Kapitel 6
Kärleken, ”ett fullkomligt föreningsband”
1—6. a) Vad kan hända när parterna i ett äktenskap är för inåtvända, upptagna av sina egna känslor? b) Vilka bibliska principer kan man söka tillämpa för att hindra att ett häftigt ordbyte kommer i gång?
”VARFÖR kan vi aldrig äta på bestämd tid?” sade den äkta mannen otåligt, trött på att vänta och medtagen efter arbetsdagens slit.
2 ”Sluta upp med att jämra dig. Det är nästan klart”, kom det häftigt från hustrun. Hennes dag hade inte varit lätt den heller.
3 ”Men du är alltid sen. Varför kan du aldrig hålla tiden?”
4 ”Det är inte sant!” skrek hon. ”Men om du skulle försöka ta hand om barnen nån dag, skulle du inte jämra dig så mycket. De är ändå dina barn också!”
5 På det här sättet växer en mullvadshög mellan man och hustru till ett berg, och till sist blir båda arga, och de har ingen lust att tala med varandra. De turas om att ge igen, tills båda känner sig sårade och harmsna, och kvällen är förstörd. Endera av dem kunde ha hindrat att det gick så långt. Men båda var för inåtvända, upptagna av sina egna känslor, och glömde helt den andra partens. Slitna nerver brast.
6 Sådana problem kan uppstå på många områden. De kan gälla pengar. Eller kanske mannen tycker att hustrun vill helt lägga beslag på honom och inte vill låta honom glädjas åt andra människors sällskap. Hon kan tycka att mannen försummar henne och tar henne som något självklart. Det kan råda spänning till följd av ett stort problem eller flera små. Vilket förhållandet än är, intresserar vi oss just nu för hur man skall kunna påverka situationen. Endera parten kan förhindra att det går så långt att det blir bråk genom att vara villig att vända den andra kinden till, vara villig att inte ”återgälda ... med ont för ont”, utan i stället söka ”övervinna det onda med det goda”. (Matteus 5:39; Romarna 12:17, 21) Att kunna göra detta kräver behärskning och mogenhet. Det kräver kristen kärlek.
VAD KÄRLEK FAKTISKT INNEBÄR
7—9. a) Hur beskrivs kärleken i 1 Korintierna 13:4—8? b) Vad slags kärlek är detta?
7 Jehova Gud har inspirerat en definition av kärleken, där han förklarat vad den är och vad den inte är, nämligen i 1 Korintierna 13:4—8: ”Kärleken är långmodig och omtänksam. Kärleken är inte svartsjuk, den skrävlar inte, blir inte uppblåst, bär sig inte oanständigt åt, söker inte sina egna intressen, blir inte uppretad. Den för inte räkenskap över oförrätten. Den gläder sig inte över orättfärdigheten, men den gläder sig med sanningen. Den fördrar allting, tror allting, hoppas allting, uthärdar allting. Kärleken tryter aldrig.”
8 Kärleken kan grunda sig på många ting — fysisk dragningskraft, släktskap eller ömsesidig glädje över en annans kamratskap. Men bibeln påvisar att om kärleken skall ha ett sant värde, då måste den sträcka sig bortom tillgivenheten eller den ömsesidiga dragningskraften och styras av intresse för den älskades sanna bästa. Detta slags kärlek kan till och med kräva att tillrättavisning eller tuktan utdelas, såsom en förälder gör med ett barn eller såsom Jehova Gud gör med sina tillbedjare. (Hebréerna 12:6) Känslor och sinnesrörelse finns naturligtvis med i bilden men tillåts inte råda över ett klokt omdöme eller rätta principer vid behandlingen av andra människor. Detta slags kärlek driver en människa till att behandla alla enligt omtankens och rättvisans utmärkta principer.
9 För att vi mera helt och fullt skall inse hur kärleken kan vara till nytta för vårt familjeliv skall vi nu detaljgranska den definition som ges i 1 Korintierna 13:4—8.
10, 11. Vad har vi skäl att förvänta av en äktenskapspartner som är långmodig och omtänksam?
10 ”Kärleken är långmodig och omtänksam.” Är du långmodig mot din partner? Lägger du band på dig, också när en situation lätt skulle kunna reta upp dig och du kanske utsätts för orättvisa beskyllningar? Jehova är långmodig mot oss alla, och ”Guds omtänksamhet söker föra” oss människor ”till sinnesändring”. Både långmodighet och omtänksamhet hör till Guds andes frukter. — Romarna 2:4; Galaterna 5:22.
11 Kärleken ger inte sitt bifall åt missgärningar, men den är inte småkinkig. Den är inte otålig. Den tar hänsyn till förmildrande omständigheter. (1 Petrus 4:8; Psalm 103:14; 130:3, 4) Och även när det gäller allvarliga saker är den redo att förlåta. Aposteln Petrus ansåg helt visst att han var långmodig, då han frågade Jesus: ”Hur många gånger skall min broder synda mot mig och jag förlåta honom? Ända till sju gånger?” Jesus svarade: ”Inte ända till sju gånger, utan ända till sjuttiosju gånger.” (Matteus 18:21, 22; Lukas 17:3, 4) Kärleken förlåter gång på gång och är omtänksam i oändlighet. Är du det?
12, 13. Hur kan svartsjuka komma i dagen, och varför bör man bemöda sig om att tygla den?
12 ”Kärleken är inte svartsjuk.” Det är svårt att leva tillsammans med en partner som är svartsjuk utan verklig orsak. Sådan svartsjuka är misstänksam, den bygger på en överdriven äganderättskänsla. Den är barnslig och hindrar den andra personen från att vara naturlig och vänlig tillsammans med andra. Lyckan ligger i att kunna ge fritt och obehindrat, inte i att tvingas söka tillfredsställa ett av svartsjuka dikterat krav.
13 ”Vem kan bestå mot svartsjuka?” frågar bibeln. Svartsjuka är en av det ofullkomliga köttets gärningar. (Ordspråksboken 27:4; Galaterna 5:19, 20) Kan du hos dig själv upptäcka några tecken på det slag av svartsjuka som härrör från en känsla av otrygghet och underhålls av inbillningskraft? Det är vanligtvis inte svårt att se felen hos en annan människa, men vi har större fördelar av att granska oss själva. ”Där det är svartsjuka och stridslystnad, där är det oordning och allt möjligt uselt.” (Jakob 3:16) Svartsjuka kan ödelägga ett äktenskap. Du kan inte hålla kvar din partner genom svartsjuka ingrepp i hans eller hennes frihet, utan genom kärleksfull uppmärksamhet, genom hänsynstagande och fullt förtroende.
14, 15. a) Hur förråder skrävel brist på kärlek? b) Vad skall man göra i stället för att förringa sin man eller sin hustru?
14 Kärleken ”skrävlar inte, blir inte uppblåst”. Visst finns det många människor som skrävlar, men mycket få människor tycker om att höra på skrävel. Den som känner skrävlaren väl kan rentav bli generad. Somliga människor skrävlar genom att tala om sig själva i skrytsamma ordalag; andra söker nå samma resultat på ett annat sätt. De kritiserar och söker förklena andra, och detta bidrar — genom jämförelse — till att upphöja dem över deras offer. Således kan en människa upphöja sig själv genom att söka nedsätta andra. Att förringa sin äktenskapspartner är verkligen ett sätt att skrävla om sig själv.
15 Har du någon gång kommit på dig med att offentligt tala om din partners brister? Hur tror du det fick honom eller henne att känna sig? Hur hade du tagit det, om det varit du som fått dina fel avslöjade? Hur skulle du ha känt dig? Älskad? Nej, kärleken ”skrävlar inte”, varken genom att prisa det egna jaget eller genom att förringa andra. När du talar om din äktenskapspartner, säg då sådant som bygger upp; det kommer att stärka bandet mellan er. Och vad beträffar det som sägs om dig kan du tillämpa det visa råd vi finner i Ordspråksboken 27:2: ”Må en annan berömma dig och icke din egen mun, en främmande och icke dina egna läppar.”
16. Vilka oanständigheter skyr en kärleksfull människa?
16 Kärleken ”bär sig inte oanständigt åt”. Det finns mångt och mycket som är påfallande oanständigt, t. ex. äktenskapsbrott, dryckenskap och vredesutbrott. (Romarna 13:13) I motsats till kärlek vållar allt sådant äktenskapet stor skada. Plumphet, rått språk och sätt, liksom vårdslöshet med den personliga renligheten, allt detta vittnar om brist på mänsklig anständighet. Med hur stor omsorg undviker du att vara anstötlig för din partner i fråga om detta? Behandlar du honom eller henne hänsynsfullt, belevat, med all aktning? Allt detta ingår i ett äktenskap som är lyckligt och varaktigt.
17. Hur kan en person, som inte söker sina egna intressen, undvika gräl?
17 Kärleken ”söker inte sina egna intressen, blir inte uppretad”. Den är inte självupptagen. Hur mycket bättre hade det inte varit om det äkta par som beskrevs i början av det här kapitlet hade haft dessa kännetecken. Mannen skulle då inte ha farit ut mot hustrun, därför att maten inte var färdig, och hon skulle inte ha gett ett häftigt svar. Om hustrun hade insett att hans irritation delvis berodde på att han var trött, hade hon inte behövt bli arg utan i stället kunnat svara: ”Maten är nästan klar. Du måste ha haft en slitsam dag på jobbet. Jag skall slå upp ett glas kall juice åt dig att dricka medan jag ställer fram maten på bordet.” Om mannen hade varit mera förstående, inte enbart tänkt på sig själv, kunde han ha frågat om det var något han kunde hjälpa till med.
18. Hur kan kärleken hindra att man blir uppretad?
18 Blir du lätt uppretad över något din partner säger eller gör, eller försöker du urskilja vad som ligger bakom orden eller handlingen? Kanske var det något helt oskyldigt, bara tanklöst, och inte alls illa menat. Om du har kärlek, skall du inte låta ”solen gå ner” medan du ”är i ett uppretat tillstånd”. (Efesierna 4:26) Men om nu din partner kände sig besviken och verkligen ville säga eller göra något som skulle skada dig? Kan du inte vänta tills det dåliga humöret har lagt sig och ta upp saken då? Om du, när du söker reda upp situationen, är angelägen om vad som är bäst för er båda, hjälper det dig att säga det som bör sägas. ”Den vises hjärta gör hans mun förståndig.” ”Den som skyler, vad som är brutet, han vill främja kärlek”, inte vålla mera strid. (Ordspråksboken 16:23; 17:9) Genom att bekämpa ingivelsen att fortsätta disputera och bevisa att det är du som har rätt kan du vinna en seger till förmån för kärleken.
19. a) Vad kan vara inbegripet i att glädja sig ”över orättfärdigheten”? b) Varför är det något man bör sky?
19 Verklig kärlek ”gläder sig inte över orättfärdigheten, men den gläder sig med sanningen”. Den anser det inte vara smart att bedra äktenskapspartnern — vare sig i fråga om hur tiden används, pengarna spenderas eller vilket umgänge man har. Den tillgriper inte halvsanningar för att tyckas rättfärdig. Oärlighet gör slut på det fulla förtroendet. Om äkta kärlek skall få råda, måste ni båda två glädjas åt att säga varandra sanningen.
SANN KÄRLEK ÄR STARK OCH UTHÅLLIG
20. Hur kan det sägas att kärleken a) ”fördrar allting”, b) ”tror allting”, c) ”hoppas allting”, d) ”uthärdar allting”?
20 ”Den fördrar allting, tror allting, hoppas allting, uthärdar allting.” Kärleken tål alla påfrestningar och påkänningar den utsätts för i äktenskapet, medan bägge kontrahenterna i denna nära gemenskap lär sig att vara smidiga och att anpassa sig till varandra. Den tror alla de råd som ges i Guds ord och söker uppriktigt tillämpa dem, också när omständigheterna förefaller ogynnsamma. Och även om den inte är lättrogen, när den har med sådana människor att göra som tillåter sig att vara oärliga, är den inte orimligt misstrogen. Den visar sig tvärtom vara förtroendefull. Dessutom hoppas den det bästa. Ett sådant hopp grundar sig på den tillitsfulla försäkran att man genom att tillämpa bibelns råd skall uppnå bästa möjliga resultat. Kärleken kan således vara positiv, optimistisk och förväntansfull. Den är inte heller vare sig ombytlig eller någon flyktig förälskelse. Verklig kärlek är uthållig, beredd att möta problem när läget är kärvt. Den har kraft till att uthärda. Den är stark; men förutom att den har sådan styrka, är den omtänksam, mild och vänlig, medgörlig, lätt att leva med.
21, 22. Under vilka omständigheter kan det, till exempel, visa sig att kärleken aldrig tryter?
21 ”Kärleken” som är av det slaget ”tryter aldrig”. Vad händer om hårda tider bringar ett äkta par i penningknipa? I stället för att börja tänka på att söka finna ett lättare liv någon annanstans håller den hustru, som har kärlek av det här slaget, lojalt fast vid sin man, försöker spara och kanske fylla ut sin mans inkomster. (Ordspråksboken 31:18, 24) Men antag att hustrun drabbas av en sjukdom som varar i många år. Den äkta man, som har kärlek av det här slaget, gör allt han kan för att ge henne den vård hon behöver, för att hjälpa till med det arbete i hemmet, som hon nu inte förmår sköta, och för att försäkra henne om sin fortsatta varma tillgivenhet. Gud själv är det efterföljansvärda exemplet i det här avseendet. Vilka omständigheter Guds trogna tjänare än råkar i, skall ingenting kunna skilja dem från hans kärlek. — Romarna 8:38, 39.
22 Vilka problem skulle kunna vara en sådan kärlek övermäktiga? Råder det sådan kärlek i ditt äktenskap? Tillämpar du den för egen del?
HUR MAN FÅR KÄRLEKEN ATT VÄXA
23. Vad är det som avgör om vi kommer att handla kärleksfullt?
23 I likhet med en muskel stärks kärleken genom att man tar den i bruk. Å andra sidan är kärleken, i likhet med tron, död utan gärningar. Ord och handlingar, framdrivna av känslor djupt inom oss, sägs komma från hjärtat, som representerar våra djupt liggande motiv. ”Av hjärtats överflöd talar ju munnen. Den goda människan sänder ut goda ting ur sin goda skatt.” Men skulle känslorna inom oss vara onda, ”ut ur hjärtat kommer” i så fall ”onda överväganden, mordgärningar, äktenskapsbrott, otuktshandlingar, stölder, falska vittnesbörd, hädelser”. — Matteus 12:34, 35; 15:19; Jakob 2:14—17.
24, 25. Hur kan du stärka ditt motiv att visa kärlek?
24 Vilka tankar och känslor odlar du i ditt hjärta? Om du dagligen begrundar de många sätt, på vilka Gud har visat kärlek, och söker ta efter hans exempel, kommer du att stärka utmärkta motiv hos dig. Ju mer du utövar denna kärlek, ju mer du handlar och talar i överensstämmelse med den, desto djupare fäste skall den få i ditt hjärta. Om du dagligen övar dig i sådan kärlek i små ting, blir den en vana hos dig. Och när stora problem uppstår då och då, kommer i så fall denna, hos dig fast förankrade, kärlek att vara till hands, för att hjälpa dig att ta itu med dem. — Lukas 16:10.
25 Märker du något berömvärt hos din partner? Kläm fram med det! Får du en impuls att visa en vänlighet? Lyd den impulsen! Vi måste visa kärlek för att få skörda kärlek. Genom att ni, äkta makar, övar er i dessa ting blir ni förda närmare varandra, blir ni båda till ett, bringas kärleken mellan er att växa.
26, 27. Hur kan vår kärlek tillväxa genom att vi delar upplevelser och erfarenheter i livet?
26 Kärleken är för sin tillväxt beroende av någon att dela den med. Den förste mannen, Adam, levde i ett paradis. Alla hans fysiska behov var rikligt fyllda. Från första början var han omgiven av det som var skönt och vackert. Det fanns inte bara ängar och blommor, skogsmarker och vattendrag, utan det fanns också ett rikt varierat djurliv som var underlagt hans herravälde såsom den som skulle ta vård om jorden. Men trots allt detta var det ett behov som inte blev fyllt: behovet av en människa att dela paradiset och dess skönhet med. Har du någon gång varit ensam, då du med förundran stått och sett på en effektfull solnedgång, och önskat att någon som du håller mycket av skulle vara där och kunna dela upplevelsen med dig? Eller har du suttit inne med spännande goda nyheter men inte haft någon att berätta dem för? Jehova Gud urskilde Adams behov och gav honom en livskamrat som han kunde delge sina tankar och känslor. Genom att dela förs två personer samman, och kärleken får hjälp att slå rot och växa.
27 Äktenskapet betyder gemenskap, delaktighet. Det kan räcka med en tillgiven blick tvärs över rummet, en lätt smekning, ett kärleksfullt ord, ja, att bara fridfullt sitta tillsammans utan att prata. Varje handling kan vittna om kärlek: att bädda en säng, att ta hand om disken, att spara pengar för att köpa något som hon önskar sig men inte vill be om därför att budgeten inte medger köpet, att hjälpa till med den andra partens arbete när han eller hon har kommit efter. Kärlek innebär att dela arbete och lek, bekymren och glädjeämnena, de lyckade resultaten och de misslyckade, sinnets tankar och hjärtats känslor. Sätt upp gemensamma mål och sök nå dem tillsammans. Detta är vad som gör två människor till ett; detta är vad som får kärleken att växa.
28. Hur är det till nytta för kärleken att man tjänar andra?
28 Att du tjänar din partner kan hjälpa din kärlek till honom att mogna. En hustrus ”tjänst” består vanligen av att laga mat, bädda, städa, tvätta och sköta andra hushållsbestyr. Mannens ”tjänst” består vanligen av att skaffa medel till den mat hon lagar, de sängar hon bäddar, det hus hon städar, de kläder hon tvättar. Att ni på detta sätt tjänar varandra, ger av er själva, medför lycka och ger näring åt kärleken. Som Jesus sade är det lyckligare att ge än att få. Man kan också säga att det är lyckligare att betjäna någon än att bli betjänad av någon. (Apostlagärningarna 20:35) Till sina lärjungar sade Jesus: ”Den störste bland er skall vara er tjänare.” (Matteus 23:11) Detta synsätt avlägsnar all tävlingsanda och bidrar till lyckan. När vi tjänar andra känner vi att vi behövs, vi fullgör en uppgift, och detta ger oss självaktning och gör att vi kan känna oss nöjda. Äktenskapet ger både man och hustru mycket stora möjligheter att tjäna och att erfara sådan förnöjsamhet, vilket ännu kraftigare befäster deras äktenskap i kärlek.
29. Varför kommer kärleken att tilltala också dem som inte är Guds tjänare?
29 Antag att en av kontrahenterna i äktenskapet är en kristen tjänare åt Gud, som tillämpar dessa bibliska principer, men att den andra parten inte är det. Ändrar det på det sätt en kristen bör handla? Inte i grund och botten. Den som är kristen kanske inte kan tala så mycket om Guds uppsåt, men uppförandet skall vara detsamma. Den icke troende parten har samma grundläggande behov som en tillbedjare av Jehova och reagerar i flera avseenden på samma sätt. Detta framhålls i Romarna 2:14, 15: ”Närhelst folk av nationerna, som inte har lag, av naturen gör vad som hör till lagen, är dessa, fastän de inte har lag, sig själva en lag. Just de lägger i dagen att lagens innehåll är skrivet i deras hjärtan, under det att deras samvete vittnar med dem och de, mellan sina egna tankar, blir anklagade eller också urskuldade.” Ett exemplariskt kristet uppförande brukar vanligen vara uppskattat och få kärleken att växa.
30. Skall man visa kärlek enbart under dramatiska omständigheter? Varför svarar du så?
30 Kärleken väntar inte på att omständigheterna skall bli dramatiska för att ge sig till känna. I några avseenden är kärleken lik kläder. Vad är det som håller samman dina kläder? Några få stora knutar slagna med ett rep? Eller tusentals små stygn med nål och tråd? De tusentals små stygnen, och så förhåller det sig antingen man talar om bokstavliga kläder eller om en andlig ”klädnad”. Det är den fortsatta anhopningen av små ord och obetydliga handlingar, vilka dagligen kommer till uttryck, som ”kläder” oss och uppenbarar vad vi är. Sådana andliga ”kläder” nöts inte ut och blir inte värdelösa som bokstavliga kläder. Enligt bibeln är detta den ”oförgängliga klädnaden”. — 1 Petrus 3:4.
31. Vilket utmärkt råd med avseende på kärleken ges i Kolosserna 3:9, 10, 12, 14?
31 Önskar du att ditt äktenskap skall hållas samman av ”ett fullkomligt föreningsband”? Gör då som Kolosserna 3:9, 10, 12, 14 anbefaller: ”Ta av er den gamla personligheten med dess förehavanden och ta på er den nya personligheten... . Iför er ... medömkans ömma tillgivenhet, omtänksamhet, anspråkslöshet i sinnet, mildhet och långmodighet... . Men förutom allt detta skall ni iföra er kärleken, eftersom den är ett fullkomligt föreningsband.”