NABAL

[Nạbal] Betyder ”oförståndig”, ”vettlös”, ”dåraktig”.

En välbärgad fårägare i Maon som lät valla och klippa sina får i Karmel i Juda. Nabal var också känd som kalebit, dvs. han var en avkomling av Kaleb. Få personer i Bibeln omnämns med så stort förakt som Nabal. Så här lyder några omdömen: ”Mannen var hård och ond i sina gärningar”; ”han är en sådan odugling [belialsson] att man inte kan tala med honom”; han ”lönar ... med ont för gott”; ”oförstånd är hos honom”. (1Sa 25:2, 3, 17, 21, 25)

Davids män hade beskyddat Nabals hjordar – hans 3 000 får och 1 000 getter – mot kringvandrande rövarskaror. Sedan de visat sådan godhet och inte orättmätigt tillskansat sig något som inte var deras bad David att Nabal skulle ge honom och hans män materiell hjälp under fårklippningstiden, en tid då det var vanligt att hålla fest och visa gästfrihet. Men Nabal ”skrek förebråelser” åt Davids budbärare och skickade i väg dem tomhänta. Nabals egna män fruktade för hur David skulle reagera men vågade inte tala med Nabal om saken. En av dem upplyste emellertid Nabals hustru, Abigajil, om saken. När David var på väg för att döda Nabal kom Abigajil honom till mötes med frikostiga gåvor i form av mat och dryck och övertalade honom att inte göra sig skyldig till att utgjuta hennes mans blod. När hon kom hem igen var Nabal ”mycket berusad”. Hon väntade därför till nästa morgon med att berätta om sitt möte med David och vilken farlig situation Nabal hade försatt dem alla i. Och Nabals ”hjärta blev dött inom honom, och han blev som en sten”. Detta kan betyda att han drabbades av något slags förlamning, eller också beskriver det vilken inverkan budskapet hade på hans inre känslor. (Jfr 5Mo 28:28; Ps 102:4; 143:4.) Omkring tio dagar senare slog Jehova honom, så att han dog. (1Sa 25:2–38) David tog sedan den förståndiga och modiga Abigajil till hustru. (1Sa 25:39–42; 27:3; 30:5; 2Sa 2:2; 3:3)