Till Guds avbild och likhet
SÅ HÄR säger Jehova Guds egen, oförlikneliga skildring av människans skapelse: ” ’Låt oss göra människor till vår avbild, till att vara oss lika; och må de råda över fiskarna i havet och över fåglarna under himmelen och över boskapsdjuren och över hela jorden och över alla kräldjur som röra sig på jorden.’ Och Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne, till man och kvinna skapade han dem. Och Gud välsignade dem; Gud sade till dem: ’Varen fruktsamma och föröken eder och uppfyllen jorden och läggen den under eder; och råden över fiskarna i havet och över fåglarna under himmelen och över alla djur som röra sig på jorden.’ ” — 1 Mos. 1:26—28.
Eftersom Jehova är ojämförlig som fader, kunde han till sina jordiska barn överföra ett relativt mått av de stora egenskaper, som han äger i högsta potens. ”En trofast Gud och utan svek, rättfärdig och rättvis är han.” Känsla för rättfärdighet skulle således bli inpräglad i människans sinne. Duglig och stark skulle människan också bli, ty ”vår Herre är stor och väldig i kraft”. Jordens förvaltare skulle inte lida brist på insikt och förståelse, ”ty [Jehova] är den som giver vishet; från hans mun kommer kunskap och förstånd”. Och slutligen, för att förena dessa egenskaper och ge människan ett motiv till varje hennes handling, måste hon ha kärlek. Detta var Jehova överlägset kompetent att ge människan, ty han är kärlekens absoluta personifikation. ”Gud är kärlek”, skrev aposteln Johannes. — 5 Mos. 32:4; Ps. 147:5; Ords. 2:6; 1 Joh. 4:16, NW.
På grund av att synden tidigt gjorde sitt inträde i människans liv och förhållanden har det rätta bruket av de nämnda gudomliga egenskaperna inte i allmänhet blivit utbrett på jorden i och med att människorna förökat sig, utan tvärtom har man i stor skala våldfört sig på dem. Rättvisan har kommit att bli en handelsvara som kan köpas i öppna marknaden. Lätta, välbetalda statsanställningar blir belöningar för tjänster som man under valkampanjer gjort de kandidater som sedan segrade. Brottmålsundersökningar har avslöjat det upprörande förhållandet, att män i de högsta ämbetsställningar inom administrationen, vilka blivit valda för att representera folket och skipa rättvisa, har — i det ena samhället efter det andra — tagit mutor av gangsters, hasardspelare och förbrytare. När mutor kan köpa vad som helst från första priset vid idrottstävlingar till friande domsutslag, kom justitiedepartementet i världens mäktigaste demokrati i stor förlägenhet, då det måste anställa en undersökningsdomare till att granska departementet självt i fråga om korruption.
Rättvisan är inte förnuftigare, när det gäller internationella förhållanden. Den snabba efterkrigshjälpen från Amerika till Europa, där man skyndsamt började bygga upp ett försvar mot sovjetisk expansion, var dikterad av en stark människovänlighet. Rättvisans våg tycktes dock inte ge något utslag, när det gällde att mäta nödropen efter mat från Asiens millioner, för att svälten där måtte avvändas, ty politiska insatser på den fronten erbjöd uppenbarligen inte någon stark antikommunistisk bundsförvant till tack för hjälpen. Guds lag för Israels nation föreskrev att de fattiga regelbundet skulle få sitt underhåll, och detta inte på grundval av några tjänster, som de kunde ge i gengäld. (2 Mos. 23:11) Vidare lägger Jehova till sin absoluta rättvisa oförtjänt godhet, något som nutidsmänniskan inte alls visar prov på i sitt hänsynslösa handlingssätt nationerna emellan. Vore det inte för denna Guds nåd, skulle ingen av oss ha blivit född efter Adams uppror. Men detta kräver inte att Gud helt enkelt skulle ha överseende med denna fallna världs förvrängda rättvisa, vilket visas av den varning han gav Israel, då denna nation gjort sig skyldig till liknande förseelser:
”Lyssna till detta, ni domare över Israels hus, som behandla rättvisan med förakt och vränga rätten, som bygga upp edert Sion med blodsdåd och Jerusalem på förbrytelser, domare döma för mutor, präster mumla orakel mässiga böner för betalning, profeter spå för penningar, allt under det de stödja sig på den Evige och säga: ’Helt visst är den Evige mitt ibland oss; intet ont kan hända oss!’ Därför skall för eder skull Sion bliva upplöjt likt en åker, Jerusalem skall bliva en ruinhög, tempelberget blott en skogbevuxen höjd.” — Mik. 3:9—12, Mo.
Resultaten för kropp och sinne
Människans fysiska styrka, som en gång var ämnad till att bruka och bevara Edens paradis, förstör och skövlar nu jorden i stället. Skogarna och matjordslagret har skövlats, floderna dämts upp och luften förorenats av rök och illaluktande dunster från fabriker. I stället för att utöva herravälde över djurvärlden har hänsynslösa ”nimrodar” skjutit fåglar ur skyn, lämnat döda djurkroppar efter sig i skogarna och reducerat djurbeståndet, så att många arter nu är sällsynta eller så gott som utdöda. Makten på jorden har samlats bakom politiska block, som använder den till att smickra och hota sina motståndare eller, om detta inte lyckas, till att spränga fienden i atomer. Så har jordens många värdefulla naturtillgångar blivit uttömda och vetenskapliga framsteg i fredlig forskning hindrade, därför att de behövliga materialen mer och mer anslås till krigsändamål. Världsomspännande fredsorganisationer har — i stället för att säkerställa den enhet de utlovat — ännu kraftigare splittrat den smula enhet som redan fanns, i det de delat upp redan existerande nationer och kallat dem norra och södra eller östra och västra. Och barnen, som fötts och fostrats under ett sådant inflytande, apar efter de äldre och visar tydliga prov på översittarelater. Ja, varje människas hand är lyft mot hennes nästa, och Guds förbund om livets helgd slår man bort med ett skratt och ursäktar sin inställning genom att orda om patriotism. Det är såsom profeten Jesaja sade: ”Jorden har blivit ohelgad under sina inbyggare; [ty] de hava överträtt lagarna, de hava förvandlat rätten, brutit det eviga förbundet.” — Sak. 14:13; Jes. 24:5.
”Jehovas fruktan är vishetens begynnelse”, skrev psalmisten. (Ps. 111:10, AS) Denna världen fruktar allt och alla utom Jehova — politikern med sin auktoritet, härföraren med sina vapen, prästmannen med sina hemska tal om väntande helvete och skärseld. Den rätta visheten, som framlades i Eden och lärde sann tillbedjan av Jehova, den Allsmäktige, blev under det djävulska väldet fördärvad och övergick i hednavärldens polyteistiska tillbedjan av en mängd gudar och kristenhetens förvirrande sektväsen.
Många av kristenhetens prästmän har — eftersom deras sinnen är så insnärjda i ordklyverier och mänskliga traditioner, och deras förråd av biblisk kunskap så ytterligt utarmat — tagit sin tillflykt bakom ”modernismens” kappa i sin dödliga skräck för smädelser från bespottare, oförmögna som de är att kunna bemöta ens den enklaste kritik mot Guds ord. Under skydd av sin ”modernism” stämplar de självbelåtet stora delar av bibeln såsom myter, bland dem berättelserna om skapelsen, syndafloden och Babels torn, och likaså i själva verket alla upptecknade underverk. Fler och fler av dem söker finna rum för utvecklingslärans amsagor, med vilkas tillhjälp ateisterna försöker ersätta en Skapare med idéer om förfäder ur djurriket. Under tiden fortsätter resultaten av senaste vetenskapliga upptäckter, sådana som de uppgifter som erhållits genom uran- och radiokolklockorna, att försvaga evolutionsteoriens ohållbara ställning. A. N. Field, en nyzeeländsk journalist, kallar också den moderna evolutionsvetenskapen ”den lägsta ståndpunkt i intellektuell degeneration, som den civiliserade människan nått under de senaste två tusen åren”. (Why Colleges Breed Communists = Varför högskolor alstrar kommunister) Ni, förvirrade prästmän, och ni, deras bundsförvanter som trotsar Gud, lyssna till utmaningen från Honom, som ni har ignorerat och förrätt, och besvara den, om ni gitter det:
” ’Jag skall komma de visa människornas vishet att förgås, och jag skall skjuta de intellektuellas intelligens åt sidan.’ Var är den vise? Var den skriftlärde? Var denna tingens ordnings debattör? Har icke Gud gjort denna världens vishet dåraktig? Ty då ju, i Guds vishet, världen genom sin vishet icke lärde känna Gud, fann Gud för gott att genom dårskapen i det som predikas frälsa dem som tro.” — 1 Kor. 1:19—21, NW.
Kärleken — förlorad och återvunnen
Den sista av de stora egenskaperna, kärleken, kan av evolutionisterna kallas för ett ”rudimentärt organ” — en del av människan som inte längre kommer till användning. Som vi redan påpekat utövar hon inte denna egenskap mot sin Gud, sin nästa, den lägre djurskapelsen eller sitt livlösa jordiska hem. En värld under demoniskt inflytande har ersatt den med lusta och dess frukter, sexuellt vanvett, våldsamma utsvävningar och dryckenskap, vars verkningar avspeglar sig i dagstidningarnas spalter. Det är de yttersta dagarna för dem som inte inser att ”denna världens skådeplats förändras” och om vilka den inspirerade aposteln sade: ”Deras slut är tillintetgörelse; och deras Gud är buken, och deras härlighet består i deras skam, och de hava sina sinnen fästa vid ting på jorden.” — 1 Kor. 7:31; Fil. 3:19; NW.
Under sådana förhållanden har äktenskapet blivit en fars och en mans hem inte ens säkert mot hustrutjuvens lystnad. När så många ingår äktenskap på ”försök”, är det inte underligt att skilsmässorna växer i antal. Dessa medges också på de mest banala grunder. Barnen, som så ofta är ovälkomna, bevisas ingen kärlek, och att de blir försummade är en bidragande orsak till ungdomsbrottsligheten i ett samhälle, vars människor är ”olydiga mot föräldrar, utan tacksamhet, i avsaknad av välvilja, utan naturlig tillgivenhet”. (2 Tim. 3:2, 3, NW) Vilken falsk, orättfärdig, tyrannisk, inbilsk, kärlekslös värld är inte detta! Vilken ofantlig skillnad mellan dess nuvarande vårdare och den människa som först skapades till Guds avbild!
Alla, som ger sig hän åt sådana vanor, bör först som sist lära sig att Gud inte. kommer att rucka på sin rättfärdiga standard för att komma ned till deras nivå och rätta sig efter dem. Nej, Jehova kommer i stället att frambringa en sådan värld, som det från början var hans uppsåt att skapa, med villiga medborgare, som utövar sin av Gud givna myndighet. Dessa hade sin förebild i Noas söner och deras hustrur efter floden i Noas dagar, som Jesus sade var en bild av Harmageddonstriden, som nu är nära. (1 Mos. 9:1—3; Matt. 24:38, 39) Då kommer Guds förordnade Konung, Kristus Jesus, att döma i rättfärdighet och härska i frid. Människornas fysiska förmågor skall användas för att återställa och vidmakthålla ett hela jorden omfattande paradis — där de får bygga och bo i välgång och lycka. (Ps. 72:1—4; Jes. 65:17—25) Vishet, stabilitet och enhet skall bli följden, då tillbedjan av den ende, sanne Guden, Jehova, uppfyller jorden. Och när så kärlek ersätter lusta och begär, vilken lyftning kommer inte detta att ge åt förhållandena människor emellan! Tänk på hur äktenskapen kommer att gestalta sig, då äkta män skall ”älska sina hustrur såsom sina egna kroppar”, hustrun visar ”djup respekt för sin man” och barnen är lydiga mot sina gudfruktiga föräldrar, som inte retar sina söner och döttrar utan skall ”fostra dem städse i Jehovas tuktan och auktoritativa råd”. — Mik. 4:1—5; Jes. 33:6; 1 Kor. 13; Ef. 5:28—30; 6:1—4; NW.
Uppriktiga kristna, som inser och förstår detta, som ser att det är nära, som läser och tror Guds ord nu, börjar genast göra ett sådant rätt, gudaktigt bruk av sina krafter och förmågor. Eftersom det är genom ”dårskapen [för denna världen] i det som predikas”, som frälsning till liv skall komma, ger de sig helt och fullt hän åt detta och lever nu i enlighet med det som de predikar, nämligen att alla, som alls kommer att få leva, snart skall leva i den nya världen, där ”rättfärdighet skall bo”. — 2 Petr. 3:13, NW.