Bananen — en märklig frukt

FRÅN VAKNA!:S KORRESPONDENT I HONDURAS

GREKERNA och araberna kallade växten ”ett märkligt fruktträd”. Alexander den stores armé fann den i Indien år 327 f.v.t. Enligt en gammal legend vilade Indiens visa i dess skugga och åt av dess frukt. Därför har man kallat frukten ”de visa männens frukt”. Vad är det för en frukt? Jo, bananen!

Men hur kom bananen från Asien till Karibien? Arabiska köpmän förde tidigt med sig rötter av bananplantan från Asien till Afrikas ostkust. År 1482 upptäckte portugisiska upptäcktsresande att bananplantan växte där och tog några rötter och dess afrikanska namn, banana, med sig till portugisiska kolonier på Kanarieöarna. Nästa steg blev en resa tvärs över Atlanten till Nya världen år 1516, några år efter Columbus’ sjöresor. Spanska missionärer förde med sig bananplantor till Karibiens öar och tropiska fastland. Denna märkliga växt måste således färdas halvvägs runt jorden för att komma till Central- och Sydamerika.

Det sägs att det var först år 1690 som man förde bananen från de karibiska öarna till New England, de engelska kolonierna i östra Nordamerika. Puritanerna kokade den främmande frukten men tyckte inte om den. I länder i Syd- och Centralamerika och i andra tropiska länder kokar emellertid miljoner människor omogna gröna bananer och äter dem med förtjusning.

Bananplantager

Mellan åren 1870 och 1880 började flera europeiska och nordamerikanska köpmän intressera sig för möjligheten att exportera bananer. De bildade kompanier och upprättade bananplantager, som de kallade fincas. Därför måste arbetare och ingenjörer röja djungelområden, bygga vägar, dra järnvägar och upprätta kommunikationssystem. Man byggde byar med hus, skolor och även sjukhus för arbetarna och deras familjer. Man upprättade rutter med ångfartyg för att frakta bananer till alla delar av världen. Allteftersom industrin växte köpte kompanier mer mark i bananproducerande länder.

I dag kommer mer än 90 procent av de bananer man äter i Nordamerika från Latinamerika. Brasilien är det land som exporterar mest. Honduras kommer på sjätte plats och exporterar omkring en miljon ton bananer varje år.

Hur bananer växer

Bananplantan är inget träd. Den har inte några träfibrer. Den är snarare en gigantisk ört som liknar en palm. Hur plantan växer och hur stor den blir är beroende av klimatet och jordmånen. Bananer växer bäst i varmt och fuktigt klimat och trivs i bördig, sandblandad och väldränerad lerjord. Den växer bäst om temperaturen inte är lägre än 20 grader Celsius under någon längre period.

Om man tänker anlägga en plantage, måste man plantera sticklingar, så kallade rotskott, som har huggits av från den underjordiska delen av stammen på fullväxta plantor. Man gräver 3 decimeter djupa hål med 5 meters mellanrum. Efter tre eller fyra veckor visar sig gröna skott, och tätt hoprullade gröna blad skjuter upp och vecklar ut sig allteftersom de växer. Bananplantor växer mycket snabbt, ungefär 3 centimeter om dagen. Efter tio månader är plantan fullväxt och liknar en 3 till 6 meter hög palm.

På en fullväxt planta skjuter en stor knopp med små mörklila blad upp från de hoprullade bladslidorna. Sedan framträder klasar med små blommor. Varje planta frambringar bara en bananstock, vilken väger mellan 30 och 50 kilo och har mellan 9 och 16 klasar med bananer. Varje klase, som kallas hand, innehåller mellan 10 och 20 bananer, som följaktligen kallas fingrar.

Bananer växer först neråt mot marken, sedan utåt och uppåt och bildar den välbekanta bananböjen. Hur är det med näringstillförsel och skydd under tiden de växer? I rätt tid kommer en arbetare och avlägsnar knoppen för att bananerna skall kunna tillgodogöra sig all näring från plantan. Sedan täcker han över frukten med en plastsäck för att stänga ute insekter. Eftersom bananer växer uppåt och blir mycket tunga, binder man fast plantan vid foten av angränsande plantor för att den inte skall falla över ända till följd av vindarna eller fruktens vikt. Slutligen knyter man ett färgat band på säcken som anger när frukten är färdig att skördas.

För att skydda plantagen mot tre vanliga sjukdomar flyger man över den varje dag och besprutar plantornas blad. En av dem är panamásjukan, vilken gör att vissa plantor förstörs av svamp. Men man ersätter dem med arter som är resistenta. En annan är makosjukan, som orsakas av bakterieangrepp. Man kommer till rätta med den genom att avlägsna drabbade plantor och alla blommor, vilka drar till sig vissa sjukdomsspridande insekter. Sedan har vi sigatokasjukan, som förstör bladen på plantorna men inte skadar bananerna om man tar till kemisk bekämpning i tid. Bananer behöver mycket vatten, vilket de får genom konstbevattning och högtrycksspridare. Det kan tilläggas att man håller plantagen fri från gräs och ogräs.

Från plantagen till ditt bord

När det enligt färgen på bandet är dags att skörda bananerna, mäter man dem först för att försäkra sig om att de har den rätta storleken för att skördas. Ett annat anmärkningsvärt faktum är att man aldrig lämnar bananer på plantan för att mogna, inte ens de som skall ätas på platsen. Varför det? Därför att de då skulle förlora smaken. Innan man avgör tiden för skörd tar man i beaktande hur långt och på vilket sätt de skall fraktas. En arbetare hugger sedan ner bananstockarna med sin machete och skickar dem till paketeringsanläggningen. Vad gör man med bananplantan efter skörden? Den huggs ner för att gödsla den nya plantan som skall växa upp i dess ställe.

I paketeringsanläggningen tvättar man bananerna och avlägsnar skadad frukt, som arbetarna och deras familjer äter. Små bananer använder man till smaksättning och barnmat. De finaste bananerna packas i lådor med 18 kilo i varje och skickas utomlands i kylvagnar med järnväg och med kylfartyg.

I hamnen kontrollerar man fruktens kvalitet och temperatur. När bananerna väl skördats, måste de bevaras gröna tills de kommer ut i handeln. Eftersom bananer inte håller sig så länge, måste de skördas, skickas ut och säljas i affärerna inom 10 till 20 dagar. Man förvarar frukten svalt i en temperatur på 12 till 13 grader Celsius för att den inte skall mogna. Bananer kan med moderna transportmedel skickas så långt bort som till Canada och Europa utan problem.

Användbara och nyttiga

Det finns ett hundratal eller fler banansorter. Cavendishbananen är vanligast och exporteras i första hand till Europa, Canada och Förenta staterna. Mindre sorter, med skal som är för tunt för att de skall exporteras, finns i överflöd i Honduras. De kallas manzana (äpple) och röd Jamaica.

Bananblad innehåller användbara fibrer som används i olika syften i tropikerna. När man besöker en marknadsplats, kan man många gånger se bladen ligga ovanpå varandra på gatan till försäljning, redo att användas för att linda in varma tamales, en mycket omtyckt rätt i många länder.

I Honduras tycker många om att äta mjölbananer till måltiderna. En delikat rätt, som man äter på Honduras’ nordkust, kallas machuca. Man tillagar den genom att krossa de omogna mjölbananerna i en mortel, tillsätta kryddor och koka blandningen med krabbor i kokosnötsolja.

I Förenta staterna äter man ungefär 11 miljarder bananer om året. En stor mängd bananer skickas till Canada, England och andra europeiska länder. Vilket näringstillskott får man då av att äta denna frukt? Bananer är rika på A- och C-vitaminer, kolhydrater, fosfor och kalium.

Man kan använda bananer till så mycket! De passar utmärkt till mellanmål, i flingor, fruktsallad, pajer och bakverk och naturligtvis i den välkända banana split. Men nästa gång du äter en mogen banan, tänk då på dess utomordentliga egenskaper. Frukten har sin egen förpackning, och den är rik på vitaminer och mineraler. Ja, och bananen kan ha färdats runt halva jorden för att komma till ditt bord.