Är människan ur stånd att skapa fred?
Drygt 2.500.000.000.000 kronor används varje år till rustningar. Är människan av naturen krigisk?
DET kan helt visst förefalla så. För närvarande spenderas drygt 2.500 milliarder kronor om året på rustningar. Det har sagts att världen har upplevt bara 26 dagar av fred sedan andra världskriget slutade. När ett land inte strider mot sina grannländer, råder det ofta inre stridigheter — en religion mot en annan, barn mot föräldrar, äkta män mot hustrur. I Japan, ett land som länge har varit känt för flit, harmoni och respekt för föräldrar, upplever man nu en 42-procentig ökning av ungdomsbrottsligheten. Mycket av den här brottsligheten, som i ett färskt nummer av tidskriften Newsweek kallades det ”japanska ungdomsskalvet”, tycks vara ”besinningslös vrede” mot lärare, föräldrar och polisen.
Somliga menar att människan i grund och botten är ett krigiskt djur och ur stånd att skapa fred. Som dr Polykarp Kusch, nobelpristagare år 1955 och professor i kärnfysik vid University of Dallas i USA, sade: ”I sista hand, när de större tillgångarna har försvunnit, kommer vi att angripa varandra med pilbågar och stridsyxor.”
Men är människan av naturen krigisk? Nej. De många exempel på människor som lever i fred med varandra utgör bevis för att hon inte är det. Ta till exempel Tasadayfolket, som lever i Filippinernas regnskogar. En vetenskapsman som bodde tillsammans med dem under någon tid sade: ”De känner inte till mord eller krig! De har aldrig hört talas om något sådant” Och hur förhåller det sig med de mer än 2.000.000 Jehovas vittnen, som finns i praktiskt taget varje land på jorden och som likväl inte är engagerade i någon nations konflikter? I en portugisisk katolsk missionstidskrift skriver en romersk-katolsk nunna om Jehovas vittnen i Moçambique: ”Och hur annorlunda skulle inte världen vara, om vi alla vaknade upp en morgon och bestämde oss för att utan tvekan vägra ta till vapen igen, till vilken kostnad eller av vilket skäl som helst, precis som Jehovas vittnen!” Människan är alltså i stånd att skapa fred. Men om det förhåller sig så, varför förekommer det då krig?
Varför förekommer det krig?
Ytligt sett tycks det finnas flera skäl. När ett krig bryter ut, anser de nationer som är inbegripna att skälen är giltiga. Krig har utkämpats om gränsområden. Verkliga eller inbillade farhågor för ekonomisk underlägsenhet ligger till grund för andra krig. Detta tycks ha varit en av orsakerna till att japanerna lade under sig Manchuriet före andra världskriget. Förenta staterna befann sig mitt i den stora depressionen, som började år 1929. Den nationalistiska, protektionistiska politik som Förenta staterna och andra handelspartner började föra till följd av depressionen var en faktor i Japans beslut att försöka tränga in i angränsande länder för att öka sitt inflytande och utvidga sin ekonomiska potential.
Nationalism, fördomar, orättvisor och kommunikationssvårigheter har varit roten till andra konflikter. I alltför många fall har härarna följt sådana ledare som Hitler, Napoleon och Alexander den store, ledare som har hyst ett överdrivet begär efter personlig ära och utmärkelse.
Men vad har bibeln att nämna, utöver dessa uppenbara yttre anledningar, som de grundläggande orsakerna till krig? Bibeln visar att själva roten till problemet är människan själv. Det har träffande sagts att krig inte orsakas av gevär, stridsvagnar och bomber, utan av människor, men det bör kanske tilläggas: människor som är själviska. Om sådana själviska attityder hos människan som fördomsfullhet, hat och svartsjuka ersattes av kärlek, medkänsla och en förlåtande anda, skulle vi få se krig såväl som andra stridigheter upphöra. Jesus sade: ”Ut ur hjärtat kommer till exempel onda överväganden, mordgärningar.” — Matteus 15:19.
Men varför har människan dessa skavanker? Är hon sådan av naturen — skapad på det sättet? Nej, bibeln visar att Gud gjorde människan god, fullkomlig. Som Predikaren 7:30 förklarar: ”Se, detta har jag funnit, att Gud har gjort människorna sådana de borde vara, men själva tänka de ut mångahanda funder.” Det var först sedan människorna sökte vara oberoende av Gud och hans styre och därigenom syndade som själviska tankar och begär började komma upp i deras sinne och hjärta. Detta ledde sedan till vrede, osämja och krig. — 1 Moseboken 4:5.
Bibeln anger en annan orsak till krig, när den i 1 Johannes 5:19 framhåller: ”Hela världen befinner sig i den ondes våld.” Den onde, Satan, djävulen, har utövat ett stort inflytande på mänsklighetens historia och dess krig. Hans önskan har varit att vända alla män och kvinnor bort från Guds styre. Och krig har varit ett utmärkt sätt att åstadkomma detta. Genom att använda sig av opinionsbildarna har Satan framgångsrikt underblåst krig, som på många sätt medfört att Gud blivit vanärad.
Bibeln framhåller också avsaknaden av en stark, allmänt erkänd regering som en bidragande orsak till konflikter. Vetenskapsmannen Isaac Asimov sade: ”Det internationella samarbetet måste ta formen av en världsregering, som är tillräckligt effektiv för att fatta och genomdriva de nödvändiga besluten och gentemot vilken de enskilda nationerna inte skulle ha vare sig rätten eller styrkan att ta till vapen.”
Men utgör inte Förenta nationerna ett försök till just en sådan världsregering? Nej, för alla medlemsnationerna har hållit fast vid sin nationella suveränitet och vägrat att ge Förenta nationerna full myndighet. Det tycks vara så att FN är blott och bart ett forum för att dryfta politiska meningsskiljaktigheter och inte en central regering som alla underställer sig. När det uppstår konflikter mellan medlemsnationerna, har FN inte kunnat göra mycket mera för att skapa fred än att bara ge uttryck åt sitt ogillande. Förenta nationerna är inte den världsregering som vi så väl behöver.
Hur förhåller det sig med de krig som omnämns i bibeln?
Av de krig som omnämns i bibeln tycks många ha haft Guds godkännande. Hur kommer det sig? Om vi granskar de krig som hade Guds stöd, kommer vi att finna att de utgör exempel på hur Jehova brukade sina rättigheter som universums Suverän. Som ”hela jordens domare” har han sannerligen rätt att avlägsna ondska och omoraliskhet från jorden. (1 Moseboken 18:25) Vid vissa tillfällen använde Jehova sådana naturfenomen som översvämning och jordbävning för att åstadkomma detta, medan han vid andra tillfällen brukade vissa nationer som sina skarprättare. — 1 Moseboken 6:5—8; 4 Moseboken 31:3.
Vi finner att det i synnerhet förhöll sig så med Israels nation. Israeliterna blev av Gud befallda att utrota vissa avkomlingar av Kanaan ur det utlovade landet. I 5 Moseboken 9:4 (NW) anger Mose klart och tydligt orsaken till detta, när han säger: ”Det ... är för dessa nationers ondskas skull som Jehova driver bort dem framför dig.” I Halley’s Bible Handbook framhålls det på sidan 161 om dessa människor: ”Kananéerna utövade ... sin gudsdyrkan genom att inför sina gudar hänge sig åt sedeslösa utsvävningar såsom en religiös rit; och sedan dödade de sina förstfödda barn såsom offer åt samma gudar. Det förefaller i hög grad vara så att Kanaans land hade blivit ett slags Sodom och Gomorra i nationell skala. ... Hade en civilisation med sådan avskyvärd orenhet och brutalitet någon rätt att existera längre? ... Arkeologer som gräver i kananeiska städers ruiner undrar varför Gud inte tillintetgjorde dem tidigare än han gjorde.”
Intressant är att bibeln visar att Jehova inom kort på nytt kommer att utöva sin myndighet som universums store Suverän genom att göra slut på alla dem som i våra dagar bryter mot hans morallagar. — 1 Korintierna 10:11, 12; 2 Tessalonikerna 1:6—9.
Kan man hoppas på en värld utan krig?
Bibeln talar om Jehova som ”den Gud som ger frid”. (Romarna 15:33) Eftersom människors alla ansträngningar att åstadkomma fred har slutat så sorgligt, gör vi väl i att undersöka hur Jehova har för avsikt att införa fred.
Den fred som Gud erbjuder är inte grundad på fruktan för andra länders robotförråd eller på ömsesidiga fredsfördrag. Bibeln visar att Guds sätt att åstadkomma fred börjar med undervisning, som åstadkommer en genomgripande förändring av människors tänkesätt och av de inställningar som utgör själva roten till problemet. Sedan långt tillbaka har nationers ledare låtit undervisa barnen, så att de senare i livet skulle följa dem ut i krig. Mitsui Sanshiro, till exempel, tillbringade 12 år i japanska armén i Manchuriet, men han är nu ett kristet vittne för Jehova. Han påminner sig att han från allra första året i skolan ända tills han tog examen blev undervisad i Shūshin eller ”etik”. Under dessa ”etiklektioner” fick de lära sig att det var en stor heder att ge sitt liv för landet och kejsaren. Jehova däremot undervisar sitt folk om fridens vägar. Som det heter i Jesaja 54:13 (NW): ”Alla dina söner skall vara personer som blir lärda av Jehova, och dina söners frid skall vara överflödande.”
Med hjälp av bibelstudium blir många människor lärda att följa fridens vägar. En japansk man, som tidigare varit revolutionär, berättar om hur han tack vare ett sådant bibelstudium kunde ändra sig och bli en fridsam kristen. På universitetet läste han bestsellern Toshi Ronri, eller ”Stadslogik”, en bok som i detalj påvisade samhällets förändring till det sämre i städerna. Han lät sig ryckas med av det han hörde i tal och läste i böcker om existentialismen, kommunismen och andra radikala filosofier.
Han tyckte att han måste göra någonting för att åstadkomma en förändring. Han förenade sig så småningom med en ultraradikal ”röd armé” och tog ledningen i dess verksamhet. Dess mål var att genom en våldsam revolution åstadkomma en förändring av styrelseskicket och införa ett proletär- eller arbetarsamhälle. Med tiden blev han emellertid besviken på grund av att det förekom inre stridigheter och till och med mord på oliktänkande inom gruppen, liksom att så många oskyldiga medborgare blev skadade för att gruppen skulle uppnå sina mål. Han lämnade gruppen och började senare studera bibeln tillsammans med Jehovas vittnen. I deras budskap fann han vad han länge hade letat efter — grundvalen för verklig fred och hoppet om en bättre värld. Bland Jehovas vittnen kunde han också se att undervisningen i att vara fridsam och fredstiftande redan medförde goda resultat. Nu använder han tillsammans med sin hustru och sina tre barn många timmar varje månad till att tala med andra om Guds uppsåt att införa fred.
Behovet av en central världsregering, som alla är villiga att godta och underordna sig, har länge erkänts som ett grundvillkor för att uppnå fred. Önskan att upprätta en sådan regering har legat bakom många så kallade världserövrares ansträngningar, såväl som upprättandet av Förenta nationerna.
Bibelboken Daniel visar att Jehova kommer att upprätta just en sådan världsregering och förinta alla söndrande former av styre som nu finns. I Daniel 2:44 heter det: ”I de konungarnas dagar skall himmelens Gud upprätta ett rike, som aldrig i evighet skall förstöras. ... Det skall krossa och göra en ände på alla dessa andra riken, men självt skall det bestå evinnerligen.”
Denna Guds världsregering kommer att genomföra vissa mycket nödvändiga förändringar för att införa fred. Den kommer att förstöra alla vapen. (Jesaja 2:4; Psalm 46:9, 10) Den kommer att avlägsna alla nationsgränser, vilket kommer att möjliggöra en jämn och förnuftig fördelning av världens befolkning och jordens tillgångar. Eftersom språkbarriärerna länge har gjort det svårare att uppnå världsfred, kommer Guds regering att införa ett gemensamt språk för alla människor. Den här regeringen kommer att skapa en miljö, i vilken människan kan återvända till fred med sin Skapare och till fullkomlighet i fråga om förstånd och känslor, vilket allt är nödvändigt för verklig, bestående fred. — Sefanja 3:9, NW; Uppenbarelseboken 21:3, 4; 22:2.
Men är inte allt detta en utopi? Kommer det inte att finnas människor som helt enkelt inte vill samarbeta med och rätta sig efter Guds fredstiftande och fredsbevarande världsregering? Detta skulle mycket väl kunna inträffa, men bibeln visar hur det problemet kommer att lösas. Också i våra dagar har många människor en stark benägenhet att ge efter för nedärvd ofullkomlighet och motsätter sig tanken på att lyda Guds lagar och erkänna hans rätt att styra. Som det visades tidigare i den här artikeln kommer Jehova att på nytt bruka sina rättigheter som Skapare och Suverän, och han skall avlägsna dessa upprorsmakare, sedan han har gett dem tillräcklig tid och möjlighet att ta lärdom och ändra sig. Detta kommer att vara absolut nödvändigt för att skydda deras intressen som verkligen önskar bestående fred. I Psalm 37:10, 11 (NW) heter det: ”Endast en liten tid ännu, så skall den som är ond inte vara mer. ... Men de ödmjuka själva skall besitta jorden, och de skall i sanning finna sin utsökta lust i överflödet av frid.”
Till all lycka visar bibeln att vi lever i den tid då vi kommer att börja se uppfyllelsen av dessa underbara löften. Gud skall inom kort avlägsna alla dem som sätter i gång och understöder krig. Vilken outsäglig glädje! Tidsåldrarnas dröm skall uppfyllas. Det kommer att bli verklig, bestående fred! Guds vilja är fullständigt säker och viss. Kommer vi att underordna oss den? Detta är ett personligt val som vi var och en måste träffa. Som Guds ord framhåller: ”Jag har förelagt dig liv och död, välsignelsen och förbannelsen. Och du måste välja livet för att du må förbli vid liv, du och dina avkomlingar.” — 5 Moseboken 30:19, NW; Josua 24:15.
[Infälld text på sidan 6]
Medlemsnationerna har vägrat att ge Förenta nationerna full myndighet. När det uppstått konflikter, har FN inte kunnat göra mycket för att få slut på dem
[Infälld text på sidan 8]
Behovet av en central världsregering har länge erkänts som ett grundvillkor för att uppnå fred. Guds världsregering kommer att genomföra de nödvändiga förändringarna
[Infälld text på sidan 9]
Guds sätt att skapa fred börjar med undervisning, som åstadkommer genomgripande förändringar av människors inställningar
[Bild på sidan 5]
Den fridfulla parken i Hiroshima i Japan utgör en kontrast till stora delar av den krigshärjade världen och påminner om orden i Psalm 37:10, 11 (NW): ”Endast en liten tid ännu, så skall den som är ond inte vara mer. ... Men de ödmjuka själva skall besitta jorden, och de skall i sanning finna sin utsökta lust i överflödet av frid.”
[Bild på sidan 6]
Staty som symboliserar att nationer smider sina svärd till plogbillar — FN-byggnaden
[Bild på sidan 7]
I fredsparken i Nagasaki i Japan finns den här statyn som symboliserar människans innerliga längtan efter fred