Ingen tystnad beträffande förintelsedomen över världen
1. Vilken profetia hos Jeremia skulle få en mindre uppfyllelse på det forntida Babylon i Daniels dagar?
NÄR vi vänder oss till Daniels bok, finner vi ytterligare ord som ger tröst och styrka, i det att de visar hur Jehova håller sin hand över dem som han brukar till att kungöra sitt vittnesbörd inför den synliga skapelsen. I det femte kapitlet läser vi om det profetiska drama som utspelades vid Belsassars gästabud. Jehovas fastställda tid hade kommit, då den profetia skulle uppfyllas, som fanns upptecknad i Jeremias femtioförsta kapitel och varav en del lydde så här: ”De dagar komma, då jag skall verkställa dom på Babylons beläten; och hela dess land skall stå med skam, och alla dess slagna skola falla i dess mitt. Då skola himlarna och jorden och allt som är däri sjunga av glädje över Babylon, ty fördärvarna skola komma över det från norr, säger Jehova.” (Jer. 51:47, 48, AS) Belsassar, Babylons konung, visste utan tvivel ingenting om denna profetia, som skulle få en mindre uppfyllelse på det forntida Babylon, men en fullständig uppfyllelse i hela sin innebörd på våra dagars Babylon, Satans jordiska organisation, tillika med all dess avgudadyrkan och djävulsreligion.
2. a) Vad var bakgrunden till profetian i samband med Belsassars gästabud? b) Hur drog konungen direkt in Jehovas namn i detta sammanhang?
2. Belsassar måste ha låtit ställa till många gästabud under sin konungatid, men det som omnämnes i Daniels femte kapitel var det mest framträdande av dem alla. Han sammankallade tusen av Babylons stormän, också sina gemåler och bihustrur, och tillsammans drack de mycket vin, medan de prisade sina gudar av guld, silver, koppar, järn, trä och sten och på det sättet smädade den levande Guden, Jehova. Babylon hade vid den tiden krig med mederna och perserna, men babylonierna kände sig säkra inne i sin muromgivna stad. Varje av krigstiden framkallat bekymmer försökte de driva på flykten genom att dricka mycket vin; deltagarna i gästabudet var alldeles fulla av vin och kände sig oförvägna och levnadsglada. ”Medan nu Belsassar var under vinets välde [upphetsad av vinets smak, AT], befallde han, att man skulle bära fram de kärl av guld och silver, som hans fader Nebukadnessar hade tagit ur templet i Jerusalem; ur dem skulle så konungen och hans stormän, hans gemåler och bihustrur dricka.” (Dan. 5:2) Detta var invigda kärl, som Jehova hade låtit göra uteslutande för tjänst i templet, men nu blev de missbrukade av en drucken hop, och detta var en skymf mot Jehova. Skulle Jehova tillåta att hans för tempeltjänsten avsedda kärl på detta sätt blev ohelgade? Skulle den Högste tillåta att hans kärl blev besudlade och ovarsamt hanterade av pokulerande babyloniska drinkare för dessas eget nöjes skull?
3. Hur ingrep Jehova, och med vilka följder?
3. Jehova gav Belsassar och hans gäster en plötslig stöt. Konungen nyktrade till en smula. ”Då vek färgen bort ifrån konungens ansikte, och han uppfylldes av oroliga tankar, så att hans länder skälvde och hans knän slogo emot varandra.” (Dan. 5:6) Vad var det som vållade detta? En mirakulös handskrift framträdde på den vitmenade väggen i koungens palats. Konungen kunde se fingrarna av en hand som skrev. Handskriften på väggen var på ett främmande språk, ett språk som var okänt för Belsassar. Han ville ha en förklaring och tillkallade därför sin ”hjärntrust”, alla de lärda visa männen. De grubblade över det skrivna, men kunde inte läsa det, och de kunde inte kungöra uttydningen därav för konungen. Konungen hade erbjudit en belöning i form av purpurkläder och en guldkedja och en tredjedel av riket åt vemhelst som kunde uttyda handskriften; så att när hans visa män inte lyckades göra det, ”blev konung Belsassar ännu mer förskräckt, och färgen vek bort, ifrån hans ansikte, och hans stormän stodo bestörta”. (Dan. 5:9) Det måste ha förekommit en mängd prat och förvirring bland stormännen vid Belsassars gästabud, när de visa männen inte kunde uttyda de skrivtecken som syntes på väggen i deras festsal. När de nu med höjda röster samtalade och pladdrade, hördes det i hela palatset och förmodligen också ut i staden. Babylon blev i sanning oroat.
4. Hur manövrerade Jehova händelseutvecklingen, så att det fullständiga vittnesbördet kunde frambäras?
4. Jehova hade genom denna lilla handling framkallat villervalla i palatset och outsäglig ängslan och fruktan hos deltagarna i gästabudet. Men han skulle inte låta det räcka med detta. Det fanns ett budskap från Jehova som skulle frambäras, och Jehova manövrerade allting så att det passade hans avsikt. Konungamodern hörde vad som pågick, och hon kom in i gästabudssalen. Hon riktade Belsassars uppmärksamhet på någon som var uppfylld av vishet från Gud och som kunde omtala inskriftens innebörd, nämligen Daniel. Därför sade konungen: ”Låt därför nu tillkalla Daniel; han skall meddela uttydningen.” (Dan. 5:12) På det sättet öppnades vägen för Daniel, så att han kunde frambära ett budskap inför konungen och de förnämsta styresmännen i Babylon. Jehova hade inte givit någon annan människa de egenskaper som behövdes för att vara hans vittne; endast Daniel befann sig i den ställningen att han kunde ge besked om Jehovas uppsåt med avseende på Babylon.
Daniel, de nutida vittnenas urbild
5, 6. Under vilka omständigheter framträdde Daniel i palatset, och vad sade han inför deltagarna i gästabudet?
5. Daniel såg skriften och kände budskapets vikt och betydelse. Det var ingenting som skulle komma att behaga konungen och de förnämsta stormännen vid festen. Där stod Daniel mitt ibland alla dessa babylonier, med det kungliga vaktmanskapet i palatset och utan tvivel med många militära befälspersoner närvarande. Daniel stod alldeles ensam och obeväpnad. Verkade all den kungliga prakten och ståten förlamande på Daniel? Injagade det förhållandet, att Daniel var ensam mot så många, fruktan hos honom och kom honom att modifiera eller mildra Jehovas budskap eller att förlora den stridsfråga det gällde ur sikte?
6. Först av allt tillbakavisade Daniel alla konungens erbjudanden om belöning; han ville inte ha det som Babylon hade att erbjuda. Därpå grep han sig an med att visa hur Jehova i gången tid hade förödmjukat konung Nebukadnessar, Belsassars fader, på grund av hans egensinnighet och högmod. Men Belsassar hade inte hämtat någon lärdom av det som Jehova gjorde mot Nebukadnessar; han valde ett handlingssätt som liknade hans faders. Och dessutom hade Belsassar ohelgat de tempelkärl som tillhörde Herren och hade, medan han missbrukade dem, prisat demongudarna. Han hade kommit mer än ett tusen andra att taga del i denna fräckhet. Daniel talade om den höga ställning som Gud intog över Belsassar och läste därpå de ord som var skrivna på den vitmenade väggen. ”Och detta är uttydningen därpå: M e n e, det betyder: Gud har räknat ditt rikes dagar och gjort ände på det. Tekel, det betyder: du är vägd på en våg och befunnen för lätt. Peres, det betyder: ditt rike har blivit styckat och givet åt meder och perser.” — Dan. 5:26—28.
7. Hur visade Daniel sin fullständiga förtröstan på Jehova, och vad blev resultatet för honom till följd av hans ostrafflighet?
7. Nej, Daniel var varken generad eller rädd bland gästerna i festsalen eller i konungens närvaro. Han var där såsom ett av Jehovas vittnen, och han förlitade sig på den Mäktige som hade sänt honom. I tydliga, värdiga, väl avvägda ordalag kungjorde han Jehovas domar, så att alla kunde höra det. Det var Guds sanning, och Daniel visste att han var där för att frambära den. Ja, babylonierna menade att de hade en ointaglig stad, men Jehovas profeter hade förutsagt dess undergång. Daniel visste, att Jehovas ord skulle besannas, vad för slags befästningsverk staden än hade, och Daniel fick privilegiet att genom Jehovas beskydd bli räddad till livet under erövringen av Babylon. Redan samma natt fick han med sina egna ögon se de gärningar utföras, som han såsom ett av Jehovas vittnen hade brukats till att i förväg uttala, när Belsassar blev dräpt och medern Darius övertog riket. Efter detta gav Darius Daniel en högt uppsatt plats i den nya regeringen, varigenom det profetiska dramat fullbordades.
8. a) Vem eller vad visades i bild genom Nebukadnessar, Belsassar och Babylon? b) När går profetian i uppfyllelse?
8. Vad visar detta oss nu i vår tid? Vad visades i bild genom Babylon, Nebukadnessar och Belsassar? När skedde uppfyllelsen? Babylon byggdes av Nebukadnessar upp till ett mäktigt imperium, och det är en bild av Satans synliga organisation, vari demonreligionen är särskilt framträdande. Nebukadnessar var därför en bild av Satan, medan Belsassar föreställde ”ormens säd”, Satans synliga religiösa, kommersiella och politiska avkomma i våra dagar. (1 Mos. 3:15; Joh. 8:44) År 1914 började kriget mot Satan och hans onda organisation i himlarna, och nu står Jehovas härskaror under Kristus lugnt avvaktande, redo att rikta det slutliga slaget mot hela den tingens ordning. Dessa yttersta dagar för denna gamla värld — nu i vår tid — är just den tidpunkt då profetian blir fullständigt uppfylld. (Luk. 21:26; Upp. 12:7—12) Satans organisation är söndrad och i stor nöd nu och gör dåraktiga försök att glömma de talrika svårigheterna genom att svälja ner Babylons vin. — Jer. 51:7; Upp. 18:3.
9. Av vilka var de missbrukade tempelkärlen en skuggbild?
9. Hur förhåller det sig då med tempelkärlen? Dessa brukades i Jehovas förebildliga tempel i Jerusalem; de var faktiskt en del av det. Till de kristna säger den inspirerade aposteln Paulus, i 1 Korintierna 3:16, 17, NW: ”Veta ni icke, att ni människor äro Guds tempel och att Guds ande bor i eder? Om någon förstör Guds tempel, skall Gud förstöra honom, ty Guds tempel är heligt, och det templet äro ni människor.” Jehovas smorda vittnen utgör hans tempelorganisation, och han helgar var och en av dem såsom ett kärl ”för ett hedersamt ändamål, ... nyttigt för sin ägare, berett till allt gott verk”. (2 Tim. 2:21, NW) I profetians uppfyllelse är det Jehovas synliga tjänare som man okvädar och förföljer och driver med, till ohejdad munterhet för dem som är druckna av Babylons vin. Var och en på jorden i våra dagar måste medge, att Jehovas vittnen blir hatade och begabbade av världen, därför att de bär Jehovas namn och strävar efter att leva i överensstämmelse med Hans bud. (Matt. 24: 9) Det är som om de, de nutida babylonierna, gjorde detta mot Kristus själv, varigenom de drar dom över sig från ovan. — Matt. 25:31—46.
10. hur reagerar det nutida Babylons styresmän för den?
10. Jehovas bestämda tid är inne, då det slutliga domsbudskapet mot det nutida Babylon skall frambäras. Liksom ingen kunde hindra Jehova från att skriva på palatsets väggar i Babylon, så blir också i dag prästerna, politikerna och de kommersiella förtryckarna tvingade av Jehova till att höra domsbudskapet; de kan inte undgå det, även om de genom diktatorer och genom lagar och påbud som främjar ofrihet och våld försöker sätta munkorg på dem som förkunnar detta budskap. Deras talesmän säger visserligen, att det inte är något att fästa sig vid, och det gör de därför att de varken kan förstå eller förklara Jehovas ord. Men de vet allesammans, att det aldrig har förekommit sådant betryck, sådan skakning och ostadighet inom Satans söndrade värld som nu. Budskapet från Jehova stör och besvärar dem. De tycker inte om att tro det, men genom att strida mot dem som kungör det visar de likväl, att de inser att det är sant. Vilken som helst annan liten minoritetsgrupp skulle de lämna utan avseende. Inte ens Babylons religiösa vin tröstar dem; det är dem till ingen nytta. Om de än är druckna, kommer dock ”handskriften på väggen”, det meningsfyllda budskapet från Jehova, dem att nyktra till en smula, och deras knän slår mot varandra av fruktan.
11. a) Av vilka var Daniel en bild? b) Hur uppfylles den bild som konungamoderns handlingssätt utgjorde?
11. Daniel var naturligtvis en bild av Jehovas smorda vittnen, den skara människor som Jehova nu brukar till att göra sitt budskap klart och förståeligt. Av sig själva kunde Jehovas vittnen inte komma mycket långt i fråga om att världen runt kungöra ett budskap sådant som det Jehova har utfärdat emot denna gamla värld, men Jehova understöder dem, och Han ser till, att de nu blir hörda över hela världen. I profetian var det konungamodern som brukades av Jehova till att öppna vägen, så att Daniel kunde bli hörd. Hon var inte närvarande vid gästabudet, men hon intog dock en, låt vara mindre framskjuten, härskarställning i landet; hon var nära förbunden med konungen, tillhörde rikets officiella högsta kretsar. Detta visar hur det finns några män och kvinnor av en god vilja, som innehar statliga ämbeten under de förnämsta styrande makterna och som har en välvillig inställning till Jehovas vittnen och tror, att dessa vittnen representerar Herren och har rätt att bli hörda och bör bli det. I sitt arbete med att vittna har Jehovas tjänare begagnat många lagar för att hålla vägen för predikande öppen; de har gått till landets högsta rättsinstanser för att skydda sin rätt att tala. Ofta har de funnit vänligt stämda regeringstjänstemän som har hjälpt dem att draga fördel av yttrandefriheten och friheten att tillbedja Gud, och dessa har ibland berett möjlighet för Jehovas vittnen att avge vittnesbörd inför högre styresmän inom jordiska stater. De ville låta Jehovas vittnen bli hörda.
12. a) Vad för slags budskap vill de nutida babylonierna höra? b) Varför? c) Men vilken hållning intar Jehovas vittnen nu gentemot dem?
12. Den hop som utgör den synliga ”ormens säd” och som står i opposition mot Jehovas rikes styrelse, vilken började år 1914, finner i våra dagar Jehovas vittnen inför sig. Denna hop skulle tycka om att höra ett angenämt budskap, dvs. att denna gamla värld kommer att bestå i obegränsad tid. De vill ofantligt gärna, att denna tingens ordning skall vara rådande, ty de har sin glädje i att spela herrar över folket genom det bedrägeri som de utövar, och de blir rika och feta. (Jer. 5:27—31) Men kommer Jehovas vittnen att lägga sordin på domsbudskapet från Jehova? Kommer de att försöka behaga Satans ”säds” öron? Genom Jehovas barmhärtighet kungör de frimodigt den fulla innebörden i budskapet i ständigt tilltagande omfattning och på ett slutgiltigt sätt, såsom Daniel gjorde. De vet att Jehovas härskaror, som skall avrätta hans fiender, har börjat sätta sig i rörelse och att Jehova inom kort kommer att genom Kristus Jesus fullständigt övertaga jordens styrelse. Det är sant. Det är rätt. De kan inte hålla inne med det. Alldeles som Daniel stod ensam och obeväpnad, så bär inte Jehovas vittnen köttsliga vapen. De försöker inte med sin egen kraft störta den onda världen överända, men de står som Jehovas utropare och gör intryck på alla människor genom sin frimodighet och fullständiga förtröstan på Jehova. Daniel hade aldrig talat med mera frimodighet än strax före Belsassars ändalykt, och i våra dagar gör Jehovas vittnen på samma sätt, ty slutet på denna gamla tingens ordning är nära.
Vilka får gagn av att budskapet avgives?
13. Vilka får gagn av att varningsbudskapet avges, och hur får de det?
13. Budskapet betydde också någonting för Daniel personligen. Det betydde hans befrielse från denna stad, som bragte så mycken smälek över Jehova och förtryckte folket. I nutiden är det sålunda ett budskap om deras egen befrielse från en ond värld som Jehovas vittnen bär ut, och underrättelserna sprider sig till alla delar av jorden. Som underlydande under den klass som utgör ”ormens säd” finns många som hör och får hjälp genom Jehovas vittnens tjänst. De inser och uppskattar tillfället att ställa sig på Jehova Guds och Kristi Jesu sida och vinna liv. De flesta människorna kommer att förbli druckna av Babylons religiösa vin, men en minoritet kommer att akta på budskapet och bli frälst. Till närvarande stund har Jehovas vittnen sett att hundratusentals människor av en god vilja förenar sig med dem i att förkunna Jehovas budskap, som länder dem till frälsning. (Upp. 22:17) Detta skänker tröst, glädje och fröjd åt Jehovas tjänare. Det sker i uppfyllelse av Jehovas profetior, som de studerar omsorgsfullt, varigenom de gör sig skickade att predika och gör sig starka i tron.
14, 15. a) Vad förutsäges genom att Daniel, Jeremia och andra trogna Jehovas vittnen blev bevarade under de förintelsehandlingar som verkställdes? b. Vad ser vi nu genom tron?
14. Daniel, Jeremia, Mose, Noa och andra av Guds vittnen blev förda levande igenom tider av tillintetgörelse, och detta illustrerar hur Jehova kommer att föra några av den smorda ”kvarlevans” klass genom striden vid Harmageddon in i den nya världen. Vidare visar profetiorna, att otaliga andra likaså överlevde, vilket var en bild av hur många av Herrens ”andra får” kommer att föras igenom den tid då denna gamla värld förintas och fortsätta att leva i rättfärdighetens nya värld under Jehovas styrelse. Vilket ojämförligt och härligt privilegium att få vara här mitt uppe i arbetet med att vittna ända fram till slutet på denna gamla värld! Genom trohet kommer vi att få se allt det bli verklighet, som Jehova har låtit oss predika. ”Och människornas högmod skall bliva nedböjt och männens övermod nedbrutet, och HERREN allena skall vara hög på den dagen.” ”På den tiden skall man säga: Se, där är vår Gud, som vi förbidade och som skulle frälsa oss. Ja, där är HERREN, som vi förbidade; låtom oss fröjdas och vara glada över hans frälsning.” — Jes. 2:17; 25:9.
15. Det blir någonting att se. Då kommer den nya världens outsägliga välsignelser. Detta är Jehovas frälsning för dem som älskar honom. Redan nu ser vi genom tron dessa ting. Våra hjärtan fröjdar sig! Redan ser vi att Kristus Jesus regerar sedan 1914. I och med denna styrelses upprättande blir, alldeles såsom det blivit förutsagt, folkmassorna i denna sönderfallande gamla värld hemsökta av förvirring, sjukdomar, krig och nöd; denna världens slut är nära.
16. a) Skall stenarna nu behöva ropa för att kungöra Riket i stället för levande vittnen? b) Varför svarar du så? c) Vad bör vi nu göra med den försäkran vi har från Skriften fäst i vårt sinne?
16. När vi ser dessa ting klart, kan vi då nu avhålla oss ifrån att frambära vittnesbördet? Kan vi förbli tysta, när vår osynlige Konung, Kristus Jesus, regerar? Skall vi sluta upp med att vittna för Jehova på grund av fruktan, hotelser, svårigheter, förföljelse, smälek eller någonting annat? Skall stenarna nu behöva ropa, i stället för levande vittnen, för att kungöra Riket? Alla profetiorna svarar Nej! I forna tider gjorde Jehova det möjligt för sina synliga tjänare att vittna troget intill änden, i det han bevarade dem genom den förintelse av organisationer, som utgjorde en skuggbild av tillintetgörelsen av den nuvarande onda tingens ordning i striden vid Harmageddon. I denna gamla världs yttersta dagar kommer därför Jehova, vilkens profetior aldrig slår fel, likaså att bevara sin egen oförskräckta, synliga tjänareskara och dess följeslagare genom striden vid Harmageddon såsom ett vittnesbörd om hans egen överhöghet. Denna försäkran från Skriften ger oss ytterligare kraft och stor glädje. Vi ser att det finns så många olika sätt att förkunna budskapet nu. Alla som vill det blir i sanning satta i stånd till att deltaga i det världsvida ropet av lov och pris till Jehova. Må vi då såsom individer, var vi än må befinna oss, göra allt som står i vår förmåga för att personligen få del i den underbara segerrika fullbordan av arbetet med att frambära vittnesbördet, må vi göra detta genom att nu stå verksamma och oförskräckta som Jehovas vittnen ända fram till slutet. — Matt. 24:13.