Skogshuggarens föregångare är fortfarande på bettet

MÄNNISKAN har konstruerat många verktyg för skogsarbete, däribland yxor, kilar, sågar och redskap för klyvning. I dag finns det skogsmaskiner som med sina knivskarpa redskap kan fälla väldiga träd. Men de äldsta redskapen för skogsavverkning är inte framställda av människan. De tillhör bävern — skogshuggarens föregångare — och består av en kraftig uppsättning vassa tänder.

En vuxen bäver kan bli omkring 1,3 meter lång och väga omkring 30 kilo. Eftersom bäverns övre och undre framtänder hela tiden växer, måste de regelbundet nötas av i framkanten. Ett lager hård emalj täcker framsidan av framtänderna och ger dem en vass och fasad egg. Dessa naturligt stämjärnsformade och inåtböjda verktyg kan genom kraften i mycket starka käkmuskler med lätthet bearbeta det hårdaste träslag.

En varm päls och en användbar svans

Människor som lever där det råder ett kallt klimat sätter värde på en varm och vattentät överrock. Detta är inget som bävern behöver bekymra sig om; den har redan en tjock päls. Bäverpälsen består av två lager, och färgen kan variera från mellanbrun till mörkbrun. Bottenullen, den täta pälsen närmast kroppen, består av mycket fina fibrer som skyddar bävern mot vatten och kyla. De längre och tjockare stickelhåren täcker bottenullen och hjälper bävern att stänga ute vattnet. Lägg till det en skimrande lyster och en sammetslen känsla, och man förstår varför kläder av bäverskinn värderas högt av många! I Canada användes oberedda bäverskinn till och med som valuta en gång i tiden!

Alla bävrar har två par ovanliga körtlar vid svansroten. Två av dem innehåller en speciell olja, och de andra två producerar ”bävergäll” (castoreum), ett aromatiskt sekret med en stark men inte störande lukt. Bävern använder dessa båda sekret i olika sammanhang, bland annat till att impregnera sin päls och till att attrahera andra bävrar. Bävergäll är även användbart för människor; parfymtillverkare använder det i en del av sina produkter.

Bäverns svans är unik. Den är omkring 30 centimeter lång och formad som en paddel. Svansen har många funktioner. I vattnet fungerar den till exempel som styråra. På land tjänar den som stötta när bävern gnager på träd. När fara hotar, slår bävern med svansen på vattenytan för att alla fränder inom hörhåll skall kunna sätta sig i säkerhet. Låt oss dock rätta till en vanlig missuppfattning: Bävern använder inte sin svans som en murslev med vilken den bär lera till sin damm.

Mat och vatten

Vad äter en bäver? Den mest eftertraktade födan är mjuk inre bark och löv från asp och andra videarter. Därför kan bävern när den fäller ett träd till sitt bygge samtidigt avnjuta ett riktigt skrovmål. Ibland, när en bäver är upptagen med att gnaga på en trädstam, smyger en annan bäver fram och snor åt sig lite läcker bark utan att den andre ser det.

Under vintern drar bävern nytta av en unik anordning för lagring av föda. På hösten gräver den ett djupt hål i dammbottnen — något som inte är alltför svårt då en bäver kan vara under vatten i upp till 15 minuter åt gången. Sedan samlar bävern ihop grenar av asp och andra trädslag på vattenytan ovanför hålet. När fler grenar staplas på, pressas traven neråt och når till slut hålets botten. När dammen längre fram blir isbelagd och snön begränsar verksamheten vid vattenbrynet, har bäverfamiljen ett välförsett ”undervattensskafferi”.

Få landdjur är så hemmastadda i vattnet som bävern. Förutom den täta pälsen, som är impregnerad med olja, har bävern ett lager underhudsfett som isolerar mot det kalla vattnet. Därför kan bävern till och med para sig i vattnet! Eftersom vatten spelar en så viktig roll i bäverns liv, håller de sig alltid i närheten av sjöar och vattendrag.

Bävern och människan

Bävrar är fogliga djur som gärna tyr sig till människor som behandlar dem väl. Dessa djur putsar sig ofta och håller sig därigenom rena. Indianerna i Nordamerika höll ofta bävrar som husdjur vid sina tältplatser. Du bör dock tänka dig noga för innan du släpper in en bäver i ditt hem. Problemet är att de aldrig slutar bygga. ”Om de hålls inomhus”, skriver miljöteknikern Alice Outwater, ”kommer de att gnaga av benen på bord och stolar och bygga små dammar mellan möblerna.” Träd och stängselstolpar i och runt trädgården kan gå ett liknande öde till mötes.

Men svårare problem än så har uppstått mellan bävrar och människor. En del jordägare klagar över att bäverns dammar orsakar en höjning av vattenståndet, som i sin tur medför skador på deras ägor. Forskare och andra bemöter sådana påståenden genom att peka på fördelarna med bäverns närvaro. Ta till exempel de dammar som bävrarna anlägger. I dessa förvaras och renas vatten, och där skapas en miljö som gynnar många arter. En del menar till och med att bäverdammar har mildrat följderna av torka.

Naturforskare uppskattar antalet bävrar i USA till cirka 10.000.000. Somliga tror emellertid att det för 500 år sedan fanns mer än 200.000.000 bävrar inom samma område. Tänk dig: Det kan ha arbetat tiotals miljoner ”skogshuggare” i de nordamerikanska skogarna innan de första européerna anlände. Men vad fann dessa tidiga nybyggare från Europa? Ett kargt landskap utan träd? Nej, de möttes av vidsträckta frodiga skogar. Klart är att bävern spelar en viktig roll i jordens ekosystem. Därför kan vi vara tacksamma att skogshuggarens föregångare fortfarande är på bettet!

[Ruta på sidorna 22, 23]

En bävers flit

Att bävern är flitig blir man snart varse, om man iakttar bävrar som arbetar på sin damm eller bygger på sin hydda. Dessa djur verkar faktiskt vara outtröttliga i sitt arbete med att fälla träd och föra dem till sitt bygge. Ibland gräver de till och med kanaler för att kunna transportera byggnadsmaterial till rätt plats.

Men hur bygger bävrarna sina fördämningar? Först förankrar de konstruktionen genom att sätta ner grenar i vattendragets botten. Om bäckfåran är bred, kröker de fördämningen upp mot strömmen för att den skall stå emot vattenmassorna bättre. Genom att de fyller på med mer trädgrenar får fördämningen rätt höjd, varefter läckorna tätas med lera och stenar. För att få dammbyggnaden stabil förstärker bävrarna ”nedströmssidan” med grenar som sätts fast mot bottnen och placeras i en viss vinkel. Dessa flitiga varelser gör till och med regelbundna reparationer på sitt verk!

En damm med lugnt vatten bildas snart uppströms. Här bygger bävrarna säkra bostäder — först en enkel håla i strandbrinken, medan fördämningen är under uppbyggnad, och sedan en kupolformad hydda av lera och kvistar i vattnet, en bit ut från stranden. För att skydda sig mot rovdjur bygger de ingångarna under vattnet. I hyddans trygga vrå kan de vila och föda upp sina ungar.

Bävern är verkligen flitig. Forskare i Wyoming i USA släppte ut tio bävrar — fem hanar och fem honor — i ett område där inga bävrar hade observerats på länge. Ett år senare återvände forskarna och fick se att djuren hade bildat fem olika familjegrupper och byggt 55 dammar!

[Bilder på sidan 24]

En bäver i arbete; hydda och damm; bäverunge