Hur vi kan ära våra gamla föräldrar

1. Varför står vi i tacksamhetsskuld till våra föräldrar, och hur bör vi därför känna för dem och handla mot dem?

”LYSSNA till din far som gav upphov till din födelse, och förakta inte din mor bara därför att hon har blivit gammal”, uppmanade den vise mannen för länge sedan. (Ordspråken 23:22) ”Jag skulle aldrig förakta min mor!” kanske du säger. De flesta av oss föraktar inte sin mor eller sin far. Nej, vi älskar våra föräldrar innerligt och inser att vi står i stor tacksamhetsskuld till dem. Först och främst har våra föräldrar gett oss livet. Jehova är visserligen livets källa, men utan våra föräldrar skulle vi helt enkelt inte finnas till. Ingenting som vi kan ge våra föräldrar är lika dyrbart som själva livet. Tänk också på allt som är inbegripet när föräldrar hjälper ett barn ända från det barnet föds till dess det når vuxen ålder — självuppoffring, ängslan och oro, omvårdnad, kärleksfull omtanke och kostnader. Det är därför mycket rimligt att Guds ord ger rådet: ”Ära din far och din mor ... för att det må gå dig väl och du må vara kvar en lång tid på jorden.” — Efesierna 6:2, 3.

2. Hur kan vuxna barn ge ”tillbörlig gottgörelse” åt sina föräldrar?

² Aposteln Paulus skrev till de kristna: ”Låt ... [barn eller barnbarn] först lära sig att utöva gudaktig hängivenhet i sitt eget hushåll och fortsätta att ge tillbörlig gottgörelse åt sina föräldrar och deras föräldrar, för detta är välbehagligt i Guds ögon.” (1 Timoteus 5:4) Vuxna barn ger denna ”tillbörliga gottgörelse” genom att visa tacksamhet för alla de år av kärlek, arbete och omvårdnad som deras föräldrar och far- och morföräldrar ägnat dem. Ett sätt på vilket barn kan göra detta är genom att tänka på att äldre människor, precis som alla andra, behöver få kärlek och uppmuntran — de är ofta i stort behov av det. De behöver känna att de är uppskattade, precis som vi alla behöver. De behöver känna att deras liv har ett värde.

3. Hur kan vi ära våra föräldrar och far- och morföräldrar?

³ Vi kan därför ära våra föräldrar och far- och morföräldrar genom att låta dem veta att vi älskar dem. (1 Korinthierna 16:14) Om våra föräldrar inte bor hos oss, bör vi komma ihåg att det betyder mycket för dem att vi hör av oss. Ett trevligt brev, ett telefonsamtal eller ett besök kan bidra mycket till deras glädje. Miyo, som bor i Japan, skrev när hon var 82 år: ”Min dotter [vars make är resande tillsyningsman] säger till mig: ’Mamma, ”res” med oss.’ Hon skickar mig deras planerade resrutt och telefonnummer till de ställen där de kommer att bo. Jag kan slå upp min karta och säga: ’Nu är de här!’ Jag tackar alltid Jehova för välsignelsen att ha ett sådant barn.”

4. Hur uppmuntrade judisk religiös tradition människor att handla hjärtlöst mot till åren komna föräldrar?

⁴ Kan detta att ära föräldrarna också inbegripa att sörja för deras materiella behov? Ja, det kan det, och det gör det ofta. På Jesu tid uppehöll de judiska religiösa ledarna den traditionen att om en person förklarade att hans pengar eller ägodelar var ”en gåva tillägnad Gud”, var han befriad från förpliktelsen att använda dem till att sörja för sina föräldrar. (Matteus 15:3—6) Så hjärtlöst! I själva verket uppmuntrade dessa religiösa ledare människor att inte ära sina föräldrar, utan att ringakta dem genom att själviskt ignorera deras behov. Vi skulle aldrig vilja handla så! — 5 Moseboken 27:16.

5. Varför kan detta att ära föräldrarna ibland inbegripa att man ger dem ekonomisk hjälp, även om samhället i många länder gör anordningar för service åt de gamla?

⁵ I många länder i våra dagar ger samhället särskild service åt de gamla och tillgodoser en del av deras materiella behov, till exempel när det gäller mat, kläder och husrum. Dessutom kanske de äldre själva har kunnat lägga undan en slant till sin ålderdom. Men om dessa tillgångar tar slut eller visar sig vara otillräckliga, ärar barnen sina föräldrar genom att göra vad de kan för att tillgodose föräldrarnas behov. Ja, att sörja för till åren komna föräldrar är ett uttryck för gudaktig hängivenhet, det vill säga ens hängivenhet för Jehova Gud, familjeanordningens upphovsman.

6. Vilka anordningar när det gäller boendet har somliga gjort för att kunna sörja för sina föräldrars behov?

⁶ Många vuxna barn har kärleksfullt och självuppoffrande ställt upp för att hjälpa sina skröpliga föräldrar. Somliga har tagit sina föräldrar hem till sig eller har flyttat för att komma närmare föräldrarna. Andra har flyttat hem till sina föräldrar. Ofta har sådana anordningar visat sig vara en välsignelse för både föräldrar och barn.

7. Varför är det bra att inte vara för snabb att fatta beslut angående till åren komna föräldrar?

⁷ Ibland blir emellertid sådana flyttningar inte så lyckade. Varför inte det? Kanske därför att man är för snabb att fatta beslut eller låter enbart känslorna styra besluten. ”Den kloke aktar på sina steg”, lyder Bibelns visa ord. (Ordspråken 14:15) Anta att din gamla mor har svårt att bo ensam och att du tycker att det skulle vara bra för henne att flytta hem till dig. När du klokt tänker över hur du skall göra, kanske du kan ställa dig följande frågor: Vad är det hon egentligen behöver? Kan socialtjänsten erbjuda en bra alternativ lösning? Vill hon flytta? Om hon vill det, hur kommer hennes liv då att påverkas? Måste hon i så fall lämna sina vänner? Hur kommer det att påverka henne känslomässigt? Har du talat igenom det hela med henne? Hur skulle en sådan flyttning påverka dig, din äktenskapspartner och dina egna barn? Om din mor behöver vård, vem skall då ge henne den vården? Kan du dela ansvarsbördan med någon? Har du resonerat igenom saken med alla som är direkt berörda?

8. Vilka kan du rådgöra med, när du skall besluta hur du skall hjälpa dina gamla föräldrar?

⁸ Eftersom ansvaret att ge omvårdnad vilar på alla barnen i en familj, kan det vara förståndigt att hålla en familjekonferens, så att alla får vara med och besluta. Det kan också vara värdefullt att tala med de äldste i den kristna församlingen eller med vänner som har ställts inför en liknande situation. ”Planer omintetgörs där det inte förekommer något förtroligt tal”, säger Bibeln varnande, ”men genom mängden av rådgivare blir det resultat.” — Ordspråken 15:22.

9, 10. a) Vilken hänsyn bör man visa de gamla, även när åldern gör sig mer och mer påmind för dem? b) Hur bör vuxna barn alltid behandla sina föräldrar, vilka åtgärder de än måste vidta?

⁹ Att ära till åren komna föräldrar kräver empati och förståelse. Allteftersom åldern tar ut sin rätt kanske de gamla får allt svårare att gå, att äta och att minnas. De kanske behöver hjälp. Ofta blir barnen överdrivet bekymrade och försöker tala om för föräldrarna vad de skall göra. Men de äldre är vuxna människor som under ett långt liv har samlat vishet och erfarenhet och har tagit hand om sig själva och själva fattat beslut. Deras identitet och självaktning kanske koncentreras kring deras roll som föräldrar och vuxna. Föräldrar som känner att de måste överlämna kontrollen över sitt liv åt sina barn kan bli deprimerade eller förbittrade. Somliga känner sig kränkta och gör motstånd mot vad de tolkar som försök att beröva dem deras oberoende.

¹⁰ Det finns inga enkla lösningar på sådana här problem, men det är omtänksamt att låta äldre människor sköta sig själva och själva fatta beslut i största möjliga utsträckning. Det skulle inte vara förståndigt av dig att bestämma vad som är bäst för dina föräldrar utan att först tala med dem själva. Åldern kanske har tagit ifrån dem mycket. Låt dem då behålla det de fortfarande har. Du upptäcker kanske att ju mindre du försöker styra dina föräldrars liv, desto bättre kommer ditt förhållande till dem att vara. De kommer att vara lyckligare, och du också. Även om du måste insistera på vissa saker för deras eget bästa, är det viktigt att du behandlar dem med den värdighet och respekt de förtjänar, i annat fall ärar du dem inte. Guds ord ger rådet: ”För grått hår skall du resa dig, och du skall visa hänsyn för en gammal mans person.” — 3 Moseboken 19:32.

11—13. Hur kan ett vuxet barn klara av utmaningen att ta hand om sina föräldrar på deras ålderdom, även om förhållandet till föräldrarna inte har varit bra tidigare?

¹¹ Ibland har vuxna barn svårt att ära sina gamla föräldrar därför att de som barn inte hade ett bra förhållande till föräldrarna. Din far var kanske känslokall och kärlekslös, din mor dominerande och sträng. Du kanske fortfarande känner dig besviken, förbittrad eller sårad därför att de inte var sådana föräldrar som du ville att de skulle vara. Kan du komma över sådana känslor?a

¹² Basse, som växte upp i Finland, berättar: ”Min styvfar hade varit SS-officer i Nazisttyskland. Han tappade lätt humöret, och då var han farlig. Han slog många gånger min mor mitt för ögonen på mig. En gång när han var arg på mig, svängde han sin livrem och träffade mig i ansiktet med spännet. Det träffade mig så hårt att jag ramlade över sängen.”

¹³ Det fanns emellertid en annan sida hos styvfadern. Basse tillägger: ”Å andra sidan arbetade han mycket hårt och sparade inte på krafterna när det gällde att sörja för familjen i materiellt avseende. Han visade mig aldrig någon faderlig tillgivenhet, men jag vet att han var känslomässigt märkt. Hans mor hade kört ut honom ur huset när han var ung pojke. Han växte upp, van att använda knytnävarna, och gick som ung man ut i kriget. Jag kunde förstå honom till viss del och klandrade honom inte. När jag blev äldre och han blev sjuk, ville jag hjälpa honom så mycket jag kunde tills han dog. Det var inte lätt, men jag gjorde vad jag kunde. Jag försökte vara en god son ända till slutet, och jag tror att han betraktade mig som sådan.”

14. Vilket bibelställe är tillämpligt i alla situationer, också i sådana som uppstår när man tar hand om till åren komna föräldrar?

¹⁴ Såväl i familjesituationer som i andra sammanhang är Bibelns råd tillämpligt: ”Klä er ... i medömkans ömma tillgivenhet, omtänksamhet, anspråkslöshet i sinnet, mildhet och långmodighet. Fortsätt att ha fördrag med varandra och att villigt förlåta varandra, om någon har orsak till klagomål mot en annan. Såsom Jehova villigt har förlåtit er, just så skall också ni göra.” — Kolosserna 3:12, 13.

15. Varför är det ibland deprimerande att vårda föräldrar?

¹⁵ Att vårda en skröplig förälder är ett krävande arbete som inbegriper många sysslor, stort ansvar och långa arbetsdagar. Men den svåraste biten är ofta den känslomässiga. Det är deprimerande att se sina föräldrar förlora hälsan, minnet och oberoendet. Sandy, som kommer från Puerto Rico, berättar: ”Min mor var centralgestalten i vår familj. Det var mycket smärtsamt att se henne lida och behöva vårda henne. Först började hon halta, sedan behövde hon käpp, sedan rullator och slutligen rullstol. Hon blev bara sämre och sämre, tills hon slutligen dog. Hon fick skelettcancer och behövde ständig vård — dag och natt. Vi tvättade henne och matade henne och läste för henne. Det var mycket svårt — i synnerhet känslomässigt. När jag förstod att min mor var döende, grät jag, eftersom jag älskade henne så mycket.”

16, 17. Vilka råd kan hjälpa den som vårdar en förälder att bevara en balanserad syn på saker och ting?

¹⁶ Om du befinner dig i en liknande situation, vad kan du då göra för att klara av den? Lyssna till Jehova genom att läsa Bibeln och tala med honom i bön. Det kommer att vara till stor hjälp för dig. (Filipperna 4:6, 7) Rent praktiskt bör du vara noga med dina måltider och se till att du äter näringsrik mat och får tillräckligt med sömn. Genom att göra det blir du bättre i form, både psykiskt och fysiskt, att ta hand om din älskade förälder. Du kanske kan ordna så att du får ett tillfälligt avbrott i den dagliga rutinen. Även om du inte kan ta semester, är det ändå förståndigt att du planerar in tid för avkoppling. Du kanske kan ordna så att du får komma ifrån en stund genom att någon annan kommer och ser till din sjuka förälder.

¹⁷ Det är inte ovanligt att vuxna barn som vårdar en förälder har orimligt höga krav på sig själva. Men ha inte dåligt samvete för det du inte kan göra. Under vissa omständigheter kanske du måste anförtro vården av din kära förälder till ett sjukhem. Om du vårdar en förälder, ställ då rimliga krav på dig själv. Du får inte bara tänka på din förälders behov, utan också på dina barns, din äktenskapspartners och dina egna. Det måste råda balans.

18, 19. Vilket löfte om stöd har Jehova gett, och vilken erfarenhet visar att han håller det löftet?

¹⁸ Genom sitt ord, Bibeln, ger Jehova kärleksfullt vägledning som kan vara till stor hjälp för en person som vårdar åldrande föräldrar, men det är inte den enda hjälp han ger. ”Jehova är nära alla som anropar honom”, skrev psalmisten under inspiration. ”Deras rop om hjälp kommer han att höra, och han kommer att rädda dem.” Jehova kommer att rädda, eller bevara, sina trogna också igenom de svåraste situationer. — Psalm 145:18, 19.

¹⁹ Myrna, i Filippinerna, fick erfara det när hon vårdade sin mor som blev hjälplös efter ett slaganfall. ”Det finns ingenting som är mer deprimerande än att se hur någon man älskar lider och inte kan tala om var det gör ont”, skriver Myrna. ”Det var som att se henne sakta drunkna och inte kunna göra något åt det. Många gånger föll jag på knä och talade med Jehova om hur trött jag var. Jag ropade precis som David, som bönföll Jehova om att lägga hans tårar i en skinnlägel och komma ihåg honom. [Psalm 56:8] Och precis som Jehova har lovat, gav han mig den styrka jag behövde. ’Jehova blev som ett stöd för mig.’” — Psalm 18:18.

20. Vilka löften i Bibeln hjälper dem som vårdar föräldrar att vara optimistiska, även om den som de tar hand om dör?

²⁰ Det har sagts att detta att vårda åldrande föräldrar är en ”historia utan lyckligt slut”. Trots att man ger sina gamla föräldrar bästa möjliga vård, kan det ändå bli så att de dör av sin sjukdom, precis som Myrnas mor gjorde. Men de som förtröstar på Jehova vet att döden inte är slutet på historien. Aposteln Paulus sade: ”Jag har ett hopp till Gud ... att det skall komma att bli en uppståndelse för både de rättfärdiga och de orättfärdiga.” (Apostlagärningarna 24:15) De som har förlorat sina gamla föräldrar i döden finner tröst i uppståndelsehoppet och i löftet om den underbara nya värld som Gud kommer att skapa, en värld där ”döden ... inte [skall] vara mer”. — Uppenbarelseboken 21:4.

21. Vilka goda resultat blir det av att man ärar sina gamla föräldrar?

²¹ Guds tjänare har djup aktning för sina föräldrar, även om föräldrarna har blivit gamla. (Ordspråken 23:22—24) De ärar dem. När de gör det, får de uppleva det som sägs i det inspirerade ordspråket: ”Din far och din mor kommer att glädja sig, och hon som födde dig kommer att fröjda sig.” (Ordspråken 23:25) Viktigast av allt är att de som ärar sina gamla föräldrar också behagar och ärar Jehova Gud.