Den oförliknelige Guden
”Det finnes ingen som är lik dig, o Jehova.”— Jer. 10:6, AS.
1. Hur erkänner Jeremia Jehova såsom oförliknelig?
JEHOVA är utan jämlike. I majestätiska och enkla ordalag erkänner Jeremia detta: ”Det finnes ingen som är lik dig, o Jehova; du är stor, och ditt namn är stort i makt. Vem skulle icke frukta dig, o nationernas Konung? Dig tillkommer det ju, eftersom det bland alla nationernas visa män och i hela deras konungadöme icke finnes någon lik dig. Men Jehova är den sanne Guden; han är den levande Guden och en evig konung. . .. Han har gjort jorden genom sin kraft, han har grundlagt världen genom sin vishet, och genom sitt förstånd har han utspänt himlarna. ... De gudar som icke hava gjort himlarna och jorden, dessa skola förgöras från jorden och icke finnas under himlarna.” — Jer. 10, 6, 7, 10, 12, 11, AS.
2. a) Varför är det viktigt att inse Jehovas oförliknelighet? b) Vad är den rannsakande frågan?
2. Denna Jehovas exklusivitet, att han är den ende och oförliknelige, är en livsviktig sanning, och att inse den är av väsentlig betydelse för alla som vill få se sina rättfärdiga önskningar förverkligade. Falska gudar är vanliga. De finns överallt. Men Jehova är ingen av dessa. Folken på jorden tjänar och dyrkar gudar av många slag. Utövning av denna tillbedjan i dess mångfald av former är en utövning av olika religioner. Vi är medvetna om att dessa många gudar finns. Vi vet att det finns skiftande religioner jorden utöver, som omfattar både de ”kristna” och de icke-kristna ländernas oräkneliga gudar, med avgudabeläten, fetischer, helgonbilder och andra ”heliga” materiella föremål i all oändlighet, som själva blir tillbedda och genom vilka också tillbedjan ges åt skapade varelser, mänskliga och andliga. För somliga människor är himlakropparna och naturkrafterna gudar. Rikedom och makt är gudar för många människor. Gudar för många människor är också de upphöjda religiösa, militära, politiska, finansiella, vetenskapliga och konstnärliga ledarna. Även om några kanske förnekar, att de här omnämnda tingen och individerna verkligen är gudar, så kan det likväl inte förnekas, att de allesammans, ja, till och med djur och insekter, får tillbedjan som gudar. Vem eller vad tillbeder du? Åt vem eller åt vad skänker du din hängivenhet? — 2 Mos. 20:3—5; 1 Tess. 1:9.
3. a) Är det tillbörligt att skilja mellan gudar? b) Hos vilka finner den sanne Guden en kärleksfylld uppskattning?
3. Över och skild från hela raden av degenererade gudar och deras anhängare står den ene och ende Jehova, vilkens exklusivitet framkallar vår uppriktiga lovprisning. Vi måste skilja mellan denne sanne Gud och de falska gudarna. Det är helt och hållet tillbörligt och rätt att dra en skarp gräns mellan Honom och alla andra gudar. Ja, det är nödvändigt att vi gör det. Den rättfärdige Guden faller inte orättfärdiga individer i smaken. Den rättvise och kärleksrike Guden finner inget harmoniskt gensvar hos orättvisa, hatfyllda människor. Om du med kärlek och uppskattning inser att han är Gud, lycklig är du då! — Matt. 5:6—9, NW.
4. Vad kräver kristen tro av oss med avseende på Jehova?
4. Guds profet, som vi ovan citerat, talar om honom som ”Jehova”. ”Jehova” är den sanne Gudens namn. Det är det namn, varmed han betecknar sig själv och gör sig känd. ”Gud” är en titel, liksom ”Herren” är, men ”Jehova” är ett namn, namnet. Genom sina skaparverk, sina väldiga gärningar och sitt sanningsord, bibeln, ådagalägger Jehova sin exklusivitet och att han är den sanne Guden, jämte vilken ingen finnes. Om vi skall kunna utöva kristen tro, krävs det följaktligen att vi skall skilja mellan den ende sanne Guden och alla andra gudar. — Ps. 145, AS, som genomgående har ”Jehova”.
5. I vilka namn vandrar folken, enligt Mika 4, och när är det så?
5. Profetian i Mikas 4:e kapitel blickar fram emot våra underbara ”yttersta dagar”, då Jehovas namn skall hävdas och upphöjas och hans fullständiga överhöghet fastslås, och säger: ”Men i de yttersta dagarna skall det ske, att det berg, där Jehovas hus är, skall bliva fast grundat på bergens topp, och det skall bliva upphöjt över höjderna, och folken skola strömma dit. Och många nationer skola gå åstad och säga: Kommen och låtom oss draga upp till Jehovas berg och till Jakobs Guds hus; och han skall lära oss sina vägar, och vi skola vandra på hans stigar. ... Ty alla folk vandra vart och ett i sin guds namn, och vi vilja vandra i Jehovas, vår Guds, namn alltid och evinnerligen.” — Mik. 4:1, 2, 5, AS.
6. a) Varför vänder sig många människor nu till Jehovas tillbedjan? b) Varför gör många det inte?
6. Nu i dessa ”yttersta dagar” vänder sig män och kvinnor, sedan de har kommit till kunskap om sanningarna i Guds ord, bibeln, till Jehovas tillbedjan och tjänst. Vad är det som vädjar till dem? Det är i sanning något mycket exklusivt, det är rättfärdigheten som utövar sin dragningskraft. Hos människor som älskar rättfärdighet väcker bibelns rätta läror och höga principer genklang, och därför känner de sig också dragna till bibelns Gud. Uppriktiga hjärtans tillbedjan riktas till den Gud, som bär namnet Jehova. Hos människor som älskar orättfärdighet, ondska, och som är själviska blir det inget sådant gensvar. ”Nu är detta grundvalen för domen, att ljuset har kommit i världen men att människorna hava älskat mörkret mer än ljuset, ty deras gärningar voro onda. Ty den som bedriver avskyvärda ting hatar ljuset och kommer icke till ljuset, för att hans gärningar icke skola bliva klandrade. Men den som gör det som är sant kommer till ljuset, för att det skall bliva uppenbart, att hans gärningar hava blivit gjorda i överensstämmelse med Gud.” — Joh. 3:19—21, NW.
7, 8. a) Är alla nöjda med att se Jehovas namn fördunklas och skymmas bort? Vilka är det inte? b) Vad säger Jehova om denna sak?
7. Somliga människor är angelägna om att tillbedja den sanne Guden och är inte nöjda med att se hans namn fördunklas och skymmas bort. Abraham, Isak och Jakob var angelägna om att utöva denna tillbedjan. 1 Moseboken 13:4 (AS) säger: ”Abram åkallade Jehovas namn.” Jakob fick namnet Israel av Jehova Gud vid den tid då den Allsmäktige gav Jakob bekräftelse på det förbund, som han hade ingått med Abraham, sedan de ”främmande gudarna” hade blivit ”bortskaffade” av alla medlemmar av Jakobs omfattande hushåll. (1 Mos., kap. 35) Avkomlingarna av Jakob, som nu kallades Israel, blev Israels nation. När Gud beredde skådeplatsen i det forntida Egypten för att där låta sig hävdas och upphöjas, sade han till Mose: ”Så skall du säga till Israels barn: Jehova, edra fäders Gud, Abrahams Gud, Isaks Gud och Jakobs Gud, har sänt mig till eder. Detta är mitt namn för evigt, och detta är min åminnelse från släkte till släkte.” (2 Mos. 3:15, AS) Mose tillbad inte Egyptens gudar, utan han tillbad Jehova, som han älskade.
8. Jehova själv sade senare genom sin tjänare Mose: ”Ty HERREN [Jehova], eder Gud, är gudarnas Gud och herrarnas Herre, den store, den väldige och fruktansvärde Guden, som icke har anseende till personen och icke tager mutor.” (5 Mos. 10:17) Nu i vår tid finns det andra människor, som tillbeder den sanne Guden och är angelägna om hans namns ära. Att de inser och uppskattar Jehovas oförliknelighet kommer till uttryck i sådana ord som dessa: ”Jag vill tacka dig av allt mitt hjärta; inför gudarna vill jag lovsjunga dig. [Jehova] skall fullborda sitt verk för mig. [Jehova,] din nåd varar evinnerligen; övergiv icke dina händers verk.” — Ps. 138:1, 8.
9. Vad gör anspråk på vårt intresse i detta studium?
9. Det är beträffande denne sanne Gud och dem som tjänar honom och beträffande förhållandet mellan Gud och hans tillbedjare som vi nu söker mera upplysning från Skriften. Låt oss först av allt betrakta några av de andra egenskaper, vari Jehova, den sanne Guden, uppenbarar sig för människan.
Skaparen
10. Vad bidrar till att uppenbara Jehova i egenskap av den som har gjort allt?
10. Jehova står uppenbarad såsom den store Skaparen. Överallt finner vi vittnesbörd i hans livlösa skapelse, och bibeln säger enkelt och klart: ”[Jehova] Gud gjorde jord och himmel.” (1 Mos. 2:4) Hela människosläktet har vetskap om att jorden och himlarna, dessa underbara ting, existerar, men det är så många som inte ser bortom skaparverket till Skaparen. En motsats härtill är den sunda inställning som finner uttryck i psalmen: ”[Jehova,] vår Herre, huru härligt är icke ditt namn över hela jorden, du som har satt ditt majestät på himmelen! När jag ser din himmel, dina fingrars verk, månen och stjärnorna, som du har berett, vad är då en människa?” (Ps. 8:2, 4, 5) Guds livlösa skapelse förändrar aldrig sin lovprisning av sin Skapare, och allteftersom människor får mer upplysning angående denna del av Jehovas skapade verk, finner de, att varje bevisat faktum inom varje vetenskap bekräftar och bestyrker den i Skriften uttalade sanningen om att Jehova är Skaparen.
11. Inom vilken del av skapelsen har frågan uppstått om vem som är Skapare och Gud?
11. I Jehovas levande skapelse vittnar människan och alla djuren genom själva sin existens om sin Skapare. 1 Moseboken 2:7 säger: ”[Jehova] Gud danade människan”, och det var också vad han gjorde. Det är bland de förnuftsbegåvade skapelserna, människorna inbegripna, som stridsfrågan om Jehovas överhöghet har uppstått. Denna stridsfråga existerar inte bland de lägre animala skapelserna och förvisso inte inom den livlösa skapelsen på jorden och i himlarna, men den existerar bland människorna, därför att inte alla prisar sin store välgörare. Människorna är verksamma, inte automatiskt efter bestämda linjer, som den livlösa skapelsen är, och inte heller på grund av instinkt, som djuren är. Människan är högre, som det anges genom denna profetia om Jesus, vilken gjordes till människa: ”Du satte honom till herre över dina händers verk; allt lade du under hans fötter; får och oxar, allasammans, så ock vildmarkens djur, fåglarna under himmelen och fiskarna i havet, vad som vandrar havens vägar. [Jehova,] vår Herre, huru härligt är icke ditt namn över hela jorden!” — Ps. 8:7—10; Hebr. 2:6—9.
12. a) Vilket underbart val kan vi göra? b) Vad kräver kärleken till Jehova av oss?
12. Varje individ har möjlighet att själv välja sin ställning för eller emot Jehova Gud, och vi måste alltid komma ihåg, att kärleken till Jehova kräver att den skapade varelsen skall älska rättfärdighet, emedan Gud är fullständigt rättfärdig. Ja, det är till och med så, att Jehova visar ifrån sig alla de föregivna anhängare och tillbedjare, som älskar orättfärdighet. Hans eget ord (Ords. 8:13) säger: ”Att frukta [Jehova] är att hata det onda; ja, högfärd, högmod, en ond vandel och en ränkfull mun, det hatar jag.” Som människor ställes vi var och en inför stridsfrågan på grundval av vårt eget hjärtas begärelse. ”Utan var och en blir prövad genom att han drages och lockas av sin egen begärelse. När så begärelsen har blivit fruktsam, föder den synd; när synden har blivit fullbordad, frambringar den i sin tur död. Lägg därför bort all smuts och den överflödande moraliska uselheten, och tag med mildhet emot inplantandet av ordet, som kan frälsa edra själar. Emellertid, bliv ordets görare och icke endast hörare, eljest bedraga ni eder själva med ett falskt resonemang.” (Jak. 1:14, 15, 21, 22, NW) Tjäna Skaparen!
Organisationer
13. a) Vad danar Jehova dessutom? b) Vad är en organisation?
13. Inte endast har den store Skaparen frambragt den livlösa skapelsen, allt som växer och ”levande varelser”, utan förutom allt detta danar han också organisationer. En organisation är en anordning, vari skapade varelser är placerade och engagerade på ett systematiskt sätt för att ett syftemål, som är gemensamt för alla individerna därinom, skall kunna uppnås. Genom en sådan anordning kan verkligen många individers strävanden förenas, för att ett verk skall kunna utföras, Vi känner alla till organisationer av många slag med många olika syften. Familjer är organisationer. Det är också religiösa samfund, ordensloger, klubbar, affärsfirmor, stater, arméer, och de är alla välkända för oss. När flera individer med ett gemensamt syftemål slår sig tillsammans för att förverkliga detta, blir resultatet en organisation av något slag. Själva tillvaron av förnuftsbegåvade skapelser i stort antal förutsätter tillvaron av organisationer.
14. I vilka avseenden är en organisation en fristående enhet?
14. En organisation är i många avseenden en enhet i sig själv, vilket illustreras av det förhållandet, att en korporation, en sammanslutning av något slag, är en ”juridisk person”. Websters New International Dictionary, andra upplagan, framhåller att enligt engelsk och amerikansk sedvanerätt och lag är en korporation ”en politisk eller annan samfällighet, som bildats för att verka som en enda person och blivit lagligen bemyndigad att göra detta”. Det finns många individer inom den, men det är ändå en enda ”kropp”, en enhet. Om en korporation talar man för det mesta i singularis och använder pronomenet ”den”. Drivkraften till dess bildande kan kallas dess danare eller skapare. Den statliga myndighet, som har givit den giltighet, är också dess danare eller skapare. Nu kan man fråga: Är en sådan av människor bildad organisation någonsin själv en ”fader”, eller är den någonsin en ”moder”? Ja, ”moderorganisation” är ett rätt vanligt uttryck, vars innebörd är allmänt känd. En sådan ”moder” kan åstadkomma eller frambringa besläktade organisationer, som också är ”juridiska personer”. Vi känner till uttrycket ”en nations födelse”, och när vi använder det, tänker vi på en grupp av personer, som genom ett eller annat medel har åstadkommit en organisation, vilken säges ha blivit ”född” som en ny stat eller nation.
15. Vad är väsentligt för att en organisation skall kunna vara till?
15. Vad en organisation angår, är just detta, att de berörda individerna sammansluter sig, är tillsammans, en av de förnämsta faktorerna. Om man tar bort individerna, så finns det ingen organisation. Om däremot individer sluter sig tillsammans för en gemensam sak eller med en gemensam drivkraft, så uppstår en organisation.
16, 17. Omtala några fakta beträffande Jehovas himmelska, universella organisation.
16. I de organisationer som Gud har danat finns det rättfärdiga himmelska skapelser. I bibeln visas det, både i direkta och i symboliska ordalag, att de är verksamma och rör sig på ett ordnat sätt, prisar Jehova inför varandra, utför tjänst i samband med sanningens vidarebefordran, strider mot onda, av djävulen organiserade andemakter, tills de vinner seger, vägrar att för egen räkning ta emot tillbedjan från människor och tjänar de kristna. De hade att göra med att föra Israels nation ut ur Egyptens land, och i bibeln visas också annan organiserad verksamhet vara deras uppgift. (2 Mos. 14:19; Jes., kap. 6; Hebr. 2:14; Upp., kap. 8, 9, 16) Vart och ett av dessa slag av verksamhet och handling vittnar om en organisation, i och tillsammans med vilken Guds trogna himmelska söner tjänar till Hans pris.
17. Följaktligen ser vi att Jehova har danat en stor universell organisation. Åt dem som befinner sig i denna ger han arbete att utföra, och hans skapelser, som är hans tjänare, är överlämnade åt honom och hängivna honom och utför därför hans tjänst. Det är en organisation som Gud har byggt upp, och det är livsviktigt för de skapelser som är i den att känna sig samhöriga med den, i det att de tar del i dess förehavanden och är dess Grundare eller Skapare hängivna.
18. Hur bildades den första kristna organisationen?
18. På jorden finner vi att Jehova Gud har konstituerat organisationer av de män och kvinnor scm tillbeder honom, och av dessa organisationer är den kristna församlingen en. Gudfruktiga människor drogs tillsammans med varandra genom Jesu undervisning, och de organiserade sig. Mycket tidigt i den kristna församlingens liv blev apostlarna en predikande organisation. I Markus 3:14, 15 (NW) säger berättelsen: ”Och han [Jesus] bildade en grupp på tolv, vilka han också kallade ’apostlar’, för att de skulle stanna hos honom och för att han skulle sända ut dem att predika och att häva myndighet till att driva ut demonerna.” Hela församlingen av Kristi Jesu efterföljare har av honom blivit konstituerad som en tjänsteorganisation och fått i uppdrag att verka som sådan, vilket framgår av hans ord: ”Gå därför och gör lärjungar av människor av alla nationer, döpande dem i Faderns och i Sonens och i den heliga andens namn, lärande dem att hålla allt som jag har befallt eder.” Att detta uppdrag inte är begränsat till dem som Jesus direkt talade till den gången, utan vilar på den kristna församlingen hela dess liv igenom, ända fram till vår tid, det framgår av hans avslutande ord: ”Och se, jag är med eder alla dagar intill fullständigandet av tingens ordning.” — Matt. 28:19, 20, NW.
19. a) Hur vet vi, att den kristna församlingen inte är en av människor frambragt organisation? b) Hur har medlemmar fogats till den?
19. Till medlemmarna av den kristna organisation, kyrka eller församling, som var verksam vid tiden för Jesu himmelsfärd, fogades ytterligare medlemmar omedelbart efter det att den heliga anden hade blivit utgjuten vid pingsten. ”Därför blevo de, som av hjärtat omfattade hans ord, döpta, och på den dagen fogades omkring tre tusen själar till.” Fogades till vad? Fogades till antalet av dem som hade överlämnat sig åt den sanne Guden för att tillbedja honom och fogades till organisationen eller församlingen av kristna. ”Och de fortsatte att ägna sig åt den undervisning apostlarna gåvo och åt att vara tillsammans, åt att äta tillsammans och åt böner.” (Apg. 2:41, 42, NW) Längre fram i den första kristna församlingens liv skrev aposteln Paulus till den underavdelning av församlingen som fanns i Korint: ”Nu finnes det gåvor av skilda slag, men det är samma ande; och det finnes tjänster av skilda slag, och likväl är det samme Herre; och det finnes funktioner av skilda slag, och likväl är det samme Gud som utför alla funktionerna i alla personer.” (1 Kor. 12:4—6, NW) Här visas återigen den sanningen, att det är Gud som organiserar den kristna församlingen genom Herren Kristus Jesus och genom sin andes verkan, och följaktligen är den kristna ”kyrkan” inte någon av människor frambragt organisation. ”Men nu har Gud satt lemmarna i kroppen, var och en av dem, alldeles såsom han behagade.” ”Och om en lem lider, lida alla de andra lemmarna med den, eller om en lem blir förhärligad, glädja sig alla de andra lemmarna med den. Nu äro ni Kristi kropp, och lemmar individuellt. Och Gud har satt de respektive lemmarna i församlingen.” — 1 Kor. 12:18, 26—28, NW.
20. a) Definiera och beskriv den kristna församlingen, b) Hur bygges den upp i våra dagar?
20. Den kristna församlingen är hela skaran av kristna eller Kristi kropp, organiserad av Jehova Gud genom Kristus Jesus, genom den tjänst som sanningens ord utför, vilket drar människor till Gud genom Kristus, och genom Guds krafts eller heliga andes verkan. Denna stora kristna församling började med Jesus, dess grundare och huvud, och sträcker sig fram till närvarande tid, i det den är representerad i de lemmar som ännu är kvar på jorden. I den har det funnits mindre församlingar av kristna på olika platser, där man ännu finner dem hela jorden utöver. Således finns det grupper eller organisationer eller församlingar inom den större kristna organisationen eller församlingen. Detta framgår tydligt av aposteln Paulus’ ord till filipperna, då han skriver: ”Paulus och Timoteus, Kristi Jesu slavar, till alla de heliga i förening med Kristus Jesus som äro i Filippi tillika med tillsyningsmän och biträdande tjänare.” (Fil. 1:1, NW) Blir denna församling uppbyggd genom att män och kvinnor — vilka som helst — får sina namn antecknade på någon av människor danad organisations medlemslista? Nej, utan den bygges upp genom att sådana individer sluter sig tillsammans, som personligen har överlämnat sig åt Gud — i det att de uppfyller de krav som hans ord uppställer — och som har insikt om och erkänner det verk som organisationens Skapare har givit åt de kristna att utföra, ett verk som de troget tar del i, i samarbete med varandra och till Jehovas namns lov och pris.
21. Ur vilka synpunkter är den kristna organisationen en ”person”?
21. Det är denna kristna församling som aposteln Paulus hänsyftar på, när han talar om den som en kvinna och säger: ”Ty jag är svartsjuk beträffande eder med gudaktig svartsjuka, ty jag har personligen lovat eder i äktenskap åt en enda äkta man, på det att jag måtte framställa eder såsom en kysk jungfru inför Kristus.” (2 Kor. 11:2, NW) Detta uttryckssätt omtalar en organisation som en ”person”. Den kristna församlingen framställes således som en jungfru, en kysk kvinna. Den är också ett barn eller en avkomling av Jehova Guds stora universella organisation, i det att den kommer från den och lyder under den.
22, 23. Illustrera — genom att hänvisa till Israels nation — 1) hur Jehova verkligen danar en organisation och brukar den för sin tillbedjan och 2) i vilket förhållande den står till Guds universella organisation.
22. Före den tid då den kristna församlingen grundades, var Israels nation själv en av Gud danad organisation, ja, den omtalas till och med som en ”församling”. (Apg. 7:38, NW) Innan den grundades, gav Jehova till känna sitt uppsåt för sin tjänare Abraham i det som omtalas såsom förbundet med Abraham, vilket första gången omnämnes i de nio första verserna av 1 Moseboken 12. Bekräftelse på detta förbund gavs åt Abraham själv, åt hans son Isak och åt hans sonson Jakob. (1 Mos. 18:18; 22:18; 26:4; 28:13, 14) Jakobs namn ändrades till Israel, och Israels söner och deras barn utgjorde Israels tolv stammar. (1 Mos., kap. 49) Jehova Gud förde slutligen Israels stammar ut ur Egyptens land och slöt ett hela nationen omfattande förbund med dem. De lämnade Egypten på ett organiserat sätt, som ett vandrande läger. ”Därför lät Gud folket taga en omväg genom öknen åt Röda havet till. Och Israels barn drogo väpnade upp ur Egyptens land.” (2 Mos. 13:18) En åtgärd, som vidtogs längre fram inom Israels folks organisation, visas i 2 Moseboken 18: ”Vidare skall du bland allt folket utse dugliga män, sådana som frukta Gud, sannfärdiga män, som hata orätt vinning, och sätta dessa över dem till att vara styresmän över tusen, styresmän över hundra, styresmän över femtio och styresmän över tio. Och de dömde folket vid alla tillfällen.” (V. 21, 26, AS) Senare, vid Sinai berg, gav Jehova Gud genom Mose sin lag åt Israel och invigde då förbundet, och den fängslande skildringen av detta finns nedskriven i bibeln i 2 Moseboken 19 och 20.
23. Vi ser alltså, att av Israels folk gjorde Jehova Gud en nationell organisation, som omfattade också icke-israeliter, vilka tog del i Jehovas tillbedjan och uppfyllde hans fordringar. Denna Israels rikes teokratiska nation var en Guds tjänare, därför att den hade organiserats och fått tillvaro av Jehova genom hans rättfärdiga skapelser i hans universella organisation. Änglar hade att göra med dess organiserande. (Gal. 3:19) Jehova Gud gav sitt ord åt denna nation, lät sin ande komma över sina tjänare där, och organisationen själv var verksam till gagn för individerna inom nationen. Resultatet var till allas bästa och till Jehovas namns lov och pris. Medlemmarna, individerna inom Israels nation, var barn av Israels organisation. — Am. 3:1.
24. Vilka punkter har berörts, och beträffande vilken skall vi betrakta det som följer?
24. I viss utsträckning visar det här sagda Jehovas överhöghet, hans välvilliga åtgärder såsom Skaparen och introducerar frågan om hans förhållande till sina skapelser i samband med deras existens inom organisationer som han har danat. Skall vi undersöka några ytterligare upplysningar i hans ord beträffande denna senare punkt? Se det som här följer.
Jag vill tacka dig, Jehova, bland folken och lova dig bland folkstammarna. Ty stor över himlarna är din godhet, och din sanning räcker ända till skyarna.
Upphöjd vare du, Gud, över himlarna och över hela jorden din ära. — Ps. 108:4—6, Åkeson.