Trumpeten — från slagfältet till konsertsalen
PÅ KUNG Abias tid råkade Judas krigsmän ut för ett bakhåll. De var omringade av 800.000 fiendesoldater — dubbelt så många som de själva. Alla flyktvägar tycktes vara avskurna. Plötsligt hördes ljudet av trumpeter! Med adrenalinet stigande i ådrorna hävde Judas män upp ett högt härskri och rusade ut i striden. Trots sin numerära underlägsenhet besegrade de fienden. — 2 Krönikeboken 13:1—20.
Hur upplivande måste det inte ha varit att få höra de där trumpeterna! De påminde utan tvivel Judas män om det löfte som Jehova hade gett dem: ”Ifall ni skulle dra i krig i ert land mot förtryckaren som ansätter er, skall ni också låta en kallelse till krig ljuda i trumpeterna, och ni kommer sannerligen att bli ihågkomna inför Jehova, er Gud, och bli räddade från era fiender.” (4 Moseboken 10:9) Trumpetsignalerna visade att Judas söner förtröstade på Jehova, och deras förtröstan fick sin belöning.
Trumpetens historia sträcker sig emellertid mycket längre tillbaka i tiden än till denna bibliska händelse. Metalltrumpeten kan spåras tillbaka till Egypten, cirka 2.000 år före Kristus. Dessa forntida trumpeter var helt annorlunda än de trumpeter som finns i våra dagar. Låt oss se lite närmare på utvecklingen av detta fascinerande instrument.
De äldsta trumpeterna
Det svenska ordet ”trumpet” kommer från det fornfranska ordet trompe, som förmodligen åsyftade elefantens snabel. De äldsta trumpeterna påminde tydligtvis till utseendet om en elefantsnabel. Den grekiske tragediförfattaren Aischylos (525—456 f.v.t.) beskrev trumpetens ljud som ”öronbedövande”. Den användes endast i krig samt vid begravningar, högtider, idrottstävlingar och andra offentliga evenemang.
Samtidigt som trumpeterna i Israel användes för militära ändamål, användes de också som musikinstrument i templet. Skickliga yrkesmän anlitades för att tillverka silvertrumpeter av yppersta kvalitet. Trumpetarna i templet var i sådan fullständig samklang med varandra att det lät som om det var ”en man” som spelade. — 2 Krönikeboken 5:13.
De israelitiska trumpeterna var följaktligen inte alls primitiva, vare sig för ögat eller för örat. Men i likhet med de trumpeter som fanns i kringliggande nationer kunde de frambringa endast ett begränsat antal toner. Det skulle dröja många hundra år innan trumpetens uttrycksmöjligheter förbättrades.
Den moderna trumpetens utveckling
För att trumpeten skulle få större tonomfång måste konstruktionen förändras. Det första steget var att öka längden. Om instrumentet blev längre, skulle tonförrådet bli större, resonerade man. En medeltida trumpet, businan, var faktiskt 180 centimeter lång! Den var naturligtvis mycket otymplig och svår att spela. På 1300-talet började man därför böja trumpetens rör i S-form för att göra den hanterligare. Hundra år senare hade den fått en långsträckt slingform med tre parallella stag.
Den nya trumpeten kunde frambringa fler toner, men bara i höjdregistret, och vissa av dem var mycket svårbemästrade. Trots detta började somliga kompositörer nu skriva musik för clarino, en typ av trumpet som lämpade sig för ett högre tonläge. En berömd kompositör från den tiden var Johann Sebastian Bach (1685—1750).
Så småningom började man förse trumpeten med extra rörstycken, så kallade byglar. Tanken var enkel: Ökad rörlängd ger längre luftpelare, vilket i sin tur resulterar i större tonomfång. Byglarna gjorde att trumpetstämman sänktes från F ända ner till B.
Vid den tid då Wolfgang Amadeus Mozart (1756—1791) framträdde på scenen, hade således clarinon försvunnit. Klarinetten klarade nu det högre registret relativt bra, medan trumpeten fick ta hand om det mellersta registret.
Den nya trumpeten var smidigare än den gamla, men den var fortfarande svårspelad, eftersom byglarna måste dras med båda händerna. Det behövdes därför fler förbättringar.
En trumpet med klaffar
Omkring år 1760 gjorde en rysk musiker vid namn Kolbel en revolutionerande uppfinning. Han gjorde ett hål i närheten av trumpetens klockstycke och täckte det med en filtförsedd klaff. När klaffen öppnades, höjdes varje ton ett halvt tonsteg. En trumpetare från Wien, Anton Weidinger, förbättrade år 1801 Kolbels konstruktion genom att låta tillverka en trumpet med fem klaffar. Så småningom fick man fram en trumpet som kunde frambringa alla toner på skalan utan att vara svårhanterlig.
Även Weidingers trumpet hade emellertid en allvarlig begränsning. När klaffarna öppnades försämrades instrumentets resonans, och trumpetens karakteristiska ljud förändrades. Klafftrumpeten blev därför inte långlivad. Den övergavs efter en kort tid till förmån för en verklig innovation inom trumpetkonstruktionens område.
Den första ventiltrumpeten
År 1815 fick Heinrich Stölzel från Schlesien patent på en uppfinning som innebar att trumpeten försågs med pistonger eller ventiler. Med hjälp av strategiskt placerade hål kunde varje ventil leda luftströmmen i tonröret till en extra bygel. Flera byglar av varierande längd kunde således användas samtidigt i olika kombinationer. Ventilerna var också fjäderbelastade, vilket möjliggjorde en ögonblicklig reaktion.
I början hade den här trumpeten problem med instämningen, men med tiden rättades bristerna till, och ventiltrumpeten har levt kvar fram till våra dagar.
Uppskattad för sin mångsidighet
Trumpeten har sin plats i praktiskt taget alla typer av musik. Den passar bra ihop med den mänskliga rösten och med andra instrument. Dess majestätiska, militäriska karaktär gör att den är mycket effektfull till fanfarer och marscher. Men samtidigt har den en ljus och livfull klang som lämpar sig mycket bra för konsertstycken, operamusik och modern jazz. På grund av sin rika, lyriska ton är trumpeten också mycket lämplig till ballader och används ofta som soloinstrument.
Ja, trumpeten har en lång och skiftande historia. I dag används den inte längre enbart som signalinstrument på slagfältet, utan den kan frambringa verkligt skön musik — åtminstone i händerna på en virtuos. Du har säkert själv lyssnat till den med glädje, oavsett vilken sorts musik du föredrar. Hur tacksamma kan vi inte vara mot vår Skapare för att han har gett oss människor förmågan att uppfinna sådana musikinstrument som trumpeten!
[Bildkälla på sidan 17]
En klafftrumpet och en dragtrumpet: Encyclopædia Britannica/11:e upplagan (1911)