Den mest förbisedde konstnären i vår tid

”Naturen är Guds konst.” — Sir Thomas Browne, läkare på 1600-talet.

LEONARDO DA VINCI, Rembrandt, van Gogh — dessa namn är välkända för miljontals människor. Även om du kanske aldrig har sett någon av deras målningar i verkligheten, vet du att de var stora konstnärer. Deras konst har på sätt och vis gjort dem odödliga.

De har lyckats fånga ett gåtfullt leende, ett gripande porträtt, en glimt av skapelsens skönhet, som fortfarande sätter betraktarens fantasi i rörelse. Vi fängslas av det som fängslade dem — trots att hundratals år kan skilja oss åt.

Även om vi kanske inte är vare sig konstnärer eller konstkritiker, kan vi ändå uppskatta god konst. Precis som de konstnärer vars verk vi beundrar, är även vi utrustade med skönhetssinne. Vår känsla för färg, form, mönster och ljus är kanske något vi tar för givet, men den är faktiskt en viktig del av vårt dagliga liv. Vi tycker alla om att pryda våra hem med vackra föremål och tavlor. Även om smaken varierar är denna förmåga att uppskatta skönhet något som är gemensamt för de flesta människor. Den är en gåva som kan dra oss närmare vår Skapare.

Förmågan att uppskatta skönhet

Skönhetssinnet är ett av de många drag som skiljer människan från djuren. En spansk lärobok i konsthistoria, Summa Artis—Historia General del Arte, framhåller att ”människan kan sägas vara det enda djur som har estetisk förmåga”. På grund av att vi skiljer oss från djuren ser vi skapelsen på ett annorlunda sätt. Kan en hund uppskatta en vacker solnedgång?

Vem utrustade oss med denna förmåga? Bibeln förklarar: ”Gud grep sig an med att skapa människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne.” (1 Moseboken 1:27) Detta betyder inte att våra första föräldrar såg ut som Gud. I stället var det så att Gud utrustade dem med egenskaper som han själv besitter. En av dessa egenskaper är förmågan att uppskatta skönhet.

På något outgrundligt sätt uppfattar människans hjärna vissa ting som vackra. Först och främst förser våra sinnen hjärnan med information beträffande ljud, dofter, färger och former på de föremål som tilldrar sig vår uppmärksamhet. Men skönhet är inte bara summan av dessa elektrokemiska impulser, som bara talar om för oss vad som pågår i vår omgivning. Vi uppfattar inte ett träd, en blomma eller en fågel på samma sätt som ett djur gör. Även om dessa föremål inte är till någon direkt nytta för oss, skänker de oss ändå välbehag. Vår hjärna gör det möjligt för oss att urskilja deras estetiska värde.

Denna förmåga rör våra känslor och berikar vårt liv. Mary, som bor i Spanien, minns mycket tydligt en novemberkväll för flera år sedan, då hon stod vid en enslig sjö och tittade på solnedgången. ”Sträck efter sträck av tranor kom flygande emot mig, lockande på varandra”, berättar hon. ”Tusentals fåglar var utspridda över den röda himlen i ett spindelvävsliknande mönster. Deras årliga flyttfärd från Ryssland och Skandinavien hade fört dem till denna spanska viloplats. Det var så vackert att jag fick tårar i ögonen.”

Varför har människan denna förmåga?

För många är människans förmåga att uppskatta skönhet ett tydligt bevis för att det finns en kärleksfull Skapare, som vill att hans förnuftsbegåvade skapelser skall njuta av hans verk. Hur logiskt och tillfredsställande är det inte att tillskriva en kärleksfull Skapare denna förmåga! Bibeln förklarar att ”Gud är kärlek”, och en viktig del av kärleken är att dela med sig. (1 Johannes 4:8; Apostlagärningarna 20:35) Jehova har funnit behag i att låta oss få glädje av hans skaparförmåga. Om ett vackert musikstycke aldrig spelades eller en magnifik målning aldrig sågs, skulle deras skönhet vara förspilld. Konst är till för att upplevas och uppskattas — utan publik är den livlös.

Ja, Jehova har skapat en mängd vackra ting, och han har gjort det med ett uppsåt — att låta oss få njuta av dem. Våra första föräldrars hem var en vidsträckt paradisisk park, som kallades Eden — ett namn som betyder ”ljuvlighet”, ”behag”. Gud har inte bara fyllt jorden med sina mästerliga verk, utan han har också gett människan förmågan att se och uppskatta dem. Och vilket överflöd av vackra ting finns det inte att titta på! Som Paul Davies påpekar i sin bok verkar det ibland ”som om naturen ’verkligen ansträngde sig’ för att skapa ett intressant och fruktbart universum”. Vi människor finner universum intressant och fruktbart just därför att Jehova ”verkligen ansträngde sig” för att skapa oss på ett sådant sätt att vi kan studera det och fascineras av det.

Det är därför inte förvånande att uppskattning av naturens skönhet — och en önskan att efterbilda den — är något som är gemensamt för alla kulturer, från grottmålare till impressionister. För tusentals år sedan målade invånare i norra Spanien livfulla djurbilder på väggarna i grottor i Altamira i Kantabrien. För drygt hundra år sedan lämnade impressionistiska målare sina ateljéer och gick ut i naturen för att försöka fånga färgprakten på en blomsteräng eller ljusspelet på en vattenyta. Till och med små barn uppskattar vackra saker. Om man ger dem papper och färgkritor, tycker de flesta av dem om att rita av sådant i omgivningen som fångar deras fantasi.

Nu för tiden föredrar många vuxna att fotografera, när de vill minnas något vackert som fascinerar dem. Men även utan kamera har vår hjärna förmåga att återkalla synbilder av vackra ting som vi kan ha sett för tiotals år sedan. Gud har uppenbarligen skapat oss med förmågan att njuta av vårt jordiska hem, som han har inrett på ett så utsökt sätt. (Psalm 115:16) Det finns emellertid ännu ett skäl till att Gud har gett oss förmågan att uppskatta skönhet.

Hans egenskaper ses tydligt

Att vi fördjupar vår uppskattning av naturens skönhet kan också hjälpa oss att lära känna vår Skapare, vars verk finns runt omkring oss. Vid ett tillfälle uppmanade Jesus sina lärjungar att noga betrakta de vilda blommor som växte i Galileen. ”Ta lärdom av liljorna på marken”, sade han, ”av hur de växer; de arbetar inte hårt, och inte spinner de; men jag säger er att inte ens Salomo i all sin prakt var klädd som en av dem.” (Matteus 6:28, 29) En liten blommas skönhet kan påminna oss om att Gud inte är likgiltig för människans behov.

Jesus sade också att man kan känna igen en människa på hennes ”frukter” eller gärningar. (Matteus 7:16—20) Vi kan därför förvänta att Guds verk skall ge oss en inblick i hans personlighet. Vilka är då några av hans egenskaper som kan ”ses ... tydligt alltifrån världens skapelse”? — Romarna 1:20.

”Hur många är inte dina verk, o Jehova!” utropade psalmisten. ”Med vishet har du gjort dem alla.” (Psalm 104:24) Guds vishet kan urskiljas till och med i de färger som han har använt för att ”måla” jordens flora och fauna. ”Färger gläder både sinnet och ögonen”, skriver Fabris och Germani i sin bok Colore, Disegno ed estetica nell’arte grafica. Harmoniska och kontrasterande färger, som är en fröjd för ögat och upplivar sinnet, finns överallt i naturen. Men det kanske mest frappanta exemplet är iriserande eller regnbågsskimrande färgeffekter — ett slående vittnesbörd om Guds vishet.

Iriserande färger är särskilt vanliga bland kolibrier.a Vad är det som gör deras fjäderdräkt så färgsprakande? Den översta tredjedelen av deras unika fjädrar bryter solljuset i regnbågens färger — ungefär som ett prisma. Namn som ”rubin-”, ”safir-” och ”smaragdkolibri” vittnar vältaligt om de gnistrande röda, blå och gröna färger som pryder dessa bevingade ädelstenar. ”Vad är syftet med den storslagna skönheten hos dessa underbara varelser?” undrar Sara Godwin i sin bok Hummingbirds. ”Såvitt forskare vet har den över huvud taget inget syfte, förutom att bedåra betraktaren”, fortsätter hon. Förvisso har ingen mänsklig konstnär någonsin haft tillgång till en sådan palett!

Vi får en uppfattning om Guds makt när vi betraktar ett dånande vattenfall, tidvattnets mäktiga rörelser, bränningar som slår mot stranden eller en storm som går fram över en högrest skog. En sådan dynamisk scen kan vara lika gripande som en fridfull. Den berömde amerikanske naturforskaren John Muir beskrev en gång en storms verkningar på en klunga douglasgranar i Sierra Nevada i Kalifornien:

”Trots att de var förhållandevis unga, var de omkring 30 meter höga, och deras täta, smidiga toppar krängde och svajade i vild extas. ... De smäckra topparna formligen piskade och smällde i det våldsamma störtregnet. De virvlade runt, runt och svajade fram och tillbaka i ett obeskrivligt mönster i vertikala och horisontella kurvor.” Ja, en ”stormande vind” kan, som psalmisten sade för tusentals år sedan, ”lovprisa Jehova” genom att ge oss ett prov på hans väldiga makt. — Psalm 148:7, 8.

I Japan har en fågel i långa tider varit en symbol för kärlek. Det är den vackra japanska tranan, vars raffinerade parningsdanser är lika graciösa som den vackraste balett. Dessa bevingade dansörer är så uppskattade i Japan att de har klassats som ett ”speciellt naturminnesmärke”. Eftersom ett tranpar håller ihop hela livet och kan leva i 50 år eller ännu mer, betraktar japanerna dem som själva sinnebilden för äktenskaplig trohet.

Vad är att säga om Guds kärlek? Intressant nog jämför Bibeln Jehovas kärleksfulla omsorg om sina lojala tillbedjare med en fågel som med sina vingar skyddar sin avkomma mot väder och vind. I 5 Moseboken 32:11 sägs det att örnen ”väcker upp sitt näste, svävar över sina just flygfärdiga ungar, breder ut sina vingar, tar dem, bär dem på sina vingpennor”. Örnmamman gör detta för att uppmuntra ungen att lämna boet och flyga. Iakttagelsen är visserligen sällsynt, men det har lämnats rapporter om tillfällen då örnar hjälpt sina ungar genom att bära dem på vingarna. — Psalm 17:8.

När vi närmare begrundar naturens under, kan vi urskilja vissa principer som också uppenbarar olika sidor av Guds personlighet.

Variation är livets krydda

Variationsrikedomen i Guds skaparverk är mycket påtaglig. Mångfalden av växter, djur, fåglar och insekter är verkligen häpnadsväckande. Ett enda hektar tropisk regnskog kan innehålla 300 olika sorters träd och 41.000 insektsarter; på en yta av tre kvadratkilometer kan det finnas 1.500 fjärilsarter, och ett enda träd kan vara hemvist för 150 skalbaggsarter! Och precis som det inte finns två människor som ser exakt likadana ut, kan samma sak sägas om ekar och tigrar. Originalitet, en egenskap som är mycket uppskattad bland mänskliga konstnärer, är följaktligen ett utmärkande drag i naturen.

Vi har naturligtvis bara kunnat beröra några få av naturens under. Genom att fortsätta att begrunda dem kan vi urskilja många andra sidor av Guds personlighet. Men för att kunna göra det måste vi använda vår gudagivna förmåga att uppskatta det som är vackert. Hur kan vi då öka vår uppskattning av den störste konstnären och hans verk?

[Fotnot]

[Ruta på sidan 7]

Vi behöver veta vem som satte oss här

Bibelöversättaren Ronald Knox var en gång inbegripen i en teologisk diskussion med vetenskapsmannen John Scott Haldane. ”Det finns miljontals planeter i universum”, sade Haldane, ”måste det då inte finnas liv på åtminstone en av dem?”

”Sir”, svarade Knox, ”om Scotland Yard hittade ett lik i er koffert, skulle ni då säga till dem: ’Det finns miljontals koffertar i världen — nog måste väl en av dem innehålla ett lik?’ Jag tror att de ändå skulle vilja veta vem som lade dit det.” — The Little, Brown Book of Anecdotes.

Förutom att vi vill stilla vår nyfikenhet, finns det också ett annat skäl till att vi behöver få veta vem som satte oss här — för att kunna ge honom den ära som han förtjänar. Hur skulle en skicklig konstnär reagera om en arrogant kritiker beskrev hans verk som en olyckshändelse i en färgfabrik? På samma sätt kan vi väl knappast ge universums Skapare någon större förolämpning än att påstå att hans verk är resultatet av en blind slump!

[Bildkälla]

Genom vänligt tillmötesgående från ROE/Anglo-Australian Observatory, foto av David Malin

[Bilder på sidan 8]

Tranor i flykt

Grottmålningar i Altamira i Spanien

[Bilder på sidan 9]

Delfiner, kolibrier och vattenfall uppenbarar olika sidor av den store konstnärens personlighet

[Bildkällor]

Godo-Foto

Godo-Foto

G. C. Kelley, Tucson, AZ