Watchtower ONLINE LIBRARY
Watchtower
ONLINE LIBRARY
Svenska
  • BIBELN
  • PUBLIKATIONER
  • MÖTEN
  • g92 22/10 s. 22-24
  • Vi besöker Asiens största djurmarknad

Ingen video finns tillgänglig för valet.

Tyvärr kunde videon inte laddas.

  • Vi besöker Asiens största djurmarknad
  • Vakna! – 1992
  • Underrubriker
  • Liknande material
  • En spännande begivenhet
  • Speciella attraktioner
  • En marknad med lång historia
  • Oktobermarknaden — ”Europas äldsta internationella hästmarknad”
    Vakna! – 1999
  • Vad som krävs av en elefantskötare
    Vakna! – 2009
  • Min räddning från prostitutionen
    Vakna! – 1983
  • Hur värderar du människor?
    Vakttornet – 1992
Mer
Vakna! – 1992
g92 22/10 s. 22-24

Vi besöker Asiens största djurmarknad

Från Vakna!:s korrespondent i Indien

MAHARADJOR som rider på vackert prydda elefanter eller en enkel bonde som föser ett par storhorniga oxar framför sig — sådana scener fotograferas ofta här i Indien. Men var kan man få tag i så stora och värdefulla djur?

För att få reda på det följer vi med till Sonepur i delstaten Bihar i nordöstra Indien. Där kan vi besöka en marknad av ett slag som du troligen aldrig har sett tidigare. Det sägs att det är den största djurmarknaden i Asien och kanske rentav i hela världen. Den hålls i oktober och november och varar i ungefär två veckor.

En spännande begivenhet

Vilken folkträngsel! Rikt juvelbehängda kvinnor har klätt upp sig i sina lysande sarier. Man lägger i synnerhet märke till de gifta kvinnorna, eftersom de har gnidit in ett rött pulver i sin mittbena. De flesta håller ett litet barn i famnen, och ytterligare ett eller två barn håller sarin i ett fast grepp, medan mamman skyndar i väg för att hinna med sin man.

Eftersom trängseln är så kolossal, undrar vi hur barnen lyckas med att inte komma bort. Det är faktiskt många som inte klarar det. Vi fick veta att 50 barn kom bort på bara en vecka, och av dem var det bara 17 som kom till rätta igen. Vi ryser när vi tänker på vad som händer de övriga, eftersom vi har hört att samvetslösa personer ofta rövar bort dem och tvingar dem till tiggeri och omoraliska förehavanden.

Salustånd vid vägkanterna bidrar till trängseln men är intressanta att iaktta. Vid ett stånd kan en kund lämna en slant, varpå en liten fågel kommer ut ur sin bur och plockar upp ett kort. Mannen i ståndet tar sedan kortet och uttyder framtiden. Behöver du en snabbrakning? Sätt dig helt enkelt på huk framför barberaren, så glider strax hans långa, skarpa rakkniv lugnt och stadigt över ditt intvålade ansikte. På bara tre minuter blir du mera grundligt rakad än det kanske är möjligt att åstadkomma med någon modern rakapparat.

Stånden erbjuder ett rikt sortiment av dekorativa armringar. Indiska kvinnor tycker om att ha sådana på båda armarna i en färg som går ihop med deras sari. Den rutinerade försäljaren sätter på och tar av ring efter ring tills han finner den rätta storleken och modellen. En typisk indisk kvinna kan bära ett tiotal armringar på varje arm. De kan vara av glas, metall eller plast.

I stånden finns också prydnader för djuren. När allt kommer omkring är det här en djurmarknad. Här är kommersen livlig, för invånarna i byarna tycker om att pynta och smycka sina djur. Bland andra prydnader finns här pärlprydda halsband och färgrika bjällror i olika storlekar.

Vem är det som skriker så högt där borta? Men det är ju en tiggare! Rynkig och nerdammad hasar han sig fram på vägen och skjuter fram sin tiggarskål. Det är ett under att han inte blir nertrampad, när man tänker på vilken trängsel det är här! När det är marknad är folk frikostiga mot tiggare, så den här mannens skål är mer än halvfull. I närheten av templet finns det hundratals tiggare som ber om allmosor — ofärdiga, blinda och spetälska. Somliga förbannar sitt öde, andra anropar olika gudar, och somliga överhopar sina givare med välsignelser.

Djur av många slag är också på väg till marknaden. Elefanterna är målade och livfullt dekorerade. Varje elefant bär en ryttare som med käcka tillrop befaller den att skynda på eller sakta in. Då och då får elefanten en lätt knuff bakom öronen med en käpp. Vattenbufflar med högburet huvud traskar i sakta mak, fullständigt obekymrade om trafiken som stockar sig bakom dem.

Längs vägen ser vi också många kor och några kameler. Apor finns det gott om, de flesta av langurtyp. De senare har buskiga ögonbryn och tofsprydd haka. Det finns också ett överflöd av fjäderfä, alltifrån praktfulla påfåglar och papegojor till parakiter och duvor. Alla har de kommit hit till marknaden från när och fjärran.

Speciella attraktioner

Prisbelönta kor från Punjab tillhör attraktionerna. Somliga mjölkar cirka 25 liter två gånger om dagen. Djuren är verkligen vackra! Många människor kommer bara för att titta på dem, andra är seriösa spekulanter. Närhelst ett djur går under klubban ropar ägaren: ”Bolo Hariharnath Ki”, och därmed bringar han en lokal gudomlighet sin hyllning. Massan instämmer med ett ”Jai”. Det genomsnittliga priset på en indisk ko kan variera mellan 3.000 och 5.000 rupier, men dessa prisbelönta utländska raser går för mellan 20.000 och 40.000 rupier.a

I år finns det bara 15 kameler till salu på marknaden. Dessa ”öknens skepp” kostar 5.000 rupier per styck. De kan arbeta flera timmar i sträck och klarar med lätthet av hetta och kyla, hunger och törst. Kameler kan användas till sådant arbete som oxar vanligen utför, till exempel att dra vagnar och plogar och driva kvarnhjul.

Oxarna är de djur som är mest populära. Det är nästan omöjligt att färdas på de indiska vägarna utan att man får se den alltid lika driftsäkra oxkärran frakta bondens varor och familj till staden. En företagsam säljare har satt upp en skylt med texten ”Superstar-oxar”. Och de ser verkligen ut som superstjärnor! Ifall någon skulle komma på idén att lura säljaren eller plundra honom, har han två dekorerade bössor till hands. En ”superstar” kostar 35.000 rupier.

Gnäggande hästar tilldrar sig nu vår uppmärksamhet. Vilka underbara djur! Somliga är riddjur för polisen eller armén, medan andra är kapplöpningshästar. Man kan också få tag i ponnyer som man kan rida på eller använda som dragare. I ett stånd spelar en mässingsorkester, och en dresserad häst dansar förtjust i takt till musiken.

Vi hör ett trumpetande och går åt det hållet. Där, mitt i en mangolund, står elefanterna, hela 250 stycken. Vilka majestätiska varelser! De har kommit från hela Indien och Nepal. Men de förefaller oroliga. Det kan bero på den stora folkmassan men också på att de själva är så många.

Här träffar vi Harihar Prasad, en 25-årig elefanthane som trumpetar vilt. Hans ägare, Gangabux Singh, har just sålt honom för 70.000 rupier. Med tanke på att marknadsvärdet för närvarande är 130.000 rupier för en bra elefant, är priset mycket lågt. Men Harihar är en smula svår att handskas med.

Harihar har vandrat i 22 dagar för att komma fram till marknaden, och nu är hans ägare ledsen för att han är tvungen att göra sig av med honom. Men affär är affär, och känslomässiga band måste klippas av. Vi undrade om Harihar också är ledsen för att han måste lämna sin gamle mahout (elefantförare). När hans nye mahout försökte handskas med honom, slet han av sina rep, så nu är han kedjad.

För att lugna honom och för att omställningen skall ske så smidigt som möjligt skall hans förre mahout följa med honom till hans nya hem. Där skall båda skötarna arbeta tillsammans, tills den nye blir van vid Harihar och hans humör. Vi får veta att den nye ägaren inte ämnar behålla Harihar så länge. Därför kommer han kanske tillbaka med honom till Sonepur och säljer honom igen nästa år.

Det kan hända att folk från Rajasthan köper Harihar till tempelelefant på något avlägset ställe. Då skulle han bli heldekorerad och använd till att dra en tempelvagn. Han skulle också kunna sluta som timmerdragare i de avlägsna djunglerna på Andamanerna eller Nikobarerna, långt ute i Bengaliska viken.

En marknad med lång historia

Ingen tycks vara säker på när eller hur djurmarknaden egentligen fick sin början i Sonepur, men den förefaller ha kommit i ropet under den tid då stormogulen Alamgir (Aurangzeb) härskade (1658—1707). Rajeshwar Prasad Singh, en lokal jordägare, säger att hans familj har hyrt ut området för hästmarknaden alltsedan år 1887. Alltifrån 1800-talet har indigoodlare i det brittiska väldet samlats här under marknaden för att spela polo, dansa och bevista hästkapplöpningar.

Maharadjorna, som kom till marknaden med stora följen och bodde i särskilda tält, skänkte glans åt marknaden förr i världen. Men Sonepurmarknaderna kommer ändå att fortsätta, så länge som det finns efterfrågan på djur. Det var roligt att få tillbringa någon tid på den här marknaden, som är så totalt annorlunda och där djur av alla slag innehar huvudrollen.

[Fotnot]

a Ett tusen rupier motsvarar ungefär 200 svenska kronor.

[Bild på sidan 23]

Dekorerad springare ställs ut till beskådande

[Bild på sidan 24]

Harihar Prasad sedan han blivit såld

    Svenska publikationer (1950–2025)
    Logga ut
    Logga in
    • Svenska
    • Dela
    • Inställningar
    • Copyright © 2025 Watch Tower Bible and Tract Society of Pennsylvania
    • Användarvillkor
    • Sekretesspolicy
    • Sekretessinställningar
    • JW.ORG
    • Logga in
    Dela