Första Samuelsboken

25 Så småningom dog Samuel,+ och hela Israel samlades för att sörja honom och begrava honom vid hans hus i Rama.+ Sedan drog David vidare ner till Parans vildmark.

2 I Maon+ bodde en man som hade sin verksamhet i Karmel.*+ Mannen var mycket förmögen och hade 3 000 får och 1 000 getter. Han var i Karmel och höll på med fårklippningen. 3 Mannen hette Nabal,+ och hans hustru hette Abigạjil.+ Hon var klok och vacker, men Nabal, som var kalebit,+ var hård och oresonlig.+ 4 Medan David var i vildmarken fick han höra att Nabal höll på att klippa sina får. 5 Då valde David ut tio unga män och sa till dem: ”Gå till Karmel, och när ni kommer till Nabal ska ni hälsa från mig och fråga hur det står till med honom. 6 Säg sedan: ’Må du få ett långt liv och god hälsa,* och må din familj och allt du äger ha frid. 7 Jag har fått höra att du håller på med fårklippningen. När dina herdar var med oss gjorde vi dem inget illa,+ och de blev inte av med något under hela den tid de var i Karmel. 8 Fråga dina unga män, så får du höra. Jag ber dig, behandla mina unga män väl, för vi har kommit vid ett glädjefyllt tillfälle.* Var snäll och ge dina tjänare och din son David det som du kan avvara.’”+

9 Sedan gick Davids män i väg och framförde Davids hälsning till Nabal. När de hade gjort det 10 svarade Nabal: ”Vem är David, och vem är Isais son? Nu för tiden är det många tjänare som rymmer från sina herrar.+ 11 Varför skulle jag ta mitt bröd och mitt vatten och köttet som jag har slaktat åt mina fårklippare och ge det åt män som jag inte har en aning om var de kommer ifrån?”

12 Då återvände männen och berättade alltsammans för David. 13 Omedelbart sa David till sina män: ”Spänn på er svärden!”+ Då gjorde alla det, och David spände också på sig sitt svärd. Omkring 400 man följde med David, medan 200 stannade vid packningen.

14 Samtidigt gick en av tjänarna till Abigạjil, Nabals hustru, och rapporterade: ”David sände budbärare från vildmarken och önskade vår herre allt gott, men han bara skrek och var oförskämd mot dem.+ 15 De här männen har uppfört sig mycket väl mot oss. De gjorde oss inget ont, och vi blev inte av med någonting under hela den tid som vi var tillsammans med dem ute på markerna.+ 16 De var som en skyddande mur omkring oss både natt och dag, hela den tid som vi var där och vallade hjordarna. 17 Så tänk efter vad du kan göra, för nu kommer vår herre och hela hans hus att drabbas av en katastrof.+ Och det tjänar ju ingenting till att prata med honom, för han är en usel människa.”*+

18 Då skyndade sig Abigạjil+ och hämtade 200 bröd, två stora krukor vin, fem slaktade får, fem seamått* rostad säd, 100 kakor russin och 200 kakor fikon. Sedan lastade hon allt på åsnor.+ 19 Och hon sa till sina tjänare: ”Gå i förväg, så kommer jag sedan.” Men hon sa ingenting till sin man Nabal.

20 När hon var på väg ner, ridande på åsnan i skydd av berget, mötte hon David och hans män som kom från motsatta sidan. 21 David hade sagt: ”När jag var i vildmarken vaktade jag allt som tillhörde den där mannen, men det hade jag ingenting för. Han blev inte av med något han ägde,+ och ändå lönar han gott med ont.+ 22 Må Gud straffa alla Davids fiender* hårt, om jag låter en enda av Nabals män* överleva till morgonen.”

23 När Abigạjil fick syn på David steg hon genast ner från åsnan. Hon föll på knä och bugade sig inför honom med ansiktet mot marken. 24 Sedan kastade hon sig ner vid hans fötter och sa: ”Min herre, det är jag som bär skulden. Men låt din tjänstekvinna tala, lyssna på mina ord. 25 Snälla, bry dig inte om den usle Nabal.+ Han förtjänar sitt namn. Nabal* heter han, och full av oförstånd är han. Och jag, din tjänstekvinna, träffade aldrig de unga männen som min herre sände. 26 Min herre, så sant Jehova lever, och så sant du själv lever, det är Jehova som har hindrat dig+ från att dra på dig blodskuld+ och hämnas* på egen hand. Må dina fiender och de som vill skada dig bli som Nabal. 27 Ta emot de här gåvorna*+ som din tjänstekvinna har tagit med till dig, och snälla, ge dem till de unga männen som följer dig.+ 28 Förlåt din tjänstekvinnas överträdelse, det ber jag dig. Jehova ska ge min herre ett bestående hus,*+ för du utkämpar Jehovas krig,+ och du har inte gjort dig skyldig till något ont under hela ditt liv.+ 29 När någon börjar förfölja dig för att döda dig kommer du att ligga tryggt i livets knyte hos Jehova, din Gud. Men dina fiender kommer han att slunga bort som stenar ur en slunga.* 30 Och när Jehova har gjort allt det goda som han har lovat dig och sätter dig som ledare för Israel,+ 31 då slipper du ha samvetskval eller ångra* att du tog saken i egna händer*+ och utgöt blod utan anledning. Och när Jehova gör gott mot min herre, kom då ihåg din tjänstekvinna.”

32 Då sa David till Abigạjil: ”Lovprisa Jehova, Israels Gud, som har sänt dig för att möta mig i dag! 33 Må Gud välsigna dig för ditt goda omdöme och för att du hindrade mig från att dra på mig blodskuld+ och hämnas* på egen hand. 34 Så sant Jehova, Israels Gud, lever, han som har hindrat mig från att skada dig,+ om du inte hade skyndat dig i väg och mött mig+ hade inte en enda man* i Nabals hushåll varit vid liv i morgon bitti.”+ 35 Sedan tog David emot det hon hade tagit med sig till honom och sa: ”Återvänd hem i frid. Jag har lyssnat på dig och ska uppfylla din önskan.”

36 När Abigạjil kom hem till Nabal hade han en storslagen fest, värdig en kung. Han var ordentligt berusad och på gott humör. Så hon berättade inget för honom förrän det blev ljust morgonen därpå. 37 På morgonen, när han hade nyktrat till, berättade Abigạjil allt för honom. Då blev hans hjärta som bedövat, och han låg orörlig som en sten. 38 Omkring tio dagar senare slog Jehova Nabal, och han dog.

39 När David fick höra att Nabal hade dött sa han: ”Lovprisa Jehova, som har gett mig upprättelse+ efter Nabals kränkande behandling+ och hindrat mig från att göra något ont.+ Jehova har låtit Nabals ondska drabba honom själv!” Sedan skickade David sändebud för att fria till Abigạjil. 40 Davids tjänare kom till Abigạjil i Karmel och sa: ”David har skickat oss till dig för att du ska bli hans hustru.” 41 Genast reste hon sig, bugade sig med ansiktet mot marken och sa: ”Jag är din tjänstekvinna, redo att tvätta fötterna+ på min herres tjänare.” 42 Sedan skyndade sig Abigạjil+ att ge sig av tillsammans med Davids budbärare. Hon red på sin åsna, medan fem av hennes tjänsteflickor gick efter henne. Och hon blev Davids hustru.

43 David hade också gift sig med Ahịnoam+ från Jịsreel,+ och båda kvinnorna blev hans hustrur.+

44 Men under tiden hade Saul gett sin dotter Mikal,+ Davids hustru, åt Palti.+ Han var son till Lajis, som var från Gallim.