Bibelns syn
Varför är livet så orättvist?
I FULL fart kommer en oregistrerad bil, körd av en berusad, körkortslös 17-åring, farande på vägen. En framförvarande bil som inte kör så fort blir utan förvarning påkörd av det framrusande fordonet, knuffas 70 meter framåt på vägen och fattar eld. En far och hans sovande trettonåriga dotter, vilka sitter i baksätet i den bil som inte kör så fort, bränns till döds nästan ögonblickligen. Modern släpas ut ur framsätet på det brinnande bilvraket av sin son, med köttet på båda benen avbränt till benpiporna. Hon dör några timmar senare. Familjens 21-årige son, som körde bilen, är den ende som överlever.
Vilket straff fick då den skyldige föraren? Tre hundra timmars samhällstjänst, 3.000 dollar i böter och en villkorlig dom på tre år!
När sonen Douglas fick höra domen, sade han klagande: ”Jag tycker att det verkar så bakvänt att regeringen är beredd att lägga ner miljontals dollar på en kampanj för att stoppa rattfylleriet, men när någon blir dödad, är de inte beredda att fullfölja det med en ordentlig dom.” Detta är bara ett av de många trafikrelaterade justitiemord som regelbundet rapporteras i tidningen Sydney Morning Herald under den sardoniska rubriken ”Rättvisa på vägarna”.
Du kanske också har fallit offer för orättvisa — vare sig det nu skett i domstolar, vid bostadsanskaffning eller på arbetsplatsen.
Orättvisa är ett världsomfattande problem
Vart vi än vänder oss, finner vi sociala orättvisor. Varför har till exempel människor i somliga länder så mycket mat att slöseri och frosseri är vardagliga företeelser, medan miljoner människor i andra länder är undernärda eller till och med svälter ihjäl? I juli 1983 målade Förenta nationernas livsmedels- och jordbruksorganisation en dyster bild av det trängande behovet att förse miljoner människor med spannmål, om en svältkatastrof skulle kunna undvikas. Svälten kom, vilket bekräftas av det som hände i Etiopien förra året.
Låt oss ta ett annat exempel på orättvisa: Somliga människor har råd att bo i ståtliga residens, medan miljoner av deras medmänniskor på grund av ytterlig fattigdom måste bo i undermåliga bostäder, som ofta är föga mer än ett skjul eller en hydda. Enligt The New Book of World Rankings för 1984 lever ”en fjärdedel av jordens befolkning — omkring en miljard människor — i en fattigdom som är så total och så omänsklig att [den] är ofattbar för de flesta människor i västvärlden”.
Men även när det finns bostäder, är kvinnornas huvudsakliga syssla i många länder att hämta vatten från en brunn eller en flod, ibland kilometervis från hemmet. I ett land saknar 99,7 procent av alla bostäder rinnande vatten. I ytterligare fem länder är det mer än 95 procent av bostäderna som saknar vatten, och i 50 länder ligger siffran mellan 50,6 procent och 88,9 procent.
Detta är några av de orättvisor som hemsöker mänskligheten i våra dagar. Men varför finns det så mycket orättvisa i världen? Varför tillåter Gud det, och varför så länge? Kommer han någonsin att göra något åt det?
Gud hatar partiskhet
Till all lycka skildras den allsmäktige Guden, Jehova, som en som ”inte är partisk”, som ”en Gud av trofasthet, hos vilken ingen orättvisa finns”. (Apostlagärningarna 10:34, 35; 5 Moseboken 32:4, NW) För tusentals år sedan uppenbarade Gud att han avskyr partiskhet och orättvisa. På vilket sätt? Genom att låta teckna ner anvisningar i en gudomlig lag som förbjöd varje slag av diskriminering och orättvisa. Det var ett brott mot Guds normer att visa partiskhet mot de välbärgade och inflytelserika eller mot de fattiga och svaga. I den lag som gavs till hans utvalda folk i forna tider sägs det: ”Du skall inte ha anseende till den ringes person, inte heller vara partisk för den mäktige. Du skall döma din nästa rätt.” (3 Moseboken 19:15) Inte ens djur fick behandlas illa. — 2 Moseboken 23:3—5; 5 Moseboken 22:10; 25:4; Ordspråksboken 12:10.
Om nu den allsmäktige Guden är så angelägen om att människan skall utrota all orättvisa i sitt umgänge med sin nästa såväl som upphöra med all hänsynslös behandling av djurskapelsen, borde vi då inte kunna förvänta att Gud själv skall göra något åt de skriande orättvisor som vi ser runt omkring oss i våra dagar?
Roten till orättvisa
Bibeln identifierar Satan, djävulen, Guds ärkemotståndare, som roten till alla orättvisor och sociala skillnader. Han var själva ursprunget till orättfärdighet tidigt i människans historia. Satan har underblåst orättvisa ända sedan dess, i hopp om att kunna hopa ytterligare smälek över Jehova och hans rättfärdiga sätt att behandla sina skapelser. — 1 Moseboken 3:4, 5; Johannes 8:44; Uppenbarelseboken 12:9.
Bibeln förutsäger att Satan under det som kallas de yttersta dagarna för denna orättfärdiga civilisation skulle åstadkomma allt svårare förhållanden för människor överallt på jorden. Varför? Därför att han vet att han bara har en kort tid kvar. Du behöver därför inte bli överdrivet oroad när du ser hur orättvisor och andra former av förtryck ökar. Se i stället dessa händelser som en del av det sammansatta tecken som visar att en helt ny ordning står för dörren. — Uppenbarelseboken 12:12; Daniel 12:4; 2 Timoteus 3:1.
Slutet på all orättvisa
Att för evigt kunna undanröja alla orättvisor kan tyckas vara ett fåfängt hopp — rentav ett önsketänkande. Det skulle det också vara om människan själv skulle få fortsätta att skipa lag och upprätthålla ordningen. Men vi kan nu skönja slutet på all orättvisa! Jehova Gud både kan och vill undanröja dess grundorsak, djävulen, jämte den moraliskt fördärvade tingens ordning som nu existerar under Satans herravälde. — Romarna 16:20; 1 Johannes 2:15—17.
Jesus visade också att ”de yttersta dagarna” — då det skulle råda orättvisa förhållanden på hela jorden — endast skulle sträcka sig över en mänsklig generation. (Matteus 24:3, 34) Detta innebär att somliga av dem som levde år 1914 kommer att vara vid liv då Gud skipar rättvisa överallt på jorden och för evigt avlägsnar alla orättvisor. Hans rättvise kung, Jesus Kristus, kommer inte att ”döma efter som ögonen ser eller skipa lag efter som öronen hör. Utan med rättfärdighet skall han döma de arma.” ”Han skall utbreda rätten bland folken.” — Jesaja 11:3, 4; 42:1.