Evolution, skapelse eller kreationism — vilket tror du på?

KONFLIKTEN mellan vetenskapen och religionen är en gammal historia. Fram till 1500-talet var de accepterade religiösa lärorna att solen och planeterna kretsade runt jorden. År 1543 framlade Kopernikus en teori om ett nytt system i vilket jorden och planeterna rörde sig runt solen. Teorin rönte först stort motstånd från religiöst håll. Det krävdes större delen av ett århundrade och stödet från Galileis observationer med sitt teleskop och Keplers matematiska undersökningar av planeternas rörelser för att den skulle bli allmänt accepterad.

Fram till 1700-talet menade Västerlandets religioner att jorden hade skapats för bara 6.000 år sedan. År 1785 framlade Hutton teorin om aktualismen, vilken krävde mycket längre tidsperioder för de geologiska förändringarna. Åter uppstod religiöst motstånd som varade i omkring 50 år, men Lyells fältarbete och systematisering av de geologiska skikten gjorde att man slutligen enades om tanken på en mycket äldre jord.

Fram till mitten av 1800-talet trodde man allmänt på bibelns skildring om att Gud skapade människan. Darwins teori om arternas uppkomst genom en utveckling publicerades år 1859, och snabbt uppväcktes intensivt religiöst motstånd. Evolutionister vill över ett århundrade senare gärna tänka att deras lära nu är allmänt godtagen i hela världen. Det är sant att många kyrkliga ledare har gett efter, men det finns fortfarande ett kraftigt och beslutsamt motstånd mot evolutionsteorin. Darwins anhängare väntar fortfarande på sin Galilei eller Lyell. Under tiden börjar många väl upplysta människor tro att evolutionen inte oundvikligen kommer att upprepa de triumfer som de tidigare revolutionerna i det vetenskapliga tänkandet har upplevt.

I USA kan man för närvarande lägga märke till ett organiserat korståg i ansträngningarna att degradera evolutionsläran i skolorna genom lagar som kräver att skapelsen skall få lika mycket tid i undervisningen. I den senaste rättsliga skärmytslingen fällde en federal domare utslaget att den ”vetenskapliga kreationismen”, som den definieras i en lag i delstaten Arkansas i USA, inte är kvalificerad på samma grunder som evolutionen. Detta bakslag blev en besvikelse för många som anser att evolutionsteorin inte förklarar livets ursprung på ett tillfredsställande sätt. Vad var det som gick snett?

Bristerna i den ”vetenskapliga kreationismen”

Att döma av de vittnesbörd som avgavs vid rättegången är det uppenbart att de vetenskapliga bevisen för en skapelse inte lades fram på ett sådant sätt att de tydligt kunde jämföras med evolutionsteorin. I stället förlorade man dem ur sikte i strider över bifrågor, speciellt över två av kreationisternas lärosatser som hade skrivits in i lagen:

1) Att skapelsen ägde rum för bara några få tusen år sedan.

2) Att alla de geologiska avlagringarna bildades under den bibliska syndafloden.

Ingen av dessa läror är av avgörande betydelse för den centrala frågan om huruvida de levande organismerna har skapats eller inte. De är endast läror som omfattas av medlemmarna av några få kyrkosamfund, främst sjundedagsadventisterna, som utgör kärnan i den grupp som stödde lagen. När dessa sekteristiska trosuppfattningar skrevs in i lagen som någonting som måste läras ut i skolorna, blev den lagen redan på förhand dömd till att förklaras vara grundlagsstridig.

Kreationisternas läror inte bibliska

Men ställer det juridiska nederlaget för den ”vetenskapliga kreationismen”, som den här rörelsen kallas, bibeln i en ofördelaktig dager? Är lärorna om att skapelsen skedde nyligen och att de geologiska avlagringarna bildades under syndafloden grundade på Guds ord?

En upplyst person som studerar bibeln svarar: Nej. Bibeln säger tydligt att himlarna och jorden och allt i dem skapades av Gud, men det sägs inte när detta skapades. De flesta av försvarets vittnen klavbands av den religiösa läran om att de sex skapelsedagarna i Första Moseboken skulle omfatta en period av 144 timmar. Detta går tillbaka till en felaktig fundamentalistisk lära, som inte ifrågasattes av vetenskapen på 1600-talet, men som inte längre är hållbar i ljuset av vad man nu känner till. Bibeln själv lägger inte någon sådan tidsbegränsning på skapelsedagarna.

I den första versen i Första Moseboken sägs det helt enkelt: ”I begynnelsen skapade Gud himmel och jord.” Om vi uppfattar detta så att det innebär skapandet av den stjärnbeströdda himlen, galaxerna och det solsystem jorden är en del av, då talar vi om händelser som föregick den första skapelsedagen. Beskrivningen av jordens tillstånd i vers 2 föregår också den första dagen. Inte förrän i verserna 3 till 5 kommer vi in på vad som hände under den första skapelsedagen.

Oavsett hur långa dagarna var, beskriver verserna 1 och 2 sådant som redan hade fullbordats, och de faller utanför den tidsram som omfattar skapelsedagarna. Om geologer vill säga att jorden är 4 milliarder år gammal, eller om astronomer vill göra universum 20 milliarder år gammalt, ger sig den som studerar bibeln inte in på någon strid med dem. Bibeln anger helt enkelt inte tiden för de händelserna.

Nästa sak vi bör lägga märke till är att ordet ”dag” används i många olika betydelser i bibeln. Det avser inte alltid en period på 24 timmar. Ibland syftar det bara på de ljusa timmarna, det vill säga omkring 12 timmar. Ibland betyder det ett år. Ibland innebär det åren i en viss generation. I flera fall är en dag 1.000 år och i några fall ännu längre. Dagarna i Första Mosebokens första kapitel var utan tvivel mycket längre. Men bibeln säger inte där hur långa de var.

Alla argument i rättegången i Little Rock i Arkansas om att skapelsen skulle ha skett nyligen och den uppmärksamhet de fick i nyhetsmedia hade inte alls med frågan om huruvida människan är skapad eller har utvecklats att göra. Tiden för skapelsen är inte samma sak som skapelsens faktum. Dessa två begrepp borde inte ha blandats ihop.

När vi nu har slagit fast att texten i bibeln inte strider mot de vetenskapliga teorierna om universums ålder, kan vi också lämna frågan om de geologiska avlagringarnas ålder och ursprung därhän. Bibeln säger ingenting alls om bildandet av sedimentära berglager, varken vid tiden för floden eller tidigare. Alla kreationisternas vidlyftiga skrifter i ämnet, vilka blev föremål för kritisk granskning under rättegången, har motiverats av en önskan att få existensen av de geologiska avlagringarna och deras fossil, dinosaurier och allt, att stämma överens med deras påstående om att jorden är 6.000 till 10.000 år gammal. Om detta påstående inte är välgrundat, är alla de övriga argumenten ovidkommande.

Vetenskapen stöder skapelsen

Som läsare av Vakna! vet, finns det ett överflöd av vetenskapliga bevis för en skapelse.a Denna bevisbörda har fått många ledande vetenskapsmän nu på 1900-talet att offentligt tala för en skapelse och en Skapare. Bland dessa har varit William T. Kelvin, Dimitrij Mendelejev, Robert A. Millikan, Arthur H. Compton, Paul Dirac, George Gamov, Warren Weaver och Wernher von Braun, för att nämna några.

Kosmologiska argument för en skapelse har samlats av Robert Jastrow i hans bok God and the Astronomers (Gud och astronomerna). Många vetenskapsmän har fritt använt ordet ”skapelse”, när de har talat om big bang-teorin om universums uppkomst. Till och med vetenskapsmän vars personliga åsikter är emot tanken på en skapelse medger motvilligt att den övertygande beskaffenheten hos bevisen gör dem fundersamma.

Bibeln kontra evolutionen

För att få en klar bild av konflikten mellan skapelsen och evolutionen måste vi riva bort det beslöjande läroskynket som hänger kvar från religionen på 1600-talet. Låt oss sedan punkt för punkt jämföra vad bibeln säger med det evolutionisterna lär och så se vad som stämmer överens med fastslagna fakta.

För det första säger bibeln att Gud är livets källa. (Psalm 36:10) Livet har inte uppkommit och kan inte uppkomma av sig självt ur livlös materia. Detta är helt i överensstämmelse med vetenskapliga lagar och experiment. Statistikens lagar, entropins lag, beräkningar inom termodynamiken och kinetiken leder alla till slutsatsen att en självalstring av liv inte kan ske. Efter Pasteurs experiment kan man inte sätta någon tilltro till äldre uppfattningar om självalstring. I kontrollerade experiment händer sådant helt enkelt inte. Undersökningar av marken på månen och kemiska prover på Mars’ yta bekräftar att liv inte har uppstått på dessa himlakroppar.

För det andra sägs det i bibeln att varje levande organism frambringar avkomma av sin egen art. (1 Moseboken 1:11, 21, 24) Varken bevisen från paleontologin eller experiment med korsningar eller mutationer har någonsin motbevisat denna princip. Fossila kvarlevor från gamla geologiska avlagringar av arter som fortfarande lever är identiska med de nutida formerna. Stora olikheter inom en viss art kan både förekomma i naturen och uppstå genom experiment med korsningar, men de går inte i något fall utöver gränserna så att en ny art skulle uppstå.

För det tredje uppenbarar bibeln att människan skapades för omkring 6.000 år sedan.b (Växter och djur har funnits mycket längre.) Historien och arkeologin stämmer väl överens med denna tidsangivelse. Evolutionisters påståenden om äldre mänskliga fossil är omtvistade och motbevisar inte bibelns skildring.

Sanningen om skapelsen hävdad

Vad är då den på bibeln grundade ståndpunkten i den här striden?

Skapelsens faktum är tydligt fastslaget i bibeln. Det är i överensstämmelse med vetenskapliga bevis inom astronomin, fysiken, kemin, geologin och biologin.

Evolutionsteorin står helt i strid med bibeln. Den har inte kunnat ge en tillfredsställande förklaring till de fakta som uppenbarats inom paleontologin och biologin.

Bibeln anger inte tiden för skapandet av ”himmel och jord”. Kreationisternas ståndpunkt i den frågan har inget stöd i bibeln, och deras teorier strider mot de fakta som har kommit fram inom astronomin, fysiken och geologin.

Den kristnes tro på skildringen av skapelsen i Första Moseboken förblir fast, orubbad av det religiösa och vetenskapliga käbblet. Den tron är grundad på ”det tydliga beviset på verkligheter som man inte ser”. (Hebréerna 11:1) Framför allt stöds den av Jesu Kristi vittnesbörd: ”Har ni inte läst att han som skapade dem från början gjorde dem till man och kvinna?” Dessutom läser vi i den uppenbarelse Gud gav honom: ”Du är värdig, Jehova, ja vår Gud, att få härligheten och äran och makten, därför att du har skapat alla ting, och på grund av din vilja var de till och blev de skapade.” — Matteus 19:4, 5; Uppenbarelseboken 4:11; 1:1.

[Fotnoter]

[Ruta på sidan 15]

DE BIBLISKA DAGARNA — HUR LÅNGA ÄR DE?

Det hebreiska ordet jom: ”En dag; ... en lång tid”; en ”tid, då någon ovanlig händelse inträffar”. — Old Testament Word Studies, sidan 109.

Dagsljuset: ”Ljus, som växer i klarhet, till dess dagen når sin höjd.” — Ordspråksboken 4:18.

Dygn: ”Floden kom över jorden i fyrtio dagar” — 1 Moseboken 7:17.

Dag kan omfatta årstider: ”Det skall ske på den dagen ... ; under sommar och under vinter skall det ske.” — Sakarja 14:8, Åkeson.

Dag kan innebära många dagar: ”Skördedagen.” ”Under veteskördsdagarna.” — (Ordspråksboken 25:13, NW; 1 Moseboken 30:14, Åkeson.

Dag som 1.000 år, och 1.000 år som en nattväkt:, ”Tusen år är i dina ögon som den dag som förgick i går, ... som en nattväkt.” — Psalm 90:4, se också 2 Petrus 3:8—10.

”Frälsningens dag”, flera år. — Jesaja 49:8.

”Domens dag”, flera år. — Matteus 10:15; 11:22—24.

En människas liv är en dag: ”Noas dag”, ”Lots dag”. — Lukas 17:26, 28, The Jerusalem Bible.

Skapelsedagarna i Första Mosebokens första kapitel: ”Den första dagen”, ”den andra dagen” osv., 7.000 år var.

Alla sex skapelsedagarna omtalas som en dag: ”På den dag, då Herren [Jehova] gjorde jord och himmel.”. — 1 Moseboken 2:4, 1878.