Missionärer omvänder missionärer
ERITREA är ett land som ligger strax norr om Etiopien, som det också är förenat med. Sällskapet Vakttornet fick nyligen ett brev från ett gift amerikanskt missionärspar i detta land. Vi återger brevet här:
”Vi har många bibelstudier här, och några av dem vi studerar med gör goda framsteg. Bland dessa är det tre lärare vid Svenska missionen [Evangeliska Fosterlandsstiftelsen], som vi har haft studier med två gånger i veckan de senaste fem månaderna och som nu har uttryckt sin önskan att få bli döpta. De har redan tagit del i arbetet att predika från dörr till dörr och vittnar ideligen för sina vänner. Såsom lärare, knuta till missionen, får de tid efter annan predika i missionskyrkan, och de predikar då på tigra’i, som är folkets språk. Missionens ledare har inte gjort sig besvär att lära sig landets språk.
När det så blev en av våra nya bröders tur att predika, utarbetade han ett tal om den nya världen och avslöjade i det falskheten i läran att jorden skall brinna upp och alla goda människor tagas till himmelen. Infödingarna lyssnade såsom de aldrig hade gjort tidigare. Då och då applåderade de, när en falsk lära avslöjades, men missionens ledare var inte klokare än förut, ty de förstod ju inte språket. De kände sig stolta över denne utmärkte lärare som de hade utbildat! Men denna stolthet blev kortlivad, ty nästa dag fick de veta vad som utgjort underlaget för hans predikan, att han hade hämtat stoff ur Vakttornet, boken ”Låt Gud vara sannfärdig” och liknande publikationer.
En representant för missionssällskapet kom så på besök från Sverige, och därmed nådde saken en höjdpunkt. Han sammankallade alla lärarna till ett extra möte och bad alla dem som hade haft studier med Jehovas vittnen att räcka upp handen. Nästan alla räckte upp hand till tecken att de hade gjort det, och detta gjorde honom rasande. Han ville ta löfte av dem att inte mera gå till Jehovas vittnen, och detta lovade nästan allesammans. Det utlystes så ett nytt möte till följande kväll, och vid detta sökte man öva påtryckning på dem som hade vägrat att avbryta sina studier tillsammans med vittnena, och alla utom fem gav då vika.
Dessa fem ombads att stanna kvar, när de andra fick gå hem, och under tre timmars tid dryftade man bibliska lärofrågor. De nya bröderna försvarade skickligt Jehovas tillbedjan på varje punkt som kom upp. Gång på gång blev den tillresande inspekterande svensken mycket upprörd och började ryta, och om och om igen fick han höra detta: ’Jehovas vittnen ryter aldrig till oss, om vi inte har samma uppfattning som de. De slår bara upp i bibeln och visar vari vi har fel.’
Han blev särskilt ond, då han fick veta att de hade gått från dörr till dörr och predikat dessa ting. När han lät dem få veta att de antingen måste ge upp vittnenas lära eller förlora sitt arbete, svarade tre av dem: ’Varken ni, förlust av arbete eller någonting annat kan skilja oss från Jehova.’ Detta gjorde mannen alldeles förskräckt, eftersom han varit viss om att de skulle ge vika.
Det hela slutade med att de fick veta att de kunde behålla sina anställningar som lärare inom missionen, och man skulle göra ansträngningar för att hjälpa dem att se vilken felaktig väg de slagit in på. Lärarna svarade då att de ämnade utföra sitt arbete samvetsgrant men att de inte längre kunde lära ut sådant som de nu visste var falska läror. Man beslöt därför att de skulle få undervisa i alla andra ämnen, men inte i religionskunskap. Det skulle andra få göra. Detta blev således en verklig seger för dem.”