Ungdomar frågar:
Hur skall jag reagera om någon blir ursinnig på mig?
”Han var helt vansinnig. Jag var inte särskilt stor till växten, och jag antar att det var därför han ville spöa upp mig. ’Du! Vänta! Vänta!’ försökte jag medan jag drog mig längre och längre bakåt. ’Varför vill du spöa mig? Vad har jag gjort dig? Jag vet inte ens varför du är arg. Kan vi inte prata om det?’” – David, 16 år.
HAR du råkat ut för något liknande? Bibeln förutsade att många i dag skulle vara ”vildsinta, utan kärlek till det goda”. (2 Timoteus 3:3) Även om du har gjort allt du kan för att undvika ”gemenskap med någon som lätt ger efter för vrede ... och ... som får raserianfall”, kanske det är omöjligt att alltid lyckas hålla sig undan arga människor. (Ordspråken 22:24) Hur skall man då bete sig, om man hamnar i en sådan situation?
Hur bemöter man vrede?
Det är ganska vanligt att ungdomar bemöter vrede med vrede, något som bara gör saken värre. Om man inte kan behärska sig, hamnar man ju på samma låga nivå som den andre. Ordspråken 26:4 säger: ”Svara inte den enfaldige efter hans dårskap, för att inte också du själv må bli honom lik.” Jeremy var inte gammal när han fick lära sig detta den hårda vägen. Han kommer ihåg att han satt i matsalen i skolan. ”Det fanns några killar som alltid skulle hålla på och driva med varandra och andra elever. Ofta pratade de om mig. Jag brukade inte bry mig, men när en av dem började prata illa om mamma, tappade jag kontrollen och flög på honom. Jag blev alldeles rasande.” Vad hände? ”Jag fick rejält med stryk”, säger Jeremy.
Bibeln ger oss det här visa rådet: ”När ett svar är milt, avvänder det raseri, men ett ord som vållar smärta får vrede att stiga upp.” (Ordspråken 15:1) Ja, att bemöta raseri med ”ett ord som vållar smärta” förvärrar bara situationen. Ett milt svar däremot kan ofta lugna ner situationen och ta udden av den spända atmosfären.
Tänk på David, som nämndes i början. Han lyckades få den andre att förklara varför han var så arg. Någon hade tydligen tagit hans mat, och nu tänkte han helt enkelt avreagera sig på första bästa som kom i hans väg. ”Du får väl inte tillbaka din mat för att du slår mig?” sade David. Han föreslog sedan att de skulle gå till cafeterian. ”Eftersom jag kände en som jobbade där, kunde jag fixa fram ny mat åt honom”, berättar David. ”Vi skakade hand, och sedan dess var han alltid snäll mot mig.” Förstår du nu hur mycket ett milt ord kan göra? Som det sägs i ett ordspråk: ”En mild tunga, den kan bryta sönder ben.” (Ordspråken 25:15)
Mildhet – svaghet eller styrka?
Tanken på att ha ”en mild tunga” kanske inte är så tilltalande. Det verkar vara mer macho att bekämpa vrede med vrede. Du kanske tror att andra betraktar dig som svag och töntig, om du försöker vara mild. Men vad betyder det egentligen att vara mild? Ett uppslagsverk sätter likhetstecken mellan mild och hänsynsfull, men det tillägger sedan: ”Bakom denna vänlighet finns en styrka av stål.” Så i stället för att vara ett tecken på svaghet kan mildhet tydligen vara ett tecken på styrka. Hur då?
En mild person har situationen under kontroll och kan behärska sig. En person som saknar mildhet framstår däremot som osäker, frustrerad eller till och med desperat. Dessutom har han svårt att behärska sig. Eftersom han inte kan behärska sina känslor, hamnar han troligtvis ofta i konflikter med andra. Ja, ”som en genombruten stad utan mur är den man som inte kan lägga band på sin ande”. (Ordspråken 25:28) Då förstår man att det är den som är mild som verkligen är stark!
Milda personer i Bibeln
Jesus Kristus beskrev sig själv som ”mild till sinnes och anspråkslös i hjärtat”. (Matteus 11:29) Han var aldrig hård eller omedgörlig; om han blev skadad, gav han aldrig igen med samma mynt. Aposteln Petrus, en nära vän till Jesus, skrev faktiskt: ”När han [Jesus] blev förolämpad, började han inte förolämpa tillbaka. När han led, började han inte hota, utan fortsatte att anförtro sig åt den som dömer rättvist.” (1 Petrus 2:23) Men kom ihåg att samme Jesus ”gick in i templet och kastade ut alla som sålde och köpte”. (Matteus 21:12) Och om Jesus någon gång skulle ha behövt uppbackning från himlen, stod ”mer än tolv legioner änglar” till hans förfogande! (Matteus 26:53) Tycker du då att Jesus kan beskrivas som en vekling? Knappast.
Domaren Gideon kan också lära oss något. Berättelsen om honom finns i Domarna 8:1–3. Efter en storslagen militär seger kände sig vissa soldater från Efraims stam förolämpade, eftersom de ansåg att de hade blivit förbigångna och inte fått chansen att delta i det ärofyllda slaget. ”Vad är detta för något du har gjort mot oss, genom att inte kalla på oss när du gick för att strida mot Midjan?” sade de utmanande. ”Och de försökte hetsigt börja gräl med honom.” Kom nu ihåg att Jehovas ängel hade kallat Gideon ”du tappre, väldige man”. (Domarna 6:12) Han kunde lätt ha besvarat deras provokation med våld. Men i stället gav han ett milt svar som fullständigt avväpnade dessa hetlevrade män. ”Vad har jag nu gjort i jämförelse med er?” frågade Gideon. Hur reagerade efraimiterna på detta ödmjuka svar? ”Då stillade sig deras ande mot honom.”
Slutligen skall vi se på Bibelns berättelse om kvinnan Abigajil. David tvingades leva som flykting och gömma sig för sin fiende Saul, som var kung i Israel. Trots att David och hans mannar levde i exil skyddade och försvarade de ofta sina medisraeliter. En person som de hjälpte var Abigajils man, Nabal, som var mycket förmögen. Han var dock ”hård och usel i sina gärningar”. När Davids män behövde proviant, frågade de Nabal om han kunde hjälpa dem. I stället för att visa att han uppskattade det beskydd som David gav ”skrek [han] förebråelser” åt Davids budbärare och skickade i väg dem tomhänta. (1 Samuelsboken 25:2–11, 14)
När David fick höra detta blev han arg och befallde sina män: ”Spänn på er, var och en sitt svärd!” David och hans män var på väg mot Nabal för att döda honom och alla oskyldiga män i hans hushåll, när Abigajil grep in. Hon hälsade David med en generös gåva av mat och dryck. Hon bad om ursäkt för sin mans oförsvarliga beteende och bad David spara oskyldiga liv. (1 Samuelsboken 25:13, 18–31)
Abigajils ödmjuka vädjanden lugnade ner David. Han insåg hur farlig hans vrede hade blivit och sade: ”Välsignad vare Jehova, Israels Gud, som den här dagen har sänt dig för att möta mig! Och välsignat vare ditt förnuft, och välsignad vare du som den här dagen har hindrat mig från att komma i blodskuld och låta min egen hand komma till min räddning.” (1 Samuelsboken 25:32–35) Ja, ofta kan ett milt svar lugna en rasande person. Men vad gör du om ditt milda svar inte hjälper?
”Dra dig tillbaka”
Du kan undvika att gjuta olja på elden genom att helt enkelt gå din väg. ”Där det inte finns någon ved slocknar elden”, säger Bibeln. Den ger också följande råd: ”Innan grälet har brutit ut – dra dig tillbaka.” (Ordspråken 17:14; 26:20) ”En populär kille i skolan kom fram till mig och sade att han ville snacka lite”, sade Merissa, 17 år. ”Han sade att han tyckte jag såg bra ut. Sedan kom hans tjej – helt ursinnig. Hon anklagade mig för att ha flörtat med hennes kille, och nu ville hon göra upp! Jag försökte förklara vad som hänt, men hon lyssnade inte. Efter skolan kom hon med några andra tjejer för att slå ner mig! Jag lyckades få tag i vakten, och jag kunde förklara för den där tjejen att jag inte slåss och att det var hennes kille som hade kommit till mig. Sedan gick jag bara därifrån.” Merissa lät inte känslorna styra. Hon gick i väg från ett bråk och försökte dessutom skydda sig själv. Som det står i Ordspråken 17:27: ”Den som håller tillbaka sina ord äger kunskap, och en man med urskillningsförmåga är kall till sin ande.”
Men hur är det om du, kanske utan att veta om det, verkligen har retat upp någon? Be om ursäkt, och gör det med detsamma! Det kan vara allt som behövs för att lugna ner någon som är arg. Att leva i dag kan vara pressande och svårt, och många har kort stubin. Men om du lever efter Bibelns principer i ditt liv, kan du troligen undvika att bli utsatt för andras raseri.
[Bilder på sidan 24]
”När ett svar är milt, avvänder det raseri”
[Bild på sidan 25]
Ibland räcker det med att bara gå därifrån