Text med kommentar för varje dag

Söndag, 11 november

”’Gå därför ut ifrån dem och avskilj edert, säger Jehova, ’och sluta upp med att röra vid det orena’”, ’”och jag vill taga eder in’”. — 2 Kor. 6:17, NW; Jes. 52:11.

Varken Jehova eller Kristus Jesus eller Jehovas kristna vittnen eftersträvar någon ynnest från denna världen och dess politiska, kommersiella och religiösa element. Dessa världsliga element motstår Guds uppsåt och är Guds vredes kärl, färdiga till fördärv i Harmageddonstriden. Människor som önskar vara den gudomliga barmhärtighetens kärl, invigda åt Gud och dugliga till att brukas av honom, måste nödvändigtvis draga sig ifrån dessa Guds vredes kärl. Och detta krav har Vakttornet och alla som är förbundna med det uppfyllt ända från början. Vilken avskildhet från alla denna världens element och vilken invigning åt Jehova Gud skulle kunna vara mer fullständig än den som dessa har uttryckt och förfäktat? Genom att de med Vakttornet förbundna vittnena har vidmakthållit denna inställning, har de bevisat sig vara rena kärl, dugliga till att brukas av Husbonden. Därför har det behagat Jehova att använda dem som sin synliga organisation. Det råder inget tvivel om detta! VT 15/9 50

Måndag, 12 november

Vårda eder som herdar om Guds hjord ibland eder, icke på grund av tvång, utan frivilligt, icke heller av kärlek till ohederlig vinning, utan med iver: — 1 Petr. 5:2, NW.

Tjänare bland Guds hjord får inte skinna hjorden eller föda sig själva i stället för att föda hjorden. De får inte plundra hjorden som tjuvar som kommer in ”för att stjäla och slå ihjäl och förgöra”. (Joh. 10:10, NW) De får inte antaga den hållning eller följa det syndiga handlingssätt, som vi finner hos kristenhetens vinningsälskande präster och predikanter, vilka missbrukar och förgör ”fåren”, förskingrar hjorden och till och med plundrar och utsuger änkornas hus för att tillfredsställa sina vällustiga och glupska begär. Vi måste ha klart för oss, att om någon tjänare inom Jehovas fålla skulle plundra sina bröder eller på något annat sätt följa en dylik orättfärdig kurs, t. ex. genom att söka oärliga fördelar, så skulle den rättfärdige Herdens heliga änglar röra sig med sådan snabbhet för att kasta ut den ovärdige uslingen, att hans tänder skulle börja gnissla och skallra. Om han inte bättrade sig, skulle han få samma slut som de falska herdarna: evig tillintetgörelse. VT 15/8 50

Tisdag, 13 november

Efter en lång tid kom dessa slavars husbonde och höll räkenskap med dem. — Matt. 25:19, NW.

Den ”trogne och omdömesgille slavens” klass har varit absolut pålitlig. Den har inte låtit några tillfällen gå sig ur händerna, som kunde brukas till att befrämja Rikets intressen. Pliktuppfyllelsen har varit fullständig. Den har inte endast vårdat sig om dessa ”ägodelar”, utan har alltid sökt att formera dem. Den nya världens Konung hyser tillit till sin tjänare, att denne nu kommer att troget taga vara på dessa ”ägodelar” och kommer att fortfara att göra så under de år som ligger framför oss. Det är mycket som måste utföras, och genom Jehovas godhet kommer det stora verket att fullföljas. Men hur förhåller det sig med alla de individer som utgör den smorda kvarlevan och nu den mångtusenhövdade skaran av ”andra får” av en god vilja? Ger Konungen uttryck åt sitt välbehag gentemot dessa individer och sitt förtroende för dem, eller räknar han och handlar han endast med dem alla som enhet? Utan tvivel dömer han individer och godkänner eller underkänner dem. Naturligtvis utövar inte dessa personer sin verksamhet oberoende av den ”trogne och omdömesgille slaven”. VT 1/12 50

Onsdag, 14 november

Då nu allt detta skall på så sätt upplösas, hurudana människor böra då icke ni vara i heligt uppförande och gudaktiga gärningar, i det ni vänta på Jehovas dags närvaro ... Men det finnes nya himlar och en ny jord. — 2 Petr. 3:11—13, NW.

Aposteln Petrus såg fram emot den nya världen, och han försökte leva så att han skulle vara värdig att träda in i den. Och i synnerhet till gagn för oss som lever nu vid världens klimax skrev han och talade om för oss, hur han försökte att leva och hur vi bör leva. Sedan Petrus hade beskrivit den världsomfattande floden på Noas tid och därpå det tjuvliknande sätt varpå Jehovas förintelsebringande dag skulle komma över djävulens himlar och jord, skrev han ovanstående ord. Vi känner visserligen inte den dag eller stund då striden vid Harmageddon kommer att utbryta och djävulens världs onda himlar och onda jord kommer att upplösas för att lämna plats för den dyrbara nya världens nya himlar och nya jord. Vi behöver inte veta det, men varje dag kan vi leva i medvetandet om att den är nära. Vi kan leva ett liv som harmonierar med vårt hopp. Vi för vår del kommer aldrig mer att leva för den gamla världen! VT 1/1 51

Torsdag, 15 november

Ni äro världens ljus. — Matt. 5:14, NW.

Med detta menade Mästaren inte, att hans efterföljare skulle vara de mest lysande begåvningar som skulle finnas vid den tiden och inte heller att de skulle vara sådana som efter världens måttstock var högt bildade och kultiverade. (1 Kor. 1:26, 27) Det är på grund av det sanningens ljus de bär som de lyser såsom ljus i denna mörka värld. (Fil. 2:15, 16) De bär ut budskapet till människorna om Guds rike som det enda hoppet för människosläktet. I denna tid är världen i mörker med avseende på Jehovas uppsåt. Jesus visade hän på allt detta som bevis för att vi hade nått fram till ändens tid av denna världen och att förhållandena inte skulle bli bättre, utan värre. Medan de som är i mörker skulle vara upptagna av att försöka förbättra förhållandena i denna gamla värld, skulle Jehovas tjänare vara upptagna av att predika de goda nyheterna om Riket såsom det enda hoppet om fred och säkerhet för människosläktet här på jorden. Må människorna för att få upplysning vända sig till det ljus som kommer från Jehova och som hans vittnen återkastar till alla nationer. VT 15/11 50

Fredag, 16 november

Jehova har tagit bort dina domar, han har drivit ut din fiende; Israels Konung, Jehova själv, är mitt ibland dig. — Sef. 3:15, AS.

Jehova har godtagit oss såsom sina värdiga undersåtar. Därför har han undanröjt alla sina domar, vilka han hade låtit vila över oss av den orsaken, att vi en gång hade blivit befläckade, vilseledda och felaktigt undervisade av den babyloniska världen, som vi hade blivit fångar under. Han har lagt ett rent tal i vår mun. Han har klätt oss i de kläder som identifierar oss som hans undersåtar och vittnen. Han har befriat den organisation som hans folk utgör från alla drag och alla individer som inte är teokratiska. Han har därför avlyft sin förbannelse från oss, ty vi läser: ”Och det skall icke mer finnas någon förbannelse.” (Upp. 22:3, 4) Detta betyder att Jehova skall styra sin teokratiska organisation uppifrån och ned, såsom han har styrt den alltifrån 1919, och att hans misshag aldrig mer kommer att vila över hans organiserade folk. Aldrig mer skall något ont och svårt tillåtas komma över dem såsom en näpst och ett straff från honom. Vilken tröst det är att veta detta! VT 15/4 51

Lördag, 17 november

Lägg aldrig för hastigt dina händer på någon; bliv heller icke delaktig i andras synder; bevara dig ren. — 1 Tim. 5:22, NW.

På grund av att de kristna vittnena inte erkänner världsliga politiska makter såsom de ”högre myndigheter” som är förordnade av Gud, utan erkänner endast Gud och Jesus Kristus såsom dessa myndigheter nu, avhåller de sig samvetsgrant från att taga del i denna världens politik, ja, till och med från att rösta. (Rom. 13:1, NW) Då de inte ens företar allmän omröstning för att insätta invigda tjänare i ämbetet inom den teokratiska organisationen, anser de det oriktigt att deltaga i den demokratiska omröstningen, varigenom icke invigda personer insättes i världsliga politiska ämbeten. De önskar inte bli delaktiga i de synder som begås av dessa världsmänniskor i deras ämbetsutövning eller politiska funktioner. De vill bevara sig rena från denna världen. De håller sig till Guds förordnanden genom hans teokratiska organisation, och de godtar hans utnämning av Jesus Kristus till konungadömet över den rättfärdiga nya världen. VT 15/3 51

Söndag, 18 november

Jag sätter dig i dag över folk och riken, för att du skall upprycka och nedbryta, förgöra och fördärva, uppbygga och plantera. — Jer. 1:10.

Den smorda kvarlevan planterar och uppbygger i våra dagar en rätt förkunnelse efter att ha undanröjt det skräp som de enligt vad man påstår kristnade hedniska läroframställningama utgör. När Kristi efterföljare utför denna tjänst, bör de undvika dåraktiga spekulationer och tvister och vara saktmodiga och milda och övertygande, så att den undervisade kan återvinna den sinnets frihet, som blivit honom berövad av Satan. (2 Tim. 2:23—26) Det är för denna gudaktiga kamp i befrielsens intresse som Jehovas vittnen själva har blivit frigjorda till sinnet. Den sanning som har frigjort dem måste brukas till att göra andra fria. De kämpar såsom Kristi stridsmän, uthärdar lidande och trångmål och låter sig inte insnärjas i världsliga angelägenheter. Väpnade inte med köttsliga vapen utan med bibelns sanning, kan de slå omkull de andliga fängelserna och fästena; och varj e argument eller hinder som framföres eller uppreses av de synliga fångvaktarna kan krossas och sinnen som en gång varit i fångenskap hos Satan i stället bindas eller fängslas för Kristus och Gud. VT 15/10 50

Måndag, 19 november

Vidare må du avvisa dåraktiga och spekulativa frågor, ty du vet att de framkalla strider. Men en Herrens slav behör/er icke strida, utan behöver vara taktfull mot alla. — 2 Tim. 2:23, 24, NW.

Meningsbyten om oviktiga ting, långa diskussioner om förmodade situationer och personliga teorier, allt detta tar också värdefull tid från dem som är dåraktiga nog att tillåta det. Det finns en del människor, dåraktiga i sin inbilskhet, som endast önskar briljera med sin egen vishet och som inte har någon önskan att förvärva den sanna visheten från Guds ord. Man kan tillbringa timmar tillsammans med dem under diskussion om deras älsklingsteorier, men de har inte tid att lyssna till evangelium. Den som strävar efter att köpa varje lägligt tillfälle att predika kommer naturligtvis att bemöda sig om att leda samtalet eller diskussionen till ett gagneligt slut, men han kommer inte att tillbringa onödig tid hos dem som är uppsåtligt okunniga om Guds uppsåt. (Matt. 7:6) Det finns alltför många i världen, hos vilka tiden kan användas på ett gagneligt sätt och som är mera angelägna att höra och lära än att tala. Genom att söka reda på dessa ödmjuka använder vi tiden väl. VT 15/6 50

Tisdag, 20 november

Han skall välsigna dem som frukta Jehova. — Ps. 115:13., AS.

Det andra världskriget bröt ut. Men Guds verk kunde inte upphöra. Hans befallningar var slutgiltiga. Hätsk och förfärlig förföljelse kom över Jehovas vittnen i de flesta länder, och vad hände likväl med hans trogna tjänare? Slutade de upp med att utföra hans tjänst? Visst inte! Hela världen var emot dem, men de förtröstade på Gud, den Högste. I sig själva var de underkastade mänskliga skröpligheter, fruktan och tvivel, men de blickade upp till Jehova och förlitade sig på hans makt och kraft och fortsatte så med den tillförsikten, att han var deras stöd och i sanning höll dem uppe. Det är ett faktum att i alla länder, där Jehovas tjänare bedrev arbetet med att predika evangelium så gott de förmådde, blev Jehova Gud en synnerlig verklighet. Övertygande bevis tillhandahölls, så att ingen kunde betvivla att Gud var med oss. Vi visste det. Om och om igen, som de trogna bröderna allesammans vet, gav Jehova tröst och ådagalade så underbart, att han samverkade med oss, att vi blev styrkta till att fortsätta. VT 1/8 50

Onsdag, 21 november

Bliv ståndaktiga, orubbliga, i det att ni alltid hava fullt upp att göra i Herrens verk, då ni veta att edert arbete icke är förgäves i förbindelse med Herren. — 1 Kor. 15:58, NW.

För att vinna frälsning måste vi arbeta och hålla på med det i alla väder. (Fil. 2:12) Och allt det arbete vi utför är gagneligt. Några ord uttalade i rätt tid kommer att hjälpa mången människa att förstå mera av Guds uppsåt och hans stora barmhärtighet. Vi har tillfälle att tala till andra människor i telefon. Vi skriver brev om evangelium. Vi kan med posten skicka litteratur om Riket till vänner och människor av en god vilja. När folk kommer på besök till våra hem, kan vi tala med dem om Jehova Gud. Allt detta är en del av det goda verket, ofta som tillägg till det viktiga arbetet att besöka människor i deras hem och på deras arbetsplatser. Vare sig vi gör mycket i verket eller endast något litet, på grund av begränsad kraft eller förmåga, är det gott att hålla i med arbetet. Då ju ditt arbete betyder frälsning, är det inte förspillt eller bortkastat. VT 1/7 50

Torsdag, 22 november

Låt dig icke besegras av det onda, utan fortsätt med att besegra det onda med det goda. — Rom. 12:21, NW.

I denna ändens farliga tid lever Jehovas vittnen i överensstämmelse med namnet genom att övervinna förföljelse överallt i världen. När våldet griper omkring sig på jorden före striden vid Harmageddon, står de fasta mot angreppen från djävulen och hans hantlangare, både osynliga och synliga. Nationerna har försökt undertrycka Jehovas vittnen med järnhand och krossa dem genom våld som övas i lagens namn. (Ps. 94:20) De har övervunnit och fullständigt besegrat denna ondskefulla förföljelse i många länder. Det skulle behövas tjocka volymer, om man skulle beskriva den nutida förföljelsen mot Jehovas vittnen. Den övergår allt som finns nedtecknat angående förföljelse mot någon minoritet för samvetets skull. Trots dessa förföljelser har de i många länder fått uppleva att de har blivit frigivna och kunnat börja predika igen. Och därtill har Jehova, emedan de har levat i överensstämmelse med namnet, rikligen välsignat deras trohet med tillväxt och framgång, så att deras antal 1950 uppgick till 373.430. VT 1/10 50

Fredag, 23 november

Ty där två eller tre hava kommit tillsammans i mitt namn, där är jag mitt ibland dem. — Matt. 18:20, NW.

Det behagar Gud, att vi kommer tillsammans för gemensamt studium av hans ord och för samfälld verksamhet i tjänsten på fältet, och hans välsignelse ger sig till känna i den stora ökningen av det antal människor som prisar honom inom varje nation. Vi har inte råd att stanna borta från Jehovas vittnens möten, där våra bröder får undervisning och planlägger sin organiserade lovprisning. Guds ynnest vilar uppenbarligen över gruppverksamheten och anordningarna för regelbundna möten varje vecka: Vakttornsstudiet, tjänstemötet och kursen i teokratisk ämbetsutövning. Var och en har ansvar för att han gör sin del vid dessa möten till församlingens allmänna bästa och till sin egen andliga välfärd. Att försumma dessa olika former av församlingens verksamhet, då det finns möjlighet för oss att ta del i dem, antyder brist på uppskattning av den anordning Gud har gjort för att hjälpa oss att vidmakthålla vår lovprisning av honom och på det sättet tillförsäkra oss frälsning. En sådan försumlighet kan leda till svårare fall av ringaktning och bristande uppskattning från vår sida, och vi kan slutligen komma att falla bort ur de lovprisandes led. VT 15/7 50

Lördag, 24 november

Genom tron förstå vi, att tingens ordning inrättades genom Guds ord, så att det som synes blev till av ting som icke framstå synliga, — Hebr. 11:3, NW.

När fienden blir tillintetgjord i striden vid Harmageddon och vi kommer ut från den döljande ”arken”, då skall vi tåga ut teokratiskt organiserade, väl vetande hur organisationen bör fungera. Och vi skall alla komma tillsammans igen och arbeta som den teokratiska nya världens fria samhälle, hela jorden runt. I sinom tid kommer den trogna kvarlevan att förvandlas genom död och uppståndelse och församlas till de osynliga nya himlarna, men de ”andra fåren” kommer att fortsätta såsom den nya jorden med synliga ”furstar”. Denna rättfärdiga ”nya jord” kommer att växa från denna lilla kärna, till dess den omfattar alla de döda som uppstått ur gravarna och lyder Riket. När Riket har fullbordat Guds uppsåt med avseende på människosläktet vid slutet av de tusen åren, då kommer denna anordning att upphöra. Nya tingens system eller anordningar kommer att följa, till lust och fröjd och välsignelse i all evighet för de trogna på den nya jorden. VT 1/5 51

Söndag, 25 november

Vad den beträffar, som såddes på den rätta sortens jord, är detta den som hör ordet och fattar dess. innebörd, den som verkligen bär frukt och frambringar, den ene hundrafalt, den andre sextiofalt, åter en annan trettiofalt. — Matt. 13:23, NW.

Dessa är en bild av dem som har ett rätt och gott hjärtetillstånd. När de väl har tagit emot ordet, behåller de det som något dyrbart, i likhet med god, mustig, törnfri jord, som har blivit upplöjd och som kan låta säden sjunka djupt ner och bli övertäckt, därför att den har stort djup och alltså kan behålla fuktigheten, då det inte finns någon hindrande berggrund inunder. Deras hjärta samlar sig skatter av goda ting, därför att det fäster sin tillgivenhet vid dessa. När Guds tjänare kommer till dem med hans ords säd, låter de Gud genom sitt ord och sin ande skriva sin lag på hjärtats tavlor, så att de från och med då gör Guds vilja av hjärtat, genom hans andes kraft. De vakar över sina hjärtan med all påpasslighet, ty från hjärtat strömmar livets källflöden. Hur njuter vi inte av att få gå med Guds ords säd till människor med sådana hjärtan! VT 1/6 51

Måndag, 26 november

De förtörnade honom ock vid Meribas vatten, och det gick Mose illa för deras skull. Ty de voro gensträviga mot hans ande, och han talade obetänksamt med sina läppar. —- Ps. 106:32, 33, AS.

Mose, som var känd som den saktmodigaste mannen på hela jorden, ådagalade stor förmåga att urskilja och förstå jehovas vilja och uppsåt beträffande honom och Guds folk som han hade privilegiet att tjäna. Men då hans egen vikt och betydelse kom honom att mista besinningen och israeliternas upprepade överträdelser irriterade honom, vägrade han att på tillbörligt sätt ära Jehova inför dem. (4 Mos. 20:10, 12) Mose förstånd blev fördärvat, han menade sig vara jämställd med Gud i att åstadkomma välsignelser över Israel. Den störste fienden till förstånd är det egna jaget i någon form, självsäkerhet, självömkan eller självsvåld. När jaget kommer i förgrunden, skymmer det alltid bort det som saken verkligen gäller och hindrar en att se klart. Om vi vill behålla förstånd och insikt, måste vi därför beständigt hålla vårt jag i underdånighet och ha vår blick helt fäst på Herrens härlighet, studera hans ord och begrunda och så nära som möjligt följa de exempel som han framställer i Skriften till ledning för oss. VT 1/9 50

Tisdag, 27 november

Grip tag om det eviga livet, till vilket du blev kallad. — 1 Tim. 6:12, NW.

När Paulus färdades från plats till plats, ville han inte ligga några av bröderna till last, och därför gjorde han ibland uppehåll och sydde tält. Han förtjänade tillräckligt med pengar på att göra detta, så att han kunde färdas vidare till nästa uppehåll. Ibland samlade han ihop så mycket, att han inte behövde ägna sig åt tältmakeri på en ganska lång tid. Han visste att det var nödvändigt för en individ att arbeta och förtjäna en del pengar för att kunna sörja för sina jordiska behov, men samtidigt kunde han inte försumma sina predikoplikter. Lukas berättar för oss i Apostlagärningarna 18:3, 4, att Paulus aldrig försummade att gå till synagogan på sabbaten för att predika Guds ord för judarna och att han också blandade sig med grekerna, för att de ookså skulle få höra. Att äta och dricka och ha kläder att sätta på sig är inte det allra viktigaste i livet. Det är nödvändigt, det är sant, men det verkligt betydelsefulla är att samla sig skatter i himmelen. Varför det? ”Så att de må få ett fast tag om det verkliga livet.” VT 1/2 50

Onsdag, 28 november

Ty så säger härskarors Jehova: ... den som rör vid eder, han rör vid hans ögonsten. — Sak. 2:8, AS.

Tillväxt i tjänsten för Guds ord och att ge sig ut på pionjärfältet är en sak som inte kommer att försiggå utan provsättning. Att du går framåt föranleder ”denna tingens ordnings gud” att låta växande motstånd möta dig på din väg för att hindra din framryckning. Ökningen i olika delar av världen har till stor del sin grund i pionjärförkunnarnas arbete, och likväl behövs alltjämt fler och fler pionjärer, ty skörden är i sanning mycken. Rapporterna visar nu, att det finns över 328.572 förkunnare som predikar åtminstone en del av tiden varje månad. De församlingar de predikar för är deras grannar och andra medmänniskor som lever inom räckhåll för dem. På detta sätt kommer sann kärlek till uttryck, inte endast kärlek till Gud, som visar sig i lydnad för hans befallning att predika, utan också kärlek till deras nästa. När dessa tjänare handlar så, garanterar de därigenom frälsning åt sig själva och också åt dem som hörsammar budskapet om Riket. Jehovas förkunnare av den nya världen, vare sig de är pionjärer eller inte, är i sanning hans egendom. Han kommer aldrig att överge dem. Hans ögon överfar hela jorden, för att han med sin kraft skall bistå dem som älskar honom. VT 15/5 50

Torsdag, 29 november

Ty jag skall göra eder till ett namn och en berömmelse bland alla jordens folk, när jag gör slut på eder fångenskap inför edra ögon, säger Jehova. — Sef. 3:20, AS

Därför att vi inte fegt har låtit våra händer sjunka, sedan han år 1919 befriade oss ur ett tillstånd av fångenskap, har han åt oss förverkligat detta löfte på ett förunderligt sätt. I stället för den skam som vi en gång fick utstå har han gjort Jehovas vittnen till ett namn och en berömmelse bland alla jordens folk. Inte bland de förhärdade världsträlar som förlöjligar budskapet om Riket och getaktigt vägrar att befatta sig med det, utan bland de för gudaktighet benägna människor i alla länder som suckar och jämrar sig över de religiösa, politiska, finansiella och sociala styggelser, som bedrives i landet, och som längtar efter ett för hjärtat tillfredsställande förhållande till den ende sanne Guden. Med iver och uppskattning tar de i sin tur budskapet i sin mun, det rena språket, och de ger lov och pris åt det namn som hans vittnen bär. De gör gott mot dessa som representerar Jehovas Konung, Jesus. De söker Jehovas ynnest för att de må bli dolda på hans vredes dag. VT 15/4 51

Fredag, 30 november

Känn ängslan över hans närvaro, hela jorden! Sägen bland nationerna: Jahve har blivit Konung. — Ps. 96:9, 10, Ro.

Må det av Satan behärskade jordiska samhället fortfara att vrida sig i vånda, därför att det envist visar ifrån sig Guds härskardöme. Vad oss beträffar, som har hopp om liv i den nya världen, antingen i det himmelska riket eller på den nya jorden, så vill vi glädja oss och jubla så kraftigt som starkt åskdunder och som bruset av många vatten. Ty Jehova har bevarat den nya världens grund orubbad och har nu befäst det teokratiska herradömet över den i Jesu Kristi mäktiga händer. Inom kort kommer som en säker följd härav djävulens gamla värld att avlägsnas i striden vid Harmageddon, vilken strid skall utkämpas för att hävda och förhärliga Jehovas namn, och den nya jorden kommer att upprättas på evig rättfärdighets grundvalar. Vi har nu vår lust i att lyda den citerade psalmens profetiska befallning, som gäller denna storslagna tid. Denna profetiska befallning bestämmer vårt budskap för oss och tillkännager vårt tjänsteuppdrag. Så förblir vårt uppdrag och budskap oföränderligt. VT 1/3 51