Bibelns syn
Är dans något för de kristna?
”JAG klarar inte av att se det här. Jag måste gå ut”, viskade den unge mannen till sin hustru, när han reste sig och lämnade rummet för att ta en promenad i den friska kvällsluften. Han kände sig illa berörd.
Han och hans hustru hade blivit inbjudna av några goda vänner till en fest. Värdfolket hade beslutat sig för att bjuda på en liten kabaré med bland annat tre kvinnor som dansade. De övriga åskådarna verkade helt oberörda. Var han överkänslig? Var det inte så att dansarna bara uttryckte sina inre känslor och njöt av dansens frihet? Låt oss försöka förstå hur man som kristen skall se på dans.
Dans förmedlar ett budskap
Människor förmedlar budskap med hjälp av bland annat gester, dvs. kroppsrörelser. Många turister har blivit förvånade när de har fått veta att en rörelse som betraktas som helt oskyldig i deras hemland kan ha en helt annan innebörd i det land de besöker — kanske rentav vara misshaglig. En man som varit missionär på Salomonöarna, i Malaysia och i Papua Nya Guinea berättar: ”På en del platser har vissa kroppsrörelser sexuella övertoner. För att ta ett exempel — när en kvinna sitter på golvet, anses det inte vara passande att en man går över hennes utsträckta ben. På samma sätt är det inte passande att en kvinna går framför en man som sitter på golvet. I båda fallen väcker situationen genast sexuella tankar.” Vare sig vi är medvetna om det eller inte, förmedlar våra kroppsrörelser ett budskap. Det är därför inte underligt att dans i alla tider har använts som en form av kommunicerande.
Hela skalan av känslor kan uttryckas i dans — från det jubel och den glädje man känner när man firar något till den högtidliga känsla man erfar i samband med en religiös tradition eller rit. (2 Samuelsboken 6:14—17; Psalm 149:1, 3) I The New Encyclopædia Britannica heter det: ”Dansaren förmedlar ett budskap till åskådarna på två olika sätt, antingen genom att låta kroppen, och ansiktet, förmedla en mängd känslor eller genom att tala ett komplicerat språk med hjälp av mimik och gester.” I vissa danser kan budskapet tyckas vara klart och tydligt. I andra dansformer kan bara de som är initierade förstå språket. Som exempel kan nämnas att i klassisk balett betyder handen på hjärtat kärlek, medan pekandet på fjärde fingret på vänster hand betyder äktenskap. Om man i kinesisk opera går i cirkel, betyder det att man är ute på en resa, men om man i stället går runt på scenen och håller en piska horisontellt, betyder det att man rider på en häst; en svart flagga som släpas över scenen betyder storm, medan en ljusblå flagga betyder lätt vind. I dans förmedlar man således ett budskap med hjälp av kroppsrörelser och gester. Men är budskapet alltid lämpligt?
Lämplig och olämplig dans
Dans kan vara en trevlig form av underhållning och motion. Den kan vara moraliskt ren och levnadsglad och visa att man njuter av att leva eller att man uppskattar Jehovas godhet. (2 Moseboken 15:20; Domarna 11:34) En del gruppdanser och folkdanser kan vara mycket trevliga. I sin liknelse om den förlorade sonen nämnde Jesus att man på festen hade en grupp som dansade, tydligtvis en inhyrd danstrupp. (Lukas 15:25) Det är alltså tydligt att Bibeln inte fördömer dans som sådan, men den varnar för att stimulera orätta tankar och begär. I det här avseendet kan vissa typer av dans vara oanständiga, ja, rentav farliga för ens andlighet. (Kolosserna 3:5) Sedan gammalt har dans i vissa sammanhang haft en erotisk överton och använts i skadliga syften. — Jämför Matteus 14:3—11.
Vår motståndare, Satan, Djävulen, vet att kombinationen dansrörelser och orätta tankar är ett mäktigt vapen i hans hand. (Jämför Jakob 1:14, 15.) Han är väl medveten om den sensuella dragningskraft som en kropp i rörelse har och om hur kroppsrörelser kan väcka erotiska tankar. Aposteln Paulus sade varnande att Satan har föresatt sig att förleda oss så att våra ”sinnen kan fördärvas och dras bort från den uppriktighet och den kyskhet som tillkommer Kristus”. (2 Korinthierna 11:3) Föreställ dig hur nöjd Djävulen skulle vara, om vi tittade på eller tog del i sådan oanständig dans som fick oss att förirra oss bort och börja tänka omoraliska tankar! Han skulle bli ännu gladare, om vi inte behärskade våra begär, utan lät oss dras in i ett orätt uppförande med tråkiga resultat som följd. Han har utnyttjat kroppsrörelser och dans i det syftet förr. — Jämför 2 Moseboken 32:6, 17—19.
Hur kan man avgöra om en dans är lämplig eller olämplig?
Om rörelserna i en dans, oberoende av om den dansas i grupp, parvis eller individuellt, väcker orena tankar inom dig, så är den följaktligen skadlig för dig, även om den kanske inte är det för andra.
En del har lagt märke till att i många moderna danser vidrör de dansande inte alls varandra. Men är det kroppskontakt frågan gäller? I The New Encyclopædia Britannica sägs det som en sammanfattning att ”slutresultatet blir detsamma — dans ger fysisk njutning och gör att man blir sexuellt medveten om en partner, oavsett om man håller om eller bara till hälften medvetet iakttar honom eller henne”. Är det förståndigt att vara ”sexuellt medveten om en partner”, om denna partner inte är ens make eller maka? Inte enligt Jesus, för han sade att ”var och en som håller i med att se på en kvinna, så att han grips av begär till henne, redan har begått äktenskapsbrott med henne i sitt hjärta”. — Matteus 5:28.
Om du skall gå upp på dansgolvet eller inte får du avgöra själv. Det kan vara förståndigt att ställa sig följande frågor innan man gör det: Vad är syftet med den här dansen? Vilket rykte har den? Vad framhävs genom rörelserna i dansen? Vilka tankar och känslor väcker den inom mig? Vilka begär väcker rörelserna hos min partner eller hos dem som tittar på? Man bör ta hänsyn till sitt eget samvete, precis som den unge äkta man som vi nämnde i inledningen gjorde, oavsett hur andra reagerar och handlar.
Bibeln visar att Skaparen vill att vi skall njuta av gåvorna skönhet, rytm och grace. Ja, njut av dessa gåvor, men när du dansar, tänk då på att din kropp förmedlar ett budskap. Glöm inte Paulus’ råd i Filipperna 4:8: ”Vadhelst som är sant, vadhelst som är av allvarlig betydelse, vadhelst som är rätt, vadhelst som är kyskt, vadhelst som är värt att tycka om, vadhelst som är väl omtalat, vad dygd som än finns och vad berömvärt som än finns — fortsätt att tänka på dessa ting.”
[Bildkälla på sidan 26]
Picture Fund/Genom tillmötesgående från Museum of Fine Arts, Boston