Finns det inget sätt att undvika kärnvapenkrig?

Kommer jorden att förintas i ett kärnvapenkrig?

DET som har sagts här är inte några domedagsprofetior från någon fundamentalistisk religiös sekt. Det är sakliga slutsatser dragna av människor som har använt flera år till att sammanställa officiella undersökningar och statliga rapporter om de katastrofala följderna ett kärnvapenkrig skulle medföra för allt liv på jorden.

Tänk dig Hiroshima som en kuliss mot vilken man uppförstorar den världsomskakande fällningen av 1.000 megatonbomber över nationerna — detta är vad som menas med en kärnvapenkatastrof.

Det är så chockerande, så bedövande för sinnena, att de flesta människor försöker utestänga tanken ur sina sinnen. De försöker låtsas att faran inte finns där. De försöker leva vidare i en form av inbillning enligt filosofin ”låt oss äta och dricka, för i morgon skall vi dö”. De blir okänsliga för vanliga olyckor. Det verkar inte finnas någon återvändo. Det är som om någon övermänsklig kraft driver människan mot självförintelse.

Vetenskapsmän kan inte klamra sig fast vid någon skymt av tvivel på att människan har skaffat sig förmågan att förinta sig själv. Och tillsammans med mänskligheten skulle djurlivet och fågellivet försvinna. De som med störst sannolikhet skulle kunna överleva är några slag av insekter, som då skulle svärma i okontrollerade hemsökelser som skulle påskynda deras egen undergång. Växtligheten, däribland spannmål och grönsaker, skulle bli förödd. Träden först och gräset sist. Landerosionen skulle göra att vattendragen blev överfyllda av mineral, så att alger och mikroorganismer skulle föröka sig och göra slut på syret och kväva det liv som kunde ha funnits kvar i haven. Alla människogjorda ting — alla hus och fabriker, all service och alla myndigheter — skulle tillsammans med den naturliga miljön förändras oerhört.

En förintelse i full skala skulle drabba mer än bara den närmaste trakten. Vad skulle till exempel hända om de sjuttiosex kärnkraftverken i Förenta staterna var bland de 10.000 mål ryssarna bombade? Enligt tidskriften Scientific American skulle utplånandet av ett enda kärnkraftverk med en effekt av omkring en gigawatt (gigas betyder ”jätte”; prefixet giga står för en milliard) medföra ett slag av långvarig bestrålning som skulle göra ett stort landområde obeboeligt i flera årtionden. De radioaktiva klyvningsresterna från kraftverket skulle bli en del av det radioaktiva nedfall som först skulle gå upp i stratosfären och kretsa runt jorden, tills det flera månader eller år senare skulle komma att falla ner och förorena hela jordytan. Långt innan dess skulle den direkta strålningen ha förgiftat land, luft och vatten och trängt igenom kroppsvävnader, ben, rötter, stammar och löv hos levande ting.

Efter markdetonationerna skulle stora stoftmoln stiga högt upp i stratosfären och svepa in jorden och möjligen kyla ner jordytan. Samtidigt skulle ozonskiktet, som omsluter jorden och bortfiltrerar dödliga mängder ultraviolett strålning från solljuset, kunna skadas. Förenta staternas vetenskapsakademi beräknade år 1975 att om atombomber på sammanlagt 10.000 megaton skulle sprängas på norra halvklotet, skulle det göra slut på 70 procent av ozonskiktet där och på hela 40 procent av ozonskiktet över södra halvklotet. ”Om inte ozonet absorberade så mycket ultraviolett strålning som det gör, skulle inte det liv vi nu känner till kunna existera annat än möjligen i havet”, konstaterar både Förenta staternas försvarsdepartement och ett statligt organ för forskning om och utveckling av energin.

Vetenskapsmän inser nu att levande organismer och deras livlösa omgivning är mycket beroende av varandra. Medan jorden, vattnet och luften har varit livets miljö, så verkar det som om livet har varit jordens, vattnets och luftens miljö. Doktor Michael McElroy, fysiker vid Harvarduniversitetets institution för jordens och planeternas fysik, tror att livsprocesserna födelse, ämnesomsättning och nedbrytning är i första hand ansvariga för att balansen av sådana viktiga atmosfäriska beståndsdelar som syre, kol och kväve och även ozonhalten i stratosfären skall kunna bibehållas.

Jordens ”ämnesomsättning” är alltså beroende av kvaliteten hos det liv som finns på den.

Ekosfären är ett hela jorden omfattande system i vilket en stor mångfald arter utgör ett balanserat, självreproducerande helt. Planeten jordens ekosfär är omsorgsfullt reglerad. Den är balanserad och självbevarande. Den enda störande faktorn i den är människan. För närvarande decimerar hon antalet livsformer i denna ekosfär med i genomsnitt tre arter per dag. Hon kommer att förgifta eller förstöra varje del av den för girig vinnings skull. Men nu hotar hon inte bara en liten del, utan hela det ekologiska systemet.

Hon kan fullständigt förinta jorden.

[Ruta på sidan 6]

INGEN ÄNDE PÅ DÖDSSÄTTEN

● Man kan brännas till döds av eldklotet eller tryckvågen av hetluft

● Man kan dödas av den radioaktiva initialstrålningen

● Man kan slungas i väg eller krossas till döds av tryckvågen eller det splitter den för med sig

● Man kan dödas av bestrålningen från nedfallet på platsen

● Man kan dö i en epidemi

● Man kan utsättas för ultraviolett strålning från solen sedan ozonskiktet försvunnit

● Man kan dö av skador som uppstår långt senare till följd av den radioaktiva strålningen

[Bild på sidan 7]

Hjälplösa offer för människans girighet