Den synliga delen av den återuppbyggda staden mätes

 1. Vilka frågor uppstår i sinnet, i synnerhet med tanke på de många som ännu inte har fått tillfälle att taga ståndpunkt?

DEN stora fråga som uppstår i många människors sinne är denna: Hur länge dröjer det till striden vid Harmageddon, och när kommer det fullständiga slutet? Hur länge måste jag hålla på att arbeta? Herren Jesus besvarar frågan i Matteus’ tjugofjärde kapitel, där han säger: ”Och dessa goda nyheter om riket skola bliva predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationer, och därpå skall det fullständiga slutet komma.” (Matt. 24:14, NW) Så länge som detta vittnesbörd måste predikas för nationerna, kommer alltså inte änden. Det är alldeles tydligt, att det finns tusental och åter tusental av människor, som ännu inte har fått ett fullt tillräckligt tillfälle att ställa sig på Rikets sida. Vad skall man göra? Då tusentals människor av en god vilja kommer till Herrens organisation och efter en studieperiod blir evangelii tjänare, och detta till ett antal av 49.000 om året, så skulle man tro, att Teokratiens tillväxt skulle vara ännu större. Kunde den vara större varje år? Griper var och en som är invigd åt Gud ett fast tag om det eviga livet genom att avge den rätta bekännelsen offentligt? Det är gagneligt för var och en av Jehovas vittnen att noggrant analysera sitt arbete i överensstämmelse med dessa frågor. Vad blir månne ditt svar i betraktande av vad som här följer?

 2. Hur många har under 1950 rapporterat tjänst som förkunnare? I hur många länder? Hur många timmar har de arbetat?

2. Rapporter har kommit in från 115 länder, öar, provinser och olika territorier, och vi finner att det finns 328.572 Jehovas vittnen utspridda ända till jordens ändar, och de har predikat de goda nyheterna om Guds rike varje månad hela året igenom. Detta är utmärkt. De har ägnat en hel del tid åt att se till, att detta budskap har blivit predikat. Sällskapet för statistik över de timmar som används till att predika budskapet, och vi finner att 54.707.445 timmar har använts till att predika Ordet under tjänsteåret 1950. Detta goda verk att predika Guds ord har stigit upp till himmelen som en ljuv doft i Herrens näsborrar, och åt hans tjänare på jorden medför det tillfredsställelse, därför att vi vet, att vi har varit i stånd till att under ännu ett år predika att Jehova är Konung.

 3. Vilka människor är vi särskilt intresserade av att tala med? Med vilket resultat i fråga om återbesök och bibelstudier under 1950?

3. Det är inte bara att tala med alla och envar som Herrens folk har intresse för, fastän de naturligtvis kommer att göra det, utan de är i första hand intresserade av att tala med dem som har öron till att höra. De går från dörr till dörr för att finna dessa, och därpå gör de upp om att åter besöka dem som har visat intresse. Kanske har någon av de många människor som de har talat med skaffat sig en bok eller ett tidskriftsnummer eller en broschyr, och då försöker man taga vara på detta intresse. Under det gångna året har de många tusentalen Jehovas vittnen gjort 18.782.972 återbesök hos personer som visat intresse för Guds ord. När ni läser rapporten i Årsboken, kommer ni att lägga märke till, att vittnena har färdats många mil för att nå dessa aderton millioner människor, och sedan har dessa förkunnare tillbragt kanske en timme eller mer hos dem och svarat på deras frågor angående bibeln och fäst deras uppmärksamhet på de goda nyheterna från Guds ord. Förutom att göra dessa återbesök har det befunnits lämpligt att studera regelbundet med folk som verkligen vill inhämta kunskap. Därför har dessa förkunnare av de goda nyheterna gjort 234.952 besök hos intresserade varje vecka och lett bibelstudier i deras hem. Men är detta nog? Nej. Vi måste hjälpa dem att gripa fast tag om det eviga livet och hjälpa dem att offentligt avge en bekännelse av det rätta slaget. Vi vill att de skall lära känna Gud så väl, att de också kommer att kunna predika för andra och göra detta därför att de vill göra det, inte av tvång, utan tvärtom på grund av kärlek till sanningen och önskan att se Teokratien tillväxa.

 4. Vad var förkunnarrekordet år 1950? Vad kan alltså göras för att förbättra verksamheten i allmänhet?

4. Vi lägger i tablån över arbetet i hela världen märke till, att det bland dessa 115 nationer har skett en ökning med 18 procent, eller — annorlunda uttryckt — det var 49.151 fler människor som förkunnade budskapet om Riket under föregående år, 1950, än under året 1949. Detta är ett utomordentligt framsteg, och det visar att många fler människor har kommit därhän, att de tagit avstånd från orättfärdigheten, har påtagit sig Jehovas namn och blivit välsignade av honom i sin tjänst för honom. Men vad kan vi göra år 1951 för att förbättra denna verksamhet? Om den allmänna tendensen är tillväxt, då måste våra individuella resultat också få ett uppsving. När vi går igenom rapporten för föregående år, finner vi att varje land hade en rekordsiffra i fråga om förkunnare någon gång under året. Med andra ord, av alla dem som är förenade med Jehovas vittnens organisation världen utöver var under någon viss månad ett större antal ute i arbetet än under någon annan månad. Om vi lägger ihop alla dessa toppsiffror i fråga om förkunnare som var vittnen för Riket, finner vi att sammanlagt 373.430 personer utförde tjänst för Riket. Om dessa 373.430 personer toge del i tjänsten på fältet varje månad, skulle vittnesbördet bli ofantligt, och det rop som skulle skalla till Herrens pris skulle vara såsom rösten av en stor skara och ljudet av många vatten. Så borde det vara.

 5. Hur valdig var den stora sKarans rost, som jonan- nes hörde? Vilka frågor kan vi därför med rätta framställa?

5. I Uppenbarelseboken 19:6—8 (NW) heter det: ”Och jag hörde likasom en röst av en stor skara och ett ljud av många vatten och ett ljud av starka dunder. De sade: ’Prisa Jah, ni människor, ty Jehova, vår Gud, den Allsmäktige, har börjar härska som konung. Låt oss fröjdas och vara övermåttan glada och låt oss giva honom äran, ty Lammets bröllop har kommit och hans hustru har gjort sig redo. Ja, det har förlänats henne att bliva klädd i skinande, rent, fint linne, ty det fina linnet representerar de heligas rättfärdiga gärningar.’” Det är nu tid för denna stora skara att ropa ut den Högstes lov och kungöra Jehova såsom konung, och detta ljud måste vara så kraftigt, att det förefaller som ljudet av många vatten och som starkt åskdunder. Följande frågor kan framställas av alla Jehovas vittnen: Är det ljud som går ut så starkt? Och skall vi, med Herrens nåd, göra det så starkt?

 6. Hur många länder hade en tillväxt på 50 procent eller mer? Hur många hade 34 procent eller mer? Vilka frågor kan därför framställas?

6. Det kan inte förnekas, att den stora massan av människor och boskap håller på att församlas till denna stad utan murar. Det kan inte förnekas, att vi ser Teokratien tillväxa. Det kan inte förnekas, att Jehova Gud beskyddar sitt folk, som om vi befunne oss under skuggan av hans hand. Det kan inte förnekas, att detta evangelium om Riket predikas världen runt. Men då vi är Herrens tjänare, gör vi oss dessa frågor: Kan vi sköta oss bättre? Kan vi göra mer? Söker vi reda på alla de ”andra fåren” och hjälper dem på rätt sätt? Titta på tabellen, som vi publicerar i detta nummer, och ge akt på att 28 länder hade en ökning i fråga om förkunnare på 50 procent eller mera. Skall vi säga att det finns fler ”får” i dessa länder, än man nu kan finna i andra länder? Eller skall vi antaga, att de som arbetar i dessa länder arbetar flitigare vad beträffar återbesök, bibelstudier och arbete från hus till hus? Krönes de ansträngningar som de gör i sina hemländer med bättre resultat på grund av större effektivitet, i det att dessa förkunnare utnyttjar tiden bättre? Är de hemma hos människorna i deras hem och talar med dem och studerar med dem, eller står de bara i gathörnet och håller tidningarna i handen och säger ingenting? Går de från dörr till dörr och talar entusiastiskt och oförtrutet till dem som har öron till att höra? Är vårt arbete effektivt? Detta är frågor som vi alla kan ställa till oss själva. När vi betraktar alla dessa länder, finner vi återigen, att 45 länder av de 115 rapporterar åtminstone en ökning av 34 procent eller mera i det medeltal av förkunnare som varit ute på fältet varje månad, jämfört med året därförut. Vi undrar: Hur kan de ha en så underbar tillväxt? Återigen kan samma frågor framställas.

Individuell strävan efter tillväxt

 7. ilken uppgift kan vi förelägga oss individuellt för att under 1951 få se Teokratien tillväxa som aldrig tidigare?

7. När vi betraktar vår uppgift och resultaten hittills, måste vi säga att den ökning med 18 procent som i genomsnitt ägt rum inom alla nationer är utmärkt; men om vi skall få se Teokratien växa till så som vi aldrig tidigare har sett det, vad måste vi då göra under året 1951? Individuellt kan vi inte föra in en halv förkunnare eller en tredjedels förkunnare i tjänsten, men som den nya världens förkunnare kan vi hjälpa någon annan skapelse att förstå Guds uppsåt, hjälpa honom i att gå ut i arbetet, undervisa honom väl i sanningens grunder och låta honom se sitt privilegium att bli en den Högstes tjänare för att stämma in i detta starka rop, som liknar åskans dunder, och sjunga lovsånger, som ger till känna att Jehova är Konung. Genom Jehovas oförtjänta godhet kommer en långt större skara att sjunga dessa lovsånger före Harmageddon, och Jehovas vittnen kommer att ta del i att församla den. Skulle det då inte vara gagneligt för var och en av Jehovas vittnen i denna tid att försöka hjälpa åtminstone en person att vinna tillräcklig kunskap om sanningen under det kommande året och på så sätt bistå honom i att bli en regelbunden förkunnare? Vi får kanske leda många studier för att vinna någon för Herren, men om vi kan göra detta och om var och en gjorde det till sitt mål, oavsett i vilket land eller område, vilken stad, by eller trakt han bor, så skulle antalet förkunnare ha fördubblats vid slutet av arbetsåret.

 8. Vilket mål för tillväxten kan vi, förutom våra ordinarie mål, sträva efter, och vilken totalsumma i fråga om förkunnare skulle det medföra vid slutet av 1951?

8. Varje grupp kommer att fortfara att sträva mot det mål av tio procents tillväxt, som den har arbetat för under de föregående åren, men det bör inte stanna vid det. Varför inte dessutom få varje grupp att genom Herrens nåd sträva efter åtminstone 34 procents höjning av sitt förkunnarrekord? Med andra ord, må varje grupp ta det förkunnarrekord som den nådde under förra året och lägga 34 procent därtill, och sedan kan ni göra detta till ert mål för det högsta antal förkunnare som skall nås under tjänsteåret 1951. Om varje organisation, grupp och land kan åstadkomma detta, så betyder det att vi vid slutet av 1951 kommer att få över en halv million förkunnare som är intresserade av att predika dessa goda nyheter om Riket. Det kommer att betyda 500.396 personer, för att vara exakt; förvisso en stor skara, vars röst kommer att ljuda som många vatten och som starkt åskdunder, när den förkunnar att ”Jehova, vår Gud, den Allsmäktige, har börjat härska som konung”.

 9. Vilken siffra över antal närvarande förra året visar att detta är möjligt? Och vad anger Sakarja 8:23, att vi måste göra?

9. Kan vi förvänta att sådana ting skall hända, när vi närmar oss striden vid Harmageddon? Det finns inget skäl varför vi inte skulle göra det, om alla människor av en god vilja skall församlas in i Guds organisation. Tag till exempel förra årets siffror från åminnelsehögtiden. Det var 511.203 personer som kom tillsammans för att fira minnet av Herrens död. Varför inte förhjälpa dem alla och envar till att förkunna honom såsom Konung? När profeten Sakarja sade: ”Så säger härskarornas HERRE: I de dagarna skola tio män, från nationer med allehanda tungomål, fatta tag i den som är en jude och säga: ’Låt oss gå med eder, ty vi hava hört att Gud är med eder!’”, vad menade han då? (Sak. 8:23, AT) Han menade att en större skara skulle uppenbara sig. Tio män skulle fatta tag i mantel fliken på en andlig israelit eller jude, ett vittne för Jehova, en som är flitig i tjänsten och helt hängiven Herren, emedan de kommer att höra ”att Gud är med eder”. Skall vi då inte låta dem höra att Gud är med oss och visa dem bevisen för detta? Det är av största vikt för oss att kungöra Riket, så att alla som vill kan få del i vår välsignelse och fröjdas över Teokratiens tillväxt.

10. Vilka särskilda medarbetare kommer att bistå grupperna i att sträva mot detta mål, och i vilket antal?

10. Grupporganisationerna världen runt kommer att få bistånd att de 14.093 pionjärerna, som utför heltidstjänst i alla delar av världen. I denna kategori befinner sig 779 missionärer, som är stationerade i 79 länder utanför Amerikas Förenta stater. Med deras hjälp kommer de 34 procentens tillväxt över förra årets rekord att göras lättare, i synnerhet då vi ju har 511.203 personer som kommer till vår åminnelsehögtid. Sällskapet sänder ut flera utexaminerade elever från sin skola Gilead och kommer att fortfara att göra detta, så länge Herren sörjer för medel att underhålla dem på deras missionsfält. De har blivit utbildade, liksom alla Guds tjänare blir, till att hjälpa till i detta stora församlande arbete som nu pågår.

11. Vilken mängd litteratur har gjorts tillgänglig för folket? Vilken förpliktelse vilar därför på oss?

11. För att tillväxten skall kunna åstadkommas, måste budskapet om Riket bäras ut direkt till folket, i form antingen av bibeln eller av de andra publikationer som vi trycker. Ett gott arbete har utförts i detta avseende ty år 1950 spreds 15.954.418 böcker och broschyrer jämte 17.376.611 lösnummer av tidskrifterna (Vakttornet och Vakna!) förutom de 622.094 årsprenumerationer som tecknades. Detta innebär att människorna har blivit väl försedda med andlig föda i form av litteratur, men frågan är: Har det tillbörliga efterarbetet gjorts för att åvägabringa Teokratiens tillväxt? Vi kan inte låta det stanna vid att placera litteratur, utan vi måste beständigt och regelbundet besöka människorna och studera med dem. Millioner traktater och löpsedlar har spridits överallt i världen. I själva verket har Sällskapet på alla sina tryckerier tryckt biblar, böcker och broschyrer till ett sammanlagt antal av 12.650.267 exemplar. Vad beträffar tidskrifterna Vakttornet och Vakna!, nådde de tillsammans för året ett antal av 46.084.937 exemplar. Vakttornets Bibel- och Traktatsällskap har möjlighet att trycka mera, om arbetet på fältet skulle kräva det, och ingenting skulle göra medarbetarna vid avdelningsexpeditionerna gladare, än om detta hände. Förutom all denna litteratur har 242.215.027 exemplar av andra trycksaker lämnat pressarna, såsom löpsedlar, plakat och affischer som brukats till annonsering av offentliga möten såväl som Informationer, cirkulärbrev, brevpapper och kuvert m. m. Litteraturen finns tillgänglig, och vad människorna i världen angår, kan de flesta av dem nås med de goda nyheterna. Förpliktelsen att frambära dessa till dem vilar på Herrens folk, när de predikar Ordet, och genom Jehovas nåd kommer de att göra detta.

Att troget hålla fast

12. Genom vem har Gud talat i dessa yttersta dagar, och varför höves det oss att rätta oss efter dennes befallningar?

12. Jehovas vittnen vet, att den Högste och Allenarådande i universum för länge sedan talade till forntidens trogna män och att han talade till dem genom profeterna. ”Men nu, vid slutet av denna gamla tingens ordning, talar han till oss genom sin Son, som är hans utsedde arvinge till allt. (Hebr. 1:1, 2) Vi har det han sade nedtecknat, och vi kan studera det. Och inte detta endast, utan historiens största händelse har inträffat, den nämligen att Kristus Jesus har blivit insatt på sin tron och härskar som Jehovas konung! Han är Guds återspeglade härlighet och den exakta bilden av hans varelse. Han är mycket förmer än änglarna, emedan han har ärvt ett namn som är förträffligare än det som tillkommer någon av dessa. Om det som änglarna sade inträffade, så kommer med ännu större visshet det som Guds Son har sagt att äga rum. Det är inget tvivel om att vi måste lystra till hans befallningar och utföra dem.

13. Varför bör vi mer än någonsin beflita oss om Teokratiens tillväxt?

13. Det är på grund av Guds Sons föreskrifter som Jehovas vittnen går ut och förkunnar budskapet om Riket. Paulus sade till oss, såsom Guds talesman, i Hebréerna 2:1 (NW): ”Det är därför som det är nödvändigt för oss att ägna mer än den vanliga uppmärksamheten åt det som vi hava hört, för att vi aldrig må glida bort.” Vi måste komma ihåg, att den som talar och ger föreskrifter är Guds enfödde Son. Vi måste vandra i hans spår och följa hans exempel och predika Ordet. Det är inte nu tid att bli slapp och likgiltig och att tänka att striden vid Harmageddon är långt borta. ”Den tid som återstår är förkortad.” (1 Kor. 7:29, NW) Han uppenbarade för apostlarna tecknet på denna världens ände och på hans andra närvaro, och vi har bevis för att han är här i osynlig måtto. Ett av kännetecknen på hans närvaro är det stora predikoarbetet. Därför är det nödvändigt för Jehovas tjänare på jorden att mer än någonsin beflita sig om Teokratiens tillväxt. ”Gör ditt yttersta för att träda fram inför Gud såsom godkänd, en arbetare som icke har något att blygas för, i det han rätt handskas med sanningens ord.” — 2 Tim. 2:15, NW.

14. Vad söker vi först, och för vilket församlande intresserar vi oss därför huvudsakligen, och var bör vi intressera oss för detta?

14. Jesus sade att vi först måste söka himmelriket, så skulle ”allt detta andra” därjämte tillfalla oss. Alltså måste vi framför allt annat behärskas av tanken på att först söka Riket och så fullfölja denna vår strävan intill slutet. Det var därför som Paulus sade till Timoteus: ”Just fördenskull påminner jag dig att, liksom man rör om i elden, uppliva den Guds gåva som finnes i dig genom att jag har lagt händerna på dig. Ty Gud har icke givit oss en feghetens ande, utan en ande av kraft och kärlek och sundhet i sinnet. Blygs därför icke för vittnesbördet om vår Herre, icke heller för mig, en fånge för hans skull, utan tag din andel i att lida ont för de goda nyheterna genom Guds kraft.” (2 Tim. 1:6—8, NW) Vi måste förvänta förföljelse; det kan hända, att vi blir satta i fängelse alldeles som Paulus, som fick tillbringa en tid i fängelse. Vi kan förvänta att finna många trogna även bakom totalitära järnridåer, där man tvingas att leva isolerad från de övriga av Guds folk. Vi kan förvänta att finna några, när vi är i koncentrationsläger eller blir utsatta för pöbelvåld. En sak vet vi med säkerhet: vi kan inte förvänta någon välvilja från denna onda värld, ty denna gamla värld är inte för Guds rike. Jesus sade: ”Mitt rike är ingen del av denna världen.” (Joh. 18:36, NW) Och vi vet också detta. Vi har blivit på förhand underrättade om dessa förhållanden, och trots dem alla vill vi intressera oss endast för församlandet av de ”andra fåren”, ty därigenom blir Jehovas namn hävdat och förhärligat.

15. Vilken trohetsregel bör vi tillämpa nu, och med tanke på vilka framtida krav på oss i fråga om tjänst bör vi göra det?

15. Om vi nu skall församla människor av en god vilja in i staden utan murar, därför att det är den av Jehova bestämda tiden, och om detta skall ske så snabbt, att föregående års toppsiffra höjes med 34 procent, då önskar Jehovas vittnen vara beredda att taga vård om dem. Genom Guds godhet har hans tjänare varit trogna i det verk som anförtrotts åt dem, och vi kommer ihåg Jesu ord i Lukas 16:10 (NW): ”Den som är trogen i det minsta är trogen också i mycket, och den som är orättfärdig i det minsta är orättfärdig också i mycket.” De som har åtagit sig att troget tjäna den Högste måste vara trogna i allt sitt arbete, vare sig det är stort eller litet. De små detaljerna med avseende på vittnandet från hus till hus är precis lika viktiga för troheten som omvårdnaden om en stor grupp. Vi har större arbete framför oss, insamlandet av en stor skara av de ”andra fåren”; ty de kommer nu strömmande i större antal än någonsin förut, och vi måste ha det så ställt, att vi kan taga emot dem. Skall vi då rygga tillbaka och säga att det är för mycket för oss, när tio människor fattar tag i våra kläder och gör anspråk på vår tid, för att vi skall tala om sanningen för dem, därför att de har hört om vår Gud att han är med oss? Nej! Vi kommer att bli glada över att de har stämt in i sången: ”Prisa Jah, ni människor, ty Jehova, vår Gud, den Allsmäktige, har börjat härska som konung.” — Upp. 19:6, NW.

16. Med vilken tillförsikt om beskydd strävar vi framåt?

16. När dessa tusen den, ja, kanske millioner, en dag — före striden vid Harmageddon — kommer in i Jehovas stad utan murar, kommer han att beskydda dem, sak samma var de befinner sig på jordens yta. När motståndarna till Jehovas rike vållar någon av dessa hans små någon skada, är det som att röra vid pupillen i hans öga, ty ”Jehova känner dem som tillhöra honom”. Med denna tillförsikt strävar Jehovas vittnen framåt i det storslagna arbetet med att predika de goda nyheterna om Jehovas rike, allt till hans ära och i sann tillbedjan av vår suveräne Härskare.

[Tabell på sidan 36, 37]

RAPPORT ÖVER JEHOVAS VITTNENS VÄRLDSVIDA TJÄNST PÅ FÄLTET ÅR 1950

(Se publikationen)

(The Watchtower, 1 januari 1951)

Frukta då icke, ty jag är med dig. Jag skall låta dina barn komma från öster, och från väster skall jag samla dig tillhopa. Jag skall säga till norden: ”Giv hit” och till södern: ”Förhåll mig dem icke; för hit mina söner ifrån fjärran och mina döttrar ifrån jordens ända, envar som är uppkallad efter mitt namn och som jag har skapat till min ära, envar som jag har danat och gjort.” - Jes. 43:5-7.