Bibelns syn

Är aborter lösningen på problemet med överbefolkning?

ABORTER har alltid varit ett vanligt medel för födelsekontroll, både i gångna tider och i våra dagar, vare sig det rört sig om en nations politik eller en persons eget val.

I en artikel i en kanadensisk dagstidning under rubriken ”Kinas vånda handlar om 53 miljoner aborter” citeras hälsoministeriet i Kina, som uppger den här överväldigande siffran för perioden 1979 till 1984. Det sammanlagda antalet aborter under den här perioden är mer än dubbelt så stort som Canadas befolkning!

I Japan beräknar man att 30 procent av de 2,1 miljoner årliga havandeskapen i det landet leder till abort. En del av dessa ofödda barn bevarar man minnet av genom att placera små sten-, plast- eller gipsfigurer i buddisttempel överallt i landet.

I Sverige blev det år 1946 tillåtet att på begäran utföra aborter av medicinska och vissa andra skäl. Precis som i andra länder betraktar nu många svenska kvinnor aborter som ett socialt acceptabelt och allmänt vedertaget sätt att begränsa sin familjs storlek.

En vedertagen forntida sedvänja

I det forntida Aten använde man aborter som ett medel att reglera befolkningstillväxten. ”Frivillig familjebegränsning var ordningen för dagen, vare sig det skedde med hjälp av preventivmedel, aborter eller barnamord”, enligt historikern Will Durant i The Story of Civilization (Civilisationens historia).

Aborter var också vanliga i det romerska imperiet. Av vilka skäl? Durant fortsätter: ”Kvinnorna önskade ha en sexuell snarare än en moderlig skönhet; i allmänhet föreföll deras önskan om individuell frihet gå stick i stäv mot släktets behov. ... Bland dem som var gifta tycks de flesta ha begränsat storleken på sin familj med hjälp av aborter, barnamord, coitus interruptus [avbrutet samlag] och preventivmedel.” Är det inte liknande orsaker som ligger bakom ökningen av aborter i våra dagar?

De första kristnas syn på saken

I skarp kontrast till detta intog de första kristna en fast ståndpunkt mot aborter. Durant tillägger: ”Aborter och barnamord, som alltmer decimerade det hedniska samhället, var förbjudet för de kristna och jämställdes med mord.” Samtidigt som familjebegränsning blev ett framträdande socialt fenomen, både under den grekiska och under den romerska eran, höll sig den kristna samhällsgruppen orubbligt till en sträng moralkodex, som ingöt respekt för livets helgd. Precis som i det forntida Israel var barn ett tecken på Skaparens välsignelse. Psalmisten framhåller: ”Se, barn är en Herrens [Jehovas] gåva, livsfrukt en lön.” — Psalm 127:3.

Det framgår tydligt av Guds ord, bibeln, att Jehova, ”livets källa”, erkänner det ofödda barnets rätt till liv. Hur då? Först och främst visar bibeln att han betraktar ett ofött barn som något långt förmer än enbart en klump vävnad. Guds intresse för sitt underbara skaparverk beskrivs så här av psalmisten: ”Du [Jehova] höll mig avskärmad i min moders liv. ... Dina ögon såg till och med embryot av mig, och i din bok blev alla dess delar nedtecknade.” — Psalm 36:10; 139:13—16, NW.

Dessutom ställer Gud den person till svars som genom en olyckshändelse avbryter det naturliga händelseförloppet i fråga om ett ofött barn. Lägg märke till att den mosaiska lagen lägger en tung skuldbörda på sådana personer, när det sägs: ”Och när män träta, och de stöta till en havande kvinna, så att hennes foster kommer fram, men ingen olycka sker, så skall han ådömas penningböter, såsom kvinnans man pålägger honom, och skall giva enligt skiljedomare. Men om det sker olycka, då skall du giva liv för liv.” — 2 Moseboken 21:22, 23, Åkeson.

Om nu Jehova anser att en olyckshändelse som drabbar ett ofött barn är av så allvarlig betydelse, hur mycket större bör då inte skuldbördan vara i fråga om ett avsiktligt ingrepp, som fallet är när det gäller aborter! Och eftersom Gud i sin lag, som finns angiven i 2 Moseboken, kapitel 21, inte satte någon åldersgräns på det ofödda barnet, är sådana argument som rör fostrets ålder meningslösa.

Lösningen på problemet med överbefolkning

Trots det finns det somliga som, med tanke på ökad livsmedelsbrist, bostadsbrist och en minskande tillgång på färskvatten, kan mena att aborter som ett medel att styra befolkningstillväxten skulle lätta trycket på kommande generationer. Men är det det enda man kan göra för att uppnå balans mellan världens befolkning och jordens resurser?

För omkring 6.000 år sedan uttalade Jehova Gud sitt uppsåt beträffande befolkningen på planeten jorden. Jehova gav följande anvisning till det första människoparet: ”Var fruktsamma och föröka er, och uppfyll jorden och lägg den under er.” (1 Moseboken 1:28) Lägg märke till att Guds uttalade uppsåt var att människan skulle uppfylla jorden men inte överbefolka den. Skaparen kommer att se till att det blir ett jämviktstillstånd när det gäller världens befolkning — han kommer att upprätthålla en rimlig befolkningstäthet, ekologisk balans och tillräcklig livsmedelsproduktion. — Jesaja 65:17—25.

Det är rimligt att dra den slutsatsen att Skaparen av människans fortplantningsförmåga själv på lämpligt sätt kommer att reglera bruket av den förmågan för att uppnå fullkomlig balans. Det kommer inte att behövas några aborter för begränsning av befolkningstillväxten. Jehova kommer genom sin Sons, Jesu Kristi, rike att skapa garantier för att jorden på ett ändamålsenligt sätt uppfylls med lydiga människor, som lever i ett världsomfattande paradis. — Jesaja 55:8—11; Uppenbarelseboken 21:1—5.

[Infälld text på sidan 27]

”Aborter och barnamord ... var förbjudet för de kristna och jämställdes med mord.” — Will Durant, historiker

[Bild på sidan 26]

”När fostret blir sex månader gammalt, kan det se, höra, uppleva omvärlden, smaka och har till och med en viss inlärningsförmåga.” — Doktor T. Verny, författare till boken ”The Secret Life of the Unborn” (Det ofödda barnets hemliga liv)