Karismatisk förnyelse — vad är det?
DE FÖRSAMLADE gudstjänstdeltagarna har sina huvuden böjda som i bön. Allt är stilla och lugnt. Sedan hörs ett svagt ljud av röster — ett mummel av böner. Luften fylls plötsligt av höga röster. Armar, händer och ansikten lyfts upp, och det blir en exalterad och upphetsad atmosfär!
I det ögonblicket börjar människorna ropa religiösa fraser sådana som ”prisa Herren!” och ”halleluja!” Sedan börjar någon tala på ett ”språk” som ingen förstår. Tårarna rinner, och deltagarna tycks komma i hänryckning.
Var detta ett av pingströrelsens möten? Man skulle ha kunnat tro det ända tills för några år sedan. Den scen som beskrivs ovan skulle lika väl ha kunnat vara ett möte som hölls i en episkopalkyrka eller på ett stadion vid ett romersk-katolskt universitet eller vara ett möte som hölls av en blandad grupp av katoliker och protestanter var som helst.
Det har i andra generationer funnits människor som påstått sig ha gåvor av gudomlig ynnest (grekiska: charismata). Den äldre pingströrelsen med sina gåvor av ”tungomålstalande” och ”helbrägdagörelse” sägs vara en karismatisk rörelse. Dessa gåvor tror man kommer från Guds heliga ande.
Den nya karismatiska väckelsen
På 1960-talet tycktes kyrkorna i allmänhet befinna sig i ett andligt förlamat tillstånd. Antalet medlemmar sjönk, och det blev en oroande brist på sökande till prästseminarierna. Men då, plötsligt, kom den nya karismatiska väckelsen. Hur hände det?
År 1959 började i en episkopalkyrka i Kalifornien åtskilliga medlemmar att tala i tungor. Senare började en episkopalpräst i en annan kyrka att göra detsamma. Då prästen blev förflyttad till staten Washington, började tungomålstalandet också där. Idén spred sig till protestantiska seminarier, universitet och kyrkor över hela Förenta staterna. Under senare delen av 1960-talet började en grupp katoliker vid Duquesne University i Pittsburgh att tala tungomål. Nyheten om detta spred sig, och scenen upprepades vid andra romersk-katolska universitet och kyrkoförsamlingar. Snart började några av dessa grupper från olika religioner komma tillsammans till möten och tala i tungor och helbrägdagöra.
Rörelsen spred sig till andra länder. Tidningspressen rapporterade om många tusen som var närvarande vid de karismatiska konventen i stora städer i världen. År 1980 visade en opinionsundersökning att omkring 29 millioner vuxna amerikaner ansåg sig vara karismatiska kristna.
Vad betyder det?
Många ärliga och uppriktiga människor betraktar dessa händelser som bevis för att Guds heliga ande är i verksamhet i en karismatisk förnyelse för att hjälpa religionen att få framgång igen. Det kan inte förnekas att någonting har hänt dessa människor med många religiösa bakgrunder. Och de har helt visst en önskan att behaga Gud.
Eftersom det förhåller sig så, borde man vilja göra en omsorgsfull undersökning av rörelsen för att se vad den verkligen har uträttat. Finns det bevis för att den har Guds godkännande? Är det på detta sätt som Gud verkar i vår tid?