Korpen — Vad är det som gör den annorlunda?

Korpen — Vad är det som gör den annorlunda?

FRÅN VAKNA!:S KORRESPONDENT I CANADA

”Sändebud från nattens länder, dit du kanske återvänder, gamle korp från Stygens stränder, säg, då du min gäst vill bli, ... är ej ögonblicket inne, att du lämnar dörren fri, fritt mitt hjärta, som du borrat djupt din rovdjursnäbb uti? Korpen svarade: Förbi!” — Edgar Allan Poe ”Korpen”.

VEM skulle förvänta sig något från den här fågeln som är så mörk och kraxar så sorgset? Ja, för den oinvigde ser den vid första anblicken bara ut som en större kråka. Korpen drar inte genast till sig uppmärksamheten som till exempel dess färggranne släkting blåskrikan med de klarblå fjädrarna. Och det är inte många som skulle tycka att korpens kraxande är någon sång, även om fågeln är klassificerad som en tätting. Men underskatta inte den här fågeln. Vad den saknar beträffande melodiös sång och färgrikt yttre kompenserar den mer än väl på andra sätt. Korpen har sin egen unika skönhet och sina egna karaktärsdrag. Många fågelexperter placerar korpen i en grupp för sig.

Karakteristiska särdrag

Den vanliga korpen (Corvus corax) är ojämförligt den största och förnämsta i hela familjen kråkfåglar (Corvidae). Den kan väga mer än dubbelt så mycket som en vanlig kråka och är omkring sex decimeter lång, med en vingbredd på cirka en meter. Den skiljer sig från kråkan genom att den har en kraftigare näbb och en lång, kilformad stjärt. En närmare granskning visar också korpens karakteristiska raggiga halsfjädrar. Den är känd för att den seglar i flykten, medan kråkor har en benägenhet att flaxa och glidflyga.

Korpen är klassificerad som den största av alla pinnsittande fåglar. När man ser den här stora fågeln uppflugen på en gren för att vila, undrar man hur den gör för att inte falla av pinnen. På baksidan av varje fot finns en kraftig klo, så att den kan gripa tag om en gren eller en kvist; men hemligheten med att den kan hålla sig fast är en inbyggd låsanordning. Muskler och senor knyter automatiskt ihop tårna när fågeln kurar ihop sig. Korpens starka fötter, som är bra för alla ändamål, är också lämpade för att gå och för att krafsa med, vilket gör den väl rustad för att samla mat från många olika håll.

”Svarta blixtens” utbredningsområde och flykt

Det är mycket få fåglar som har ett så stort utbredningsområde som korpen. Den är verkligen en kringflackande fågel. Den förekommer på många platser på norra halvklotet. Den lever i skiftande terräng, till exempel i ökenområden, i barrskogarna i Canada och Sibirien, där den i höga träd bygger ett komplicerat bo av kvistar och annat tillgängligt material, på klipporna vid kusten runt Nordamerika och Skandinavien och på tundran och öarna vid Norra Ishavet. Ödsliga vidder verkar vara en gemensam nämnare för dess utbredningsområde, för korpen är vanligtvis de ödsliga viddernas fågel.

Exempel på dess skiftande naturliga hemvist kan man finna i Bibelns länder, där två underarter av den stora svarta korpen lever. En av dem bygger sitt bo i de vidsträckta ökenområdena i söder, medan den andra håller till i de norra delarna. Den svarta korpen häckar bland klyftor och hålor i klipporna utmed raviner. Korpar användes av Jehova för att ge Elia mat då han gömde sig i Kerits strömdal. (1 Kungaboken 17:3–6) Jesajas ord om att korparna bor bland ”tomhetens ... och ödslighetens stenar” i Edom är också en bra beskrivning av deras hemvist. — Jesaja 34:11.

Korpar är fantastiska flygare. De är vackra att se när de ledigt seglar i vida cirklar och avsöker området nedanför efter föda. Med lätthet utför de flygakrobatik — de gör saltomortaler och flyger till och med korta stunder upp och ner — i synnerhet under parningstiden och, som det verkar, ibland bara för nöjes skull. Korpens flykt beskrivs på ett träffande sätt av Bernd Heinrich i Ravens in Winter: ”Den dyker och rollar som en svart blixt från himlen, eller också susar den fram med mjuka, tysta vingslag.” Han tillägger att den är ”en ypperlig flygare och att den även har andra förmågor”. Korpens styrka när det gäller att flyga har angetts som en orsak till att Noa valde den som det första djur som sändes ut från arken vid tiden för den stora översvämningen (syndafloden). — 1 Moseboken 8:6, 7.

Anpassbara och påhittiga tjuvar

Biologer betraktar korpen som en av de mest anpassbara och påhittiga fåglarna. En källa säger att ”dess listighet är legendarisk”. Vilka omständigheter korpen än råkar ut för, kan den möta utmaningen att anpassa sig till rådande förhållanden, speciellt beträffande mat. Det hjälper naturligtvis att inte vara kräsen på maten! Korpen äter i stort sett allt som den kan sätta klorna i — frukter, frön, nötter, fisk, kadaver, mindre djur och avfall. Glupande aptit? Kanske. Och den är inte så noga med var den hittar sin mat. Den brukar till och med gräva under snön för att plundra soppåsar med köksavfall i de norra delarna av dess utbredningsområde. Korpar följer också jägare och fiskare under flera dagar, och de känner på något vis på sig att det med tiden kommer att finnas mat för dem.

Corvidae, eller medlemmar av familjen kråkfåglar, är notoriska tjuvar, och korpar är inget undantag. De har inget emot att stjäla mat från andra fåglar eller djur, och man har iakttagit hur de lurar hundar. Ett par korpar turas om — en distraherar hunden medan den andre dyker ner för att ta maten. Konstverk gjorda av inuiter (eskimåer) avbildar en listig korp som stjäl fisk från en pimpelfiskare.

Korpar har ett speciellt förhållande till vargar, och de följer rutinmässigt vargflockar. Korparna äter av vargarnas byte, men även då verkar de finna nöje i humoristiska upptåg medan de gör det. Vargforskaren L. David Mech återger att han sett korpar ha lekfulla upptåg med vargar. Han berättar om en korp som vaggade fram till en vilande varg, pickade på svansen och sedan hoppade åt sidan när vargen högg efter den. När vargen smög sig på korpen, lät fågeln den komma några decimeter ifrån den innan den flög i väg. Sedan landade den några decimeter från vargen och upprepade sitt upptåg. En annan redogörelse berättar om en korp som lekte tafatt med vargvalpar. När valparna tröttnade på leken, satt korpen och skriade tills de började leka igen.

I tidskriften Canadian Geographic hänvisas det till en radiosändning från Yellowknife i Northwest Territories, där man berättade om korpar som satt på sluttande metalltak på affärsbyggnader och tydligen väntade på att intet ont anande fotgängare skulle passera på gatan under, så att korparna kunde få den snö som hade samlats att glida ner på fotgängarna. Det är inte att undra på att haidafolket på Canadas västkust kallar korpen för en skojare!

Läten och inlärningsförmåga

Korpens ”ordförråd” är ovanligt stort och varierat. Utöver det mest välkända, djupa och genomträngande kraxandet — vilket tycks vara en signal om att den har märkt något störande — har det sagts att dess läten visar tillgivenhet, lycka, förvåning, upphetsning och vrede. Korpar kan också, inom sitt röstomfång, imitera andra fåglar, särskilt kråkor, som de kan imitera mycket realistiskt.

I vilken utsträckning korpen kan lära sig att tala har varit ett ämne för diskussion. Candace Savage har emellertid i sin bok Bird Brains dokumenterade skildringar av tama korpar som har blivit lärda att imitera mänskligt tal. Det sägs att poeten Edgar Allan Poe hade en korp som han omsorgsfullt tränade att yttra ordet ”förbi” i sitt melankoliska kraxande, vilket inspirerade till hans berömda dikt ”Korpen”, som beskriver ”en ung man som sörjer sin älskades död”.

Det är inte många som ifrågasätter korpens förmåga att lära. Om fåglar kunde klassificeras efter intelligens, verkar det som om korpen skulle toppa listan. Fältbiologen Bernd Heinrich förklarar att korpen ”anses vara den intelligentaste i fågelvärlden”. Han säger att ”när korpen sätts på prov, visar den skarpsinne”. I ett experiment kunde en korp på sex timmar lista ut hur den skulle få tag i en stor bit kött som hängde i en tråd, medan kråkor fortfarande försökte lösa problemet 30 dagar senare. Man har till och med lyckats lära korpar att räkna. Deras klipskhet kan vara en bidragande orsak till deras långa liv, för korpar lever mer än 40 år i vilt tillstånd och upp till 70 år i fångenskap. Alla förmågor som korpen har måste naturligtvis tillskrivas visheten hos dess Skapare.

Den här fågeln är känd i stora delar av världen, och den är respekterad av dem som känner till dess speciella förmågor. Den återfinns i människors legender världen över. Den har blivit berömd genom författare både i det flydda och i nutiden. (Se rutan på sidan 24.) Ja, korpen är en mycket intressant fågel. Men vad kan sägas om dess skönhet?

En egen unik skönhet

Har du inte hört talas om ”svart hår ... likt korpen”? (Höga Visan 5:11) Korpens glänsande svarta fjäderdräkt i regnbågsskimrande stålblå och mörklila nyanser — undersidan av fjädrarna har ibland en anstrykning av grönt — ger verklig mening åt ordet ”korpsvart”. Föreställ dig den seglande korpen med sin imponerande storlek och blanka svarta fjäderdräkt, kontrasterande mot de ödsliga vidderna i dess hem i öknen. Eller tänk dig kontrasten mellan denna glänsande kolsvarta fågel och nyfallen, ren vit snö. Konstnärer har fångat korpens skönhet. Konstnären Robert Bateman berättar: ”Jag tilltalades av de vackra snöklädda sluttningarna i Yellowstone Park, ett stort, ljust landskap som mycket väl harmonierade med korpens kraftfulla form.”

Det kan verkligen sägas att i skönhet, historia, utbredningsområde, flykt, listighet och härdighet är korpen en fågel som utmärker sig.

[Ruta på sidan 24]

Korpen i legender och litteratur

LEGENDER:

Egyptiska, grekiska, kinesiska, semitiska och sibiriska legender framställer korpen som en som förebådar stormar eller dåligt väder. Kanske hade sådana legender sitt ursprung i Noa och den stora översvämningen.

Korpen betecknar liv och skapelse i sibiriska legender och är skapelsens gud bland urbefolkningen i Nordamerika.

I legender i Afrika, Asien och Europa förebådar korpen död.

LITTERATUR:

I Bibeln utmärker sig korpen som den första fågel som uttryckligen namnges. — 1 Moseboken 8:7.

I Shakespeares verk framställs korpar huvudsakligen som olycksbådande och onda (Julius Caesar, Macbeth, Otello) men skildras också som välgörare som ger mat åt övergivna barn. — Titus Andronicus, En vintersaga.

Charles Dickens skildrar korpen som en figur med munterhet i Barnaby Rudge.

I dikten ”Korpen” förknippade Edgar Allan Poe korpen med förlorad kärlek och förtvivlan.

[Ruta på sidan 25]

Lärdomar att hämta

Det finns lärdomar att hämta från korpen. Det var Guds egen Son som sade: ”Lägg märke till att korparna varken sår ut säd eller skördar, och de har varken skafferi eller förrådshus, och ändå ger Gud dem mat.” (Lukas 12:24) Eftersom korpens hem ofta är på ödsliga ställen, måste den söka efter föda över stora landområden. Korpar väljer bara en partner under sin livstid och är tillgivna föräldrar. Under häckningsperioden behöver de samla mat hela tiden för att få tyst på det hesa skriet från de hungriga ungarna. När Jehova gav Job en lektion angående den vishet som återspeglas i skapelsen, använde han en korp som exempel. (Job 38:41) Eftersom Jehova sörjer för korpen, som enligt den mosaiska lagen förklarades vara oren, kan vi vara säkra på att han inte skall överge människor som förtröstar på honom.

[Bildkälla på sidan 23]