Vedermödans dagar förkortas

 1. Vad betydde det, att Jesus skulle vara med oss intill ”världens ände”?

UNDER hela den tid som Jesus har varit frånvarande i himmelen har han varit med sina trogna efterföljare på jorden genom den ande eller verksamma kraft som han har sänt dem och även genom sina tjänande änglar och genom sitt kärleksfulla intresse för dem. Men han lovade att vara med dem på ett särskilt sätt i ”ändens tid”. Han angav detta kort innan han for upp till himmelen, när han sade: ”Gån därför och undervisen alla nationer, ... och se, jag är med eder alltid, ja, intill världens ände [syntéleia; fullbordan]. Amen.” (Matt. 28:19, 20, eng. övers.) Detta betydde att han skulle vara med dem under världens fullbordan (syntéleia) genom sin närvaro eller parousía, ty han skulle tillträda sitt rike, när hedningarnas tider utlöpte och ”ändens tid” började. Då skulle ett verk, varigenom nationerna skulle undervisas av hans trogna kvarleva av efterföljare på jorden, utföras på ett fenomenalt sätt och i en fenomenal omfattning. De skulle kungöra de goda nyheterna om Riket och visa, att det blev upprättat år 1914. För detta avslutande verk, som Kristi Jesu lärjungar skulle utföra på jorden, skulle han vara närvarande hos dem i konungslig makt. Han förutsade detta och visade att det skulle komma efter det första världskrigets slut. Ty sedan han hade förutsagt detta alltomfattande krig som ett av de första kännetecknen på ”ändens tid” sade han: ”Den som är ståndaktig intill änden [telos], han skall bliva frälst. Och detta evangelium om riket skall bliva predikat i hela världen till ett vittnesbörd för alla folk. Och sedan skall änden [telos, det fullbordade slutet] komma.” — Matt. 24:13, 14.

 2. Hur börjar och slutar världens fullbordan, och efter vad slutar den?

2. Detta predikande av evangelium om Riket genom en kvarleva av hans trogna efterföljare och genom deras följeslagare av en god vilja skulle inte kunna åstadkommas på en dag bland alla nationer. Det skulle ta åratal i anspråk. Detta är återigen något som talar för att världens fullbordan (syntéleia) sträcker sig över en följd av år. Men lägg märke till att denna fullbordan eller ”ändens tid” verkligen har en avslutning eller ände. Men denna avslutning (telos) kommer inte förrän efter det att Jehovas vittnen har framburit vittnesbördet om det upprättade Riket till alla nationer. Följaktligen ser vi, att ”ändens tid” för världen börjar med ”begynnelsen till födslosmärtor”, varpå följer ett utomordentligt vittnesbörd om Konungen och Riket på hela den bebodda jorden; och därpå slutar den med en klimax av smärtor. Detta gör den till en tid av ”stor vedermöda, vars like icke har förekommit allt ifrån världens [kosmos’] begynnelse intill nu, ej heller någonsin skall förekomma”. — Matt. 24:21.

 3. Hur förutsade Jesus ett uppehåll? Varför skulle det bli ett sådant?

3. Vi lägger då märke till vad vi kan kalla ”en paus eller ett uppehåll” mellan ”begynnelsen till födslosmärtor” och slutet på ”ändens tid”. I sin profetia angav Jesus denna paus eller detta uppehåll. Sedan Jesus hade talat om hur stor vedermödan över djävulens världsorganisation skulle bli, yttrade han: ”Och om de dagarna [dagarna betecknar här en tidrymd] icke hade blivit förkortade, så skulle intet kött hava blivit frälst; men för de utvaldas skull skola de dagarna bliva förkortade.” (Matt. 24:22, 1878 års övers.) Dagarna eller perioden av vedermöda började komma över djävulens organisation år 1914 e. Kr., då Jehovas Konung insattes i sin maktutövning och ”striden i himmelen” började mot hans fiender, med det resultatet att djävulen och hans demoner blev nedkastade till vår jord. Denna ”strid i himmelen” beledsagades, av ”begynnelsen till födslosmärtor” här på jorden, vartill hörde det första världskriget. Då den segerrike Konungen nu hade fått djävulens hela organisation ned under sina fötter på sin fotapall, jorden, kunde han ha fortsatt striden utan uppehåll, tills den hade slutat med fullständig förintelse för alla hans fiender. Detta skulle ha inneburit att striden vid Harmageddon skulle ha följt omedelbart. En sådan oavbruten fortsättning av fientligheterna mot djävulens världsorganisation och alla under den skulle ha medfört att intet kött hade blivit frälst, skonat eller bevarat. Därför drog Konungen försorg om att något kött på det nämnda sättet skulle bevaras, i all synnerhet som kvarlevan av hans trogna efterföljare ännu befann sig i köttet på jorden. Vid den tiden var de också i påtvungen fångenskap under Satans babyloniska organisation.

 4. Hur förkortades vedermödans dagar? Varför för de utvaldas skull?

4. ”För de utvaldas skull” förkortade Konungen dagarna av vedermöda över djävulens organisation. Hur då? Genom att uppskjuta ytterligare våldsamma angrepp mot denna onda organisation till telos, det definitiva slutet på ”ändens tid”. Detta gjorde det möjligt för kvarlevan av Guds utvalda i köttet att ta itu med arbetet att predika evangelium om Riket på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla folk. Genom att troget ta del i detta skulle de bevisa sin ostrafflighet inför Gud och skulle göra sin kallelse och utkorelse till det himmelska konungadömet med Kristus fast. Deras predikande underrättar också de politiska, kommersiella och religiösa styresmännen inom alla nationer om att vi lever i det som för världen är ”ändens tid” och att denna periods storslagna avslutning är nära förestående, den tidpunkt då ”vår Guds hämnd” kommer att utgjutas över dem. — Jes. 61:2 (där eng. övers, har ”dagen för vår Guds hämnd”).

En period av undervisning till frälsning

 5. Hur visades detta uppehåll i en skuggbild på Jeremias tid?

5. Att dagarna förkortades nu i denna sena tid under vår generations livstid hade visats i en förebild för tjugofem sekler sedan genom vad som skedde med Jerusalem i det skede som för det var ändens tid. Under åren 609—607 f. Kr. belägrades denna stad av babylonierna, som kom norr ifrån. När egyptierna i söder såg, att Jerusalems fall skulle bringa deras politiska suveränitet i fara, och kom till stadens hjälp, upphävde babylonierna eller kaldéerna belägringen och vände sig mot de framryckande egyptierna. Detta beredde tillfälle för dem som trodde profeten Jeremias budskap att fly från Jerusalem till en tillflyktsort. Sedan trycket nu hade lättat, återvände de övriga i Jerusalem till sina gamla onda sedvänjor, men Jeremia underrättade dem om att kaldéerna skulle komma tillbaka, förnya belägringen och denna gång i grund förstöra Jerusalem. Detta var just vad som skedde. De som inte drog fördel av att dessa dagar av fruktansvärd vedermöda över Jerusalem förkortades fick lida för att de inte hade trott på Jehovas varning genom Jeremia. (Jer. 37:1—12; 39:1—9) I vår egen kritiska tid, då tillfälle beredes oss före striden vid Harmageddon, bör vi därför vara på vår vakt, så att vi inte råkar ut för samma förfärliga följder som dessa icke troende israeliter. Att vedermödans dagar förkortas genom detta nådefulla uppehåll är en stor barmhärtighet från Gud. Må vi visa att vi uppskattar den genom att begagna oss av denna barmhärtiga anordning för vår frälsning.

 6. Vem trädde upp i makt? Varför förkortade han nödens tid?

6. Emedan världskrisen är här, låter barmhärtighetens Gud den kunskap som är nödvändig för frälsning från tillintetgörelse vid Harmageddon bli utbredd vida omkring på ett sätt som aldrig tidigare skett i världens historia. Han förutsade att det skulle bli så. Genom Daniel beskrev han profetiskt den nuvarande ”ändens tid” och visade vad som då skulle ske i djävulens organisation, i synnerhet med avseende på ”konungen i Nordlandet” och ”konungen i Söderlandet”. Men beträffande denna samma ”ändens tid” sade han också: ”På den tiden skall Mikael träda upp, den store fursten, som står såsom försvarare för dina landsmän; och då kommer en tid av nöd, vars like icke har funnits allt ifrån den dag, då människor blevo till, och ända till den tiden. Men på den tiden skola av ditt folk alla de varda frälsta, som finnas skrivna i boken.” Och så skedde det också i sanning. I själva början av ”ändens tid” trädde Jehovas store furste, Mikael, dvs. den gudalike Jesus Kristus, upp i sin konungsliga makt. Han började ”striden i himmelen” mot djävulens organisation. Men sedan han hade drivit ut djävulen och hans demoner från himmelen, förkortade han vedermödans dagar genom att hålla tillbaka ytterligare krigshandlingar, till dess ”tiden av nöd” kommer att nå sin höjdpunkt i Harmageddonslaget. Varför det? För att en stor undervisningskampanj till frälsning skulle kunna bedrivas.

 7. Hur blev denna undervisningskampanj förutsagd för Daniel?

7. Den genom Daniel uttalade profetian pekar på denna undervisningskampanj genom att i fortsättningen säga: ”Men du, Daniel, må gömma dessa ord och försegla denna skrift intill ändens tid; många komma att rannsaka den, och insikten skall så växa till.” (Dan. 12:1, 4) Detta betyder att många som söker frälsning, nämligen Jehovas folk, skulle rannsaka och forska i Guds ord och göra detta vid den tid då profetians inspirerade ord skulle upplåtas och förseglingen på Daniels bok skulle brytas, så att den kunde undersökas för att bli förstådd. Den forntida Septuaginta-översättningen från hebreiska till grekiska återger Daniel 12:4 på ett sätt som tydligt visar detta sökande efter sanning. Den lyder: ”Och du, Daniel, slut till orden och försegla boken till tiden för änden [syntéleia], till dess många bli undervisade och kunskapen förökas.” (Bagsters översättninga) Om många skall bli undervisade och deras kunskap skall förökas, så måste naturligtvis boken med Daniels profetia öppnas och dess försegling brytas och orden däri upplåtas, och detta måste äga rum under den period som utgör ”änden” eller fullbordan (syntéleia) och som började 1914 e. Kr. Konungen Kristus Jesus är närvarande såsom Jehovas store Lärare. Han undervisar ”dina landsmän” eller ”ditt folks barn” (eng. övers.), ty Daniels folk är Jehovas folk. När dessa noggrant forskar i Guds upplåtna ord i denna fullbordans tid, förökas eller tillväxer deras kunskap. Och när de lyder Konungens befallning att predika evangelium om Riket för alla jordens invånare inom alla nationer, innan slutet, telos, kommer över detta gamla system, denna gamla tingens ordning, då breder både kunskap och insikt ut sig mer och mer till alla människor av en god vilja överallt.

 8. Vilket löfte kommer snart att uppfyllas med avseende på Daniel? Hur?

8. Medan dagarna i denna ”ändens tid” snabbt löper mot sitt slut, närmar sig ett löfte till Daniel sin uppfyllelse. Vilket då? Att han skulle få uppstå från sin månghundraåriga dödsvila i graven och skulle återvända till jorden för att bli en av Konungens synliga furstar under det himmelska riket. Detta är det löfte som Guds ängel framförde till den trogne profeten för mer än två tusen fem hundra år sedan, då han sade: ”Men gå du och vila, ty det är ännu dagar och tider till uppfyllelsen av änden [syntéleia]; och du skall stå i din lott vid dagarnas ände [syntéleia; fullbordan].” (Dan. 12:13, LXX, Bagster) När Daniel verkligen uppstår ur dödstillståndet till sin furstliga lott på jorden, med vilken förundran och glädje kommer han då inte att höra om sin profetiska boks uppfyllelse! Hur ivrigt kommer han inte att tillägna sig den kunskap som då kommer att stå öppen för honom med avseende på Jehovas uppsåt, som skall verkställas genom Hans rike!

 9. Hur och på vad utgör uppfyllelsen av Matteus 24:45 till och med 25:46 ett tecken?

9. Vilken underbar tillfällets tid vi lever i nu, denna ”ändens tid”! Det är den tid då Konungen finner sin kvarleva tjäna såsom en ”trogen och förståndig tjänare”. Därför brukar han kvarlevan till att dela ut den andliga födan åt alla som vill ha kunskap om frälsningen. Det är den tid då liknelsen om de förståndiga och de oförståndiga jungfrurna går i uppfyllelse och då också domen över Konungens tjänare äger rum, vilken beskrives i liknelsen om de åt dem givna talenterna. (I den svenska bibelöversättningen har det grekiska talanton här, i Matteus 25:15 f., återgivits med pund. — Övers, anm.) Ja, liknelsen om fåren och getterna blir också verklighet i denna händelserika tid. Därför ser vi nu inom alla nationer de fårlika människorna dra fördel av undervisningskampanjen, inhämta kunskap om Konungen och ta ståndpunkt för honom vid sidan av kvarlevan av hans andliga bröder. (Matt. 24:45 till och med 25:46) Må medvetenhet om alla dessa händelser som inträffar såsom bevis för Konungens närvaro eller parousía komma oss att också inse, att dessa ting även utgör det sammansatta tecknet på ”världens ände”. Detta tecken utmärker fullbordan av den gamla tingens ordning under djävulens kontroll och välde.

10. Vad bör vi ha klart för oss, och vad bör vi göra med avseende på det?

10. Må vi då ha klart för oss, att detta betyder att vi lever i ”ändens tid”. Vi har redan lagt mer än trettiofem år av den bakom oss. Det slut på djävulens system eller ordning, omfattande både synliga och osynliga ting, som betecknas med telos, kommer ständigt närmare. Må vi inte låta oss invaggas i säkerhet, därför att vedermödans dagar har blivit förkortade genom ett uppehåll och därför att vi inte för närvarande vet dagen eller stunden för detta förintande slut, som skall komma över tingens ordning. Änden kommer. Den är inte fördröjd. Den kommer alldeles säkert på den dag och i den stund som Gud definitivt har fastställt. (Matt. 24:36—39) När detta evangelium om Riket har blivit predikat på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla folk, då kommer denna ”ändens tid”, som började med smärtor, att gå till ända med ett fullständigt slut på den tingens ordning som fienden åstadkommit. Må det nu vara vår lott att göra vår del i denna undervisningskampanj av vittnesbörd om Riket. Om vi gör det, kommer vi att bevisa oss värdiga att träda in i den rättfärdiga nya värld som utlovas bli en ”värld utan ände” under Jehovas eviga rike med Jesus Kristus som styresman.

[Fotnot]