Från våra läsare — gensvar från domare och läkare
VIKTIGA detaljer om tre rättsfall framfördes i artikeln ”Medicinsk behandling och din valfrihet — Domstolarna talar!” i Vakna! för 22 maj 1986. Dessa domstolsutslag kan påverka alla medborgares rättigheter i samband med medicinsk behandling. Som en samhällsservice har många Jehovas vittnen i USA skickat artiklar till läkare, domare och sjukhuspersonal på sina distrikt. Låt oss tillsammans ta del av några svar som inkommit.
Domare uppskattar upplysningarna
Många domare insåg vilken stor medicinsk och juridisk betydelse rättsfallen hade, och de uttryckte sin uppskattning över att ha fått artikeln. Till exempel:
”Jag har tagit del av ert brev och av artikeln tillsammans med [åklagaren vid tingsrätten], och jag har gett min sekreterare i uppdrag att skaffa de fullständiga akterna rörande dessa betydelsefulla fall. Ert brev ankom hit till mig vid en tidpunkt då jag började hysa betänkligheter beträffande den nuvarande föroreningen av nationens blodbanker, och det kanske inte är någon tillfällighet att ni har tillställt mig detta informationsmaterial just nu.”
— W. K., distriktsdomstol i Kentucky
”Jag läste artikeln med intresse och uppskattning. Precis som det alltid varit fortsätter Jehovas vittnen att ta ledningen i fråga om religionsfrihet och det konstitutionella direktivet om åtskillnad mellan kyrka och stat. Inklusive dem av oss som har olika religiösa trosuppfattningar fortsätter vi alla att dra nytta av Jehovas vittnens tidigare och nuvarande insatser.”
— D. W., tingsdomare i Florida
”Er kyrka har mycket skickliga jurister bland dem som skriver för dess publikationer. Jag har redan tidigare funnit deras artiklar värdefulla, och det gläder mig att jag nu kan lägga den artikel ni sänt mig till min referenssamling.”
— D. Y., distriktsdomstol i Ohio
Problem med oriktiga tidningsreportage
Pressen gav en förvrängd bild av ett fall som behandlades i artikeln i Vakna! Domare har därför uttalat sig på följande sätt:
”Jag kände inte alls till de faktiska nyanserna i fallet Randolph. De sammanfattningar jag läste gav inte de faktiska upplysningar som artikeln innehöll, och därför fick man ett något annorlunda begrepp om fallet. Jag uppskattar verkligen att ni riktade min uppmärksamhet [på dessa fakta].”
— R. R., distriktsdomstol i Idaho
”Ett av de problem som domstolarna ständigt möter är de oriktiga tidningsreportagen om vissa av våra domstolsutslag. Detta ger ofta både allmänheten och jurister en förvrängd syn på rättssystemets förehavanden. Artikeln som ni tillställt mig visar att ni är väl införstådda med vårt problem.”
— S. W., delstaten New Yorks appellationsdomstol
Åtgärder som kan vara till hjälp
En del av de sakkunniga som läste artikeln i Vakna! föreslog åtgärder som de trodde skulle kunna vara till hjälp i fråga om att undvika juridiska komplikationer i samband med att man vägrar ta emot viss behandling:
”I artikeln talas det om intyg om ansvarsbefrielse som kan användas av patienter som inte vill ta emot blodtransfusioner. ... Jag skulle uppskatta att få se ett sådant intyg. Vid mina samtal med sjukhusledningen skulle det vara till hjälp att kunna visa dem ett sådant intyg.”
— R. S., åklagare i Indiana
[American Medical Association (Amerikanska läkarsällskapet) rekommenderar ett intygsformulär, Medicolegal Forms With Legal Analysis (Juridiskt granskade rättsmedicinska formulär) (1976), sidan 85. Detta formulär finns återgivet på sidan 29 i broschyren Jehovas vittnen och frågan om blodet (1977).]
”Jag tycker att det skulle vara tillrådligt för alla Jehovas vittnen att ha något slags identifikationsbricka på sig, till exempel ett armband med en medicinsk varningstext med besked om deras religiösa trosuppfattning och deras önskan att inte ta emot blod.”
— J. G., läkare i Maine
[Jehovas vittnen bär alltid på sig ett kort som heter Att uppmärksamma vid medicinsk behandling, ett undertecknat och daterat dokument som har utformats efter samråd med medicinska och juridiska auktoriteter.]
”Får jag föreslå att var och en av era medlemmar låter den läkare som behandlar dem få del av deras uppfattningar, så att de därigenom förhoppningsvis kan undanröja alla problem som skulle kunna dyka upp längre fram eller i händelse av att det uppstår en akut situation?”
— J. T., sjukhuschef, Missouri
Utvidgad spridning
Många sjukhustjänstemän som fick artikeln i Vakna! ansåg att sjukhusanställda skulle ha gagn av det informativa materialet:
”Jag läste ... de bifogade artiklarna med intresse. Därefter lade jag fram er sak för vår etiska kommitté här på sjukhuset, och artikeln gav upphov till omfattande diskussioner. Jag finner att våra läkare är mycket öppna för denna sak och för de trosuppfattningar som Jehovas vittnen har.”
— M. R., sjukhuspräst, Kalifornien
”Jag har tagit tillfället i akt och redan gjort kopior av artikeln åt övriga medlemmar av vår kirurgpersonal. Jag vill rikta er uppmärksamhet på att det finns flera liknande fall bland förlossningspatienterna. Förlossningsavdelningen är inte inbegripen i kirurgavdelningen. Om ni vill att förlossningspersonalen också skall få ett antal exemplar av denna artikel, bör ni kontakta överläkaren för förlossnings- och gynekologiavdelningen. Tack ännu en gång för att ni skickade denna artikel.”
— T. L., läkare, Kentucky
”[Artikeln] visade sig vara till mycket stor nytta och var mycket intressant, och jag skulle uppskatta om ni kunde fortsätta att rikta min uppmärksamhet på artiklar av liknande betydelse genom att sända dem till mig. Jag ber om er tillåtelse att få använda artikeln ’Medicinsk behandling och din valfrihet — Domstolarna talar!’, när jag behöver den vid något senare tillfälle.”
— J. F., sjukhuschef, Florida
”Ni är uppenbarligen medvetna om de betänkligheter som uppstår bland många av oss inom sjukvården, när ett Jehovas vittne måste opereras eller när andra akuta ingrepp måste företas. De tänkbara juridiska påföljderna är verkligen av hög angelägenhetsgrad, men något som troligen är svårare är tanken på att få en patient som dör, därför att man inte sätter in den behandling som i de flesta fall tycks vara en rutinsak. Utan att personligen ha upplevt Jehovas vittnens djupt rotade trosuppfattningar är det svårt att ägna sådana övertygelser tillbörlig eftertanke. Ibland glömmer vi att det finns värre saker att frukta än att dö, och därför kan en patient som är ett Jehovas vittne bli offer för vår brist på förståelse för djupet i deras religiösa trosuppfattningar.
Förhoppningsvis kan sådana konflikter begränsas till ett minimum genom att ni låter oss få del av sådana upplysningar som ni nu gett oss. Jag kommer att vidarebefordra detta material till andra som tillhör vår personal.”
— V. H., sjukhuschef, Idaho
[En förkunnare i en församling skriver att ett vittne som för en tid sedan hörde sig för om en operation vid detta sjukhus möttes av samarbetsvilja, och han fick veta att ”de var villiga att samarbeta med Jehovas vittnen, eftersom de alldeles nyligen fått en del informationsmaterial”.]
Många kirurger har funnit att de, genom att använda en noggrann operationsteknik, är kapabla att med stor framgång operera Jehovas vittnen utan att använda blod. Sådana patienter utsätts inte för de risker som uppstår i samband med användningen av blod, till exempel att smittas av AIDS. Många domstolar upprätthåller dessutom principen om insiktsfullt medgivande, vilket innebär att man har rätt att själv avgöra vad som skall göras med ens kropp.
[Ruta på sidan 18]
”Vördnad och djup respekt”
En kirurg, vars sjukhus är knutet till Columbia University i New York, framförde några tankar om något som han hade varit med om:
”Jag kommer aldrig att glömma vad som hände för 15 år sedan, när jag som ung läkarkandidat stod vid en sjuksäng med ett Jehovas vittne som förblödde till följd av ett sår på tolvfingertarmen. Patientens önskan respekterades, och inga transfusioner gavs, men jag kan fortfarande komma ihåg den fruktansvärda uppgivenhet jag kände som läkare vid det tillfället.
Tidens gång och arbetet med att behandla många patienter har en benägenhet att förändra ens perspektiv, och i dag finner jag att förtroendet mellan en patient och hans läkare och skyldigheten att respektera en patients önskemål är av långt större betydelse än den nya medicinska teknologin som omger oss. När jag tänker på denna händelse som inträffade för 15 år sedan, är det intressant att finna att uppgivenheten nu har gett vika för en känsla av vördnad och djup respekt för just denne patients orubbliga tro och beslutsamhet. Händelsen upphör inte att påminna mig om att jag som läkare alltid bör respektera en patients personliga och religiösa önskemål oberoende av mina känslor eller av konsekvenserna.” — J. S.