Frihet med säkerhet

”Skapelsen själv skall också försättas i frihet från slaveri under fördärvet och få Guds barns härliga frihet.” — Rom. 8:21, NW.

 1. Vilken framgång har människan haft i sin strävan att förvärva frihet?

FÅFÄNGA har människornas ansträngningar varit att försäkra sig om verklig frihet för sig själva och för sina barn. Många dyrbarheter och mycket blod har offrats på världsliga frihetsaltaren. De många rättskampanjer och krig som utkämpats i frihetens namn har slutat så, att antingen samma gamla fjättrar bibehållits eller att ännu tyngre bojor lagts på människorna. På 1940-talet medgav kristenhetens politiker att människorna inte var fria, när de upphävde ropet: ”Kämpa för de fyra friheterna”, som angavs vara trosfrihet, yttrandefrihet, frihet från fruktan och frihet från brist. År 1950 ägde så korståget för frihet rum inom Västerns länder, varvid insamlingar gjordes för att sätta upp ”Frihetsklockan” i Västberlin. Där i Berlin ljuder denna s.k. ”frihetsklocka” dagligen för att i själva verket påminna människorna om att de faktiskt inte är fria. Alla dessa mänskliga ansträngningar och demonstrationer bevisar sig vara fåfänga. Det är precis som aposteln Petrus sade: ”Medan de lova dem frihet, existera de själva såsom fördärvets slavar.” — 2 Petr. 2:19, NW.

 2. Vilket intresse för friheten har Jehovas vittnen?

2. Jehovas kristna vittnen, som finns i alla fyra väderstrecken på jorden, Guds härliga fotapall, utgör en kärna till den kommande nya världens samhälle, som är ett samhälle av fria människor. De älskar frihet, och de tjänar frihetens store Gud, Jehova, frihetens suveräne upphovsman och universums härskare. De kämpar för verklig frihet åt andra som längtar efter befrielse. Därför har de som motto för år 1952 tagit texten: ”Säg till de fångna: Dragen ut.” (Jes. 49:9) Som ett sällskap av fria människor önskar de sanna kristna veta exakt vad som utgör den frihet som de nu åtnjuter, var den kommer ifrån, vilken omfattning den har, vilka säkerheter den medför, vilka framtida möjligheter den besitter och vilka mått och steg som måste vidtagas för att bevara denna dyrbara gåva, som Guds tjänare nu äger i rätt stor utsträckning. En undersökning av dessa vitala frågor är viktig för att de kristna fria människorna skall bli i stånd att följa Petrus’ välbetänkta maning: ”Var såsom fria människor och bruka dock eder frihet, icke till förevändning för moralisk uselhet, utan såsom Guds slavar.” — 1 Petr. 2:16, NW.

Vad är frihet?

3, 4. a) Vad är frihet? b) Beskriv det område, inom vilket regeringar beviljar kontrollerade fri- och rättigheter.

3. Ordet frihet i den vidsträckta innebörd, vari det brukas i bibeln och på statsstyrelsens område, betyder blott och bart ”att man får handla enligt sin vilja”. ”Frihet betecknar ett tillstånd där man är fri, oberoende, självbestämmande. Befogenhet att handla — i egenskap av en moralisk personlighet — så som viljan dikterar, utan annan kontroll, andra hinder eller förbud än sådana som må påläggas av rätta och nödvändiga lagar och det samhälleliga livets skyldigheter.”a Ordet ”oberoende” är praktiskt taget synonymt med ordet ”frihet”. ”Oberoende är frihet, frånvaron av kontroll utifrån. Viljans myndighet att följa vad som föreskrives av dess ohämmade val och att leda individens yttre handlingar utan inskränkning, tvång eller kontroll från andra personer.”b

4. Frihet är därför det fria handlandet eller utförandet av handlingar enligt någons egen vilja, med eller utan inskränkningar, för den allmänna välfärden. Begreppet frihet innefattar därför den förmåga att utöva ”fri vilja”, som Gud såsom den överordnade Skaparen har givit åt änglar och människor, så att de av fritt val kan uppföra sig på ett sätt som behagar den som har frambragt dem. Det är på detta verksamhetsområde, där människan tillåtes att utöva sin fria vilja, som bruket av friheten inträder. Det är på detta område av handlingar enligt ”fri vilja” som regeringar, både teokratiska och människogjorda, beviljar kontrollerade fri- och rättigheter. — 1 Kor. 7:37, NW.

 5. Beskriv den frihet som Jehova Gud åtnjuter.

5. Av det föregående framgår det, att när någon är i stånd till att handla enligt sin egen vilja utan någon som helst inskränkning eller några band, så åtnjuter han vad man kan beteckna som fullständig frihet. En som äger fullständig frihet måste tydligtvis vara fullständigt oberoende av alla andra. Det finns bara en som befinner sig i en sådan fullständigt oberoende ställning. Denne ende är Jehova Gud, universums suveräne Överordnade. Alla andra, vare sig de är andeskapelser i himmelen eller människor på jorden, är verk av hans händer och är sålunda beroende underordnade. Av denna anledning är Jehova Gud den ende som är fri i absolut eller fullständig bemärkelse. Han ensam åtnjuter vad man kallar absolut frihet. Ingen kan drista sig till att förhöra eller utfråga honom, som är frihetens källa, till att sätta gränser för eller leda honom, som ensam lever och dväljes i en atmosfär, vilken utan inskränkning medger handlingsfrihet vid alla tider och tillfällen. ”Och skulle ni förhöra mig om framtiden? Skulle ni tala om för mig hur jag skall handla? säger den Evige [Jehova, AS], Israels danare, den majestätiske i Israel, jag, jag som gjorde jorden, jag som skapade människan på jorden, jag som spände ut himlarna med mina egna händer, jag som gav befallning åt hela deras härskara!” — Jes. 45:11, 12, Mo.

”Guds barns härliga frihet”

6, 7. a) Vilken frihetens atmosfär har Gud ämnat åt sina trogna söner? b) Beskriv den frihet som Gud beviljar sina skapelser.

6. Jehova, som för evigt dväljes i frihetens atmosfär, har kärleksfullt ämnat alla sina trogna söner till att dväljas i en liknande atmosfär av frihet. Denna frihetens atmosfär kallar Paulus för ”Guds barns härliga frihet”. I denna text åsyftar han med ”hela skapelsen” alla trogna människor på jorden som finner sig handikappade genom att de är i slaveri under synd, död och fördärv. Dessa har blivit lovade att de ”skall försättas i frihet” vid Guds rätta tid, när de i full utsträckning erhåller denna ”härliga frihet”. (Rom. 8:21, NW) Människan, som skapades till Guds avbild och likhet, skapades förvisso för att existera för evigt i detta tillstånd av frihet. — 1 Mos. 1:26.

7. Gud skapade ingen av sina tjänare till träldom. Fastän han beviljar dem den fria viljans gåva, är deras frihet relativ: den existerar inte oberoende av deras Fader, Jehova. Andeskapelserna och människorna äger därför vad som benämnes relativ frihet. Deras frihet består i att leva och verka i harmoni med de lagar och villkor som den suveräne Överordnade har stiftat och bestämt till att tillämpas på dem. Området för deras handlingsfrihet är kringgärdat eller inskränkt av gränser. Men inom detta frihetsområde har Guds trogna tjänare en vidsträckt krets, inom vilken de får utöva sin fria vilja, till godo för sig själva och för sina trogna medförbundna. Vad sker då, när någon överskrider gränserna för sin relativa frihet?

Uppror

8, 9. a) Vad händer, när någon överskrider gränserna för sin relativa frihet? b) Hur beskriver Jakob de steg som leder till uppror, och vad blir det slutliga resultatet?

8. Den som med vett och vilja överskrider den relativa frihetens bestämda gräns begår synd. Han är en rebell. Han är laglös. (1 Joh. 3:4, 8, NW) Han blir misshaglig för den store suveräne Överordnade, Jehova Gud. De som ”hoppar över skaklarna” genom att överskrida sin relativa frihet tänker måhända, att de bryter sig ut till större frihet, att de kanske kan uppnå absolut frihet, lika stor som Guds. (1 Mos. 3:5) Genom att vägra att vara bundna av de rätta och mycket rimliga begränsningar som Gud har fastställt ämnar dessa bedragna göra sig själva oberoende, liksom Gud är. Aposteln Jakob förklarar hur detta sker.

9. Det börjar i den egensinniges hjärta. Först omhuldar han en egensinnig begärelse att sträcka sig utanför de begränsningar som Gud fastställt. Han drages och lockas sålunda av sin egen själviskhet. Därefter blir begärelsen fruktsam, när den omsättes i handling, och en uppenbar gärning begås, i det individen verkligen överskrider det lovliga. Denna orätta handling är då synd. Synden eller upproret drar i sin tur över sig tillämpningen av Guds sanktion mot olydnaden, dvs. ett straff som i sinom tid medför döden. Jakob säger: ”Utan var och en blir prövad genom att han drages och lockas av sin egen begärelse. När så begärelsen har blivit fruktsam, föder den synd; när synden har blivit fullbordad, frambringar den i sin tur död.” (Jak. 1:14, 15, NW) I stället för att den dåraktige individen skulle uppnå större frihet genom att bryta sig ut till oavhängighet, så finner han sig i hård träldom under sina okontrollerbara egensinniga begärelser. Detta är ingen frihet eller säkerhet.

10. Hur gick det till att Satan, Guds motståndare, kom att existera? Vilket slags frihetskampanj är det som han leder?

10. Alldeles så handlade den överskyggande keruben i Eden, när han bröt sig igenom de fastställda gränser som Jehova hade stakat ut för hans tillvaro i trygghet såsom en änglavarelse. Han slet sig lös, trodde han, från allt beroende av Gud och från att behöva få sina handlingar kontrollerade av honom. Hans önskan att inte vara ansvarig inför någon annan än sig själv och hans strävan att existera skild från den store Skaparens och Livgivarens universella organisation och dess bestämmelser för sammanlevnaden ledde inte till självbefrielse. Hans egen lidelsefulla åtrå efter att själv få utöva världsvitt herravälde och att själv bli tillbedd och tjänad liksom Jehova Gud övervann honom. Det enda resultatet blev att han gjorde sig själv till offer för och slav under sin egen själviskhet, som är synd. Hans handlingssätt gjorde honom till dödens barn, stämplade honom för säker tillintetgörelse. Denne gjorde sig själv till Satan, som betyder Guds motståndare, och djävulen, det vill säga Guds baktalare. Alltifrån det att han själv avlade fördärv inom sig har denne onde vedersakare poserat som en frigörande ljusets ängel och uppmanat äng lar och människor att fria sig från av Gud pålagda band. Han har eggat andra till att bli sataniska och fördärvade, liksom han själv, och opponera sig mot de inskränkningar som Gud fastställt för dem. Alla som har fallit i hans snara har blivit fördärvade offer för träldom under synden och döden. — Hes. 28:14—16; 2 Kor. 11:14, NW.

Individer med moralisk handlingsfrihet

11, 12. a) Hur hade Adam och Eva moralisk handlingsfrihet, och vilka möjligheter till verksamhet erbjöds dem? b) Vad beror det på att hela människosläktet befinner sig under syndens och dödens träldom?

11. Gud utrustade alla sina skapelser med moralisk handlingsfrihet, gav dem frihet att antingen underordna sig hans fullkomliga och rättfärdiga vilja eller förgäta och förneka sitt förhållande till sin Skapare och bli sig själva en lag. Ingen skapelse åstundar att förlora en frihet, vilken det vara må, som han äger. Det är blott och bart brist på förstånd som kan förmå en skapelse att förgäta dens vilja som har skapat honom och givit honom livet att glädja sig åt. Detta var situationen i Edens fullkomliga lustgård, när Adam och Eva skapades för att åtnjuta ändlöst liv i den relativa frihetens gynnsamma atmosfär. Den medgav möjlighet till omfattande utvidgning i vad det gällde deras jordiska besittning och till en häpnadsväckande utveckling i intellektuellt avseende. — 1 Mos. 1:27, 28.

12. Jehova Gud hade som en vis, kärleksfull Fader rätt att begränsa deras frihet till deras eget bästa och för deras andliga tillväxt. Utan tvivel hade Gud i sinnet att utvidga området av relativ frihet, allteftersom människan visade sig mogen, duglig och värdig. Det skulle då komma att sätta människan i stånd till att utföra ännu större gärningar i framtida åldrar. Men ack! Våra första föräldrar, Adam och Eva, gjorde själviskt och med brist på förstånd gemensam sak med Guds motståndare, Satan. De förmåddes att söka bryta sig ut till ett större handlingsområde än det som Gud medgav dem. Därigenom förlorade de sin ”härliga frihet” som Guds barn. I stället hemföll de åt fördärvets, syndens och dödens träldom. (1 Mos. 3:1—19) Denna fördärvets hårda träldom har överförts till alla deras efterkommande fram till denna stund. ”Genom en enda människa kom synden in i världen och döden genom synden, och på så sätt sträckte sig döden till alla människor, därför att de alla hade syndat.” — Rom. 5:12, NW.

Sanningen skall försätta eder i frihet

13, 14. a) Vilken befriare har givits oss, och vilken frihet skänker han? b) Hur skänker Kristus Jesus nu de kristna en frihet som de kan åtnjuta, till och med innan de erhåller frihet från döden?

13. Satan har allt ifrån sitt uppror försökt att hålla människorna borta från att återvända till kunskap om vari deras rätta frihet inför Gud består. Han har försökt att hålla dem kvar i träldom och i ett tillstånd av osäkerhet i vad det gäller evigt liv. Men lovad vare Jehova, som i sin rätta tid sände den store befriaren, Kristus Jesus. Denne befriare åvägabragte det återlösningspris, som möjliggör frigörelse från syndens och dödens träldom för alla dem som troget mottager honom. (Matt. 20:28, NW) ”Såsom genom en enda överträdelse resultatet för människor av alla slag blev fördömelse, likaså har även genom en enda handling av rättfärdiggörelse [Jesu levnadslopp som ledde till hans rättfärdiggörelse] resultatet för människor av alla slag blivit att de hava förklarats rättfärdiga för liv.” (Rom. 5:18, NW) Denna stora gåva av frihet från fördärv, synd och död är därför en frihet som hålles i beredskap för hela det trogna människosläktet. Men redan nu är det möjligt att återvända till ett visst mått av relativ frihet. Det sker genom att de kristna nu följer de råd och det exempel som Kristus Jesus gav. ”Om ni förbliva i mitt ord, äro ni verkligen mina lärjungar, och ni skola känna sanningen, och sanningen skall försätta eder i frihet.” (Joh. 8:31, 32, NW) Vilken sanning och förståelse har kommit Kristi efterföljare till del, som gör det möjligt för dem att bli försatta i frihet?

14. Det är förvärvandet av exakt kunskap om den underordnades rätta ställning inför den suveräne Överordnade, Jehova, och ett handlingssätt enligt denna kunskap som skänker sann frihet. Genom att med all iver hörsamma Jesu ord och flitigt utforska de många uppenbarelser av sanning, som finns bevarade i bibeln, har de kristna kunnat fastställa några av gränserna för sin nyfunna relativa frihet. Eftersom de tar tillbörlig hänsyn till dessa rågångar, har de kommit in i ett tillstånd av trygg frihet, som skänker dem mycken glädje för det närvarande, en känsla av verklig säkerhet inför framtiden och en sinnesfrid som övergår allt förstånd. ”För denna frihet har Kristus gjort oss fria. Stå därför fasta och låt eder icke åter bliva fångna i ett slaveriets ok.” (Gal. 5:1, NW) Vad nu angår vilka några av dessa gränser för vår kristna relativa frihet är, utanför vilka vi inte tryggt kan utöva fri vilja och fortfarande behaga den suveräne Överordnade, Jehova Gud, så lämnar vi de frågorna att besvaras i efterföljande artikel.

Den säkerhet friheten skänker

15. Vilken säkerhet finns inom den relativa frihetens landamären?

15. Och hur förhåller det sig nu med den framtida säkerhet som kommer att finnas inom den relativa frihetens landamären? Vid slutet av Kristi Jesu tusenåriga regering som Konung, när den trogna människan kommer att ha tillförsäkrats det eviga livets gåva, då kommer människan att uppnå sin ”härliga frihet” i dess fullaste utsträckning. (Upp. 20:5, NW) Från och med då kommer denna frihet att åtnjutas och åtföljas av säkerhet, så länge trohet ådagalägges. Den säkerhet den medför är stor. Den innefattar frihet från fruktan och frihet från brist i den största omfattning. Lägg märke till bibelns tydliga beskrivning av de olika sidorna av den säkerhet som denna frihet skänker. ”Se, jag vill skapa nya himlar och en ny jord; och man skall ej mer komma ihåg det förgångna eller tänka därpå. När de bygga hus, skola de ock få bo i dem; när de plantera vingårdar, skola de ock få äta deras frukt. När de bygga hus, skall det ej bliva andra, som få bo i dem; när de plantera något, skall det ej bliva andra, som få äta därav. Ty samma ålder, som ett träd uppnår, skall man uppnå i mitt folk, och mina utkorade skola själva njuta av sina händers verk. De skola icke möda sig förgäves, och barnen, som de föda, drabbas ej av plötslig död; ty de äro ett släkte av HERRENS välsignade, och deras avkomlingar få leva kvar bland dem. ... Ingen skall skada, ingen skall döda, säger den Evige, på mitt heliga berg.” (Jes. 65:17, 21—23, 25; vers 25 enligt Mo) Som vi ser av detta löfte från Skriften, är denna frihet säker gentemot alla andra människor, och ingen kan därför beröva andra deras egendom, tillfoga dem skada eller döda dem. Vilken större säkerhet kan man åstunda än den som här utmålas? Ingen.

16, 17. a) Vad åtföljer Jehovas ande, och vilken varning hörsammar visa kristna? b) Hur kommer de kristna att reagera inför sin nu beskärda gudagivna frihet?

16. Jehovas ande vilar nu över hans skara av vittnen, som ständigt tillväxer. Eftersom det är skrivet att ”där Jehovas ande är, där är frihet”, vidtager Gud redan nu lämpliga mått och steg för att frambringa en frihetens atmosfär, där hans tjänare kan trivas och växa upp till andlig mognad. (2 Kor. 3:17, NW) Kristna som nu njuter av att gassa sig i den relativa frihetens solsken bör ha följande varning i minnet: ”Ja, eftersom ni gjordes fria från synden, blevo ni rättfärdighetens slavar. Jag talar med mänskliga uttryckssätt på grund av edert kötts svaghet: ty alldeles som ni framburo edra lemmar såsom slavar åt orenheten och laglösheten med laglöshet i sikte, må ni nu likaså frambära edra lemmar som slavar åt rättfärdigheten med helighet i sikte.” — Rom. 6:18, 19, NW.

17. Framåt, ni Jehovas kristna vittnen, för att verkställa Jehovas gudomliga vilja. Gör hans namn känt vida omkring. Vårda er kristna frihet. Ådagalägg dess oskattbara värde inför de fångar som önskar bli befriade från trälarbetet och mörkret i Satans hus. I stället för att endast höra en frihetsklocka ringa, hör vi rikesbudskapets jubelbasun ljuda högre och högre, vilket budskap har förkunnats sedan 1914. Hela världen får höra kungörelsen: ”Utropa frihet i landet för alla dess inbyggare.” (3 Mos. 25:10) Förena er nu med denna lyckliga skara av kristna fria människor. Gör frihet med säkerhet och evigt liv i den nya världen till ert stora hopp.

[Fotnot]