp av omkring 1.500 antenner, vilka vardera skulle vara 100 meter i diameter och vilka skulle kunna riktas gemensamt med hjälp av en dator. Man beräknar att detta projekt, som täcker en yta på 65 kvadratkilometer, skulle kosta mer än 90.000.000.000 kronor att bygga och mer än 450.000.000 kronor varje år att driva.
Entusiasmen för att få kontakt med liv i yttre rymden är inte begränsad till att avlyssna universum. Vetenskapsmännen anropar också universum genom att med kraftiga signaler säga: ”Hallå där ute, kan ni höra oss?” De sänder ut meddelanden i yttre rymden.
Alltsedan vi fick radio och television, har en del elektromagnetiska signaler läckt ut i rymden. Men dessa utsändningar har varit avsedda att nå andra platser på jordens yta, inte långt ut i rymden. Man anser alltså att även om det skulle finnas intelligenta varelser på andra planeter eller i avlägsna galaxer, skulle de troligen inte kunna upptäcka och tyda våra relativt svaga radio- och TV-utsändningar. Och med tanke på innehållet i många av dessa program, skulle detta knappast vara någon större förlust.
Hur som helst har man under senare år gjort allvarliga försök att med kraftiga signaler sända ut meddelanden i rymden. Vi vet att detta är möjligt, eftersom man har haft radio- och TV-förbindelser med rymdfarkoster på månen och med rymdsonder som sänts till Venus och Mars. Ett exceptionellt kommunikationsförsök gjordes den 16 november 1974. Radioteleskopet i Arecibo gjordes om till en kolossal radarsändare, som skickade ut ett meddelande till Messier 13, en i närheten av Vintergatans utkant belägen stjärnhop på omkring 24.000 ljusårs avstånd från jorden. Meddelandet var en unik kod, som vetenskapsmännen anser att vilken som helst civilisation, som är tillräckligt tekniskt avancerad för att fånga upp meddelandet, skulle kunna tyda.
Men budskapen till yttre rymden har inte alltid varit så komplicerade. Rymdfarkosten Pioneer 10, som sändes till Jupiter och som nu är på väg bort från vårt solsystem, bär en speciell tavla som skall ge information till eventuella utomjordiska varelser som finner den. På tavlan finns en teckning av en man och en kvinna, såväl som en skiss över solsystemet, och det anges också att rymdsonden kommer från jorden.
Ett annat sådant försök var en två timmar lång inspelning av ”ljud från jorden” på en grammofonskiva av koppar, vilken har monterats fast på de båda rymdfarkosterna Voyager — rymdfarkoster som färdas genom solsystemet. Grammofonskivan innehåller hälsningar på 50 språk och meddelanden från ett par valar som ”talar” samt ljudet av regn, bilar och vulkaner. På skivan finns till och med inspelningar av såväl jazz- och popmusik som klassisk musik.
Andra vetenskapsmän, som inte väntar på att kunna kommunicera med intelligenta levande varelser utanför jorden med hjälp av radio, har koncentrerat sig på den mera grundläggande forskningen att försöka bevisa att det över huvud taget existerar sådant liv.
Du kommer kanske ihåg hur spännande det var när ”mångrus” fördes tillbaka till jorden. Frågan var: Skulle man finna något bevis på levande material eller tidigare livsformer i detta ”mångrus”? Nej, man fann inte några sådana bevis. Sedan riktade man uppmärksamheten på planeterna, i synnerhet Mars.
Även om seriösa vetenskapsmän sedan länge hade avfärdat möjligheten att finna ”marsmänniskor”, ville de ändå leta efter mikroskopiska livsformer. Ombord på rymdfarkosterna Viking 1 och Viking 2, som nådde Mars’ yta år 1976, fanns särskilt utrustade laboratorier för att analysera marken på Mars. Mekaniska armar på rymdfarkosterna skrapade ihop markprover och förde in dem i laboratorierna. Där blev markproverna föremål för långa och komplicerade experiment med hjälp av instrument som kan upptäcka liv. Detta var ett stort steg i sökandet efter liv i yttre rymden.
Varför? Vad betyder det för dig?
Alla dessa pengar och all denna ansträngning. Varför? Är det ren nyfikenhet? ”Långt därifrån”, skulle astronomer, biologer och också många människor på gatan svara. ”Det mest spännande vi kan finna inom vetenskapen är liv på en annan planet”, säger astronomen Frank Drake, som arbetar med Areciboprojektet. Astronomen och biologen Carl Sagan, som förmodligen är den mest kände och ivrige exobiologen, förklarar på liknande sätt: ”Den vetenskapliga, logiska, kulturella och etiska kunskap som finns att vinna genom att ta in galaktiska utsändningar kan i det långa loppet vara den mest genomgripande enskilda händelsen i vår civilisations historia.”
”Men exakt vad är det vi kan vinna?” kan du undra. Sagan hävdar i sin bestseller Broca’s Brain att avancerade teknologiska samhällen på andra planeter skulle kunna ge oss lösningen på våra jordiska problem: livsmedelsbristen, befolkningstillväxten, energitillgången, de trytande naturtillgångarna, krigen och föroreningarna. I ännu mera optimistiska ordalag utmålar tidskriften Omni framtiden: ”En del avancerade civilisationer skulle kunna lära oss hur man bevarar livet, hur man undviker olyckor och självmord genom kärnvapenkrig eller genom vårdslös förstöring av miljön på vår egen planet, jorden. De skulle till och med kunna uppenbara för oss hur vi kan bli odödliga.”
Det är lätt att förstå varför sådana framtidsutsikter kan skapa entusiasm. Men är det troligt att dessa utsikter kommer att förverkligas, och kan vi med goda skäl ta dem i övervägande i förbindelse med sökandet efter liv i yttre rymden?
Du får bilda dig din egen uppfattning om sökandet efter utomjordiskt liv. Men du behöver inte rätt och slätt gissa. Det finns bevis som du kan ta i betraktande och som kan ha betydelse för din framtid.
[Infälld text på sidan 6]
”Hallå där ute, kan ni höra oss?”
[Infälld text på sidan 7]
På de båda Voyagerfarkosterna finns en grammofonskiva med ljud från jorden: hälsningar på 50 språk, valar som ”talar”, bilar, regn, jazz- och popmusik