ELEASAR
[Eleạsar] Betyder ”Gud har hjälpt”.
1. Den som nämns som nummer tre av sönerna till översteprästen Aron och hans hustru Eliseba. Eleasar tillhörde Levis son Kehats släkt. (2Mo 6:16, 18, 20, 23; 4Mo 3:2) Då Mose installerade prästerskapet i Israel blev Aron och hans söner, Nadab, Abihu, Eleasar och Itamar, präster. (3Mo 8)
I det andra året efter uttåget ur Egypten, efter det att tältboningen hade satts upp, nämns Eleasar som hövding över leviterna. (4Mo 1:1; 3:32) Han måste ha varit minst 30 år då, eftersom han hade prästerliga sysslor. (4Mo 4:3)
Eleasar var en av dem som var över 20 år när israeliterna lämnade Egypten och som fick komma in i det utlovade landet. Eftersom han tillhörde Levis stam omfattades han inte av den fördömelse som Gud uttalade över de andra 12 stammarna, nämligen att ingen av dem som var 20 år eller äldre skulle få komma in i det utlovade landet, med undantag av Josua och Kaleb. Det fanns ingen från Levis stam bland de 12 spejarna, av vilka 10 avgav en dålig rapport, och leviterna deltog tydligtvis inte i det trolösa, upproriska knotandet mot Jehova. (4Mo 13:4–16; 14:26–30)
Kort efter det att tältboningen invigts och Aron och hans söner hade blivit helgade till att vara präster (3Mo 8) frambar Nadab och Abihu olovlig eld inför Jehova och dödades av eld som gick ut från Jehova. (3Mo 10:1, 2; 4Mo 3:2–4) Aron och hans två trogna söner, Eleasar och Itamar, fortsatte att tjäna som präster. I samband med fördelningen av plikterna vid helgedomen fick Eleasar tillsynen över tältboningen med dess redskap, det ständiga sädesoffret, oljan och rökelsen. (4Mo 4:16) På Jehovas befallning tog Eleasar de kopparfyrfat som Kora och hans anhängare (ingen av dem var präst) hade använt för att frambära rökelse inför Jehova i ett försök att ta över prästernas plikter. Dessa fyrfat hamrades ut till tunna metallplåtar som altaret täcktes med. (4Mo 16:37–40) Det var Eleasar som tjänstgjorde vid det tillfälle då man frambar en röd kviga som syndoffer och efteråt samlade askan för att använda den till rening från vissa orenheter. (4Mo 19:2, 3, 9; Heb 9:13)
När israeliterna återvände efter det fälttåg i vilket de straffade midjaniterna för saken med Peor, hjälpte Eleasar till med att fördela bytet som man hade tagit från midjaniterna, och han kungjorde Guds stadga angående det som hade tagits som byte. (4Mo 31:6, 21–41)
Eleasar och hans hustru, en av Putiels döttrar, fick sonen Pinehas. Jehova belönade Pinehas med ett fridsförbund för den nitälskan han visade för den sanna tillbedjan vid det tillfälle då israeliterna syndade i förbindelse med Baal-Peor. Detta förbund kan betraktas som ett tillägg till det förbund som Jehova hade ingått med Levis stam om prästadömet. (4Mo 25:1–13; 2Mo 6:25)
Blir överstepräst. I det 40:e året av vandringen i vildmarken, efter det att Aron hade dött i en ålder av 123 år, blev Eleasar, som då var omkring 70 år, överstepräst. (4Mo 33:37–39) När israeliterna gick in i det utlovade landet omkring åtta månader senare var Eleasar således den förste översteprästen i Israel som tjänstgjorde i det utlovade landet. (4Mo 20:25–28; 5Mo 10:6; Jos 4:19) Det var inför Eleasar Josua måste ställa sig då han skulle utses till Moses efterträdare, och Eleasar skulle fortsätta att stödja Josua i dennes tjänst och meddela honom Jehovas beslut i viktiga angelägenheter genom urims och tummims dom. (4Mo 27:18–23) Eleasar samarbetade också med Josua vid fördelningen av det utlovade landet efter erövringen av Kanaan. (Jos 14:1; 21:1–3)
Överhuvud för en stor släkt av präster. Bibeln visar inte exakt när Eleasar dog, men det tycks ha varit ungefär vid den tid då Josua dog. Eleasar efterträddes av sin son Pinehas. (Jos 24:29, 30, 33; Dom 20:27, 28) Eleasar visade nitälskan för den sanna tillbedjan av Jehova och utövade på ett värdigt sätt sitt prästämbete i alla sina dagar. Enligt judisk tradition fanns det under den tid då tältboningen var i Silo 16 avdelningar av präster: 8 i Eleasars släkt och 8 i hans bror Itamars släkt. Men på Davids tid var det fler överhuvuden i Eleasars släkt än i Itamars. Därför ordnade David så att det blev 16 avdelningar av präster i Eleasars släkt och 8 i Itamars släkt, så att det senare, i templet, var sammanlagt 24 avdelningar som avlöste varandra. (1Kr 24:1–4)
2. Son till Abinadab. Eleasar blev helgad till att vakta den heliga arken när den fördes till Abinadabs hus i staden Kirjat-Jearim efter det att filistéerna hade sänt den tillbaka. (1Sa 7:1, 2)
3. Son till ahohiten Dodo; en av de tre mest framträdande av Davids väldiga krigare. Under ett fälttåg tillsammans med David vid Pas-Dammim utmärkte sig Eleasar genom att ställa sig mitt på ett åkerstycke fullt med korn och på egen hand slå filistéerna, ”och så utförde Jehova en stor räddning”. (1Kr 11:12–14; 2Sa 23:9, 10)
4. Son till merariten Mahli av Levis stam. Eleasar hade inga söner, bara döttrar. Därför tog Kis söner, dvs. deras kusiner, dem till hustrur. (1Kr 23:21, 22)
5. Son till en man vid namn Pinehas; nämns bland dem som hjälpte prästen Meremot med att väga upp silvret och guldet och redskapen till templet den fjärde dagen efter det att Esra hade kommit till Jerusalem. (Esr 8:29, 32, 33)
6. En avkomling av Paros; en av dem som hade tagit sig utländska hustrur men som följde Esras uppmaning att sända bort dem. (Esr 10:25, 44)
7. En levitisk präst som deltog i det processionståg som Nehemja anordnade i samband med invigningen av Jerusalems återuppbyggda mur. (Neh 12:42)
8. En av förfäderna till Jesu adoptivfar, Josef. (Mt 1:15)