Den sanna religionens återställelse i våra dagar
1. Varför vet vi att profetian i Amos 9:11—15 började uppfyllas på apostlarnas tid?
DEN profetia som finns nedtecknad i Amos 9:11—15 började uppfyllas genom det verk som Kristus Jesus och hans apostlar utförde vid Jesu första närvaro. Vi vet att det är så, ty denna profetia citerades av Jakob vid ett särskilt möte, som hölls i Jerusalem vid den tidpunkt då det diskuterades så mycket angående omskärelse av hedningar som vände sig till den sanna religionen. Först avgav Petrus sitt vittnesmål och sade: ”Gud ... gjorde det valet bland eder, att genom min mun människor av nationerna skulle höra ordet om de goda nyheterna och tro. ... Och han gjorde alls ingen åtskillnad mellan oss och dem, utan renade deras hjärtan genom tron.” Barnabas och Paulus skildrade de många tecken och under som Gud genom dem gjorde bland nationerna. Sedan de hade slutat att tala, svarade Jakob och sade: ”Bröder, hör mig. Simeon [Petrus] har utförligt omtalat, hur Gud för första gången vände sin uppmärksamhet till nationerna för att från dem taga ut ett folk för sitt namn. Och med detta överensstämma profeternas ord, alldeles såsom det är skrivet: ’Därefter skall jag återvända och återuppbygga Davids kungliga palats, som har fallit ned, och jag skall återuppbygga dess ruiner och uppresa det igen, för att de som äro kvar av människorna må allvarligen söka Jehova, tillsammans med folk av alla nationer, folk som äro kallade med mitt namn, säger Jehova, som gör dessa ting, vilka han har känt sedan gammalt.’ ” — Apg. 15:7—18, NW.
2, 3. Förklara varför Jehovas uppsåt att bygga upp det kungliga palatset inte slog fel.
2 Inget stort byggnadsprogram med uppbyggandet av ett stenpalats som syftemål påbörjades vid den tiden, men vad som verkligen hände var däremot att den utlovade återställelsen av Juda konungsliga släktlinje blev en verklighet, även om endast några få vid den tiden tog emot konungen och nationen som helhet blev förkastad på grund av sin otro. Jesus sade: ”Se, edert hus lämnas övergivet åt eder! Därför säger jag till eder: Ni skola härefter alls icke se mig, förrän ni säga: ’Välsignad är han som kommer i Jehovas namn!’ ” (Matt. 23:38, 39, NW) Såsom nation betraktade gjorde de aldrig detta. Men Jehovas uppsåt slog inte fel, ty han vände sig till nationerna för att från dem kalla det antal som erfordrades för det kungliga palatset. Fastän en förblivande spricka eller rämna bestod mellan Jehova och det naturliga Israels hus, blev likväl rämnan igenfylld vad dem beträffar som utgör det andliga kungliga huset under Jesus Kristus, rämnans store igenfyllare och den sanna religionens återställare.
3 Jesus Kristus var Sions ”grundsten”. Han var arvingen till Riket och helgedomens ”grundhömsten”. Han sade till judarna: ”Bryt ned detta tempel, och på tre dagar skall jag resa upp det.” ”Då sade judarna: ’Detta tempel byggdes på fyrtiosex år, och skall du då resa upp det på tre dagar?’ Men han talade om sin kropps tempel.” (Joh. 2:18—21, NW) Det är också skrivet: ”Jesus sade till honom: ’Jag är vägen och sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern annat än genom mig.’ ” (Joh. 14:6, NW) Judarnas tempel blev därför övergivet såsom helgedom för den sanna tillbedjan av Jehova. Sann tillbedjan kunde därefter frambäras endast i och genom Kristus Jesus. Därför blev kristendomen den enda sanna religionen.
4. Hur blev Jesus ”den som reparerar rämnan” och ”den som återställer stigarna”?
4 Jesus Kristus återställde ”forntidens stigar”, de ”gamla stigarna”, åt sina lärjungar, så att de kunde utöva samma tro som Abraham och andra trogna. Som en förberedelse till detta verk hade Johannes döparen gjort tjänst för att vända barnens hjärtan till fäderna, för att bereda ett folk åt Jehova och för att bereda vägen framför honom. Detta var ett ”Eliaverk”, som kallade människorna till bättring, för att Jehova inte skulle slå jorden med förbannelse. Såsom nation vägrade de att ångra sig och göra bättring och blev slagna med en förbannelse, från vilken de aldrig återhämtade sig. Endast en liten kvarleva förblev lojal och trogen, men dess antal var inte tillräckligt för att utgöra det himmelska kungliga huset, som var förutbestämt till att bestå av 144.000 medlemmar. Men på grund av Kristi Jesu offer och Jehovas oförtjänta godhet gick inbjudningen ut till världens nationer för att ur dem taga ut ett folk som skulle utgöra det kungliga palatset. Satans anslag för att hindra att den sanna religionen blev återställd omintetgjordes och den bräcka eller rämna, som han genom sina hantlangare försökte åstadkomma, blev det ingenting av. Vid den tidpunkten var alltså Kristus Jesus ”den som reparerar rämnan, den som återställer stigar, så att man kan bo där”, ty han reparerade och återställde den sanna religionen genom att bevara sin ostrafflighet och troget hålla fast vid sin Faders uppsåt och ära och upphöja Jehovas namn och därigenom ge det fullkomliga exemplet för dem som skulle komma att följa i hans fotspår.
Den sanna religionen återställd i denna tid
5, 6. Först när kunde ”vetet” och ”ogräset” bli åtskilt, och vad var orsaken? Hur har detta verk blivit utfört i dessa yttersta dagar?
5 För sjuttio år sedan befann sig Jehovas uppriktiga tillbedjare kringspridda och förvirrade i denna världens talrika falska religiösa system, ty på den tiden fanns det ingen organisation, som de kunde församlas till. Både ”vete” och ”ogräs” växte tillsammans, och ingen hade blivit bemyndigad att samla in ”vetet”. Inte förrän skördens Herre gav befallning, kunde detta ske. Som en motsvarighet till händelserna vid Jesu första ankomst utförs först ett ”Eliaverk”, likt det verk som Johannes döparen utförde, för att varna människorna och försöka bringa dem till bättring. Detta verk bedrevs på ett särskilt sätt från 1878 till 1918, fastän ett liknande verk alltjämt pågår med större intensitet och är känt som ”Elisaverket”, och detta fortfar till striden vid Harmageddon, då Jehova ”slår landet med tillspillogivning”, ”slår jorden med förbannelse” (AV; AS).
6 Liknelsen om ”vetet” och ”ogräset” anger, att några tjänare ville börja ett åtskiljande, innan tiden var inne. ”De sade till honom: ’Vill du då att vi skola gå ut och samla ihop det?’ Han sade: ’Nej, på det att det icke må hända, medan ni samla ihop ogräset, att ni jämte det också rycka upp vetet. Må båda slagen växa tillsammans intill skörden. ... Skörden är ett fullständigande av en tingens ordning.’ ” Det är först efter 1914 som slutet på denna gamla tingens ordning har varit uppenbart, och därför kunde det stora åtskiljande arbetet inte försiggå förrän efter den tiden, arbetet med att skilja ”vetet” från ”ogräset”, dvs. ”rikets söner” från ”den ondes söner”. I samband med dessa ting profeterade Jesus: ”Och han skall sända ut sina änglar med starkt basunljud, och de skola församla hans utvalda från de fyra väderstrecken, från himlarnas ena ände till den andra.” — Matt. 13:28—30, 39; 24:31; NW.
7. Vilken framträdande sanning har vi lärt känna som en följd av den sanna religionens återställelse?
7 Fastän bibelns sanningar återställdes under detta Guds folks ”Eliaverk”, brukades dock själva namnet Jehova inte fritt och allmänt vid hans tjänares möten och sammankomster och i deras tjänst på fältet. För omkring trettio år sedan fick Guds församlade folk den stora betydelsen klar för sig, som är förbunden med detta heliga namn, och grep sig an med att skaffa sig mera kunskap om det. År 1926 innehöll Vakttornet (moderupplagan) för den 1 januari den ledande artikeln ”Vem vill ära Jehova?” (på svenska 1 april samma år), och sedan den tiden har namnet blivit mera livsviktigt och meningsfullt för hans barn. Och så år 1931, vid ett konvent i Columbus i Ohio, vidkändes tusentals trogna kristna detta namn, och de har sedan dess kallats ”Jehovas vittnen”. Sedan den tiden har detta folk blivit världsbekant för sin tro på detta namn, för ostrafflighet gentemot det, lidande för det, lojalitet mot det och kärlek till det. I varje prövning har detta folk ärat Jehovas namn, så att i våra dagar hundratusentals människor förtröstar på det, och samtidigt har det blivit ett fruktansvärt namn för Guds fiender. Att detta namn blivit upphöjt har fört med sig stor smälek och mycket lidande, men det har också skänkt glädje och lust i överflöd. Jehova ärar dem som ärar honom.
8. Hur har den falska religionens anhängare handlat gentemot Jehovas namn och den sanna religionen?
8 Under de fyrtio år som gick närmast före 1914 och de nära fyrtio år som förflutit sedan det året har alla ansträngningar gjorts för att förmå den falska religionens anhängare att göra bättring och vända sig till Jehova. Fräckt säger de: ”Vilka är ni? Ge er i väg ifrån oss! Vi vill inte att ni skall predika för oss, och inte heller vill vi höra namnet Jehova ljuda i öronen på oss!” I sitt övermod och sin gudlöshet föraktar dessa styvnackade så kallade kristna både Jehovas namn och dem som håller det namnet högt. Ja, de har till och med gått så långt, att de utplånar det ur det heliga ordets urkund. De vill inte se det eller tillåta andra att få veta något om det. Förvisso försöker de för alltid utplåna namnet ur tillvaron. Detta är en förskräcklig och vanärande inställning å deras sida, och den bidrar till att bevisa vems tjänare de är. De är förvisso inte representanter för den sanna religionen, ty genom sitt handlingssätt säger de i verkligheten: ”Sluten upp med att ställa Israels Helige framför oss.” — Jes. 30:11, Ro.
9. Måste människor i våra dagar ta ståndpunkt för Jehova eller för Satan, och varför?
9 Den tid är nära för handen, då Jehova skall straffa dessa namnförstörare. Förskräckliga förödelser är nära förestående, och omedelbar handling krävs av alla dem som hör den sanna religionens budskap och som är för Jehova och emot avgudadyrkan. Falska profeter säger till människorna, att dessa ting inte skall inträffa, och uppmanar dem att inte vara rädda för Harmageddon. De säger: ”Allt står väl till, allt står väl till”, men ändå står inte allt väl till. Ja, de kan nog tala sådant som är välbehagligt, men dessa lögner och denna vitmening kommer inte att ändra sanningen. Människorna måste välja vem de vill tjäna, Jehova eller Satan. Jehovas namn har blivit upphöjt bland hans församlade folk, och i sin organisation blir han tillbedd. De sanningar som förkunnades av Kristus Jesus och apostlarna har blivit återställda. De löften, som Jehova lät dem av sina trogna tjänare som levde före Kristus uttala, blir trodda av de trogna i vår tid.
Det kungliga palatset återuppbyggt och välsignelse åt andra
10. Förklara hur en irreparabel rämna har uppstått mellan Jehova och sådana som bekänner sig vara kristna.
10 De som hör kristenheten till bekänner sig vara de som är kallade till himmelsk härlighet, men de allra flesta är otrogna och är ett gensträvigt folk. De har förkastat Guds ord och blygs för hans namn, Jehova, och föraktar det folk som bär hans namn. De betraktas som ovärdiga allt vidare erkännande. I mer än trettio år har de varit avskurna från varje av Jehova given ynnest. Rämnan mellan Gud och dem är irreparabel, och bland de millioner, som bekänner sig vara kristna, har endast några få befunnits trogna och har blivit införda i den heliga tjänstens privilegier. Jehova vänder sin ynnest till de andra, och tusenden inbjuds att fylla platserna, tills det fullständiga antalet har förts tillsammans. Satan har till och med försökt åstadkomma en spricka eller rämna mellan Gud och ”de återstående” och har därvid som medel brukat fruktan, förföljelse och påverkan från sådana som inte varit uppriktiga, men han har ömkligen misslyckats, ty om det också verkligen uppstod en liten rämna, som varade från 1917 till 1919, så blev den dock reparerad, och år 1922 var den fullständigt igenfylld.
11. Varför kan Satan och den falska religionen aldrig mer bryta ner den sanna religionen?
11 Herren Jesus Kristus kom tillbaka som konung över Guds nya värld och trädde fram i sin härlighet. Detta är tiden för det största byggnadsprogram som världen någonsin har skådat, ty det kungliga huset i himlarna skall byggas upp, och grundvalarna skall läggas för en tusenårig regering. Aldrig mer kommer det att bli möjligt för den falska religionen att komma till makten, ty det blir Jehovas trogna slavar som kommer att ta hand om den nya världens angelägenheter. Det är skrivet: ”Du skall stå upp och förbarma dig över Sion, ty det är tid att visa det medlidande, ja, den bestämda tiden har kommit. ... Så skola nationerna frukta Jehovas namn och alla jordens konungar din härlighet, ty Jehova har byggt upp Sion, han har trätt fram i sin härlighet. Han har fäst avseende vid de utblottades bön och har icke föraktat deras bön. Detta skall bliva skrivet för det släkte som skall komma.” (Ps. 102:14—19, AS) Sedan 1918 har det himmelska Sion blivit uppbyggt, och endast några få återstående medlemmar av detta kungliga hus är nu på jorden. Den store byggmästaren, Kristus Jesus, utövar sin stora makt och reser från graven upp dem som har dött i förening med honom, och dessa får tillträda sitt himmelska arv och blir uppbyggda i Jehovas beständiga kungliga hus. — Joh. 6:53, 54.
12, 13. a) Vilka är dessa människor, och varifrån kommer de? b) Varför är det en förnuftig slutsats, att Jehova inte kallar två klasser samtidigt?
12 Det kungliga huset är helgedomen för alla nationer. Alla andra byggnader representerar någon falsk religion. Dessa olika religioners anhängare sätter högt värde på sina bokstavliga byggnader, sina traditioner, ritualer och former av dyrkan och finner den höga åldern hos allt detta mycket aktningsbjudande, men på samma gång hatar de Jehovas namn och Jehovas folk. Dessa människor kommer aldrig att vinna frälsning, men alla som älskar Jehovas namn kommer att göra det. Nu då det kungliga huset har blivit återuppbyggt, är det mycket tydligt att Jehova nu håller på med att från alla nationer församla en annan klass förutom den ”utvalda” kvarlevan av det kungliga huset, nämligen sin rätte Herdes, Jesu Kristi, andra får. Han kallar inte människor till två klasser samtidigt och låter dem så välja, vad de skulle vilja göra. Nej, Jehova är icke oordningens Gud. Inbjudan till den ena klassen upphör, och inbjudningen till en annan börjar utgå.
13 Det är ingenting besynnerligt i detta, ty Jehova handlade på samma sätt i Kristi Jesu dagar, då Jesus började predika: ”Himmelriket är nära.” Det var då som Johannes döparen sade: ”Den som har bruden är brudgummen. Men när brudgummens vän står och hör på honom, känner han mycken glädje på grund av brudgummens röst. Detta har i sanning blivit uppfyllt såsom min glädje. Denne måste fortsätta att tillväxa, men jag måste fortsätta att avtaga.” — Joh. 3:29, 30, NW.
14. Hur finner detta stöd i Uppenbarelseboken 7:4—14?
14 Så är det i dessa yttersta dagar: den allmänna inbjudan till att bli medlem av Kristusskaran har upphört, och en annan klass träder fram, och denna gång är det en väldig skara. Det är skrivet: ”Och jag hörde antalet av dem som voro beseglade, ett hundra fyrtiofyra tusen. ... Efter dessa ting såg jag, och se, en stor skara, som ingen människa var i stånd till att räkna, ur alla nationer och stammar och folk och tungomål, stående inför tronen och inför Lammet, klädda i vita fotsida kläder. ... Och han sade till mig: ’Dessa äro de som komma ut ur den stora bedrövelsen, och de hava tvättat sina fotsida kläder och gjort dem vita i Lammets blod.’ ” (Upp. 7:4—14, NW) Lägg märke till orden ”efter dessa ting såg jag”, vilka tydligt innebär, att efter det att de ”utvalda” har blivit församlade träder en annan klass fram.
15. Vad innebär uttrycket ”stående inför tronen”, och när blev denna klass först offentligt identifierad?
15 Allt detta äger rum, därför att det kungliga palatset har blivit uppbyggt och den sanna religionen har blivit återställd, vilket gör det möjligt för den stora skaran att tillbedja. Inbjudan till att bli en av dem som beskrivs som ”stående inför tronen” är ingen oviktig sak. Den är i själva verket den största ära och förmån som möjligtvis kan komma någon människa på jorden till del i våra dagar. Fram till år 1935 visste Jehovas folk inte vilka det var som utgjorde den ”stora skaran”. Men år 1935 kungjordes det runt hela världen, att Jehova utfärdade kallelsen till denna klass — portarna stod vidöppna. Den händelse som var förbunden med denna livsviktiga uppenbarelse var ett konvent som Jehovas folk höll i Washington, D. C. Jehova hade någonting i beredskap för dessa gynnade människor, ty i Vakttornet (moderupplagan) för den 1 maj 1935 hette det: ”Vi hoppas att många medlemmar av kvarlevan och av Jonadabklassen [de andra fåren] kommer att få tillfälle att vara med vid detta konvent. Hittills har inte många av Jonadabskaran haft privilegiet att vara med vid ett konvent, och konventet i Washington kan bli till verklig vederkvickelse och hjälp för dem.” (Sid. 130) Hur föga anade de tusenden som var på väg till Washington, att Jehova skulle komma att uppenbara denna stora sanning om att han nu ur nationerna tar ut ett folk, som har ett jordiskt hopp! Det främsta budskapet vid detta konvent hade avseende på ”den stora skaran” och förklarade i detalj det som sägs i Uppenbarelseboken 7:9,13. I numren för den 1 och 15 augusti (på svenska 1 och 15 oktober) 1935 identifierade Vakttornet tydligt och klart denna klass. För första gången klargjordes det, att dessa många människor av en god vilja, som höll sig till de smorda, inte utgjorde någon obestämd samling människor, utan var kallade för ett särskilt ändamål och med en tydligt angiven plats i den synliga organisationen.
16. Vad gör det möjligt för båda dessa klasser att tillbedja och tjäna tillsammans på ett harmoniskt sätt?
16 Sedan denna identifiering gjordes, har var och en i den teokratiska organisationen vetat, om han är en av de få ”återstående”, som är kallade till det himmelska kungliga huset, eller en av dem som är kallade till den jordiska ställningen inför tronen. Den sanna religionen håller båda klasserna på sin rätta plats, och båda har hopp om liv i Guds nya värld. Sedan 1935 har den ena klassen avtagit i antal på jorden, medan den andra klassen har tillväxt, till dess det nu finns hundratals tusenden, som hör till den ”stora skaran” och som fröjdar sig i hoppet om liv på jorden, medan de andra nu räknar endast några tusen. Hem till Sion flockar sig nu de växande tusentalen, likt duvor som vänder åter till duvslagen. ”Dina söner komma fjärran ifrån, och dina döttrar bäras fram på armen. Vilka äro dessa som komma farande lika moln, lika duvor, som flyga till sitt duvslag?” — Jes. 60:4, 8.
17. Förklara varför dessa tusenden kommer till Guds organisation.
17 Profeten talar om skepp som har dem med sig. ”Förvisso skola öarna vänta på mig, och Tarsis’ skepp främst, för att föra dina söner från fjärran, deras silver och deras guld med dem, för Jehovas, din Guds, namn och för Israels Helige, ty han har förhärligat dig.” (Jes. 60:9, AS) Jehova är målet, och alla de återvändande ställer sig till Jehovas tjänst, hans, från vilken de förväntar allt gott. Profetian anger, att en flotta kommer in som för med sig sönerna från långt bort belägna länder. Från hur långt borta? Jo, från ”jordens ändar”. Förvisso en lång väg från de till bekännelsen kristna, vilka hänger sig åt en dyrkan som vanärar Gud. Det är nu den tid då dessa hundratals tusenden skall komma, och de kommer. I denna tid blir människor inte genom de goda nyheterna om försoning kallade till att bli en del av den himmelska staden, utan de kallas till ett jordiskt arv. Detta görs möjligt tack vare den sanna religionens återställelse och återuppbyggandet av det kungliga palatset.
Varför så gynnade?
18. Blir det verk, som denna jordiska klass utför, mindre betydelsefullt därför att den församlas nu?
18 Den sanna religionen skall återställas fullständigt och för alltid. Jehovas namn är av främsta vikt och betydelse, ty det utgör själva kärnan i sann religion, och hans verk är förbundna med hans namn. Han ämnar låta sitt namn bli kunnigt i alla delar av jorden och har skapat detta folk nu just för arbetet med att kungöra det. Jehovas uppsåt är att ha människor på jorden efter Harmageddon, bosatta i olika delar av världen. Denna nation, som nu håller på att församlas, utgör grundstommen till det samhälle som skall finnas efter Harmageddon. De kommer att utgöra förtruppen till Rikets jordiska undersåtar, som tågar fram på rättfärdighetens väg under de tusen åren. Medlemmarna av denna stora skara, vilka är så gynnade, bör hålla i minnet att fastän detta församlande av de andra fåren är den sista åtgärden på schemat över händelser som är bestämda att inträffa före Harmageddon, är det på intet sätt någonting som har blivit uttänkt i sista minuten. Åtgärder eller handlingar som kommer sist i ordningen är mycket ofta av allra största vikt, i det de ofta bildar en storslagen final. Dessa gynnade människor måste fullständigt överge den falska religionen och hålla sig till den sanna för att kunna bevara sin gynnade ställning i Guds organisation.
19. Hur vet vi av de verkliga förhållandena att Jehova måste ha ett stort verk åt denna jordiska klass att utföra?
19 En annan orsak till att de som utgör detta folk kallas ut är den, att Jehova har ett stort verk som de skall utföra nu före striden vid Harmageddon. Det finns faktiskt en uppgift för dem att verkställa, som inte gärna skulle kunna fullgöras av den smorda kvarlevan ensam, även om det måste vara så, att Jehova leder deras verksamhet genom de trogna smorda. Det faktum kvarstår emellertid, att det världsvida arbetet till stor del utförs av den ”stora skaran”, vars antal nu uppgår till cirka 500.000, medan den smorda skaran har smält ihop till omkring 20.000. Därför har Jehova kallat denna stora skara till sin tjänst, emedan han kräver av dem, att de skall utföra det arbete som han har tillämnat dem i förening med de smorda. Jehova uttalade för tusentals år sedan sitt uppsåt att låta detta väldiga verk utföras på jorden i våra dagar, och han för fram det folk som skall göra det.
20. Angiv en annan orsak till att Jehova nu visar sin ynnest mot dem som skall bli välsignade på jorden.
20 En annan orsak till att Jehovas ynnest vilar över medlemmarna av denna ”stora skara” är den, att de är benägna för rättfärdighet och avskyr den falska religionens styggelser. De är inte i harmoni med gudlöshet, med bespottare, med dem som föraktar det som är gott. De harmas över denna världens ondska. Jehova hör ”de fångnas klagan”. De känner det på samma sätt som Lot i forna dagar, vilken var ”djupt bedrövad över att de lagtrotsande människorna hängåvo sig åt en lösaktig vandel — ty genom vad denne rättfärdige man såg och hörde, medan han bodde ibland dem dag efter dag, plågade han sin rättfärdiga själ på grund av deras laglösa gärningar — så kan Jehova befria människor med gudaktig hängivenhet ur prövningen”. (2 Petr. 2:7—9, NW) Jehova befriar mycket riktigt dessa, men de måste strängt hålla sig till den sanna religionen och aldrig avlägsna sig från den. ”Ty ’den som vill älska livet och se goda dagar, må han avhålla sin tunga från det som är skadligt och sina läppar från att tala svekfullt, ja, må han vända sig bort från det som är skadligt och göra det som är gott; må han söka friden och sträva, efter den. Ty Jehovas ögon vila på de rättfärdiga.’ ” — 1 Petr. 3:10—12, NW.
21. Vad är den tillkännagivna belöningen för godhet som visats mot ”konungens bröder”?
21 Ännu en annan orsak till att Jehova visar dessa välsignade sin ynnest är den, att de har varit goda mot hans Sons, Kristi Jesu, bröder. Det är skrivet: ” ’Ty jag blev hungrig, och ni gåvo mig något att äta, jag blev törstig, och ni gåvo mig något att dricka. ...’ därpå skall konungen [Jesus] säga till dem som stå på hans högra sida: ’Kom, ni som hava min Faders välsignelse, tag i arv det rike som är berett åt eder från världens grundläggning.’ ” (Matt. 25:34—36, NW) Det är Jehovas uppsåt att kalla dessa gynnade människor nu i de yttersta dagarna, därför att de har ett särskilt verk att utföra nu och också håller på att beredas för framtida tjänst under tusenårsregeringen.
22, 23. Förklara hur änkan i Sarefat var en profetisk skuggbild av denna klass.
22 Ett lysande exempel ges oss i berättelsen om den fattiga änkan i Sarefat i Sidons område. Elia hade uppehållit sig i öknen och blev sedan befalld att gå till Sidon. Detta var den onda Isebels hemstad, och den och trakten däromkring var förpestade av demonreligion. Likväl var det hit som Jehova ledde hans steg. Änkan och hennes son stod inför sin sista måltid, och när Elia kom, bad han om vatten. Hon lämnade det hon hade för händer och betjänade honom. Hon förklarade för denne främling, hur detta var hennes sista måltid, och likväl bad Elia att hon skulle baka åt honom och ge honom hans bröd först. Han sade: ”Frukta icke; gå och gör, såsom du har sagt. ... Ty så säger HERREN [Jehova, AS] Israels Gud: Mjölet i krukan skall icke taga slut, och oljan i kruset skall icke tryta intill den dag, då HERREN låter det regna på jorden.” (1 Kon. 17:8—16) Kvinnan trodde och hyste stark tillit till Elias ord. Vilken rik skatt var hon inte i denna icke-israelitiska stad, där man vanärade Gud!
23 Jehova sände honom till denna änka. ”Se, jag har där bjudit en änka att förse dig med föda.” (1 Kon. 17:9) Hon gav honom vatten, ty han var törstig, gav honom mat, därför att han var hungrig, och detta fastän det var det sista i matväg hon hade, men hur rikt blev hon inte välsignad! Hennes olja och mjöl formerades, och förrådet ökades allteftersom hon använde av det. Därtill blev hennes son återförd från de döda. För en enda måltids skull vann hon allt detta och fick Guds, den Högstes, erkännande. Så är det också med Herrens andra får. Deras bevis på godhet, om också ringa och obetydliga, mot Herren Jesu bröder är kända av honom. ”Den som tager emot en profet, därför att det är en profet, han skall få en profets belöning. ... Och vemhelst som giver en av dessa små endast en bägare kallt vatten att dricka, därför att det är en lärjunge — jag säger eder i sanning: han skall ingalunda gå miste om sin belöning.” (Matt. 10:41, 42, NW) Vilken stor välsignelse flödar inte ned till dem som älskar Jehovas folk! Sann religion är denna kärleks källa.
Boningen utvidgas
24, 25. Hur blir den nya världens samhälle nu utvidgat, och hur bär det mer och mer frukt?
24 Gränserna för den nya världens samhälle måste utvidgas. Allting måste förstärkas och bringas i överensstämmelse med Jehovas rättfärdiga fordringar. Organisationen måste bli i stånd till att bära den tyngd och det tryck som kommer av att skarorna ökas. Den måste befästas mot villfarelser och fördärv, som eventuellt kan komma från dem som just har lämnat den falska religionen. De som kommer in får inte föra med sig falska läror, orätta idéer och handlingar. Nej, dessa måste lämnas utanför likt ett avlagt, smutsigt, illaluktande klädesplagg. De utrustas med rena kläder, som tjänar till att identifiera dem. Ingen får hindra dessa återvändande fångar. Opponera dig inte mot att det görs utvidgade anordningar för att ta emot dem och sätta dem i arbete. Låt dessa söner fjärran ifrån bli härbärgerade. Det är många fler som ytterligare skall komma, och de kommer att vara i Guds tjänst under lång tid — åtminstone tusen år. Därför välkomnar den återupprättade kvarlevan dem nu till den enda ”lugna boningen”. ”Skåda Sion, våra festförsamlingars stad. Dina ögon skola se Jerusalem, en lugn boning, ett tält, som icke flyttas, vars tältpinnar aldrig ryckas upp, och av vars alla tåg intet slites; utan Jehova är där mäktig hos oss [där skall Jehova vara hos oss i majestät, AS].” (Jes. 33:20, 21, Åkeson) Det kommer att bli ett tält, som är beständigt och varaktigt, som aldrig flyttas av fientlig makt. Städer kommer att byggas upp, och öknen skall blomstra. Städerna är de rättfärdigas församlingar, som grundats till Jehovas lov och pris. De ökenlika platserna är de ofruktbara förhållanden, som kräver att sanningen blir predikad där för att vattna dem, så att något kan växa. Mycket vatten behövs, och de ofruktbara platserna får det också, och se vilken förunderlig tillväxt! Tänk på några, länder där missionärer och andra har arbetat under det sistförflutna årtiondet, länder som en gång var utan sann religion, och se nu på städerna (församlingarna) som står i sitt flor, öknarna som blomstrar likt rosen, vinstockarna som frambringar rättfärdighetens frukter, träden som är planterade och växer upprätt.
25 Den sanna religionen har blivit återställd, och dess stora fruktbärande verk pågår. Främlingar kan inte gå vilse. ”Han har sin lust i Jehovas lag, och hans lag begrundar han dag och natt. Och han skall bliva såsom ett träd, planterat vid vattenströmmarna.” (Ps. 1:2, 3, AS) ”Den rättfärdiges frukt är ett livets träd.” (Ords. 11:30) ”De skola bygga upp de gamla ödeplatserna, de skola resa upp vad som förut har varit öde, och de skola reparera de förrödda städerna, de platser som hava legat öde i många släktled.” (Jes. 61:4, AS) Vilket underbart verk är det inte som utförs av den smorda kvarlevan och den ”stora skaran” i vår tid, och detta är bara början till återuppbyggnadsprogrammet, ty den nya världens byggnadsarbete skall fortgå i tusen år!
26. Vilka har i denna tid del i den store konungs arbete, vilken ”reparerar rämnan” och ”återställer stigarna”?
26 Herren Jesus har brukat sina trogna smorda till att reparera den stora sprickan eller rämnan och till att — genom många år av kamp och lidande — återställa den rena sanna religionen, vilken upphöjer hans Faders heliga namn. Den banade vägen är nu fri och öppen att färdas på för alla dem som flyr bort från det stora Babylon. Därför ”skall [du] kallas den som reparerar rämnan, den som återställer stigar, så att man kan bo där”. Det är kunskapen om Jehova och om vår Herre Jesus Kristus som frambringar sann religion, och den prisar och upphöjer dem och framkallar fullständig, villig, glädjefylld lydnad till att i tro göra Guds vilja. De som gör så kommer att äga hopp, och hoppet om liv kommer att binda oss fast vid Jehova och hans Son. Gör dig därför delaktig av den sanna religionen, och hjälp alla andra att göra detsamma, till deras eviga bästa och till ära för Jehovas namn.
Om jag alltså kungör de goda nyheterna, är detta ingen orsak för att skryta, ty ett tvång är mig pålagt. Ja, ve mig, om jag icke kungjorde de goda nyheterna! — 1 Kor. 9:16, NW.
(The Watchtower, 1 mars 1954)