Att leva enligt den högre kunskapen

 1. Varför måste vi frukta Gud, och varför måste vi ära Jesus Kristus?

OM VI söker efterlikna Jesus Kristus, kommer vi aldrig att gå vilse. Han fruktade Gud och lärde andra fruktan för Gud enligt sanningen. Vi måste ha denna rätta fruktan för Gud, om vi syftar till att få det vetande som leder till liv som verkligen är liv. Ordspråksboken 1:7 (AS) säger oss: ”Jehovas fruktan är begynnelsen till kunskap; men de dåraktiga förakta vishet och undervisning.” Denna fruktan för den ende sanne Guden är begynnelsen, dvs. den förnämsta delen eller det första och främsta i fråga om kunskap. Emedan denna världens visa, skarpsinniga, mäktiga människor inte har denna Jehovas fruktan, kan all den kunskap som de samlar ihop och utdelar inte frälsa världen eller resultera i liv. Genom den heliga bibeln får vi lära oss Guds fruktan. Och det är vist att vi fruktar honom, ty han är källan till allt liv. Om vi inte fruktar honom, utan förkastar honom, så betyder det att vi avskär oss från livets stora urkälla. Detta skulle innebära absolut förintelse för oss. Guds eget ord bjuder oss att också ära Jesus Kristus på grund av den väsentliga roll som han spelar i Guds livgivande anordningar. Därför tar vi med glädje emot Guds Son. Om vi förkastar honom, innebär det att vi avskär oss från den centrala förbindelsen med Gud, den enda kanalen för liv från Gud, och detta skulle likaså betyda fullständig tillintetgörelse för oss. Hur storslaget och välgörande är det då inte att tillägna sig kunskap om både Fadern och Sonen!

 2. a) Vad måste vi göra för att förbli i denna fruktan och kunskap? b) Hur vinner vi tro och hopp, och är dessa allt som behövs?

2. Vi kan aldrig sluta upp med att göra detta. Vi måste gå framåt till fullkomlighet. Vi har vunnit verklig upplysning endast genom att gå till den bok som innehåller sanna underrättelser, dvs. bibeln, Guds gåva till oss. Den kunskap vi eventuellt redan har vunnit, den har vi fått genom att studera denna bok. Men för att förbliva i fruktan för Gud och hans Son, Jesus Kristus, och i kunskap om dem behöver vi hålla på med att studera denna bok och göra detta med bistånd av alla de sanna hjälpmedel som den himmelske Fadern tillhandahåller genom sin teokratiska organisation. På grund av det som vi har lärt av den Heliga skrift har vi tro på Gud och Kristus och är i stånd till att genom detta behaga Gud. Denna tro, säger oss Hebréerna 11:1 (NW), ”är den säkra förväntan om ting som man hoppas på”. Och följaktligen har vi hopp, ett underbart hopp om en fullkomlig ny värld, med nya himlar och en ny jord, där vi kan få åtnjuta det utlovade eviga livet i outsäglig lycka. Men tro och hopp är inte allt som är nödvändigt. De är fullt riktiga och tillbörliga i sig själva. Det är skrivet: ”Ett fördröjt hopp gör hjärtat sjukt, men när önskan uppfylles, är den ett livets träd.” (Ords. 13:12, KJ) Vi vet inte, hur himmelen kommer att te sig för de 144.000 kristna som övervinner denna världen, men vi skulle kunna skriva en bok om och måla en levande tavla av det paradis som skall förnyas på jorden, och vi kan framhålla detta hopp för människor av en god vilja, som nu söker liv däri. Men hur kraftigt stimulerande detta hopp än kan verka, så är det likväl inte allt som är nödvändigt för att bevara en individ trogen.

 3. Vilken egenskap är av den största vikt för att vi skall kunna leva på ett rätt sätt nu? Varför?

3. För länge sedan försvann de mirakulösa gåvorna ur den kristna församlingens liv, men de ting som nu finns kvar är inte endast tro och hopp utan också kärlek: ”dessa tre, men den största av dessa är kärleken”. (1 Kor. 13:8—13, NW) Den nya världen som vi hoppas på står för dörren, men vi lever alltjämt i den förfallna gamla världen, och jämte tro och hopp är kärlek i högsta grad behövlig, för att man skall kunna leva på ett rätt sätt mitt i dessa förnedrande förhållanden. Vi behöver kärlek nu, medan vi är omgivna av denna själviska värld, ty utan kärlek är vi ingenting i Guds ögon. Vi lever i synnerligen farliga tider, och att leva nu är ett stort problem. Vi måste hålla i med att studera Guds ord för att lära hur vi skall leva rätt och hur vi skall visa kärlek som är gudalik. Den nya världen är alltjämt ett hopp, men denna gamla värld är en närvarande verklighet. Vi måste ännu bjuda den spetsen, och detta skapar svårigheter för oss. Vi måste möta dessa utan att kompromissa i fråga om Guds sak. Därför måste vi veta, hur vi skall möta dem, och detta kräver kunskap nu genast. Det är därför vi behöver studera bibeln ytterligare för att se vad den har att säga med avseende på vårt förhållande till denna tillvaro, ty om vi inte sköter detta rätt, skall vi inte befinnas värdiga liv i den framtida världen.

Nuvarande problem

 4. Vilket problem måste vi bemästra, då vi lever under de nuvarande regeringarna?

4. ”Hedningarnas fastställda tider” utlöpte år 1914, men de hedniska regeringarna eller staterna är alltjämt i full gång och är fyllda av vrede mot Guds upprättade rike. ”Kejsaren” håller alltjämt de jordiska regeringstömmarna i sin hand, och de totalitära staterna är mäktigare än någonsin. Vi behöver få veta från bibeln, att de ”högre myndigheterna”, som kristna själar måste vara underdåniga, är Jehova Gud och Kristus Jesus, om vi vill undfly den gudomliga vreden. Vi behöver bli undervisade om hur vi i främsta rummet har plikter mot Gud, så att vi lyder honom såsom Härskare framför människor och därpå ger åt kejsaren endast vad kejsaren tillhör. — Rom. 13:1—4 och Matt. 22:21, NW.

 5. Vilket problem vållar skillnaden i kön? Och barnen?

5. Ett annat problem består i att känna männens och kvinnornas plats i Jehova Guds teokratiska organisation. Det är sant, att i den kristna församlingen ”är där varken man eller kvinna, ty ni äro alla ett i förening med Kristus Jesus”. (Gal. 3:28, NW) Men vi är fortfarande man och kvinna i köttet; vi kan fortfarande gifta oss och frambringa barn, vi kan alltjämt drivas av lidelse och frestelse till att begå sexuella missbruk. Kvinnans ställning i församlingen och i hemmet behöver därför regleras i överensstämmelse med Guds vilja för alla parters trygghet och lycka, så att den teokratiska regeln kan efterlevas och ingen smälek kommer att kastas över Guds namn och hans organisation. Barn födes fortfarande hit till världen. Vi älskar dem, och vi längtar efter att se dem ha framgång i det som är viktigast av allt. Men hur man skall kunna uppfostra dem under de nuvarande förhållandena av tilltagande brottslighet bland både föräldrar och barn, det utgör ett allvarligt problem. Vi behöver veta, hur vi skall kunna fostra dem ”i Jehovas tuktan och auktoritativa råd”, så att vi kan undervisa och öva dem för evigt liv tillsammans med oss i den välsignade nya världen. (Ef. 6:4, NW) Hur glada är vi inte, att vi har Gud till vår lärare genom Jesus Kristus och har den heliga bibeln till vår lärobok!

 6. Vilket problem beträffande vår framtida bestämmelse uppställer sig nu?

6. Vi lever i en tid då Gud genom sin rätte Herde inte endast församlar kvarlevan av sin ”lilla hjord” och nästan är färdig med det, utan också, med tanke på den nya världen som är nära förestående, nu församlar en till antalet obestämd hjord av ”andra får”, vilkas framtida bestämmelse blir, inte odödligt liv i himmelen tillsammans med den ”lilla hjorden”, utan fullständigt mänskligt liv på jorden i det återställda paradiset. Vi måste avgöra, var vår bestämmelse är, och handla i enlighet därmed. Har Gud kallat oss till himmelen till att regera med Kristus eller till den paradisiska jorden? Att avgöra detta är ett problem för många, och för att kunna lösa det måste var och en ytterligare studera Guds ord och bli övertygad i sitt eget sinne.

 7. Vilken tro måste vi förvissa oss om att äga? Vad måste vi göra med avseende på den? Varför?

7. Vi lever i den tid som är denna onda världs klimax och kulmen på kristenhetens tillvaro. Hedniska filosofiska idéer och demoners läror och av människor skapade religiösa traditioner uppträder under förklädnad av kristen lära och kristen sedvänja. Illasinnade människor vaktar listigt på ett tillfälle och försöker smyga sig in i våra kristna grupper i omoraliska syften och för att missbruka Guds oförtjänta godhet och fördärva tron och sederna hos dem som de kan göra till sina offer. Vi lever förvisso under förledande förhållanden, och för att vi inte skall gå vilse är det på allt sätt nödvändigt för oss att göra såsom det är skrivet: ”Frågen efter forntidens stigar, frågen, vilken väg som är den goda vägen, och vandren på den, så skolen I finna ro för edra själar.” (Jer. 6:16) Vi behöver gå tillbaka direkt till de inspirerade skrifterna själva och dagligen i deras ljus granska det, som förkunnas för oss av människor, och genom detta handlingssätt komma tillbaka till den ”tro som en gång för alla blivit överlämnad åt de heliga”. Och när vi på nytt har upptäckt vad den är, då måste vi ”kämpa en hård strid” för den för att kunna hålla fast vid den och omsätta den i handling, såsom Judas 3 säger. (NW)

 8. Vad är enligt tron vår plikt i fråga om de moraliska problemen?

8. I överensstämmelse med den ursprungliga tron blir det vår plikt mot Gud att motstå dessa människor med orena sinnen, som försöker smyga sig in och locka omisstänksamma kristna till sexuella felsteg genom att med orätt göra anspråk på Guds barmhärtighet för uppsåtliga synder. Det är en del av vår kamp för tron att upprätthålla bibelns principer beträffande det mänskliga äktenskapet och det rena förhållandet mellan män och kvinnor i församlingen. Håll fast vid dem. Låt dem som söker innästla sig ibland oss och har onda syften och alla världsliga människor få veta, vilka höga moraliska principer den sanna kunskapen om Gud och Kristus representerar. Låt världen lära känna den moraliska ställning som Jehovas teokratiska organisation intar, för att den må Veta att det är en ren organisation. Bevara organisationen i detta tillstånd, för så vitt det beror på dig, så att den organisation, som du inbjuder Herdens ”andra får” att träda in i, kan vara en ren, luttrande organisation. Sann kärlek är ren. Jehovas fruktan är ren. Kärlek och gudaktig fruktan kommer att hjälpa dig att bemästra de moraliska problem som vi alltjämt ställes inför, medan vi befinner oss i denna gamla värld. — 1 Kor. 13:5, 6, NW; Ps. 19:10.

Att ådagalägga den för andra

 9. Varför måste vi hålla på med att tillägna oss kunskap? Vad utgör kristenheten ett exempel på?

9. För att vi själva skall kunna vinna evigt liv måste vi alltså fortfara att tillägna oss kunskap om den ende sanne Guden och om Jesus Kristus, som han har sänt ut. Människosläktet är ännu inte i paradiset. Satan och hans demoner är ännu inte bundna, och inte heller är hans onda säd utrotad från jorden. Tvärtom har han blivit utkastad från himmelen och har nu sin verksamhet begränsad till jorden och håller på med att dra stort ve och trångmål över människorna och skapa många problem för Guds rättfärdiga folk. Var därför på er vakt. Ordspråksboken 11:9 (AS) försäkrar oss: ”Genom kunskap skola de rättfärdiga bliva räddade.” Och omvänt är det så, att de som endast bekänner sig vara Guds folk blir tillintetgjorda genom brist på kunskap. I kristenheten ser vi exempel på vad denna brist frambringar, i överensstämmelse med vad aposteln sade, i Romarna 1:24—31: ”Därför prisgav Gud dem i överensstämmelse med deras hjärtans begärelser åt orenhet, för att deras kroppar måtte bliva vanärade ibland dem, ja, de som utbytte Guds sanning mot lögnen och vördade och ägnade dyrkan åt skapelsen i stället för åt den som skapade ... Och alldeles som de icke godkände att behålla exakt kunskap om Gud, så prisgav Gud dem åt ett icke godkänt sinnestillstånd, till att göra otillbörliga ting, uppfyllda som de voro av all orättfärdighet, ondska, vinningslystnad, skadelystnad, fulla av avund, mordiskhet, kiv, svek, elakhet; de voro örontasslare, baktalare, hatiska mot Gud, fräcka, högmodiga, inbilska, ”sådana som uttänka skadliga ting, olydiga mot föräldrar, utan förstånd, falska i fråga om avtal, utan naturlig tillgivenhet, obarmhärtiga.” — NW.

10. Vad måste Jehovas vittnen tvärtemot den okunniga kristenheten nu göra under det nya förbundets anordningar?

10. Alltså har inte endast hednavärlden, utan också kristenheten, på ett överväldigande sätt lagt i dagen, vad bristen på kunskap om Jehova Gud åvägabringar i fråga om skada och vanära för folket. Nu är det er tur, som är Jehovas vittnen, att ådagalägga, vad den sanna kunskapen om Gud kan göra för ett folk, en organisation av människor i världsomfattande skala. Ni som är Jehovas vittnen lever vid den tid då Guds nya förbund genom Kristus kulminerar, då det krönes med framgång genom att uttaga de slutliga medlemmarna för att fullständiga ”folket för hans namn”. Förutom den syndaförlåtelse som skänkes genom detta förbunds medlare kommer också följande förhållande att utgöra en av dess välsignade anordningar: ”Jag skall lägga min lag i deras inre, och i deras hjärta skall jag skriva den, och jag skall vara deras Gud, och de skola vara mitt folk. Och de skola icke mer lära var och en sin nästa och var och en sin broder och säga: Känn Jehova, ty de skola alla känna mig, från den minste av dem till den störste av dem, säger Jehova.” (Jer. 31:31—34, AS; Apg. 15:14) Jehovas vittnen känner honom förvisso nu från den minste till den störste av dem, men genom sin uppsåtliga okunnighet om Jehova Gud bevisar kristenheten, att den inte är i det nya förbundet och att den inte är det ”folk för hans namn” som han har tagit ut ur alla nationer under de gångna nitton hundra åren.

11. Hur måste vi visa, vad kunskap åstadkommer för oss, i synnerhet nu?

11. Ett av de sätt varpå vi måste ådagalägga för hela världen, vad kunskapen om Gud gör för människorna, består i att verka såsom hans vittnen för människosläktet både i ord och i handling. Vi måste tala och handla i harmoni med Guds vilja. Vad är då hans vilja? Det är skrivet: ”Detta är rätt och välbehagligt i vår Frälsares, Guds, ögon, vilkens vilja är att människor av alla slag skola bliva frälsta och komma till exakt kunskap om sanningen. Ty det finnes en Gud och en medlare mellan Gud och människor, en människa, Kristus Jesus, som gav sig själv till en motsvarande lösen för alla — det är detta som det skall vittnas om på dess egna särskilda tider.” (1 Tim. 2:3—6, NW) Nu är det den tid framför andra, då det gäller att bära vittnesbörd, nu då Gud genom sin rätte Herde håller på att under sin teokratiska organisation församla en ”stor skara” av människor av en god vilja ”av alla nationer och stammar och folk och tungomål”, ”människor av alla slag”. Genom det vittnesbörd vi frambär inom alla nationer vet denna ”stora skara”, varifrån dess frälsning kommer. Vilken glädje är det inte för oss att nu höra dem, alla dessa hundratals tusenden, ropa med hög röst inför den gudomliga tronen: ”Frälsning hava vi vår Gud att tacka för, honom som sitter på tronen, och Lammet.” (Upp. 7:9, 10, NW) Må denna stora skaras antal tillväxa genom att vi intensifierar vittnandet inom alla nationer såsom aldrig tillförne.

12. För vilket syfte har Gud givit oss kunskap? Varför har vi nu ett storslaget tillfälle att utföra detta?

12. Jehova Gud har givit oss kunskap under sitt nya förbund för det direkta syftet att vi skall vara hans vittnen. Han påminner oss: ”I ären mina vittnen, säger Jehova, och min tjänare, som jag har utvalt; på det att I mån känna och tro mig och förstå, att det är jag ... Jag har kungjort, och jag har frälsat, och jag har visat; och det fanns ingen främmande gud bland eder. Därför ären I mina vittnen, säger Jehova, och jag är Gud.” (Jes. 43:10—12, AS) Och vilket tillfälle att vittna har vi inte nu! Vi har böckernas bok, den heliga bibeln; och nu, 1950, har vi också Nya Världens översättning av de kristna grekiska skrifterna. Till vår hjälp, när det gäller att vinna kunskap om Gud från hans bok, har vi därjämte den bibliska litteratur som publiceras genom Vakttornets Bibel- och Traktatsällskap, som dokumenterat sig såsom ett redskap för Gud och Kristus.

13. Vem är motståndare till att denna kunskap utbredes? Till vad måste vi stå upp?

13. Livets store fiende, Satan, djävulen, är motståndare till att den livgivande kunskapen utbredes, fastän han i Eden låtsades vilja öka människosläktets kunskap genom att förleda Eva till att i olydnad äta av ”kunskapens träd på gott och ont”. Ont, ja! Men han har aldrig varit gynnsamt stämd mot att människorna skulle vinna kunskap om det goda. Han är ”denna tingens ordnings gud”, och hela tiden har han ”förblindat de icke troendes sinnen, så att glansen av de härliga goda nyheterna om Kristus, vilken är Guds avbild, icke skulle skina igenom”. Men genom Guds oemotståndliga makt har ljuset brutit igenom det djävulska motståndet och har nått oss, och Han ”har lyst på våra hjärtan för att upplysa dem med den härliga kunskapen om Gud genom Kristi ansikte”. (2 Kor. 4:4—6, NW) Må vi i vår tur stå upp och lysa, i det vi återkastar ljuset till andra. Om människorna blir tillintetgjorda av brist på kunskap, må det då inte bero på någon försumlighet och underlåtenhet från vår sida. Om en stor skara av en god vilja nu föres till frälsning, må det då ske genom att Gud brukar oss genom sin Herde.

”De skola förnimma”

14, 15. a) Varför och hur kommer kristenheten att tvingas till att känna Jehova? b) Vad kommer Jehova att göra med Gog och hans stridskrafter? Hur kommer detta att beröra nationerna?

14. Kristenheten kommer också i fortsättningen att vägra att taga emot kunskapen om Jehova Gud från hans vittnens munnar och händer. Men den gruvliga stund närmar sig, då kristenheten skall tvingas att förnimma eller veta, att dessa har varit Guds vittnen, hans ”profet ibland dem”, och att Han är Jehova och att sedan 1914 hans Konung, Jesus Kristus, härskar i riket för den nya världen. Men att den tvingas till att känna Jehova på den tiden kommer inte att bli någon välsignelse för den eller denna världen i övrigt. Det kommer att betyda kristenhetens egen tillintetgörelse mitt under en världs-förintelse! På grund av sin uppsåtliga brist på kunskap gör kristenheten nu motstånd mot Jehovas rike med hans Kristus som regent. Den ställer upp sig tillsammans med alla Gogs i Magog stridskrafter för det slutliga angreppet på den synliga teokratiska organisationen av Jehovas folk på jorden. Den av demonerna inspirerade propagandan driver alla kristenhetens styresmän att blint, vanvettigt, rusa framåt mot krigsfronten vid Harmageddon. (Upp. 16:14—16) Inom kort, i en stund lika oväntad som den då en tjuv kommer, skall den främste förkämpen för sanning och rättfärdighet göra sig känd för alla sina motståndare på ett språk som de kommer att förstå, de kosmiska krafternas språk, som kommer att tala förintelse till dem. Det har aldrig tidigare förekommit något liknande, med undantag för den stora syndafloden i Noas dagar. Med syftning på Gog och alla hans stridskrafter säger Jehova:

15. ”Och jag skall kalla på ett svärd emot honom på alla mina berg, säger Herren Jehova; varje mans svärd skall vara emot hans broder. Och med pest och med blod skall jag gå till rätta med honom; och jag skall låta en översvämmande skur och stora hagelstenar, eld och svavel regna över honom och över hans horder och över de många folk som äro med honom. Och jag skall bevisa mig stor och helig, och jag skall göra mig känd i många nationers ögon, och de skola förnimma, att jag är Jehova. Och jag skall sända en eld över Magog och över dem som bo trygga på öarna, och de skola förnimma, att jag är Jehova; ... icke heller skall jag mer tillåta att mitt heliga namn blir ohelgat; och nationerna skola förnimma, att jag är Jehova, den Helige i Israel. Se, det kommer, och det skall ske, säger Herren Jehova; detta är den dag varom jag har talat.” — Hes. 38:21—23 och 39:6—8, AS.

16. Vem kommer att fungera som Guds verkställande ämbetsman? Hur kommer han att vedergälla de lydiga och de uppsåtligt okunniga?

16. Kristus Jesus, Konungen, kommer att fungera som Jehovas verkställande ämbetsman mitt i denna världsförintelse, och att han nu är närvarande i sitt rike och äger jorden såsom sin besittning kommer att med makt uppenbaras för alla hans motståndare. Deras tillintetgörelse kommer att medföra en välkommen lättnad för alla oss som väljer att känna och lyda Gud. Såsom det är skrivet: ”Det är rättfärdigt å Guds sida att med vedermöda gengälda dem som vålla eder vedermöda, men åt eder, som lida vedermöda, giva lättnad tillsammans med oss vid Herren Jesu uppenbarelse från himmelen med sina mäktiga änglar i en lågande eld, då han låter tillbörligt straff komma över dem som icke känna Gud och dem som icke lyda de goda nyheterna om vår Herre Jesus. Just dessa skola straffas med evig tillintetgörelse från Herrens ansikte och från hans krafts härlighet vid den tid då han kommer för att bliva förhärligad.” (2 Tess. 1:6—10, NW) Vilket nesligt slut till följd av deras olydiga underlåtenhet att nu tillägna sig kunskapen om den ende sanne Guden och om Jesus Kristus, som han nu har sänt ut såsom Konung!

Hur man får överleva

17. Vad förväntar vi för vår räkning i striden vid Harmageddon? Vad måste vi alltså göra nu i fråga om kunskap?

17. Detta är emellertid inte det sätt varpå vi vill lära känna Jehova Gud och hans Kristus. Vi vill känna dem på ett sätt som betyder evigt liv, inte förintelse. Gud har givit oss sin heliga ande, och han har döpt sin trogna kvarleva av arvingar till Riket med sin ande och upplyst dem med de djupheter som uppenbarats av denna ande i Guds ord. Men kristenheten kommer inom kort att bli döpt med eld, förintelsens eld i Harmageddonslaget. (Matt. 3:11, 12) Vi väntar inte tillintetgörelse i striden vid Harmageddon, utan förväntar förtröstansfullt att få föras levande igenom denna elds glödande tid in i den nya världen. För att bli bevarade på detta sätt vid denna världens ände, alldeles såsom Noa och de som var med honom i arken blev bevarade då den förutvarande världen förgicks i vatten, måste vi dock leva i enlighet med kunskapen. Den kunskap som Gud har uppenbarat för oss genom sin ande i dessa yttersta dagar ställer upp höga levnadsprinciper. Vi måste leva i överensstämmelse med dessa principer. Vi måste hålla fast vid denna kunskap genom att leva enligt den och genom att meddela den åt andra. Vi måste tillväxa i kunskap i harmoni med kunskapens förutsagda tillväxt, för att vi skall bli starka nog att kunna bära allt betryck som dessa farliga tider för med sig. ”En vis man är stark, ja, en man med kunskap ökar sin kraft.” (Ords. 24:5, AS) Låt oss alltså visligen fortsätta med att tillägna oss kunskap från höjden.

18. Känner vi tidpunkten för Harmageddonstriden? Hur måste vi då leva?

18. Vi känner visserligen inte nu den dag eller stund då striden vid Harmageddon kommer att utbryta och djävulens världs onda himlar och onda jord kommer att upplösas för att lämna plats för den dyrbara nya världens nya himlar och nya jord. Vi behöver inte veta det, men varje dag kan vi leva i medvetandet om att den är nära. Vi kan leva ett liv som harmonierar med vårt orubbliga hopp om att snart få inträda i de härliga nya ting som Jehova Gud kommer att skapa. Vi för vår del kommer aldrig mer att leva för den gamla världen!

19. Hurudana människor säger Petrus att vi bör vara?

19. Aposteln Petrus såg fram emot denna nya värld, och han försökte leva så att han skulle vara värdig att träda in i den. Och i synnerhet till gagn för oss som lever nu vid världens klimax skrev han och talade om för oss, hur han försökte att leva och hur vi bör leva. Sedan Petrus hade beskrivit den världsomfattande floden på Noas tid och därpå det tjuvliknande sätt varpå Jehovas förintelsebringande dag skulle komma över djävulens himlar och jord, skrev han: ”Då nu allt detta skall på så sätt upplösas, hurudana människor böra då icke ni vara i heligt uppförande och gudaktiga gärningar, i det ni vänta på Jehovas dags närvaro och ständigt hava denna i tankarna, genom vilken himlarna, som blivit satta i brand, skola upplösas och de intensivt upphettade elementen skola smälta. Men det finnes nya himlar och en ny jord, som vi vänta enligt hans löfte, och i dessa skall rättfärdighet bo. Därför, mina älskade, då ni ju vänta på dessa ting, gör då edert yttersta för att slutligen av honom befinnas fläckfria och obesudlade och i frid. Vidare böra ni betänka, att vår Herres långmodighet innebär frälsning.” — 2 Petr. 3:11—15, NW.

20. Vad betyder detta sätt att leva för oss vid världens slut? Vad vill vi därför göra?

20. Då vi förväntar att få träda in i den nya värld där rättfärdighet skall bo, låt oss då leva i rättfärdighet. Vi vet att Herren Guds dag kommer för att förgöra alla dem som är befläckade och besudlade av denna världen och inte i frid med Gud. Han kommer att godkänna endast dem som han finner fläckfria, obesudlade och i frid. Dessa kommer han att bevara genom världens ände. Och om vi dagligen gör vårt yttersta för att slutligen, på den dag som blir denna världens sista, befinnas vara i ett fläckfritt, obesudlat och fridfullt tillstånd, vad annat kan detta betyda än att vi skall vinna hans godkännande och beskydd och skall överleva det eldsglödande slutet och gå in i den ljusa nya världen med dess härligheter? Vilken underbar möjlighet! Vilket tillfälle framför alla tillfällen! Genom den oförtjänta godheten från höjden vill vi begagna oss därav genom att troget tillägna oss kunskapen om den sanne Guden och om Jesus Kristus, ty ”detta betyder evigt liv”. — Joh. 17:3, NW.

(The Watchtower, 1 september, 1950)