Ungdomar frågar:

Hur kan jag komma överens med mina syskon?

ALLA syskon bråkar! Många ungdomar — och även vuxna — har den uppfattningen. Och trots det faktum att det i USA, enligt vissa rapporter är mer än 100.000 barn årligen som använder skjutvapen eller knivar mot sina syskon, klagar en expert på familjevåld: ”De flesta människor tar inte syskonvåld på allvar.”

Du kanske därför inte känner dig speciellt motiverad till att sluta fred med din bror eller syster, fastän ni kanske ständigt är osams. Men även om nu dessa konflikter inte bryter ut i våld, stör de i alla fall familjefriden. Unga Camille, till exempel, berättar om hur hennes föräldrar reagerar när hon och hennes syster grälar med varandra: ”Våra föräldrar hatar det. De står inte ut med att se oss bråka — det gör dem upprörda.” Vad som är viktigare är att ständigt gnabb framkallar missämja och förbittrade känslor. Så här sägs det i bibeln: ”Där det är svartsjuka och stridslystnad, där är det oordning och allt möjligt uselt.” — Jakob 3:16.

I en tidigare artikel gavs det en del förklaringar till varför unga familjemedlemmar så ofta blir osams.a En del av orsakerna var: Att man inte vill dela med sig, brist på avskildhet, de spänningar som kan uppstå i en styvfamilj och känslor av svartsjuka. Enligt Ordspråksboken 14:6 är det en fördel för dig att känna till dessa saker. Det sägs nämligen där att ”för den förståndige är kunskap lätt”. Med andra ord, att du känner till varför det är svårt för dig att komma överens med dina syskon gör det lättare att komma underfund med hur du skall komma överens med dem. Här följer några praktiska förslag.

Att förhindra bråk genom att kommunicera

”När veden tar slut, slocknar elden”, står det i Ordspråksboken 26:20. Denna princip tillämpas ofta då man vill förhindra spridning av skogsbränder. Man hugger då ut brandgator, landremsor där man har tagit bort alla träd. Om en eldsvåda uppstår, kan den teoretiskt sett bara sprida sig fram dit, och sedan dör den ut. Du kan tillämpa samma princip och förhindra — eller åtminstone begränsa — motsättningar med dina syskon. Hur då? Genom att kommunicera och arbeta fram kompromisser innan det flammar upp ett gräl.

Är ditt problem till exempel brist på avskildhet? Försök i så fall att sätta er ner tillsammans vid någon tidpunkt när era känslor i samband med problemet inte är så upphettade och utarbeta ett riktigt schema. (”Jag får ha rummet för mig själv de här dagarna/timmarna, och du får ha det på de där.”) Låt sedan ditt ”ord Ja betyda Ja” och ditt ”Nej, Nej” genom att respektera överenskommelsen. (Matteus 5:37) Om det inträffar något som kräver en justering i schemat, låt då den andra personen få veta det i förväg i stället för att bara tvinga på honom eller henne förändringen utan förvarning.

Kivas ni om äganderätt? En tonåring beklagade sig: ”Min halvsyster använder alltid mina saker utan att fråga mig. Hon använde till och med min make-up och hade sedan mage att komma och säga att jag inte hade köpt rätt sort!” Ni skulle kunna be era föräldrar att gå in som skiljedomare för att avgöra sådana tvister. Men det bästa vore ändå om du kunde sätta dig ner tillsammans med din bror eller syster vid något tillfälle då ni kan göra det i lugn och ro. Försök att komma överens om några regler beträffande lån av varandras saker, av vilka en skulle kunna vara att alltid fråga innan man tar något. Som i så många andra situationer är naturligtvis den gyllene regeln i Matteus 7:12 verkligen nyckeln till att lösa problemet: ”Allt vad ni vill att människorna skall göra mot er, så skall också ni göra mot dem.”

Kommunicera därför! Arbeta fram kompromisser. Ställ upp klara och tydliga regler. På det viset kan ni få elden att slockna innan den bryter ut.

”Det är inte rättvist!”

”Min syster får allt hon önskar”, klagar en ungdom. ”Men när jag vill ha något blir jag fullständigt ignorerad.” Låter det här bekant? Lägg dock märke till de två onyanserade orden ”allt” och ”fullständigt”. Är det verkligen så illa ställt? När vi är upprörda har vi en tendens att vilja överdriva situationens allvar. Bibeln uppmuntrar oss: ”Låt er resonlighet bli känd för alla människor.” (Filipperna 4:5) Att vara resonlig betyder i själva verket att vara ”foglig” och ”att inte envist hålla på lagens bokstav”. Skulle det vara resonligt att förvänta sig att bli fullkomligt behandlad av ofullkomliga föräldrar? Skulle det vara resonligt att förvänta sig att två olika individer skall bli fullständigt likvärdigt behandlade? Naturligtvis inte!

Faran med att vara alltför snabb att betrakta föräldrarna som orättvisa illustreras av bibelns berättelse om Josef. Hans bröder hatade honom, eftersom han blev speciellt gynnad av sin far, Jakob. När Josefs bröder vallade sina hjordar i en avlägsen trakt, visade Jakob emellertid att han också hyste djup omsorg om sina övriga söner genom att han sände Josef för att se efter att inget hade hänt dem. På liknande sätt kanske du finner att din indignation över att en bror eller syster blir behandlad på ett särskilt sätt också är lika ogrundad. — 1 Moseboken 37:1—4, 13.

Detta är särskilt viktigt att komma ihåg, om du har halvsyskon. Så här sägs det i en artikel i tidskriften ’Teen: ”Det är en väsentlig skillnad mellan lika och rättvis. Människor har individuella personligheter och individuella behov. ... I stället för att försöka bli behandlad på samma sätt är det viktigt att du tar reda på om din styvförälder försöker fylla vars och ens individuella behov. Om du känner att dina behov inte blir fyllda, då kan du tala med din styvförälder om det.”

Syskon — en välsignelse?

Vissa gånger kanske det kan vara svårt att tänka sig det — i synnerhet när du blir irriterad på dem. Men en ofta outnyttjad hjälp till att kunna komma överens med sina syskon är att påminna sig fördelarna med att ha dem. Barnpsykiatern James P. Comer påminner oss om att ”rivalitet mellan syskon är ett så framträdande drag i barndomen att vi ibland glömmer att syskon också är kamrater och vänner”. Diane håller fullt och fast med om detta. ”Det är roligt att ha syskon”, säger hon. Hon har sju stycken. ”Man har någon att tala med och att dela sina intressen med.”

Hennes bror Dennis tillägger: ”Det finns alltid någon i närheten som man kan få synpunkter från.” Anne Marie och hennes bror André instämmer i fördelarna med att ha en kamrat nära till hands: ”Även om man kan ge sig i väg någonstans med sina vänner har man ändå alltid sina syskon. De finns alltid där när man vill leka eller spela något eller gå till parken.” Donna har upptäckt en annan praktisk fördel: ”Man har någon att dela hushållssysslorna med.” Andra har beskrivit sin bror eller syster som ”en särskild rådgivare eller lyssnare” och någon som ”förstår vad jag får genomgå”.

Tänk dessutom på den nytta du har av det i framtiden. Senare i livet kommer du i dina kontakter med andra att få uppleva några av just de problem som du nu har med dina syskon. Svartsjuka, äganderätt, olika behandling, brist på avskildhet, själviskhet, olikheter i personligheten — sådana problem är en del av livet. Betrakta därför möjligheten att få lära dig att komma överens med dina syskon som en träning på de mänskliga relationernas fascinerande och ofta förbryllande område.

Att ge akt på Gud

Det som ger den största motivationen till att främja friden i familjen är emellertid att känna till att det kan förbättra ens förhållande till Gud. Sjuttonårige André återger bibelns ord i 1 Johannes 4:20, när han säger: ”Om man inte kan komma överens med människor som man kan se, hur kan man då komma överens med Jehova, som man inte kan se?”

Det är visserligen inte alltid så lätt att komma ihåg detta. Anne Marie medger: ”När man bråkar, tänker man ofta inte på hur det påverkar ens förhållande till Jehova. Man tänker bara på hur man kan få den andra personen att känna sig dum eller på att ta hämnd.” Men för att kunna fortsätta att ha Guds godkännande måste man ”ge akt på honom” på alla sina vägar. — Ordspråksboken 3:6, NW.

Det här betyder inte att du aldrig kommer att bli osams med dina syskon. Men du kan lära dig att ta itu med det utan ”illvillig bitterhet och häftighet och vrede och ... skrikande”. (Efesierna 4:31) En 15-årig flicka, till exempel, brukade söka efter tillfällen att sätta i gång bråk med sina syskon. Men efter att ha lärt sig att studera och tillämpa bibeln i sitt liv säger hon: ”Jag försöker inte längre att ställa till bråk, utan försöker att undvika det.” Varför inte försöka göra likadant själv? Du kanske till och med upptäcker att det inte är så tokigt att ha syskon när allt kommer omkring.

[Fotnoter]

[Infälld text på sidan 27]

”Det är en väsentlig skillnad mellan lika och rättvis. Människor har individuella personligheter och individuella behov”

[Bild på sidan 26]

Dra inte slutsatsen att det är orättvist att en bror eller syster vid något tillfälle får mer uppmärksamhet än du