Davids fallna hydda uppreses
1, 2. a) När ingick Gud förbund med Jesus om ett himmelskt rike? b) I betraktande av vilken profetia började han inte regera, sedan han farit upp till himmelen?
FÖR nitton hundra år sedan blev Jesus döpt, och Gud smorde honom med sin ande och sade: ”Denne är min älskade Son, i vilken jag har funnit behag.” Jesus blev då officiellt förklarad vara arvingen till ett förbund om ett rike, större än Davids. Då ingick Gud ett förbund om att ett rike skulle förlänas hans älskade Son, vilket skulle vara långt högre och långt mera vidsträckt än Davids. När Gud lät Kristus Jesus uppstå från de döda för hans trohets skull och uppreste honom till sin egen högra sida i himmelen, insatte Gud därigenom Jesus i hans rätt till himmelriket. Varför gav då Gud inte genast Riket åt honom, så att han omedelbart kunde börja härska från himmelen över hela jorden? Först och främst hade de ”sju tider” under vilka hedningarna med Guds tillåtelse skulle behärska jorden då ännu inte utlöpt. De skulle pågå ända fram till året 1914 e. Kr., innan tidpunkten för deras slut var inne. Men därtill hade en annan utomordentligt viktig profetia då börjat gå i uppfyllelse och måste fortfara att uppfyllas, medan dessa ”hedningarnas tider” löpte fram emot sitt slut.
2. Detta var profetian i Amos 9:11, 12: ”På den dagen skall jag upprätta Davids fallna hydda och igenmura dess revor och upprätta dess spillror och uppbygga henne sådan hon var i forna dagar. Att de må underlägga sig vad som är kvar av Edom och alla hednafolk [Amer. stand. övers.: nationer], som skola varda kallade efter mitt namn, säger Jehova, som skall göra detta.” (1878 års övers.) Den hebreiska handskrift, från vilken den forntida grekiska Septuaginta-översättningen verkställdes, hade en lydelse som något skilde sig från den ovan citerade hebreiska texten. I den hette det nämligen så här: ”På den dagen skall jag resa upp Davids fallna hydda och skall återuppbygga dess ruiner och skall sätta upp dess delar som hava blivit nedrivna och skall bygga upp den såsom i forna dagar, på det att kvarlevan av människorna och alla de hedningar, över vilka mitt namn nämnes, må allvarligt söka mig, säger Herren som gör allt detta.” (Bagsters översättning) Lägg märke till att Septuaginta säger ”kvarlevan av människorna” i stället för ”vad som är kvar av Edom”. Skillnaden kan förklaras därigenom, att ordet för ”människor” i den forntida hebreiska skriften var mycket likt ordet för ”Edom”. När lärjungen Jakob citerade Amos’ profetia, återgav han den enligt Septuaginta- översättningen och inte enligt den traditionella hebreiska texten.
3. Vad var ”Davids hydda” en bild av, och hur var den det?
3. ”Davids hydda”, som Amos’ profetia talar om, var en bild av Davids kungliga hus, som bestod av arvingarna till rikesförbundet. Att en hydda (eng. övers.: ett tabernakel) eller ett tält skulle användas på detta sätt till att symbolisera den kungliga familjen eller ättelängden av från David stammande härskare, det bevisar Jesaja 16:5, som säger: ”Och en tron skall bliva befäst i godhet [nåden mot David]; och en skall sitta därpå i sanning, i Davids tält, och döma och söka rättvisa och vara snabb i att göra rättfärdighet.” (Amer. stand. övers.) När Gud gjorde sitt val bland Israels tolv stammar i fråga om konungadömet, säger Psalm 78:67—70, att ”han försmådde Josefs tält ... men utvalde Juda stam, Sions berg som han älskade ... Han utvalde också sin tjänare David och tog honom från fårfållorna.” (Amer. stand. övers.) Jehova Gud var det forntida Israels verklige konung, och likväl stod den heliga ark, som symboliserade hans närvaro, i hundratals år under ett tält. När Gud kungjorde förbundet om riket, sade han till David: ”Jag har ju icke bott i något hus allt ifrån den dag, då jag förde Israels barn upp ur Egypten, ända till denna dag, utan jag har flyttat omkring i ett tält, i ett tabernakel.” (2 Sam. 7:6) Vid vilken tid föll då ”Davids hydda”, som omfattade arvingarna till förbundet om Riket, ned, fick revor och blev en ruin? År 607 f. Kr.
4, 5. Från när och till när förblev denna ”hydda” fallen? Varför?
4. ”Davids hydda” föll, när Jerusalem blev förstört och kung Sidkia, den ovärdige arvingen till förbundet, flydde från sin. tron på Sion och blev tillfångatagen och bortförd till Babylon, där han dog utan tron och utan efterträdare. Då började den gudomliga profetian gå i uppfyllelse: ”Detta skall icke heller vara mer, förrän han kommer, vilkens rätt det är, och jag vill giva det åt honom.” Sidkias brorson, Jojakin (eller Jekonja), som då var fånge i Babylon, förde linjen av Davids lagliga arvingar till Josef, Marias make. Men Jojakins fränder Addi, Melki och Neri förde arvföljden vidare från David genom naturlig rätt fram till Maria, Josefs hustru, så att den av henne kunde överföras på hennes son Jesus. (Matt. 1:11, 12; Luk. 3:27, 28; se sid. 53, § 13) I 636 år, fram till Jesu dop år 29 e. Kr., förblev ”Davids hydda” nedfallen, sönderriven, i ruiner, därför att ingen av Davids konungsliga ätt blev smord till konungadömet på Jehovas befallning. Under alla dessa århundraden föreföll det som om förbundet om Riket hade blivit omintetgjort av Satan, djävulen, och att Gud inte hade varit trofast mot det eller att han hade övergivit sin nåd och barmhärtighet. Psalm 89:39—47 beskrev Davids ”hyddas” fallna tillstånd i dessa vädjande ord till Jehova:
5. ”Men du har förkastat och förskjutit din smorde och handlat i vrede mot honom. Du har hatat förbundet med din tjänare, du har oskärat hans krona genom att kasta den till marken. Du har brutit ned alla hans murar, du har gjort hans fästen till spillror. Alla som gå vägen fram plundra honom, han har blivit till smälek för sina grannar. ... Du har gjort slut på hans glans och slagit hans tron till jorden. Du har förkortat hans ungdoms dagar, du har höljt honom med skam. Huru länge, o Jehova, skall du så alldeles fördölja dig? Sela. Huru länge skall din vrede brinna såsom eld?” — Amer. stand. övers.
6. Hur blev ”hyddan” upprest? Vad måste följa genast därpå?
6. Att Jesus blivit smord till konungadömet och ägde rätten till detta förnekades av de judiska rikesbyggarna, och han blev skändligen mördad på de religiösa ledarnas anstiftan. När Gud uppväckte honom och upphöjde honom till sin egen högra sida och på det sättet lade honom såsom den dyrbara grundstenen i Sion, uppreste Jehova därigenom ”Davids fallna hydda”. Vad måste följa därpå? Skulle han insätta Kristus Jesus på tronen som utövare av kungamakten? Nej, utan resten av Amos’ profetia skulle gå i uppfyllelse, nämligen att kvarlevan av människorna och alla de hedningar, över vilka Guds namn nämnes, måste söka Jehova. Detta betydde att alla dessa Konungens, Kristi Jesu, efterföljare måste tagas ut bland judarna såväl som bland hedningarna till att bli hans medarvingar i förbundet om Riket. Sedan Jesus hade instiftat åminnelsemåltiden, sade han därför till sina trogna apostlar: ”Ni äro de som ha förblivit hos mig i mina prövningar. Och jag sluter förbund för eder, alldeles såsom min Fader har slutit förbund för mig, om ett Rike, på det att ni må äta och dricka vid mitt bord i mitt rike och sitta på troner och döma Israels tolv stammar.” (Luk. 22:28—30, Diaglott; Rotherham) Dessa trogna apostlar var de förnämsta eller själva kärnan i en liten kvarleva av judar, som då trodde på Jesus såsom Kristus, arvingen till förbundet om Riket. Nu tog Jesus upp dem i förbundet med honom.
7. Hur slöt Jesus förbund med sina lärjungar om ett rike?
7. Hur ingick Jesus förbund för sina 144.000 trogna lärjungars räkning om ett rike tillsammans med honom i himmelen? Han gjorde detta genom att predika himmelriket under de tre och ett halvt år som hans offentliga verksamhet på jorden varade och genom att på så sätt underrätta dem om det och inbjuda dem till det. Därpå utgav han sitt mänskliga liv såsom ett offer för synder, för att de skulle kunna bli renade i hans blod och bli rättfärdiggjorda från all arvsynd och bli rättfärdiga och välbehagliga i Guds ögon. Han fungerade som Överstepräst för att frambära dessa rättfärdiggjorda såsom offer tillsammans med honom själv, för att Jehovas universella suveränitet och namn därigenom skulle hävdas. Han fungerade också såsom Jehovas Profet och Överstepräst för att utgjuta den heliga anden över dem alltifrån pingsten och sålunda smörja dem till Rikets tjänst och till att få en plats i det himmelska Riket med honom. (Apg. 2:32—36) En gång i tiden var det inte känt, att antalet av dessa medarvingar till förbundet om Riket var 144.000. Det var lika obestämt som antalet av stjärnorna på himmelen och sandkornen i havet. (1 Mos. 22:17, 18) Men Gud förband sig genom en senare utläggning av sitt förbund med David till att låta Jesus få dessa medarvingar, i det han sade:
8. Hur förutsade Gud, att han skulle ge sin Son medarvingar till förbundet?
8. ”Ty så säger Jehova: David skall aldrig sakna en man till att sitta på Israels hus’ tron. ... Om I kunnen bryta mitt förbund med dagen och mitt förbund med natten, så att det icke bliver dag och natt i rätt tid, då kan också mitt förbund med min tjänare David brytas, så att han ingen son skall hava till att regera på hans tron, och med leviterna, prästerna, mina tjänare. Såsom himmelens härskara icke kan räknas och icke heller sanden i havet mätas, så vill jag föröka min tjänare Davids säd och leviterna som göra tjänst åt mig.” — Jer. 33:17, 20—22, Amer. stand. övers.
9. Sedan när och hur har Gud hållit på med att föra dessa in i förbundet?
9. Från pingsten år 33 e. Kr. fram till början av Kristi tusenårsregering brukar Gud därför tiden till att församla de 144.000 medarvingarna till Davids store Son och bereda dem för Riket. Jehovas namn hade sedan Mose tid blivit nämnt över de naturliga judarna. Bland dem tog Gud först ut en trogen kvarleva på några tusen män och kvinnor, vilka tog emot Jesus såsom Messias. Sedan Jehova under sju år hade givit dessa judar, som bar hans namn, ett endast för dem avsett tillfälle att bli upptagna i förbundet om Riket med Jesus, började han se till icke-judarna eller hedningarna, som inte hade uppkallats efter hans namn. Han öppnade för dem möjligheten att fylla ut resten av antalet medarvingar till det konungsliga förbundet. Simon Petrus var den förste som han brukade till att kungöra tillfället till delaktighet i Riket för dessa. Därpå öppnade Gud lärjungen Jakobs ögon, så att denne kunde se att detta var uppfyllelsen av Amos’ profetia, varpå Jakob sade: ”Bröder, hören mig. Simon har förtäljt, huru Gud först såg till hedningarna för att bland dem taga ett folk för sitt namn. Och härmed överensstämma profeternas utsagor, såsom det är skrivet: Därefter skall jag vända tillbaka och återuppbygga Davids fallna hydda och återuppbygga vad därav har varit nedrivet och återupprätta henne, på det att de kvarblivna av människorna [den judiska kvarlevan] må söka Herren [Jehova] och alla de hedningar, över vilka mitt namn nämnes, säger Herren [Jehova], som gör alla dessa ting kunniga från fordom.” — Apg. 15:13—18, v. 13—16 enligt 1878 års övers., 17, 18 enligt Amer. stand. övers.
Arvingens herradöme skall tillväxa
10. över vilka har Jesus regerat sedan pingsten, och hur har det gått till?
10. Under dessa århundraden sedan pingsten har Jehova Gud hållit på med att från judar och hedningar taga ut de 144.000 trogna efterföljare som inom kort ”skola vara Guds och Kristi präster och skola få regera med honom de tusen åren”. (Upp. 20:4, 6) Under alla dessa århundraden av utväljande och beredelse har dessa framtida arvingar till det himmelska riket givit sin tro och lydnad åt Kristus Jesus såsom Jehovas smorde Konung, och med dem såsom sina undersåtar har Jesus regerat över dem. De säger: ”Gud ... har frälst oss från mörkrets välde och försatt oss i sin älskade Sons rike.” De lyder Petrus’ förmaning: ”Älsken bröderna, frukten Gud, ären konungen.” (Kol. 1:10—13; 1 Petr. 2:17) De kommer alltid att vara honom underdåniga, ty han är deras Huvud och konungars Konung. Men de är inte de enda som Kristus Jesus skall regera över. Den tid kommer och det inom kort, då alla de 144.000 kommer att vara hos honom, förhärligade i det himmelska riket, och de kommer att ”regera med honom de tusen åren”. Han kommer att regera då, och de 144.000 tillsammans med honom, men över vilka? — 2 Tim. 2:12.
11. över vilka skall han och hans 144.000 regera? Trots vad?
11. Skriften ger detta svar: Han skall regera över hela mänskligheten och intill jordens yttersta ändar. Detta är lika säkert som att dag följer på natt och natt på dag. Han har redan börjat regera i aktiv bemärkelse. De fastställda ”hedningarnas tider” utlöpte år 1914 e. Kr. Då kom det gudomliga ögonblicket, då förbundets store Gud skulle ge Riket åt den vars rätt det är att få det. Detta gjorde Gud i uppfyllelse av sitt förbund med David. Då tillträdde Kristus Jesus Riket. Han regerar nu mitt ibland sina fiender, vilkas nyaste uppfinning i fråga om organiserat motstånd mot honom är Förenta nationerna tillika med alla pakter och fördrag som ingås inom ramen av denna internationella organisation. Jesus har fördrag med dem nu, till dess tiden är inne för striden vid Harmageddon, då han kommer att krossa dem såsom ett lerkärl krossas, när det träffas av en järnstav. Deras fientliga bemödanden att hindra hans rike från att utvidgas och sträcka sig utöver den trogna kvarleva som ännu finns på jorden av hans 144.000 har ingen framgång. De kommer snart att sluta med ett katastrofalt misslyckande. Det var inte förgäves som Jehova Gud profeterade om arvingen till hans förbund med David: ”Ty ett barn varder oss fött, en son bliver oss given, och på hans skuldror skall herradömet vila; och hans namn skall vara: Underbar i råd, Väldig Gud, Evig fader, Fridsfurste. På tillväxten av hans herradöme och på friden skall det ingen ände vara över Davids tron och över hans rike. Så skall det befästas och stödjas med rättvisa och rättfärdighet från nu och till evig tid. Härskarornas Jehovas nitälskan skall göra detta.” — Jes. 9:6, 7, Amer. stand. övers.
12, 13. Hur fortsätter hans herradöme, som föddes år 1914 e. Kr. att tillväxa?
12. Jehova är alltigenom hängiven sitt förbund. Han kommer att trofast se till, att det blir fullgjort till punkt och pricka. Hans herradöme i händerna på den beständige arvingen till förbundet föddes år 1914. Trots all den förföljelse och allt det motstånd som kommer över den smorda kvarlevan av Kristi medarvingar fortfar Guds käre Sons herradöme att tillväxa, i det den smorda kvarlevan predikar detta evangelium om det upprättade Riket i hela världen till ett vittnesbörd för alla nationer.
13. Beviset för denna tillväxt ligger i det förhållandet, att hundratusentals män och kvinnor av en god vilja, som har hört dessa goda nyheter om Riket, har tagit emot dem såsom sanningen. I dess ljus ser deras förstånds ögon Kristus Jesus regera i himmelsk härlighet och makt såsom den som hävdar och förhärligar Jehova. De ser honom oemotståndligt rycka fram till drabbning och seger vid Harmageddon. De erkänner honom såsom Davids store ättling, hans säd, som ärvde det kungliga förbundet och som dog för deras synder, på det att de måtte leva för evigt under hans rike. Eftersom han har återlöst dem, inser och erkänner de att han äger dem och att de är skyldiga att på ett fullständigt och helhjärtat sätt visa honom sin tro och lydnad. Med glädje underkastar de sig honom såsom hans lojala hängivna undersåtar. Förenta nationerna bedrar dem inte, och det kommer inte heller någon annan senare form av internationella sammanslutningar eller fördrag med tanke på världsomfattande styrelse att göra. De ser klart, att Jehovas förbund om Riket har förordnat hans älskade Son till den nya världens härskare, och de kommer att välja Guds utvalde till sin personlige Konung och världshärskare och vill inte ha någon annan. Deras beslut är fattat. De kommer att hålla fast vid det och kommer att förfäkta och understödja Jehovas suveränitet, som kommer till uttryck i hans förbund. De kommer att hävda och försvara hans val av Kristus Jesus intill döden, om så blir nödvändigt. De vet att tillväxten av Davids store Sons herradöme kommer att omfatta inte endast dem som lever i våra dagar och som tar emot och lyder honom, utan också alla de döda i gravarna, vilka han kommer att låta uppstå under sin kommande tusenårsregering.
14. Hur kommer det att bli frid och ingen ände på dess tillväxt?
14. I en framtid som ingalunda är avlägsen kommer Kristus Jesus att uppväcka också sin frejdade förfader, med vilken förbundet om Riket ingicks för tre tusen år sedan. Då kommer David att veta, att Gud, den Högste, är trofast och att han inte har brutit sitt förbund, utan har uppfyllt det på ett storslaget sätt, i det att den rättmätige arvingen till detta förbund nu regerar. Då kommer David tillsammans med andra uppståndna trogna män från forntiden att med glädje tjäna Jehovas Konung såsom en av hans synliga furstar på hela jorden. (Ps. 45:17) I Harmageddonslaget kommer Davids store Son att strida för den nya världens frid. Sedan alla hans fiender blivit tillintetgjorda i denna universella strid, kommer det inte att bli någon ände på tillväxten av den frid som råder under ”Fridsfursten”. Hell Jehova, vilkens nitälskan och trofasthet fullgör hans kungliga förbund! Hell Kristus Jesus, som regerar för att hävda detta förbund och bevisa dess tillförlitlighet! ”Ära i höjden åt Gud! Och på jorden frid, bland människor av en god vilja.” — Luk. 2:14, Rotherham.