Ett unikt möte med missionärer
Ett unikt möte hölls den 18 juli 1988 i Rikets sal vid Jehovas vittnens avdelningskontor i Arboga. Trettiotre missionärer på besök i Sverige (se bilden) berättade och visade ljusbilder från sina arbetsfält runt om i världen. Här följer några glimtar från det mosaikartade programmet om missionärernas upplevelser.
Bland indianer i Centralamerika
Från Guatemala i Centralamerika berättade Lars och Eva Östberg om missionärslivet bland indianer i höglandet, av vilka några lever på nästan 4.000 meters höjd över havet. Grundspråket är spanska, men många olika indianspråk talas. Några heltidsförkunnare skall nu ta universitetskurser i sådana språk för att kunna nå fler indianer med budskapet. Livet är brokigt, och folk och husdjur lever nära varandra. En dag traskade ett stort djur genom rummet där Lars och Eva logerade. Det var familjens häst som tog en genväg från grönbetet till stallet. Många människor i Guatemala tar ställning för Guds rike. I januari passerades 10.000 förkunnare, och den årliga ökningen är 10-procentig.
Lars visade ljusbilder, bland annat en bild av ett vittne i fängelse, som innan han blev vittne hade arbetat åt polisen med att likvidera obekväma personer. En gång, när han var på väg att döda en man, fick han order att avbryta uppdraget, och mannen undkom. Senare begick han ett mord som ledde till fängelse, där han nu varit i 14 år. Där lärde han känna bibelns sanning, blev döpt som ett Jehovas vittne och predikar ivrigt innanför murarna. Han är pionjär och biträdande tjänare. Flera medfångar är nu hans medvittnen. En av dem visade sig vara den man som han var på väg att döda.
Gun Stenz är missionär i kuststaden La Ceiba i Honduras i Centralamerika. I La Ceiba finns 150 förkunnare, och intresset är stort, vilket visas av att 721 var med vid Åminnelsen i år. ”Språket kan vålla problem”, berättade hon. ”Som missionär måste man ibland inte bara lära sig tala ett nytt språk med munnen. I Honduras pratar folk också med händerna och pekar med munnen. I början valde jag ibland fel bestämd artikel till vissa ord. Då blev det galet. Jag sade till exempel ’la papa’ i stället för ’el papa’. Det blir potatisen i stället för påven.”
Tillväxt i Sydamerika trots motstånd
För 20 år sedan kom Stefan Johansson som missionär till Venezuela i Sydamerika. Han och hans fru, Evelyn, tjänar vid avdelningskontoret där. Han har sett vittnena öka från cirka 4.500 år 1968 till nu cirka 42.000. Skaran har fördubblats de fem senaste åren. Mer än 71.000 bibelstudier leds, och nära 155.000 var med vid Åminnelsen i år.
Stefan gav exempel på hur motståndare ibland söker hindra verket med hjälp av fruktansvärda lögner. Den 24 april i år publicerade huvudstadstidningen Ultimas Noticias en artikel med stor rubrik att ett kvinnligt Jehovas vittne våldtagits och slagits ihjäl av tre andra vittnen i en satanisk rit. En präst spred skandalen vidare genom att uppmana folk att sätta upp artikeln på sina ytterdörrar. Men sanningen var att kvinnan dött av hjärnblödning. Resten hade motståndare ljugit ihop. En liten dementi infördes ett par dagar senare.
Strax därpå fick ett Jehovas vittne, som är frisör, besök av tidningens chefredaktör. När vittnet påpekade att dementin var för liten för en så allvarlig sak, bjöds han till redaktionen för en intervju. Den publicerades den 28 april, och allt tillrättalades. Prästen förlorade därmed sitt ”vapen”. Samma dag utfrågades han i TV. Han hade åkt fast på väg till Spanien med 21 kilo kokain i bagaget. Han grät och urskuldade sig med att kyrkan behövde pengar. Nästa dag slog polisen sönder helgonbilder i hans kyrka och fann säckar med kokain i dem. Kardinalen och ärkebiskopen uttalade sig förlåtande och sade att det var ett enstaka fall. Vad man inte sade var att prästen åkt fast två gånger förut för samma sak. Men då hade kyrkan lyckats lägga lock på det hela.
Tommy Petersson är missionär i kaffelandet Colombia. Han rapporterar enastående ökning. De senaste fem, sex åren har vittnenas antal fördubblats, från runt 17.000 till 35.000. Nära 170.000 var med vid Åminnelsen i våras. Församlingar med 100 till 150 förkunnare hade upp till 800 närvarande. Många måste lyssna på gatan utanför Rikets sal, och bröderna fick gå ut med brödet och vinet. Det är ont om Rikets salar. Fem församlingar kan ibland samsas om samma lokal. Det finns cirka 600 Rikets salar, men 40 nya skall byggas närmaste året. Fyra nya sammankomsthallar är projekterade.
Prästerna motarbetar verket häftigt. Ett vittne begav sig till en stad, där det fanns få förkunnare, för att vittna på gatan. En präst sparkade bibeln ur handen på honom. Ryktet om händelsen spred sig bland folket, och när de fick veta att prästen blivit sjuk i benet och måst amputera det, blev de förundrade. Där finns nu två större blomstrande församlingar.
Tord och Anna-Karin Elb, Kenneth och Ene-Mai Lähker och Kerstin Magnusson är verksamma i Ecuador. Där finns nu 12.000 förkunnare, och skarorna har ökat så snabbt att tillväxten av tillsyningsmän och äldste inte hunnit med. Av de cirka 160 församlingarna har 72 en äldste och 39 ingen alls.
Conny och Gunilla Berglund bor i ett missionärshem i Santa Cruz i Bolivia. Åtta missionärer där leder 107 bibelstudier. Elva Rikets salar har iordningställts i Santa Cruz på två år. Ungdomarna visar framåtanda. Conny studerade med en 15-årig pojke, som innan han blev döpt ledde sex egna bibelstudier. Nu hjälper den unge brodern andra ungdomar att få i gång studier.
Östen och Sylvia Gustavsson och Georg och Mona Ågren rapporterade från Brasilien att efterfrågan på biblisk litteratur är så stor att man måste bygga ut tryckeriet till cirka 40.000 kvadratmeter. I Brasilien finns nu omkring 235.000 vittnen, och 302.000 bibelstudier leds. En kyrkoledare i São Luís ville att en missionär skulle studera med honom med det dolda motivet att lära känna vittnena för att bättre kunna motarbeta dem. Han prenumererade på Vakttornet och Vakna! och läste allt han kom över för och emot. Men så småningom började han bli övertygad om att vittnena hade rätt. Nu är han ett döpt vittne och har hjälpt 130 av sina forna kyrkomedlemmar att bli vittnen, och Jehovas vittnen studerar med många andra.
Afrika — bördigt missionärsfält
Gösta Andersson berättade om Nigeria, där han varit missionär i drygt 20 år. Där bygger just nu 400 Jehovas vittnen ett nytt stort avdelningskontor och tryckeri. Intresset för bygget är enormt. Mer än 50.000 har besökt platsen. Vissa dagar har man haft upp till 3.000 besökare. Nigeria har det högsta antalet vittnen av länderna i Afrika. I april i år nåddes toppsiffran 134.543 förkunnare. Där finns cirka 2.460 församlingar. Åke och Ing-Mari Norrfors från Jörn, som arbetar på bygget, hade uppgift om att cirka 5.000 blivit döpta sedan september i fjol. Det leds 150.000 bibelstudier.
Gunnar och Noomi Stanzén från Tanzania i Östafrika berättade att av de mer än 3.000 förkunnarna där har flera varit lojalt verksamma sedan 1930-talet, trots 20 års förbud. ”Vakttornets missionärer är uppskattade bland folket”, sade Gunnar. ”Vita missionärer i andra kyrkor besöker sällan de svarta eller blandar sig med dem, annat än när de behövs som tjänstefolk. Men vi går med svarta till svarta och talar om Guds rike. Det tycker de är fantastiskt.”
Mats Kassholm besöker församlingar i Tanzania som kretstillsyningsman. Han och hustrun Ann-Catrin berättade att det inte är ovanligt att finna en stor Rikets sal långt ute i bushen med ett hundratal ivriga vittnen samlade till möte. ”Vittnena har lärt sig förtrösta på Jehova”, berättade de. ”För flera år sedan flyttade en äldre ensamstående svart broder till en plats där det var stort behov av förkunnare. Han hade ingen försörjning, så han bad Jehova om vishet att tänka ut något. Hans förre arbetsgivare, en vit plantageägare, hade gett honom några frön av ett unikt avokadoträd som bar frukter flera gånger större än normalt. Han planterade dem. Ur ett frö växte ett enormt träd upp, som ger sådana fina frukter året om. Det är hans försörjning i Jehovas tjänst.”
Uno Nilsson har varit missionär i åtta år och tjänar med sin hustru Carina i Gambia i Västafrika. Till 90 procent är befolkningen där muslimsk, men det går lätt att tala med människor om bibeln och religion. ”Ett drömdistrikt för heltidsförkunnare”, sade Uno. Fältet är stort. De 26 förkunnarna har 750.000 invånare att nå. En gambiansk kvinna — en hängiven muslim — fick intresse för bibeln, när hon fick se att den lär att Gud har ett namn, Jehova, och att man skall leva ett moraliskt rent liv. Hon tackade ja till bibelstudium, besökte regelbundet Rikets sal, började vittna för andra och lät snart döpa sig som ett vittne. Månaden efter dopet anmälde hon sig som hjälppionjär för att ägna minst 60 timmar i månaden åt att förkunna om Guds rike.
Urban och Lotta Mattsson från Kenya rapporterade goda framgångar, trots att olika krafter försöker hindra verket där. Ibland tar myndigheterna miste. Mitt under ett möte i en Rikets sal arresterade polisen alla närvarande. Männen kördes på lastbil till polisstationen. Hustrurna följde efter. Sedan vittnena visat att lagen tillät dem att hålla möten och efter samtal med Sällskapet Vakttornets avdelningskontor, forslades alla tillbaka. I gengäld fick vittnena berätta om sin tro för poliserna, som skaffade sig biblisk litteratur.
Seppo Toivanen gav exempel på vad som kan hända när man som vit missionär vittnar på gatan i Nairobi i Kenya. Medan han resonerade med en ung man om bibeln, kom en pastor fram och började störa samtalet. Han skrek att vittnena inte tror på helveteselden och treenigheten och vägrar krigstjänst. ”Han försökte uppvigla ett hundratal personer mot mig”, berättade Seppo. ”I Kenya kan sådant leda till lynchning och att man bränner liket. Jag blev rädd, men jag bad tyst till Jehova om kraft att vara lugn, och det hela redde upp sig.”
Sanningen befriar på Island
Roger och Monica Björck och Kjell och Iris Geelnard lämnade en glädjande rapport från Island. De två senaste åren har man noterat stadig ökning av förkunnare med två nybildade församlingar. Där finns ett vittne på 1.151 invånare.
Spiritism är utbrett på Island. Men sanningen befriar. En ung man som utövade spiritism och spådom, när Jehovas vittnen började studera bibeln med honom, blev hårt ansatt av onda andar, när han skulle befria sig från sina vanor. Till sist brände han sina spiritistiska böcker. Han och två av hans kamrater är nu vittnen.
Rapport från Papua Nya Guinea och Taiwan
Willy och Elaine Larsson visade ljusbilder från exotiska Papua Nya Guinea. De cirka 2.000 förkunnarna där, inklusive 40 missionärer, har tre miljoner att predika för. Många människor lever isolerat och primitivt, och vittnandet är ofta strapatsrikt. På en bild sågs Elaine studera med en svart kvinna i en hydda. ”Lågt till tak, jordgolv med torrt gräs att sitta på, allehanda kryp runt omkring och en avsågad plåttunna som eldstad i mitten”, kommenterade Elaine. Men kvinnan strålade av lycka där hon satt på golvet och lärde om de goda nyheterna. På en bild sågs Willy och Elaine ge sig av till en sammankomst lastande väskor, projektor, generator och högtalare i en urholkad trädstam för kanotfärd på havet.
Sist i programmet intervjuades Heikki och Irene Savoniemi och Håkan och Helene Davidsson. De är visserligen inte missionärer, men är verksamma utomlands. Heikki och Irene kom till Taiwan som missionärer 1985, men måste sluta av familjeskäl. De har stannat där och rapporterade en ökning av förkunnare från drygt 1.000 år 1985 till nu inemot 1.400.
Håkan och Helene är sedan några år ”utlånade” från avdelningskontoret i Arboga till Sällskapets högkvarter i USA. Just nu reser de runt i världen och bistår avdelningskontor med installation av Sällskapets nya egna dataprogram.
För nära 2.000 år sedan förutsade Jesus Kristus att de ”goda nyheterna” om Guds rike skulle predikas på hela den bebodda jorden, innan slutet kom. Detta uppfylls nu. I 210 länder på alla kontinenter utförs detta arbete av omkring tre och en halv miljon Jehovas vittnen. Att missionärerna har en viktig del i det enorma arbetet stod klart för alla som var med vid mötet med missionärerna i Arboga. — Matteus 24:14.