Förtidigt födda barn
MILJONER par världen över går och väntar på ett dyrbart litet ”knyte”. De flesta vet ungefär när deras lilla barn skall komma, men somliga överraskas av att barnet föds för tidigt och är mycket mindre än väntat.
Den 22 mars 1980 föddes ett barn till ett föräldrapar nära Middletown i New York mer än tre månader tidigare än man räknat med. Den lilla flickan vägde 794 gram och var bara 35 centimeter lång, ungefär som bredden på dessa två tidskriftssidor.
Föräldrarna kallade sin lilla flicka Kelly. Hon var född för tidigt. Kelly kom till världen efter bara 26 veckors havandeskap i stället för efter normala 40 veckor. Havandeskapet räknas från första dagen av moderns sista normala menstruation.
Förtidigt födda och underviktiga barn
En baby betraktas som förtidigt född — eller prematur, som det heter på läkarspråk — om den föds mer än tre veckor för tidigt, eller före den 37:e graviditetsveckan. Tidigare kallades ett barn för en prematur om det vid födelsen vägde under 2.500 gram. Men denna definition övergavs, eftersom också vissa fullgångna barn väger under 2.500 gram. Det stora antalet graviditeter bland flickor i tonåren, och ännu längre ner i åldrarna, har resulterat i en markant ökning av antalet underviktiga barn.
I Förenta staterna föds omkring 10 procent av alla barn för tidigt — uppemot 300.000 om året! Från det skyddade moderlivet kastas dessa barn ut i en miljö som de ännu inte är fullt rustade för. De kan jämföras med deltagare i en polarexpedition som har berövats sina tält och sovsäckar.
Dessa förtidigt födda barn har faktiskt alla kroppsorgan, även om dessa är ofullständigt utvecklade. Redan i femtonde graviditetsveckan är fostrets hjärta, hjärna, njurar och matsmältningsorgan utbildade och urskiljbara. Ja, redan efter tre veckor börjar det ofullständigt utvecklade hjärtat att slå!
Men ett foster kan naturligtvis inte klara sig utanför livmodern under de allra första graviditetsveckorna. Tack vare de senaste årens framsteg inom medicinens område kan man emellertid nu rädda barn som föds så tidigt som i den 22:a graviditetsveckan. Detta har dock resulterat i ett dilemma, och ett mycket kostsamt sådant till på köpet. Vi skall nu se hur det kan komma sig.
Nya medicinska landvinningar
I början av 1960-talet dog mer än hälften av alla förtidigt födda barn på mellan 900 och 1.400 gram. År 1963 kunde de bästa läkare som fanns att uppbringa i landet inte rädda Patrick, den amerikanske presidenten John F. Kennedys nyfödde son, som vägde 1.400 gram.
Faktum är att behandlingen av förtidigt födda barn tills helt nyligen kännetecknades av en viss ”låt gå”-mentalitet. De barn som var alltför underutvecklade eller sjuka fick dö en naturlig död. De fick naturligtvis mat och omvårdnad, men inga extraordinära åtgärder sattes in. Men så beslöt sig en rad nitiska läkare för att sätta en ära i att försöka rädda dessa nyfödda.
År 1975 bildades ett nytt medicinskt specialfack som kallades neonatologi (en gren av läkarvetenskapen som sysslar med nyfödda barns skötsel, utveckling och sjukdomar) vid American Academy of Pediatrics (Amerikanska barnläkarsällskapet). Särskilda intensivvårdsavdelningar för förtidigt födda barn inrättades så att de efterliknade vissa av livmoderns funktioner. Numera överlever cirka 90 procent av alla barn med en födelsevikt på mellan 900 och 1.400 gram!
Behandlingen är emellertid varken angenäm eller tilltalande. Barnet kan ha ett halvt dussin kanyler inkörda i kroppen, och huden kan vara alldeles rödprickig av nålstick. Den vetenskapliga tidskriften Discover beskriver en modern neonatalavdelning:
”De flesta spädbarn ligger nakna på madrasserade, elektriskt uppvärmda underlag, anslutna till en rad olika flaskor och apparater. Varje barn har vanligtvis sin egen sjuksköterska. ... Deras bröstkorg häver sig våldsamt; deras revben och bröstben är så mjuka att de buktar inåt vid varje andetag. Enligt kontrollinstrumenten har de flesta en puls på 150 slag i minuten, och de tar mellan 30 och 90 andetag på samma tid.”
Ett verkligt dilemma
Enligt en undersökning vårdas årligen omkring 17.000 barn med en födelsevikt på under 900 gram vid de hundratals specialkliniker för förtidigt födda barn som nu finns i Förenta staterna. Även dessa mycket små barn anses nu ha omkring 70 procents chans att överleva! Men till vilket pris?
Risken för att förtidigt födda barn skall drabbas av svåra mentala och fysiska handikapp beräknas ligga på mellan 5 och 20 procent, vilket är mycket högre än för fullgångna barn. Och ju mindre barnet är, desto större är naturligtvis riskerna. De vanligaste typerna av handikapp är utvecklingsstörningar, syn- och hörselskador samt förlamningar. Men det är inte allt. Författaren till The Premature Baby Book säger: ”Jag har sett många barn med en födelsevikt på under 1.500 gram som drabbats av dyslexi [ordblindhet], beteenderubbningar, synproblem eller andra problem som läkarna betraktar som ’lindriga’.”
Också förtidigt födda barn som läkarna anser vara helt friska har vissa problem. Doktor Forest C. Bennett, chef för ett uppföljningsprogram för högriskbarn vid University of Washington i Seattle, förklarar: ”Vid våra undersökningar hade de prematura barnen normala testresultat. Men gång på gång sade föräldrarna att dessa barn var annorlunda än sina syskon. De hade en tendens att skratta mindre, att kommunicera mindre med sina mödrar, att ägna mindre uppmärksamhet åt ljus och ljud och att vara kinkigare än andra barn. Och när de växte upp och började i skolan, lyckades de inte så bra.”
Det är också mycket svårt för en familj att göra täta besök hos ett barn som vårdas på neonatalavdelning och kanske befinner sig miltals därifrån — bara för att få se hur det lilla barnet lider. Och när den lille äntligen kommer hem, kan det vara särskilt besvärligt. Sandy E. Garrand, samordnare för ett kontaktnät som går under namnet Parent Care, förklarar:
”Det är obegripligt att sjukhusen kan lägga ner 300.000 dollar på att behandla ett barn på en intensivvårdsavdelning i två eller tre månader men sedan, när barnet kommer hem, lämna föräldrarna helt på egen hand utan att ens upplysa dem om att barnet kommer att bli handikappat. Detta skapar en fruktansvärd känsla av isolering. Familjen utsätts för stora påfrestningar. Äktenskapet utsätts för stora påfrestningar.”
En far till ett litet förtidigt fött barn kände sig föranledd att säga: ”Ett tag var vi rädda för att hon skulle dö. Nu händer det att vi är rädda för att hon kommer att överleva. Utan all denna tekniska utrustning hade hon dött en naturlig död, och vi skulle inte ha behövt ställa oss dessa frågor. Det skulle kanske ha varit bättre.”
Doktor Constance Battle, medicinsk chef vid Hospital for Sick Children i Washington, säger att hon är ”överhopad med de tragiska resultaten av välmenta behandlingar”. Vilket råd ger hon då neonatologer? ”Tänk efter innan ni skakar liv i något som ni aldrig ser igen. Ni förstår inte vilket tröstlöst liv dessa barn lever.”
Med tanke på att de fysiska och psykiska följderna för många förtidigt födda barn är så osäkra och vården så kostnadskrävande är det lätt att förstå varför en tidskrift kallar detta problem för ett ”mångmiljarddilemma”.
En annan sida av dilemmat
När skall ett foster betraktas som en människa? Somliga foster avlägsnas genom legala aborter så sent som i 24:e graviditetsveckan, ungefär vid samma ålder som andra räddas. I tidskriften Omni sägs det därför: ”Gränsen mellan abort och livräddande åtgärder har blivit alltmer hårfin — så hårfin att man på många sjukhus nu utför aborter i en del av byggnaden, medan man i en annan räddar förtidigt födda barn som bara är några veckor äldre.”
Tidskriften framhöll något som skulle kunna förvärra dilemmat ytterligare: ”Lungorna är de enda organ som inte kan fungera hos prematurer som är 16 till 20 veckor gamla. Med hjälp av övertryckskammare eller ECMO [”extra corporeal membrane oxygenation”, ”syrsättning utanför kroppen”] kan livsduglighetströskeln sänkas ytterligare”, så att ännu mindre barn skulle kunna räddas. Den 27 juli 1985 nedkom faktiskt en kvinna i 22:a graviditetsveckan med ett barn som vägde 340 gram, och det lever fortfarande!
När hjärtat på ett foster som avlägsnats genom abort fortsätter att slå i mer än några minuter, förs barnet vid vissa sjukhus över till neonatalavdelningen, där det får ha det varmt och bekvämt tills det dör. Doktor Elizabeth Brown vid Boston City Hospital förklarar att ett sådant barn överlevde och senare blev adopterat. Doktor Brown sade beträffande modern som hade fött barnet: ”Hon var mycket glad över att barnet levde.”
Ja, livet är mycket dyrbart. Det finns väl ingenting som är så hjärtevärmande, i synnerhet för en mor och en far, som att få se sin lilla baby överleva och växa upp till ett lyckligt och friskt barn — vare sig barnet är fullgånget eller fötts för tidigt. Men vad hände med lilla Kelly, som omnämndes i inledningen? Och hur kan föräldrar till förtidigt födda barn få hjälp att klara av sin situation? Finns det något en blivande mamma kan göra för att undvika att föda i förtid? Vad är orsaken till problemet med förtidsbörd, och finns det någon tillfredsställande lösning?
[Ruta på sidan 5]
Att rädda barn som föds mycket för tidigt
”Föräldrarna krävde aldrig att få det på det här sättet. Det var läkarna, däribland jag själv, som ville fortsätta på den påbörjade vägen. Läkarna har sina egna planer, sina egna karriärstegar att klättra på. Om man talar med föräldrar, finner man att de är mycket mer rädda för att få missbildade, handikappade barn än för dödfödslar.” — Doktor William Silverman, f. d. professor i pediatrik vid College of Physicians and Surgeons, Columbia University.