Sniglar en plåga eller en delikatess?
FRÅN ”VAKNA!”:S KORRESPONDENT I PAPUA NYA GUINEA
TIDEN: klockan sex på morgonen. Platsen: staden Kavieng på ön New Ireland som tillhör Papua Nya Guinea. En man tar en femlitershink och går ut ur huset till köksträdgården. Det tar omkring tio minuter för honom att fylla hinken — inte med grönsaker, utan med sniglar! Det här gör han varje morgon i ett försök att hejda sniglarnas våldsamma framfart, så att också han kan få njuta av något av grönsakerna.
För ett antal år sedan fanns det sniglar överallt, och de spred sig snabbt längs kusterna i Papua Nya Guinea. Man har beräknat att det enbart i staden Madang fanns mer än en miljon sådana sniglar. De orsakade stora skador på grödorna och i trädgårdarna. Det var inte bara i Kavieng som de orsakade sådana problem, utan de var en plåga också för bilisterna, i synnerhet nätter då det regnade. Det kryllade bokstavligen av sniglar på vägarna, och det kunde vara halt att köra och svårt att svänga eller vända, förutom att det lät förskräckligt.
Men varifrån kom alla sniglarna? En sak är säker — de är inte inhemska i Papua Nya Guinea. De tillhör en art som är känd som den stora afrikanska snigeln (Achatina fulica). På pidginspråket som talas i Papua Nya Guinea kallas de demdem. De infördes till öarna i södra Stilla havet från Östafrika via Sydostasien.
Enligt infödingarna förde japanska soldater med sig sniglarna till New Britain och New Ireland utanför Nya Guinea under andra världskriget. Varför då? Därför att de allierades mycket effektiva blockader hindrade japanska fartyg med förnödenheter från att nå trupperna som ockuperade öarna i Papua Nya Guinea. Sniglarna infördes därför för att lindra den akuta livsmedelsbristen.
Dessa ätliga sniglar har man aldrig med framgång lyckats odla i Japan därför att klimatet där är för kallt för dem. Men förhållandena i Papua Nya Guinea var perfekta, ja, så perfekta att en snigel lägger upp till 6.000 ägg under sin livstid. Det tog inte lång tid för sniglarna att föröka sig så att man i bara en enda liten trädgård kunde fylla en hel hink varje dag!
Försök att hålla dem under kontroll
En demdems skal kan bli ända till 10 centimeter långt. Det är alltså fråga om stora sniglar. Och eftersom de förökar sig så snabbt, orsakar de stora skador på grödorna och övriga växter. Vad kan man göra åt dem? Sedan de en gång införts har det varit så gott som omöjligt att utrota dem. Men de kan hållas under kontroll.
Bete som innehåller sådana giftiga kemikalier som metaldehyd har använts med viss framgång. Man har också försökt införa kannibalaktiga sniglar som lever på demdemsniglar. Men de förökar sig ändå tillräckligt snabbt för att hålla stånd.
Vad kan man annars göra med sniglarna? Ja, varför inte möta utmaningen genom att använda dem till just det som de användes till när de infördes på öarna? Varför inte äta dem?
En ”demdemdelikatess”
Melanesierna odlar demdemsniglar till sina höns och grisar. Det rekommenderas också att man tar ut dem ur skalet och ger åt kycklingar, men man kan också koka eller soltorka dem. Grisar lär sig själva att knäcka skalet på dem, men de bör kokas, eftersom grisar kan bli sjuka av de parasiter som sniglarna bär på.
Om du inte tilltalas av tanken att äta dem råa, kokta eller soltorkade, kan du vara förvissad om att det finns andra sätt att bereda dem på. Kom ihåg att den oansenliga demdemsnigeln är en delikatess i sådana länder som Schweiz, Frankrike, Spanien och Kina och i många delar av Afrika! Den är allmänt känd som ”escargot”, och den pryder borden i några av de finaste restaurangerna.
I Papua Nya Guinea bildade man nyligen en demdemkommitté. Syftet med den är att visa allmänheten hur dessa sniglar kan beredas, tillagas och serveras. Den erbjuder också ett recept från ägaren av en topprestaurang i Melbourne i Australien. Om kommittén skall lyckas lära befolkningen i Papua Nya Guinea det fina med att äta demdemsniglar återstår att se.