”Överlevarna” — är de beredda på slutet?
”JAG säger åt folk att ge sig av från storstäderna och flytta till mindre städer, eftersom civilisationen över hela världen är dömd att gå under.” Dessa varnande ord kommer från en förespråkare för en snabbt växande rörelse som är både intressant och skrämmande: överlevarna! De är, som namnet antyder, människor som har föresatt sig att överleva vad de anser vara en oundviklig global katastrof — vare sig den kommer genom kärnvapen, naturkatastrofer eller socialt eller ekonomiskt sammanbrott. Varifrån katastrofen kommer spelar inte så stor roll för dem, för de förbereder sig för alla eventualiteter.
Böcker med olycksbådande titlar, till exempel Life After Doomsday (Livet efter domedagen), förser dem med ”tankeväckande information om skyddsinrättningar, lagring av livsmedel, hemsjukvård, överlevnadspsykologi och försvarsberedskap”. Tidskrifter, till exempel Survive, håller dem informerade om de senaste överlevnadsattiraljerna: gevär, frystorkad mat, stridsutrustning och monteringsfärdiga skydd mot radioaktivt nedfall. Detta är bara ett litet smakprov på en rad produkter som har gett upphov åt vad U.S.News & World Report för någon tid sedan kallade ”en ny storindustri”. Somliga mer sofistikerade överlevare har till och med investerat i gemensamt ägda underjordiska tillflyktsorter för att bekvämt kunna rida ut ett ”nukleärt Harmageddon”.
Det är inget tvivel om saken. Överlevarna menar allvar. Det är sant att deras militära manövrer och skjutövningar för många kan verka som makabra fantasier. Tidskriften Life hade nyligen ett reportage om det allt populärare ”National Survival Game”. I dessa fälttävlingar traskar de militärklädda deltagarna kring i skogarna och skjuter på varandra med ofarliga gummikulor — en övning för gerillakrigföring efter katastrofen. Hittills har dessa tävlingar ”spritt sig till 38 stater [i USA]”, rapporterar Life.
Barnsliga lekar? Kanske för somliga. Men andra ser allvarligt på dessa övningar. En överlevare förklarar: ”När det kärvar till sig kommer folk att stjäla från oss. ... Folk kommer att döda för en limpa.”
Dårar eller realister?
Många kanske ändå frestas att avfärda överlevarna som medlemmar av någon fanatisk extremistgrupp, men andra har en känsla av att de kanske inte är så oförnuftiga när allt kommer omkring. Hoten om kärnvapenkrig och överbefolkning med åtföljande hungersnöd, brottslighet, ekonomiskt sammanbrott eller kanske rentav sammanbrott av hela den sociala strukturen är inte neurotiska personers vilda fantasier. Dessa problem gör att även experterna känner sig rådlösa och djupt oroade. Enligt tidningen The Auckland Star publicerade till exempel en forskargrupp som kallas Worldwatch nyligen en undersökning där man hävdar att ”världen står på randen till en ekonomisk kris orsakad av utarmning av jordens naturtillgångar”.
Till skillnad från dem som försöker ”förtränga” dessa farhågor försöker överlevarna se på dem med öppna ögon. Fastän de kommer från många olika sociala och ekonomiska miljöer, och fastän rörelsen är splittrad i olika filosofier och betraktelsesätt, är de förenade genom denna mäktiga gemensamma nämnare — FRUKTAN. De anser att ”hela systemet” har misslyckats — att regeringar, poliskårer, domstolar och valutasystem helt enkelt inte klarar av de växande problemen under detta decennium. De väljer därför att ta saken i egna händer och litar på att deras egen initiativkraft och förmåga — som finslipats genom förberedande träning — kommer att rädda dem när katastrofen kommer.
Ett praktiskt tillvägagångssätt?
Men är skydd mot radioaktivt nedfall, frystorkad mat och guldgömmor praktiska sätt att försäkra sig om framtida överlevnad? Till hur stor hjälp skulle sådana ting vara i händelse av ett verkligt kärnvapenkrig? En artikel med titeln ”Långsiktiga biologiska konsekvenser av ett kärnvapenkrig”, som publicerades i tidskriften Science, började med att säga: ”Färska undersökningar visar att i ett större kärnvapenkrig (med sprängning av laddningar på sammanlagt mellan 5.000 och 10.000 megaton) skulle 750 millioner människor dödas omedelbart enbart av tryckvågen; totalt skulle 1,1 milliarder dö på grund av de sammanlagda verkningarna av tryckvågen, eldklotet och strålningen; ytterligare cirka 1,1 milliarder skadade skulle vara i behov av läkarvård. Således skulle mellan 30 och 50 procent av hela mänskligheten omedelbart kunna bli offer i ett kärnvapenkrig.”
Men anta att ett strålskydd av en slump var så placerat att det undgick omedelbar förintelse. Tidskriften Newsweek förutspådde: ”Även i de bästa skyddsinrättningar kan sjukdomar som tyfus och kolera grassera. Avfallshanteringen skulle vara primitiv; möjligheterna till läkarvård skulle vara mycket små, och många kroppar skulle börja ruttna långt innan de kunde begravas. De flesta skyddsrum skulle vara mörka, kalla och avskurna från kommunikationer med yttervärlden; elektromagnetiska störningar från explosionen skulle kunna förstöra radiosändare. Trängsel, panik och ovisshet skulle öka spänningarna. Nytillkomna skulle kunna sprida radioaktivt stoft, och akut psykisk chock skulle kunna sprida sig i de trånga utrymmena.” Ändå gällde dessa ohyggliga scener ett begränsat kärnvapenkrig!
I sin bok Nuclear Madness (Kärnvapenvansinnet) skriver dr Helen Caldicott vidare: ”De som överlevde, i skyddsrum eller i avlägsna landsbygdsområden, skulle träda ut på en fullständigt ödelagd jord, i avsaknad av de livsuppehållande system som människor är beroende av.” Barnen till de överlevande skulle ha ett fruktansvärt arv att vänta: ”Om fortplantningsorganen skulle utsättas för de oerhörda strålningsmängder som frigörs vid dessa explosioner, skulle detta leda till sterilitet hos många. Ökad förekomst av spontana aborter och missbildade barn, och en enorm ökning av både dominanta och recessiva mutationer, skulle också bli följden.” Hur länge? För ”all framtid”, hävdar dr Caldicott.
En nyligen publicerad rapport med titeln ”Nuclear Winter: Global Consequences of Multiple Nuclear Explosions” (Atomvinter: Globala konsekvenser av flerfaldiga kärnexplosioner) målar upp en ännu mer pessimistisk bild. Rapporten kommer till den slutsatsen att de enorma mängder aska och rök som skulle utvecklas även vid ett begränsat kärnvapenkrig ”skulle kunna få allvarliga konsekvenser för klimatet — vilket skulle yttra sig i mörker på jordytan under många veckor, landtemperaturer långt under nollpunkten i åtskilliga månader, omfattande störningar i jordens cirkulationsmönster och dramatiska förändringar i de lokala väderleks- och nederbördsförhållandena — en hård ’atomvinter’ under alla årstider”. I en kompletterande undersökning kom en forskargrupp till följande dystra slutsats: ”Utrotning av en stor del av jordens djur, växter och mikroorganismer tycks vara fullt möjlig, och ett utplånande av själva mänskligheten kan inte uteslutas.”
Det är inte att undra på att romanförfattaren Nevil Shute föreställde sig att ”de levande skulle avundas de döda” efter ett kärnvapenkrig.
”Vi eller de”
Det verkar således som om chanserna att överlevnadsträning skall löna sig inte är särskilt ljusa. Men även om man tänker sig den möjligheten att vetenskapsmännens förutsägelser är överdrivna, har överlevnadsrörelsen ändå en ödesdiger svaghet: Ett kärnvapenkrig skulle visserligen troligen göra slut på regeringar och arméer som vi nu känner dem, men det skulle inte utplåna den främsta orsaken till krig. Bibeln säger realistiskt: ”Varifrån stammar krig och varifrån stridigheter bland er? Stammar de inte härifrån: från era begär efter sinnlig njutning som för krig i era lemmar?” (Jakob 4:1) Att sätta sina egna själviska intressen i första rummet leder undantagslöst till stridigheter.
Är de ideologier som nu binder samman överlevarna av sådan osjälvisk natur att girighet och själviskhet inte skulle dominera deras tänkesätt när de ställs inför den bristsituation som en global katastrof skulle åstadkomma? Tidskriften The Christian Century innehöll nyligen ett citat av Jerry Younkins, talesman för en ”kristen” överlevnadsgrupp, som sade: ”Vi är kristna i första hand, överlevare i andra.” Med detta menade han att när olyckan slår till, kommer de (åtminstone till en början) att försöka tillämpa kristna principer. ”Vi kommer att dela med oss av det vi har så gott vi kan”, fortsatte han. Men hur blir det när förråden börjar ta slut? ”Vi kommer att döda dem”, sade Younkins. ”Det är mycket enkelt: I den situationen är det vi eller de.”
I en sådan fasansfull atmosfär kan gömda förråd av livsmedel eller guld mycket väl betyda dödsdomen för en överlevare.
Forntida överlevnadsgrupper
Överlevnadsrörelsen är egentligen ingen ny företeelse. Denna rörelse för faktiskt tanken till en grupp som existerade under det första århundradet enligt den vanliga tideräkningen: de judiska zeloterna. När sextiotalet led mot sitt slut, nådde fientligheten mellan judarna och deras förtryckande romerska härskare sin höjdpunkt. Religiös fanatism och naturkatastrofer, till exempel jordbävningar och livsmedelsbrist, underblåste farhågorna om att slutet på den då existerande tingens ordning hade kommit. (Matteus 24:6—8) I likhet med överlevnadsgrupperna i våra dagar försökte somliga rusta sig för framtiden. När de romerska härarna under befäl av härföraren Cestius Gallus ryckte fram mot Jerusalem, lyckades några judiska zeloter inta staden Masada. I denna fästning, som låg på en 400 meter hög klippa, hade zeloterna ett helt batteri av vapen och ett rikligt förråd av livsmedel och vatten. Deras överlevnad verkade tryggad.
Den romerske härföraren Titus förstörde emellertid Jerusalem år 70 v.t., och Masada kom i brännpunkten för den romerska attacken. I sju långa månader höll zeloterna ut. Men de romerska ingenjörstrupperna lyckades bygga en jättelik ramp som gav soldaterna tillträde till fästningen. I vetskap om att en erövring skulle betyda en eländig tillvaro som slavar begick 960 män, kvinnor och barn i Masada massjälvmord. Deras ansträngningar att överleva genom att ta sin tillflykt till en starkt väpnad klippfästning visade sig fruktlösa.
Det är emellertid intressant att lägga märke till att det fanns en grupp människor som överlevde denna katastrof utan att tillgripa sådan överlevnadstaktik.
[Infälld text på sidan 14]
”Utrotning av en stor del av jordens djur, växter och mikroorganismer tycks vara fullt möjlig, och ett utplånande av själva mänskligheten kan inte uteslutas”
[Infälld text på sidan 14]
Är överlevnadsgruppernas ideologier sådana att girighet och själviskhet inte skulle dominera deras tänkesätt i en tid av nöd?
[Bild på sidan 13]
Är skyddsinrättningar mot radioaktivt nedfall och lagring av livsmedel och guld det bästa sättet att förbereda sig för att överleva?
[Bild på sidan 15]
Zeloternas ansträngningar att beväpna sig för att överleva i Masada kunde inte rädda dem