Yemen — ett land fyllt av överraskningar

ARABISKA halvön. Tanken på denna exotiska del av världen manar i allmänhet fram bilder av sanddyner, kameler och karavaner. Men även om ökensand och stekande hetta kännetecknar stora delar av det här området, kan andra drag vara verkligt överraskande.

Landet Yemen, som ligger där halvön böjer av från Röda havet till Adenviken, är långt ifrån en ofruktbar sandslätt. Yemen är ett land med berg och djupa dalsänkor, ett land med druvor, aprikoser och andra lockande frukter, ett land med fascinerande arkitektur. Brännande ökenhetta är förhärskande i Yemens kustområden, men man blir överraskad av det behagliga, tempererade klimatet i högländerna. Av speciellt intresse för de kristna är emellertid landets rika historia — en historia som går tillbaka ända till Bibelns tid.

Virakvägen

I forna tider samlades stora rikedomar i den här delen av världen genom en naturens nyck — passadvindarna över Indiska oceanen som förde med sig dagg till Arabiens södra kustremsa. Dessa fuktiga vindar bidrog till att skapa idealiska växtförhållanden för de träd vars bark avger det gummiharts som kallas virak.a När man bränner virak utvecklar den en sötaktig doft som har gjort den mycket eftersökt för religiösa ceremonier. Det land som nu kallas Yemen blev framträdande i handeln med virak för rökelse.

Kanhända låg det forntida Ofir, varifrån man fick det finaste guldet, inom det område som nu utgör Yemen. (Job 22:24; 28:15, 16; Psalm 45:9) I vilket fall som helst möttes i Yemen gamla karavanvägar för transport av guld, virak och kryddor till sådana avlägsna trakter som Palestina och Tyros. (Hesekiel 27:2, 22—25) Detta förde med sig stora rikedomar inte bara för handelsmännen själva, utan också för många riken längs vägen, vilka krävde tribut av karavanerna.

Kungariket Saba, som antas ha legat i vad som nu är östra delen av Yemen, kom att dominera karavanvägen. Det blev berömt för handeln med virak, myrra, guld, ädelstenar och elfenben. (Jesaja 60:6) På Salomos tid färdades drottningen av Saba från ”jordens ändar” för att själv få höra kungens vishet. (Matteus 12:42) Bibelns historiska skildring säger att hon kom till Jerusalem med ”ett mycket imponerande följe, kameler som bar balsamolja och guld i mycket stor mängd och dyrbara stenar”. (1 Kungaboken 10:1, 2) Minnet av denna forntida drottning lever fortfarande kvar bland Yemens folk. Koranen nämner henne inte, men islamisk tradition kallar henne Bilqis — ett namn som förekommer på många varor i Yemen.

Århundraden av tillbakagång

I flera hundra år var Yemen ett mycket rikt land, så rikt att det av romarna fick det latinska namnet Arabia felix eller ”Lyckliga Arabien”. Men när romarna gjorde den avfälliga kristendomen till statsreligion, minskade efterfrågan på virak. En faktor som ytterligare bidrog till Yemens tillbakagång var att den stora dammbyggnaden i Marib rasade. Den var hjärtpunkten i ett stort bevattningssystem som sedan 700-talet f.v.t. hade försett hela området med vatten.

Under en kort period fick Yemen ett nytt uppsving genom att en annan handelsvara blev populär — kaffet. Omkring år 1610 lärde sig européerna uppskatta den tilltalande aromen och smaken hos dessa exotiska bönor från Yemens högländer. Staden Mocka (Mocha) vid södra änden av Röda havet blev den viktigaste hamnen för kaffeexporten. ”Mocka” blev därigenom synonymt med arabiskt kaffe och blev ett begrepp på norra halvklotet.

Det dröjde emellertid inte länge förrän kaffeplantor exporterades och med framgång odlades i andra länder. Staden Mocka drabbades av tillbakagång. Kaffe är fortfarande en viktig exportvara för Yemen, men staden Mocka är i dag föga mer än en sömnig fiskehamn.

En blick på Yemens huvudstad

Yemens forna härlighet har förbleknat, men landet har fortfarande många fascinerande — och överraskande — drag. Huvudstaden, Sana, ligger på en högplatå på 2.000 meters höjd och har ett behagligt tempererat klimat. Yemen har 12 miljoner invånare — omkring en tredjedel av hela Arabiens folkmängd. De flesta bor inte i det torra ökenområdet, utan på denna högplatå och på de många bergen som ligger utspridda över landet.

Sana är en flera tusen år gammal stad, vilket man kan se av dess arkitektur. Stenbyggnader är utsmyckade med vitkalkade infattningar kring fönsterrutorna, gallerförsedda valvbågar och mångfärgade glasmosaiker. I några stadsdelar står gamla och nya byggnader sida vid sida och är nästan omöjliga att skilja från varandra. Men i den gamla stadsdelens labyrintiska bebyggelse finns det hus som har stått där i hundratals år. En del är åtta våningar höga eller mer.

När man lämnar Sanas gamla stadsdel, passerar man genom den massiva medeltida stadsporten och färdas på slingrande vägar i det bergiga landskapet. Varje by har runda boningstorn på fyra våningar eller mer och omges av skyddsmurar som byggdes utan cement eller murbruk. Byarna ser ut som stora borgar inbyggda i bergssidorna. En del byar smälter in i omgivningen så väl att man inte upptäcker dem förrän man har kommit nära dem.

Man blir förvånad över att människor kan bo på sådana höjder. Men om man tittar högre upp, ser man ytterligare en rad citadelliknande bostäder som trycker sig intill berget på ännu högre höjd. Muromgärdade terrasser på de branta sluttningarna omger dessa bergsbyar.

Folket i Yemen

Västerländska besökare förväntar att möta ett exotiskt folk i Yemen, men verkligheten kan till och med överträffa förväntningarna. Männen från stammarna i bergen kan vid första anblicken verka ganska hotfulla. De bär en fuuta, ett kjolliknande plagg som de sveper om sig, och en bred gördel i vilken en mycket iögonenfallande dolk sitter instucken. I byarna bär många av männen tunga automatvapen över axeln.

För männen i Yemen är vapen synnerligen viktiga. Hela delar av marknadsplatserna upptas av handeln med jambiyya, en krokig dolk. Den bärs i allmänhet av pojkar från och med 14 års ålder som ett tecken på manbarhet. Men man kan också få se småpojkar bära en sådan dolk. Handtaget kan vara gjort av plast, trä eller mycket dyrbart noshörningshorn, och slidan är ofta utsmyckad med vackert silverarbete. Knivbladet är mycket vasst. Som väl är tjänar knivarna huvudsakligen som prydnad. Männen i Yemen är i själva verket mycket gästfria och uppskattar att besökande främlingar försöker samtala.

För en västerlänning är kvinnorna i Yemen minst lika exotiska. De klär sig i mörka färger och är helt beslöjade och visar inte ens ögonen. Deras liv är inte lätt. I bergsbyarna är kvinnornas arbetsdag lång och tung. De bär vatten, foder åt djuren och bränsle. Familjerna är av tradition stora.

Den som besöker marknaderna får ännu ett tillfälle att iaktta hur dessa fascinerande människor lever. Från kryddbodarna kommer härliga dofter. Det riktigt vattnas i munnen när man ser granatäpplen, persikor, aprikoser, druvor och mandlar. Konsthantverkare är upptagna med att arbeta i läder, guld, silver och andra metaller.

I marknadskvarteren, den så kallade souken, ser man också många som säljer khatblad. Att tugga eller suga på dessa blad ger en milt stimulerande effekt. Många säger att detta är vanebildande. Inte desto mindre är det ett allmänt bruk i Yemen att tugga khat. Man odlar khat på stora områden längs bergssluttningarna. Männen sitter i timtal och pratar och tuggar på bladen. En del tuggar khat också när de arbetar, ja till och med när de kör bil.

Att tugga khat är en mycket kostsam vana. Den kan sluka en tredjedel av en yemenitisk familjs inkomst. Och somliga framhåller att vanan medför hälsorisker, exempelvis deformerade kinder, sömn- och aptitrubbningar och tarmbesvär. Vissa myndighetspersoner har därför uttalat sig mot denna drog. Men hittills är det inte mycket som tyder på att bruket av khat håller på att släppa sitt grepp om Yemens folk.

Det finns dock tecken på att den traditionella livsstilen börjar ge vika för västerländskt inflytande. Ett stort antal män har lämnat landet för att arbeta utomlands. Familjer har flyttat till städerna, där ungdomarna utsätts för påverkan av importerad musik och utländska videofilmer. Man kan förstå att långt ifrån alla vill se sitt land förändras till ett modernt västerländskt samhälle.

Det kommer därför att bli intressant att få se vad framtiden bär i sitt sköte för det här landet. Det har gjorts relativt lite för att utforska landets arkeologiska lämningar, och kanske kommer framtida utgrävningar att avslöja fascinerande hemligheter om Yemens ryktbara forntid. Men tills vidare erbjuder Yemen den äventyrslystne resenären många goda skäl att besöka detta överraskningarnas land. — Från en av våra läsare.

[Fotnot]

[Bild på sidorna 24, 25]

Bab-el-Yemen, porten till Sanas gamla stadsdel

[Bild på sidan 26]

Till höger: Dolkmarknad i Sana

[Bild på sidan 26]

edan: Små städer smälter in i omgivningen