Visenten – räddad från utrotning

FRÅN VAKNA!:S MEDARBETARE I POLEN

Äntligen hade de hittat ett spår. Tjuvjägarna var upprymda och fortsatte framåt tills de fick syn på sitt byte. Ett djur med mörkbrun päls och brunsvart skägg. Hornen var krökta och satt högt på huvudet. Köttet och huden var mycket eftertraktade och skulle ge en rejäl förtjänst.

Det första skottet sårade djuret, som sprang in i skogen för att söka skydd. Men när det andra skottet träffade sitt mål föll det 500 kilo tunga bytet hårt till marken. Jägarna hade ingen aning om att de just hade skrivit tragisk historia. Det var i april 1919, och de hade precis dödat Polens sista vilda låglandsvisent. Lyckligtvis fanns det fortfarande kvar enstaka visenter i olika djurparker och privata hägn.

EN GÅNG I TIDEN levde ett stort antal visenter (Bison bonasus), som också kallas europeisk bison, i de flesta delar av Europa. En vuxen visenttjur kan väga upp till 900 kilo och ha en mankhöjd på två meter. De här enorma djuren kallas ibland skogens kejsare.

Typiskt för visenten är att den har ett litet bakparti, medan framdelen är bred och tung och har en rejäl puckel. Bakkroppen på en visent är täckt av kort päls, men framtill har den lång, tovig päls och skägg.

Nära utrotning

I dag bedömer man att det bara finns några få tusen visenter. Deras naturliga miljöer har förstörts av jordbruk och skogsavverkning, och de har varit eftertraktade av tjuvjägare. Redan på 700-talet hade visenterna dött ut i Gallien (i nuvarande Frankrike och Belgien).

På 1500-talet vidtog några polska kungar åtgärder för att skydda visenterna. En av de första var Sigismund II August, som bestämde att det skulle vara belagt med dödsstraff att döda en visent. Vad var anledningen till det? Doktor Zbigniew Krasiński vid nationalparken Białowieża säger att ”syftet var att bevara djuren så att de kunde jagas av furstar och deras hovmän”. Trots det stränga straffet minskade visenterna i antal, och i slutet av 1700-talet fanns de bara kvar i Białowieżaskogen i östra Polen och i Kaukasien.

På 1800-talet började det äntligen se ljusare ut. Ryssland annekterade Białowieżaskogen, och tsaren, Alexander I, bestämde att visenterna skulle skyddas. Resultaten lät inte vänta på sig. Antalet visenter ökade stadigt, och 1857 fanns det nästan 1 900 visenter under statens beskydd. Senare ordnade man med utfodringsställen så att djuren skulle ha mat under vintern. Man såg också till att det fanns vattenställen, och man röjde mark där man planterade växter som de kunde äta.

Tråkigt nog blev inte den här situationen särskilt långvarig. Sextio år senare hade antalet visenter minskat till hälften. Dödsstöten för Polens vilda bestånd kom i och med första världskriget. Trots att Tyskland utfärdade ett dekret om att ”visenterna skall bevaras åt eftervärlden som ett unikt naturmonument”, decimerades visentstammen av retirerande tyskar, ryska motståndsmän och de ständigt närvarande tjuvjägarna. Som det beskrevs i början av artikeln dödades den sista vilda visenten i Polen år 1919.

Återupplivning

År 1923 grundades ett internationellt sällskap med syftet att bevara visenterna. Den första uppgiften var att göra en inventering av de renrasiga visenter som levde i fångenskap.a Det visade sig att det fanns 54 renrasiga låglandsvisenter i djurparker och enskilda hägn runt om i världen. Men alla var inte lämpliga som avelsdjur. En del var för gamla, och andra hade sjukdomar. Till slut valde man ut 12 exemplar för avelsarbetet, och man vet att alla låglandsvisenter som finns i dag härstammar från fem av dem. Bland annat bidrog Skansen i Stockholm till det här projektet.

Hösten 1929 blev mycket speciell, eftersom man då kunde släppa ut två låglandsvisenter i det fria. De placerades i ett särskilt reservat i Białowieżaskogen. Efter tio år hade de ökat till 16 stycken.

Räddade från utrotning?

I början av 2000-talet fanns det cirka 2 900 visenter världen över. Omkring 700 av dem fanns i Polen. Man har också byggt upp stammar i Kirgizistan, Litauen, Ryssland, Ukraina och Vitryssland.

Men detta betyder inte att visenten är utom all fara. Sjukdomar, mat- och vattenbrist och tjuvjägare är fortfarande ett hot. Genetiska defekter är också ett allvarligt problem eftersom stammarna är framavlade från några få djur. Visenten står därför kvar på den globala rödlistan över utrotningshotade djur- och växtarter.

Visenterna har överlevt till i dag tack vare människor som varit beslutna att rädda dem. Men dr Krasiński, som citerades tidigare, framhåller att ”visentens öde är ett exempel på hur snabbt det kan gå att nästan utrota en art och hur stora ansträngningar som sedan krävs för att rädda den”. Det är fortfarande osäkert hur det kommer att gå för visenten och för många andra djur. Men för tillfället har ”skogens kejsare” räddats undan historiens glömska.

[Fotnot]

[Bilder på sidan 10]

Visenter i nationalparken Białowieża

[Bildkälla]

Alla foton: Białowieski Park Narodowy