Text med kommentar för varje dag

Torsdag, 31 maj

Prisa Herren! Herren är Konung, vår Gud, den Allsmäktige. — Upp. 19:6, Twentieth Century N. T., 1901.

”Prisa Jah, ni människor!” är vad hans vittnen ropar överallt på jorden. De känner det namn som den Högste ensam bär, och de talar om, vem han är för alla som inte känner honom. De visar all den härlighet, all den berömmelse och de goda löften som är förbundna med hans heliga namn. Denna världens politiker och statsmän och religiösa präster kan inte avleda denna stora skara av slavar, som fruktar Gud, från att prisa honom. Hans slavar vet, vem deras Befriare, deras Skapare, deras hopp om evigt liv i den nya världen är. De kommer inte med några vilseledande lovsånger över de av människor skapade politiska system och härskardömen som finns i denna världen, nej, inte över någon del av det nutida Babylon. Deras lovprisning gäller Jehovas genom Kristus utövade konungadöme. Deras håg står inte till denna världens politik. De besudlar sig inte genom att blanda sig i den mänskliga politiken. I detta avseende håller de sig till den sanna definitionen av en ren tillbedjan av Gud, i Jakob 1:27. Såsom sändebud för Guds rike lovprisar de det gudomliga herradömet, som de representerar. VT 1/3 51

Fredag, 1 juni

Ty för Gud äro vi en Kristi vällukt bland dem som bliva frälsta ... en lukt som utgår från liv till liv. — 2 Kor. 2:15, 16, NW.

Människorna i denna världen har makten att döda millioner, genom djävulens nåd. De har sina bakteriebomber och atombomber och hoppas på möjliga vätebomber. Vi, den nya världens människor, håller i vår hand makten att påvisa livets väg för millioner, genom Guds nåd. Vi har och förstår hans ord, som överflödar av livets vatten. Den gamla världen mobiliseras för att frambringa död genom att mata in råvaror på fabrikernas löpande band till att förvandlas till granater och bomber och giftgaser. Den nya världens tjänare mobiliseras för att frambringa det livgivande budskapet genom att underhålla tryckerianläggningar som åstadkommer förråd av biblar och litteratur till hjälp vid bibelstudium. Världen organiseras för att sända ut sina dråpare genom att rekrytera arméer till att bemanna tanks och skepp och flygplan som för döden till slagfälten. Vi, den nya världens arbetare, är organiserade i grupper för att sprida livets budskap genom att göra besök från dörr till dörr och vittna på gatorna världen runt. VT 1/11 50

Lördag, 2 juni

Ty de som härska äro föremål för fruktan, icke för den goda gärningen, utan för den onda. Vill du då slippa att hysa fruktan för myndigheten? Håll i med att göra vad gott är. — Rom. 13:3, 4, NW.

Det är till vårt bästa, att vi underordnar oss under de ”högre myndigheterna” och Guds anordning i fråga om dem. Den största goda gärning som en människa kan utföra är att tjäna Gud i enlighet med hans bud och att vara verksam som förkunnare av hans ord och bära vittnesbörd om hans namn, uppsåt och universella suveränitet. Men i länderna bakom ”järnridån” och i så kallade demokratiska länder, där fascistiska diktatorer och totalitära hierarkier utövar väldet, är Jehovas vittnen förbjudna att utföra en sådan god gärning. I själva verket blir de i alla länder på olika sätt underkastade straff för att de tjänar den levande, sanne Guden i harmoni med hans ord. De är hatade av alla nationer och folk. Massor blir avskräckta från att öppet ta ståndpunkt för Jehova och hans rike. Således är dessa politiska härskare inte för oss Guds tjänare till vårt bästa. Må de medge detta. VT 15/3 51

Söndag, 3 juni

Predika ordet. — 2 Tim. 4:2.

Jehovas vittnen är Guds tjänare, förordnade till att predika ordet. De älskar att tjäna den nya världens Konung nu. Deras hopp och tro står till Guds rike, ty genom det kommer de att vinna det eviga livets välsignelser. Därför fortfar de att arbeta och bedja: ”Tillkomme ditt rike; ske din vilja, såsom i himmelen så ock på jorden.” Allt under det att de är goda medborgare i det land som de bor i, betalar sina skatter, rättar sig efter landets lagar så länge som dessa lagar är i överensstämmelse med Guds lagar, rör de sig likväl framåt och utvidgar sin verksamhet bland människorna och fullgör Jehovas förnämsta befallning att ”predika ordet”. Från jordens ena ände till den andra har dessa människor av en god vilja organiserat sig, så att det nu finns 13.238 grupper av Jehovas vittnen. De samlas regelbundet till studium av Guds ord för att bereda sig till att bli bättre tjänare åt Herren Gud. VT 1/2 50

Måndag, 4 juni

Vi äro därför sändebud i Kristi ställe, liksom om Gud enträget manade genom oss. — 2 Kor. 5:20, NW.

Det är inget ringa ansvar att vara ett språkrör eller sändebud för Guds, den Allsmäktiges, regering eller herradöme. Ditt eget liv och andras liv beror på hur väl du predikar, hur övertygande din bevisföring är, hur ihärdiga dina ansträngningar. Kan det då inte tyckas vara gagneligt för oss, att vi som har ett ännu större ansvar vilande på oss, om vi använder något av vår tid till att förkovra oss som Guds tjänare genom att studera? Studium är i sanning gott och nyttigt. Ingen kristen bör tillåta sig att omfatta den felaktiga tron, att han kan vinna Guds godkännande utan att studera eller att han är alltför upptagen för att med behållning använda någon tid till studium. Utan fortsatt studium blir sanningar som man en gång satt stort värde på oklara för ens sinne och bleknar bort. Då vi är otäta kärl, kan vi bli torra, om inte sanningens vatten ständigt fylles på. En sådan uttorkad källa kan knappast förväntas släcka törsten hos en individ som söker efter sanningen, om han till äventyrs skulle kunna finna den. Det skulle vara förspilld tid både för åhöraren och för den som predikade. VT 15/6 50

Tisdag, 5 juni

Jehovas vänskap är för dem som frukta honom, och han skall visa dem sitt förbund. — Ps. 25:14, AS.

Skapelser bör stå i bävan inför Jehova och falla ned för hans stora och förskräckliga namn, ty ingen bör uppsåtligt framkalla hans misshag. Olydnad är straffbar med döden. Har han inte rätt och makt att förgöra? Medan Guds barn alltså fruktar för att ådraga sig hans vrede genom uppror, gensträvighet, avgudadyrkan och alla former av olydnad, måste Guds barn likväl älska honom. Fullkomlig kärlek kommer att driva ut all trälaktig fruktan och ge skapelsen en rätt uppfattning av sitt förhållande till sin Skapare. Ingen som verkligen bävar, rädes, hyser vördnad för Jehova, ja, fruktar honom, har någon fruktan för människor eller för några förhållanden i världen. De som är lojala och trogna Gud, den Högste, vet från Skriften och genom erfarenhet, att fruktan för Jehova och kärlek till honom går hand i hand och inte är i strid med varandra. De fruktar för att göra någonting emot hans vilja, ty han kan förgöra, och likväl älskar de honom med allt vad de har. Om vi vidmakthåller fruktan för Gud, skall vi bli bevarade oförfärade för människor, och nu är detta av den yttersta vikt. VT 1/8 50

Onsdag, 6 juni

Vem kan finna en dygdig kvinna? ... Hon stiger upp, medan det ännu är natt, och ger sitt husfolk mat, och en andel åt sina tjänarinnor. — Ords. 31:10, 15, KJ.

Den teokratiska organisationen är en dygdig kvinna. Hon är inte någon äktenskapsbryterska, som har övat otukt med djävulen, och vi är inte illegitima barn, när vi bekänner oss ha henne till moder. Hon är på ett teokratiskt sätt undergiven sin äkta man, Jehova Gud, den Högste. Vi kan därför lita på att hon leder oss på vägar som är välbehagliga för Jehova, det eviga livets Givare. Hennes kärleksfulla omsorg gäller Hans barn, och hon vårdar sig noga om deras välfärd, i det att hon begagnar alla medel och möjligheter, som organisationen förfogar över, till gagn för dem. Hon bygger upp sina söners och döttrars organism och styrka genom att ge dem föda. Alla de som tjänar henne, vare sig de direkt är hennes barn eller inte, ger hon mat och styrka för tjänst. Förutom mat ordnar hon också med kläder åt sina barn. Hon framställer material som hon kan kläda dem i, så att de kan vara presentabla med ett gudaktigt, kristet igenkänningsmedel, som de aldrig behöver skämmas över, identiteten såsom vittnen för hennes äkta man. VT 15/4 51

Torsdag, 7 juni

Ty dä skall jag giva åt folken ett rent språk, på del att de alla må åkalla Jehovas namn. — Sef. 3:9, AS.

Jehovas språk är rent som sanning. Det är det enda rena språket. Nu är det den tid då vi måste tala det. Hans språk, behärskat av människor av vilken som helst nationalitet, är en mäktig enande kraft mitt i en söndrad, krigshotad värld. Det undanröjer religiös villfarelse och falsk tillbedjan och förenar alla människor som talar detta språk i en ren tillbedjan av den levande och sanne Guden. I ett tidsskede då de 2.796 olika språk och dialekter i världen, som man har förteckning över, verkar som en hindrande mur för människorna, när det gäller för dessa att förstå varandra, och då hundratals religiösa sekter skapar förvirring och fördomar hos mänskligheten beträffande den livsviktiga frågan om gudsdyrkan, ger Jehova åt de många folken av i dag ett ”rent språk”. Men varför skall vi lära oss detta språk? Därför att vår räddning från tillintetgörelse beror på vår rena tillbedjan av Gud, den Högste, och tjänst för honom. Det är det första och förnämsta kravet, om vi skall bli frälsta. Just i rätta ögonblicket ger han i sin barmhärtighet det rena språket åt oss. VT 15/2 51

Fredag, 8 juni

Rättfärdig mans läppar föda många. — Ords. 10:21, 1878.

Ni som är förordnade tjänare, följ Överherdens mönster i ert uppförande! Efterlikna apostlarna. Giv edra bröder tillbörliga exempel både i ord och i handling! Var trogna, fasta, stadiga, lugna, allvarliga, omtänksamma, ödmjuka, saktmodiga, fridsamma, trovärdiga, pålitliga, uppriktiga. Framför allt: visa kärlek. Sök kärleksfullt och med barmhärtighet, ömhet och långmodighet reda på Herrens ”andra får”, som är vilsegångna, och när ni finner dem, ge dem då föda. Det är födan som betyder något. Som den vise mannen säger: ”Låt flärd och lögn vara fjärran ifrån mig! Fattigdom och rikedom giv mig icke! Förläna det bröd som jag behöver!” (Ords. 30 : 8, 1878) Denna nödvändiga föda, som den gode och rättfärdige Herden tillhandahåller, är Guds uppenbarade ord, och de som äter därav har löfte om evigt liv. (Joh. 6:68) Föd inte endast de andligen utmärglade ”får” som ni finner ute på fältet, utan, ni tjänare, föd också och vårda er om den hjord som ni själva är en del av. — Apg. 20:28. VT 15/8 50

Lördag, 9 juni

Och de bredde ut ett kläde, och var och en hastade på detta den näsring han hade fått såsom byte. ... Och Gideon lät därav göra en efod och satte upp den i sin stad, Ofra. — Dom. 8:25—27.

Allt som blir frukten av teokratiska segrar bör användas till Jehovas ära och inte till någon individs eller organisations upphöjelse. När sanningen kungöres mot de religiösa ledarna, åstadkommer den att dessa blir berövade det anspråk på att vara ”överheten”, som de kläder sig i, avlägsnar dem från deras upphöjda ställning, plundrar dem på den prestige och de vördnadsbetygelser som de en gång åtnjutit. De förlorar de smickrande titlar som tillåtit dem att glänsa och lysa. De skatter i fråga om tjänst de kan ha ägt är borta, därför att de har använt sina ämbeten till att själva briljera. Dessa ting som fängslar uppmärksamheten ges inte i stället åt vittnen som förkunnar sanningen, utan de samlas ihop och överlämnas till ära för Jehova. När människor av en god vilja lär känna sanningen, berövar de dessa tidigare hyllade och ärade ledare deras oberättigade titlar och prydnader och ger all lovprisning åt Jehova och tillägnar Gud och Kristus vad som tillhör dem. VT 1/11 50

Söndag, 10 juni

De visas ord är lika pikstavar; och samlingar som givas av en enda lärare är lika spikar som drivas in med slägga. — Pred. 12:11, AT.

I forna tider användes pikstavar, långa käppar med järnuddar, till att få oxar att röra sig i rätt riktning. Visa ord från bibeln eller grundade på den förmår sanna kristna att röra sig framåt i Rikets tjänst, i det de inte tillåter dem att sacka efter eller tveka eller förirra sig in på orätta vägar utan att känna samvetet anklaga sig. Skriftens förmaningar är träffande och skarpa. Alla bibelns sextiosex böcker, som är inspirerade av en enda Lärare, Jehova Gud, och har blivit samlade under hans andes ledning, innehåller uddiga, markanta sanningar, som måste drivas djupt in i ens sinne. Likt spikar som med en slägga blivit inslagna i en bräda kommer de inte att lossna eller falla ur, utan man kan hålla fast vid dem med tillförsikt. Dessa sanningar tjänar som ett fast ankare, som hindrar oss från att bli slängda och drivna och kastade omkring av världslig propagandas blåsande vindar. Därför har pålitliga böcker som är till hjälp vid bibelstudium ingen tröttande verkan. I stället för att trötta kroppen kommer den undervisning de ger, om man rättar sig efter den, att återföra kroppen till dess ungdomskraft. VT 1/6 50

Måndag, 11 juni

Vi hålla våra blickar fästa, icke vid de ting som synas, utan vid de ting som icke synas. Ty de ting som synas äro tillfälliga, men de ting som icke synas äro eviga. — 2 Kor. 4:18, NW.

Det är i de bestående tingen som vi bör göra insatser. Dit hör endast de ting och angelägenheter som har med Teokratien att göra, Guds verk. Vi tillrådes att inte sätta in våra krafter i de världsliga företagen, därför alt dessa år dömda til! förintelse i den snart stundande striden vid Harmageddon, och om vi ägnar all vår tid åt dessa ting, är den förspilld. Det är förspilld tid, eftersom de tingen skall gå till spillo. Och vad värre är, vi kan komma att bli krossade tillsammans med dem i Harmageddonstriden, därför att vi inte har. hållit i med Guds verk och satt det främst i vårt liv. Angreppen mot dem som söker utföra hans verk är intensivare än vid någon annan tidpunkt i historien. Under allt detta måste vi själva stå fasta i vår ostrafflighet och aldrig ge djävulen ens det ringaste tillfälle att träffa oss med ett sårande hugg för att göra oss odugliga för den kristna tjänsten. Vi får aldrig låta oss fångas av hans styrkor och släpas tillbaka till denna världens mörker och dess undergång. VT 7/7 50

Tisdag, 12 juni

Jag har icke fördolt din nåd och din sanning för den stora församlingen. — Ps. 40:11, 1878.

Jehova Gud visste vad människorna behövde: de behövde sanningen om honom och hans frälsningsrike. De behövde detta budskap i en ren och oförfalskad form, utan världsliga utsmyckningar, ogrumlat av någon visdom från människor. Jesus var inte lärd i all sin tids visdom, men han hade sanningen, som är Guds ord. Han visste, att det var sanningen som skulle göra människorna fria och sätta dem i stånd till att instämma i att prisa Gud till frälsning. Med denna sanning från Guds ord hade han uppfyllt sitt hjärta. Därför kunde inte Jesus avhålla sig ifrån att göra det som han visste var till största gagn för människosläktet och, vilket var viktigare, till evig ära för Gud och till Jehovas namns hävdande och förhärligande. Åstundan att prisa Gud var lik en brinnande eld inom honom, och han kunde inte hålla sig stilla. Han gjorde inget försök att hålla tillbaka sin lovprisning: ”han begav sig ut på färd från stad till stad och från by till by, predikande.” — Luk. 8:1, NW. VT 15/7 50

Onsdag, 13 juni

Del är ... nödvändigt för oss att ägna mer än den vanliga uppmärksamheten åt det som vi hava hört, för att vi aldrig må glida bort, — Hebr. 2:1, NW.

Att tillägna oss kunskap om Gud och hans Son kan vi aldrig sluta upp med att göra. Vi måste gå framåt till fullkomlighet. Den kunskap vi eventuellt redan har vunnit, den har vi fått genom att studera Guds bok. Men för att förbliva i kunskap om honom och hans Son, Jesus Kristus, och i fruktan för dem behöver vi hålla på med att studera denna bok och göra detta med bistånd av alla de sanna hjälpmedel som den himmelske Fadern tillhandahåller genom sin teokratiska organisation. Vi lever i synnerligen farliga tider, och att leva nu är ett stort problem. Vi måste hålla i med att studera Guds ord för att lära hur vi skall leva rätt och hur vi skall visa kärlek som är gudalik. Den nya världen är alltjämt ett hopp, men denna gamla värld är en närvarande verklighet. Vi måste ännu bjuda den spetsen, och detta skapar svårigheter för oss. Vi måste möta dessa utan att kompromissa i fråga om Guds sak. Därför måste vi veta, hur vi skall möta dem, och detta kräver kunskap nu genast. Det är därför vi måste studera bibeln ytterligare för att befinnas värdiga liv. VT 1/1 51