Den fullkomliga regeringen för hela mänskligheten

”Åt denne gavs välde och ära och rike, och alla folk och stammar och tungomål måste tjäna honom. Hans välde är ett evigt välde, som icke skall tagas ifrån honom, och hans rike skall icke förstöras.” — Dan. 7:14.

 1, 2. a) Hur är allas våra liv förbundna med varandra, och vad behöver vi därför? b) Vilken gemensam framtida fara är människorna medvetna om, men vad kommer att bli värre och ändå till gagn?

INGENTING borde i våra dagar stå mera tydligt och klart än att det behövs en fullkomlig regering för hela mänskligheten. Det kan inte förnekas att människosläktet är ett och detsamma på varje kontinent och varje ö i havet. Det är också sant att vi alla i vår egenskap av människor är hänvisade till detta gemensamma jordiska hem, vårt jordklot, så att vi alla måste leva tillsammans. Ingen annan planet i universum kommer att bereda livsrum åt oss. Mer än någonsin är det nu i denna tid så, att allas våra liv är förbundna med varandra.

² Det förekommer ingen isolering någonstans på jorden nu. Antingen vi tycker om det eller inte, är vi alla utsatta för en gemensam fara. Mänsklighetens ledare i våra dagar anser att det är ett tredje världskrig som utgör denna fara, ett krig som kommer att få alltomfattande följder. Men frånsett detta alltomfattande kärnvapenkrig, som är så fruktat och som många är övertygade om inte kan undvikas i en snar framtid, finns det en annan strid, som till sina följder kommer att bli ännu förskräckligare. Detta blir ett ingripande från himmelens Gud själv. Det går inte att ignorera längre: himmelens och jordens store Skapare kommer att gå till aktion. Detta kommer emellertid att bli till gagn för alla människor av en god vilja, som ställer sig på hans sida. Det kommer att betyda livet för dem. Alla vi människor har en gemensam åtrå, nämligen att leva lyckligt och att leva här i harmoni med ”himmelen” och den gudomliga makt, som ”himmelen” representerar. För att få vår åtrå uppfylld behöver vi en världsregering, och denna regering måste vara fullkomlig.

 3. a) Är en sådan fullkomlig regering möjlig? b) När kommer den, och hur, enligt den bästa auktoriteten?

³ Är en fullkomlig regering möjlig? Det är en glädje att kunna säga här redan i början, att en fullkomlig regering är möjlig, och den kommer med all säkerhet. Men hur skall en sådan fullkomlig regering komma, och vidare, när kommer den med den hjälp som den förvisso skall medföra åt alla människor av en god vilja? Återigen är det en glädje för oss att kunna säga, att denna fullkomliga regering för hela mänskligheten skall komma i vår egen tid, inom denna generations tid, och därför har vi någonting mycket angenämt att se fram emot. Är det mänsklighetens statsvetenskapare som skall sörja för att det kommer? Nej! Dessa har experimenterat under de gångna årtusendena. Om vi måste vänta tills de politiska experterna har åstadkommit en fullkomlig regering åt oss genom den metod som de tydligtvis har försökt, metoden att pröva sig fram och göra misstag, hur länge skulle det då inte dröja, innan de uppnådde något som ens liknade framgång! Under tiden skulle alla människor jorden runt tvingas att fortsätta att lida av de mänskliga regeringarnas beständiga ofullkomlighet och vidare missgrepp, och vi skulle därför alltid befinna oss i svårigheter. Detta är inte önskvärt. Men på grundval av den boks auktoritet, som är den förnämsta boken i världen, de autentiska profetiornas bok, kan det här sägas att denna fullkomliga regering inte skall komma på något annat sätt än genom det underbara ingripandet från den som har skapat vårt universum.

 4. Vilken fråga rörande lag och ordning åt jorden uppstår när vi studerar himlarna och deras lysande kroppar?

⁴ När vi blickar in i himlarna med hjälp av våra väldiga teleskop, ja, rentav med det blotta mänskliga ögat, kan vi se den fullkomlighet som kröner universum, med alla himlakropparna som från den yttre rymden strålar ned på vår jord för att ge ljus och värme och liv åt mänskligheten. När vi undersöker de invecklade förhållandena mellan alla himlakropparna, kan vi se att det härskar fullkomlig ordning bland dem enligt den universella lagen. Även utan hjälp av den nutida vetenskapen får vi klart för oss att dessa himlakroppar fungerar enligt en fullkomlig lag. Detta överensstämmer med vad psalmisten i forna tider, profeten och konungen David, sade om himlarna: ”Himlarna förtälja Guds ära, och fästet förkunnar hans händers verk.” David säger också just i detta sammanhang att Jehova Guds lag är fullkomlig. (Ps. 19:2, 8) Det sätt varpå universum fungerar bestyrker att Guds lag är fullkomlig. Om det nu råder fullkomlighet i fråga om lag och ordning överallt i universum, som är utanför människans räckvidd, varför skulle vi då inte ha fullkomlighet i fråga om lag och ordning också här på jorden bland människorna? Det är endast rimligt att vi skulle ha det.

 5. a) Vad bevisas genom fullkomligheten hos lagen för universum? b) Vilket namn har den som är denna lags källa?

⁵ Fullkomligheten i den lag som verkar överallt i universum gentemot allt skapat bevisar att det finns en intelligent högsta laggivare, som styr allt och behärskar allt, en allsmäktig Skapare, vilken är källan till alla skapelsers liv, både i de osynliga världar där han själv bor och i den synliga värld som är människans hemvist. Han är Gud. Bibeln säger att hans namn är Jehova. Från denne store, fullkomlige Gud utgår denna lag, som så underbart styr hela universum.

 6. a) Varför är han i stånd till att avgöra eller bedöma vad som är en fullkomlig regering? b) Vilka frågor angående honom framkallas av vår egen otillfredsställelse med mänskliga styrelser, och vilken slutsats kommer vi till?

⁶ När det gäller styrelse eller regering, måste denne store fullkomlighetens Gud kunna avgöra eller bedöma vad som är en fullkomlig regering. Att han är fullkomlig och att han har behag till fullkomliga ting, det framhålls i Mose profetia, i 5 Moseboken 32:3, 4 (NW): ”Jag skall kungöra Jehovas namn. Må ni tillskriva vår Gud storhet! Klippan — fullkomlig är hans verksamhet.” Eftersom han är fullkomlighetens Gud, vilken uppfattning måste han då ha om de regeringar som människan åstadkommer här på jorden? Kan vi någonsin tänka oss att denne fullkomlighetens Gud är mera tillfredsställd med de mänskliga regeringarna här på jorden än vi människor är,. som lever under dessa regeringar? Kan vi någonsin tänka oss att han skulle kunna vara tillfredsställd med ofullkomliga, av människor frambragta regeringar, när vi själva, som är ofullkomliga, inte är tillfredsställda med dem? Han är visare än alla de politiska partierna i de olika nationerna, som tvistar sinsemellan och som kritiserar de olika politiska partiernas regeringar och som driver ut varandra från regeringsmaktens säte genom val som hålls tid efter annan. Om mänskligheten tidsåldrarna igenom har varit otillfredsställd med de regeringar som människor har upprättat över nationerna, så har ingen regering i hela den mänskliga historien varit tillfredsställande för fullkomlighetens store Gud. Han kommer inte att låta denna otillfredsställelse vara för alltid.

 7. Vilken historia om mänskliga regeringar ger oss bibeln, och hur betraktar Gud i enlighet med denna framställning dessa regeringar, vad deras beskaffenhet angår?

⁷ Den bibliska urkunden ger i korta drag alla de regeringars historia, som har haft att göra med Guds folk. Bibeln fullbordades för nitton hundra år sedan, och likväl förutsåg den också de regeringar, som då ännu hörde framtiden till. Således visar bibeln att Gud, den Allsmäktige, i himmelen, han vars namn är Jehova, förutsåg alla de mänskliga regeringarna fram till vår egen tid och att han fastslog deras värde och även deras art. Enligt denne store Guds värdesättning eller taxering, hans som är fullkomlig i vishet, rättvisa, kärlek och makt, har alla dessa jordiska regeringar under sin långvariga kavalkad seklerna igenom intill nu varit vilddjurslika regeringar. Utan hänsyn till människornas nationalstolthet beskriver bibeln de regeringar som människor frambragt såsom vilddjur. Till och med den allra sista boken i bibeln, Uppenbarelseboken, framställer i bild de mänskliga regeringarna intill denna dag såsom vilddjurslika till sin natur. Bevis för detta får ni, om ni läser kapitel 7 i Daniels profetia och kapitlen 13 och 17 i Uppenbarelseboken.

 8. a) Vad har Gud påbjudit med avseende på dessa mänskliga regeringar på grund av deras vilddjursaktiga karaktär? b) Vilka regeringar har redan fått ett slut under Guds ogillande, och vad har varit den förnämsta orsaken?

⁸ På grund av det vilddjursaktiga hos de mänskliga regeringarna, vilket kommer till synes i de blodbad och offer av dyrbara människoliv och all den ödeläggelse, som de har vållat bland nationerna, har Jehova Gud. universums härskare, påbjudit att alla de av människor skapade regeringarna skall få ett slut vid den tid han själv har utvalt. I det flydda har han bragt regeringar till undergång i uppfyllelse av sitt ord. Läs bibelns framställningar om Egypten, om Assyrien och om Babylon. I vart och ett av dessa fall finner vi att Jehova Gud, som övar kontroll över människosläktets angelägenheter, rentav tillkännager att han själv bar ansvaret för att dessa djurlika regeringar eller välden i forna tider nådde ett katastrofalt slut. Vad beträffar de senare regeringarna, det medo-persiska väldet, det grekiska väldet och det romerska väldet, så hade bibeln förutsagt också deras uppkomst. Också dessa har haft sin tid och har såsom föremål för Guds ogillande slutat i olycka. Den förnämsta orsaken har varit den, att alla dessa ofullkomliga regeringar har stått under den osynliga makt och kontroll som utövats av Guds förnämste fiende, Satan, djävulen, denna onda världs ohelige gud. — Luk. 4:5, 6; 2 Kor. 4:4; 1 Joh. 5:19.

 9. Vilket har det största välde varit som behärskat jorden, och varför skall alla regeringar i vår tid, av vilken typ de vara må, nå sitt slut?

⁹ Av alla de välden, som behärskat vår jord, har det dubbla världsvälde som kallas det anglo-amerikanska varit det största i den mänskliga historien. Bibeln har förutsagt också det och den internationella organisation, för vars uppkomst det i huvudsak bär ansvaret, Förenta nationerna. Bibeln, som talar rakt på sak, säger emellertid att också dessa herradömen eller regeringar i vår tid, hur storslagna människor än anser dem vara, skall nå sitt slut, de må sedan vara av den kommunistiska eller av den ickekommunistiska typen. De är alla ofullkomliga regeringar; och det som är ofullkomligt skall inte bestå här för alltid, ty så är hans vilja som är fullkomlighetens Gud, vår jords Skapare.

10. Vilken regering kommer Gud inte att förpassa ur tillvaron eller försätta ur verksamhet, och för vilket ändamål kommer den att förbli för alltid?

¹⁰ I vår tid har emellertid en regering fått tillvaro, som Jehova Gud, den Allsmäktige, inte kommer att försätta ur verksamhet och förpassa ur tillvaron. Detta är den fullkomliga regeringen, den regering som ligger i händerna på hans Messias, hans Kristus, hans himmelske Sons, Herren Jesu Kristi, herradöme. I stället för att slå ut denna regering kommer Gud, den Allsmäktige, att bruka den till att slå ut alla de ofullkomliga mänskliga politiska system, som vållar sådan ångest bland folken i vår tid. I det annalkande kriget om det universella herraväldet kommer den fullkomliga regeringen att visa sig segerrik och kommer att förbli för alltid till Guds pris och ära och till mänsklighetens eviga välsignelse.

11—13. a) Utan vad kan en fullkomlig regering inte vara möjlig? b) Hur tillkännages den betydelse, som en styresman eller krets av styresmän har för en god regering, i det rättsliga utlåtandet i målet mellan staten Idaho och Raymond Brungardt?

¹¹ En fullkomlig regering, det måste vi alla instämma i, kan inte vara möjlig utan en fullkomlig styresman eller en fullkomlig krets av styresmän och inte heller utan en fullkomlig Gud. Alla mänskliga regeringar, både i det förgångna och i närvarande tid, har erkänt en gud. De gudar som de har erkänt har inte kunnat ge sina tillbedjare en fullkomlig regering. Att en fullkomlig regering är beroende av den styresman eller krets av styresmän, som utövar härskarmakten, det medges av alla förnuftiga människor. Vi har här ett rättsligt utlåtande, som har gjorts av en amerikansk domare, en domhavande i staten Idaho. Domaren avgav detta utlåtande den 8 april 1958 i målet mellan staten Idaho och Raymond Brungardt. Han sade däri:

¹² ”För över två hundra år sedan lärde William Penn, åt vilken [engelska] Kronan gav staten Pennsylvanien, när han upprättade sin kväkarkoloni här i detta nya land, sin koloni av Vänner, och efter vilken staten Pennsylvanien fick sitt namn, följande:

¹³ ’Regeringar går, liksom klockor, på grund av att människor sätter dem i rörelse, och liksom regeringar skapas och hålls i rörelse av människor, så blir de också fördärvade av människor. Regeringarna är därför beroende av människorna, snarare än människorna av regeringarna. Om människorna är goda, så kan regeringen inte vara dålig. Om den är sjuk, så kommer de att kurera den, men om människorna är dåliga, så må regeringen vara hur god som helst — de kommer ändå att söka vränga och vrida den så som de vill ha den.’” — Sid. 6 i det tryckta utlåtandet.

14. Med hänsyn till vilken styrelseprincip stämmer denna uppfattning överens med bibeln?

¹⁴ Detta överensstämmer med vad bibeln, Guds ord, säger om att den fullkomliga regeringen är beroende av en fullkomlig styresman, den som Gud själv kommer att skänka hela mänskligheten.

Regeringars eller styrelsers ursprung

15, 16. Hur har mänskliga regeringar kommit att fun och härska sedan det gamla babyloniska väldets tid?

¹⁵ Hur har mänskliga regeringar kommit till? Varför har de blivit dåliga och misslyckats? Historiska redogörelser, som människor skrivit, underrättar oss om att regeringar har kommit att fungera och härska genom olika metoder. Den första regeringen efter floden i Noas dagar för fyra tusen år sedan uppkom genom att en diktator vid namn Nimrod grep väldet. Utan godkännande från Noa eller från Jehova Gud, men med godkännande från Satan, djävulen, roffade Nimrod åt sig den regering som upprättades i Mellersta Östern, i landet Mesopotamien. Det var Babylons diktatoriska rike. Nimrod var en fiende till Gud, ”en väldig jägare i opposition mot Jehova”. Han företog härnadståg mot folket i grannländerna för att upprätta det gamla eller första babyloniska väldet. (1 Mos. 10:8—12, NW) Sedan dess har mänskligheten haft många former eller typer av regering, som härskat över olika delar av jorden.

¹⁶ Dessa regeringar har uppkommit på olika sätt: genom att människor tillvällat sig makten, genom att folkets stora massa gjort uppror, genom sammansvärjning mellan dem som har törstat efter makt över folket, genom att en inkräktare med stark personlighet drivit bort en annan härskare och tagit hans plats. Och vidare, såsom i USA, har människor upprättat en regering, inte endast genom en revolt, ett uppror, mot en politisk makt i utlandet, utan genom en konstitutionell församling, såsom den församling eller kongress som avfattade konfederationsartiklarna år 1777 för det brittiska väldets tretton amerikanska kolonier. Dessa konfederationsartiklar var bestämmande för kolonierna till år 1788, då den konstitution infördes, som nu utgör rättesnöret för nationens styrelse.

17. a) När det gäller styrelse, vad vill då människorna inte att Gud skall göra? b) Vilket svar måste ges pä frågan om Gud kan upprätta en regering på jorden eller inte, och vad var det första han gjorde i denna riktning?

¹⁷ Människorna önskar inte att himmelens Gud, Jehova, skall upprätta en regering över hela mänskligheten. Att de går honom i förväg och handlar enligt sin egen vilja visar att de tvivlar på Guds förmåga att upprätta en regering på jorden. Kan Gud trots detta upprätta en regering över hela mänskligheten? På denna fråga svarar sunda förnuftet så här: Om ofullkomliga människor kan upprätta en regering genom olika medel, varför skulle då inte deras Skapare, Gud, den Allsmäktige, som regerar och härskar över hela universum och styr änglar, ha makt att organisera, upprätta och utöva en regering över människorna på jorden? Han har i sanning denna makt. I flydda tider ådagalade han sin makt att grunda den bästa av regeringar. Den förste konung på jorden som hade Guds godkännande var en man vid namn Melkisedek, som var både präst och konung. Han härskade i staden Salem, som senare blev kallad Jerusalem. Melkisedek välsignade patriarken Abraham i Guds, den Högstes, namn. Hans regering i Salem upphörde — hur vet vi inte. Bibelns berättelse säger ingenting därom. (1 Mos. 14:18—20) Men denna av prästen och konungen Melkisedek utövade regering brukas i bibelns profetior såsom en profetisk förebild till den fullkomliga regering som Gud skall upprätta över hela mänskligheten och som skall läggas i händerna på en fullkomlig styresman, lik Melkisedek — Ps. 110:1—4; Hebr. 5:10; 6:20; 7:1—17, 28.

18. Vilken var nästa regering som Gud upprättade på jorden, och på vilket sätt var den ett konungadöme?

¹⁸ Nästa regering som Gud upprättade på jorden var den i Israel på 1500-talet före den kristna eran. Genom profeten Mose som ledare förde Gud sitt utvalda folk, Israel, ut ur Egyptens land, där de mot sin vilja var slavar. Han förde dem in i öknen, till foten av Sinai berg i Arabien. Där grundade han en regering över dem med sig själv som deras osynlige himmelske konung. Grundvalen för denna regering var de välkända tio budorden. (2 Mos. 20:1—17) Till dessa tio bud fogade Jehova Gud hundratals andra lagar, och dessa blev de av Gud givna lagar, enligt vilka Israels nation skulle styras. I sinom tid upprättade Gud på Israels nations begäran ett synligt kungadöme över den. Detta var åtskilliga hundra år efter det att han hade fört israeliterna in i det utlovade landet Kanaan och låtit dem slå sig ned där och hade drivit ut detta lands onda, demondyrkande inbyggare. — 1 Sam. 8:4—22; 10:17—26; 12:1—14.

19. På vilket sätt var Israels regering teokratisk, och varför var den den bästa som dittills funnits på jorden?

¹⁹ Den regering som Gud upprättade över Israel var den bästa regering som dittills hade funnits i världen. Därför att den hade av Gud givna lagar, var Israel under den en teokrati, dvs. ett herradöme, en nation, som styrdes av Jehova Gud. Därför var regeringen teokratisk, även om nationen hade en synlig representant för Gud här nere på jorden såsom sin mänsklige ledare. Bibeln talar om för oss att nationerna på den tiden förundrade sig över den uppsättning lagar, som Israel hade, och sade: Vilken nation har sådana rättfärdiga stadgar och rätter och en sådan Gud som denna stora nation Israel har? Och Jehova Gud lovade israeliterna att om de fullgjorde dessa lagar och tillbad och lydde honom såsom sin Gud, så skulle han göra dem till nationernas huvud i stället för deras svans, och de skulle höja sig över nationerna i stället för att vara underst ibland dem, som det nutida Israels nation i våra dagar. — 5 Mos. 4:5—8; 28:13, 14.

20. Vad illustrerades genom kung Salomos regering i fråga om en av Jehova Gud upprättad regering?

²⁰ Vilka höjder av härlighet och glans och av välsignelse som denna av Jehova Gud upprättade regering i Israel var i stånd att nå illustrerades under den vise kung Salomos fredliga regering. Hela världen har hört om Salomos vishet. I den heliga boken, bibeln, har vi en del av kung Salomos underbara vishet bevarad till vår tid. I Salomos dagar kom män från alla jordens konungar till Jerusalem för att höra Salomos vishet. Till och med drottningen av Saba kom så att säga från jordens ändar för att höra Salomos vishet och för att se hans rikes härlighet i Israel. (1 Kon. 10:1—10; 4:34) Bibelns redogörelse talar om för oss om de välsignelser som israeliterna åtnjöt under detta rike. Den säger att från Dan till Beer-Seba hade Israels barn ett festligt bord, och var och en satt under sitt vinträd och sitt fikonträd och gladdes över sin Guds godhet och över den regering som han hade givit dem. — 1 Kon. 4:20, 25.

21. Av vad var kung Salomos regering en skuggbild, och varför kommer detta att bli någonting större?

²¹ Men hur lysande och utomordentlig Salomos regering än var, och hur stor välsignelse den än utgjorde för rikets undersåtar, så var den likväl endast en profetisk skuggbild av den fullkomliga regering som skall komma och varunder alla jordens släkter och nationer skall bli välsignade vid den tid som Gud har bestämt. Detta herradöme kommer att ha en mera storslagen härskare, en visare härskare än konung Salomo. För nitton hundra år sedan stod där en man i Israels land och sade till judarna, att drottningen av Saba kom från jordens sydliga ändar för att höra Salomos visdom och att hon skulle bli uppväckt i domens tid tillsammans med den generationen av judar. Varför? Jo, hon hade kommit fjärran ifrån för att höra en ofullkomlig mans visdom, men nu fanns det bland den tidens israeliter någon som var större än Salomo, någon som var förmer än Salomo, och ändå vägrade israeliterna att lyssna till denne. De till och med lagade så att han blev dödad. (Matt. 12:42) Det är denne, vilken är någonting större än Salomo, någonting mer än Salomo, som skall ha hand om den fullkomliga regeringen, vilken Jehova Gud på sin bestämda tid skall upprätta i full makt över jorden.

22. Vad vet vi om de välsignelser, som människan får åtnjuta under denne styresmans regering, som är större än Salomo?

²² Om nu israeliterna under kung Salomos regering åtnjöt välsignelser i form av frid, välstånd, lycka och gudaktighet, hur mycket mer kommer inte hela mänskligheten att åtnjuta liknande välsignelser under denne mäktige härskare, denne fullkomlige styresman, som är större än forntidens vise konung Salomo! Då kommer välsignelserna att bestå i evigt liv, varaktig fred, aldrig avtagande lycka och ständigt överflödande välstånd tillika med gudaktighet.

23. Varför åtnjöt inte israeliterna då för länge sedan en fullkomlig regering, inte ens när de hade konungar som satt på ”Jehovas tron”?

²³ I denna tid har vi all orsak att förtröstansfullt se fram mot denna kommande fullkomliga regering. I forna dagar levde israeliterna under Guds förebildliga rike under mänskliga konungar, som blivit smorda av hans överstepräst, så att dessa konungar sades sitta på ”Jehovas tron”, men den regering israeliterna då åtnjöt var trots detta inte fullkomlig. Allesammans, konung och undersåtar i lika mån, var ur stånd att fullgöra Guds fullkomliga lagar. Varför var det så? Därför att de alla härstammade från Adam och Eva. Guds ord säger oss att från Adam och Eva har vi alla ärvt synd och ofullkomlighet. Fullt riktigt sade den kristne aposteln Paulus: ”Genom en enda människa har synden kommit in i världen och genom synden döden; och så har döden kommit över alla människor, eftersom de alla hava syndat.” (Rom. 5:12) Vi har alla blivit födda i synd. Ja, vi har blivit avlade i synd av våra mödrar. Detta gällde om den judiska nationen till och med under deras teokratiska regering. Konung David själv medgav detta sorgliga faktum. (Ps. 51:7) Både deras styresmän, deras smorda konungar, och själva folket var alltså ofullkomliga och döende.

24. Vilket förhållande avsåg Gud att den lag han gav genom Mose skulle lära israeliterna, och vad sade Job som visar varför de aldrig hade någon fullkomlig regering?

²⁴ Det var Jehova Guds uppsåt att den lag han gav genom profeten Mose skulle lära hans folk Israel att de var syndare, att de var ofullkomliga. Såsom aposteln Paulus, som tidigare varit en judisk farisé, sade: ”Intet kött [kommer] att genom laggärningar förklaras rättfärdigt inför honom [Gud], ty genom lagen kommer den exakta kunskapen om synd.” (Rom. 3:20, NW) Under det att vi försöker hålla Guds lag, finner vi att vi inte kan göra det, och detta visar att vi har blivit födda ofullkomliga, och följden av vår ofullkomlighet är att vi är syndare. Alltså lärde sig de ärliga judarna att inse, och Guds lag hjälpte dem att inse, att de var syndare och därför inte kunde ha en fullkomlig regering, eftersom syndiga män tjänade som deras styresmän, som deras smorda konungar. Här är det yttrande fullt på sin plats, som profeten, den tålmodige Job, fällde: ”Som om en ren skulle kunna framgå av en oren!” Vilken moder, som själv varit ofullkomlig och befruktats av en ofullkomlig man, har kunnat föda ett fullkomligt barn? Job svarade: ”Sådant kan ju aldrig ske.” (Job 14:4) Hur skulle vi då, när människorna är ofullkomliga och det är från deras led som regeringsmaktens utövare hämtas, kunna förvänta att de någonsin skall frambringa en fullkomlig regering? De kan inte göra det. Guds lag genom Mose tjänade till att inpränta detta faktum hos de trogna, troende israeliterna.

25. Vad är nödvändigt för att en fullkomlig regering skall frambringas, och vilket annat förhållande var alltså Guds genom Mose givna lag avsedd att visa israeliterna?

²⁵ För att en fullkomlig regering skall kunna uppstå, måste det finnas en fullkomlig källa, ett fullkomligt ursprung, till denna regering. Den enda fullkomliga källan är Gud. Guds lag, som han gav israeliterna genom Mose, var avsedd att visa israeliterna något mera än att de var ofullkomliga, syndare som behövde återlösning genom det fullkomliga mänskliga offer som Gud skulle åvägabringa genom sin Son. Guds genom Mose givna lag var också avsedd att visa israeliterna att de behövde en fullkomlig regering. Denna gudomliga lag skulle inte endast visa israeliterna hän till den återlösare som de behövde för att av honom bli upplyfta ur synd, ofullkomlighet och död, utan också till deras konung. Guds lag genom Mose bjöd dem: Du bör ”ofelbart sätta över dig en konung som Jehova, din Gud, skall utvälja”. (5 Mos, 17:14, 15, NW) ”Höj jubelrop, du dotter Jerusalem. Se, din konung kommer till dig”, säger Guds profetia. — Sak. 9:9.

26. Vad kan Gud tillhandahålla förutom en fullkomlig regering, och när lovade han att göra detta?

²⁶ Gud, den fullkomliga källan, kan inte endast frambringa den fullkomliga regeringen, utan kan också tillhandahålla den nödvändige fullkomlige styresmannen för denna regering. Han har lovat att göra detta. Mer än nitton hundra år före den kristna eran kallade Gud den trogne patriarken Abraham ut ur det mesopotamiska landet Kaldeen till det utlovade landet i Mellersta Östern. Gud sade till den trogne Abraham att han skulle göra Abraham till en välsignelse för alla jordens släkter och att i honom och i hans säd, hans efterkommande, skulle jordens släkter och nationer bli välsignade. (1 Mos. 12:1—3; 22:17, 18) När Abraham var hundra år gammal och hans hustru, Sara, var nittio, gav Gud mirakulöst patriarken Abraham en son, som kallades Isak. Isak blev aldrig konung. Men när Gud talade om för Abraham att han skulle ge honom denne son med hans hustru, Sara, sade Gud att Sara skulle bli stammoder till konungar, ja, härskare, regenter, konungsliga monarker: ”Jag skall välsigna henne, och folkslag skola komma av henne, konungar över folk skola härstamma från henne.” Därför ändrades hennes namn till Sara, som betyder furstinna. (1 Mos. 17:15, 16) Denna säd, som Gud sade att han i sinom tid skulle frambringa och i vilken alla jordens släkter och nationer skulle bli välsignade, skulle alltså vara en konungslig säd, det skulle vara en konung! Det skulle bli en konungslig regering!

27. Av vilka danade Jehova en nation som styrdes enligt hans bestämmande, och genom vilken del av denna nation skulle den utlovade konungen frambringas?

²⁷ Patriarken Abraham hade tolv sonsonsöner. Dessa frambragte Israels tolv stammar, och Jehova Gud danade en nation av dessa. Han upprättade en teokratisk regering över dem. Såsom deras gudomlige konung och laggivare gav han dem de tio budorden. (5 Mos. 33:1—5) Bland dessa Israels tolv stammar utvalde Gud en särskild stam, genom vilken han skulle frambringa sin styresman för att välsigna hela mänskligheten. Det visade sig vara Juda stam, när Judas fader uttalade denna välsignelse över Juda: ”Spiran skall icke vika ifrån Juda, icke härskarstaven ifrån hans fötter, till dess Silo [den store fridsamme] kommer och folken bliva honom hörsamma.” (1 Mos. 49:10, fotnot) Vilken av Judas ättlingar skulle då bli konung?

28. I vem började verkligen Guds löfte till Abraham och Sara beträffande ett konungadöme uppfyllas, och vad betydde i själva verket Guds högtidliga överenskommelse med denne?

²⁸ Det löfte som Gud gav Abraham och hans hustru, Sara, att konungar med tiden skulle komma från henne, började i verkligheten uppfyllas i David, herdegossen från den lilla staden Betlehem. David var den elfte i släktlinjen från Juda. I sinom tid blev David smord till konung över Israels tolv stammar. Snart upprättade han sitt regeringssäte i den heliga staden Jerusalem. Guds heliga förbundsark fördes dit och placerades i närheten av konung Davids palats. Därpå ingick Gud ett förbund eller en högtidlig överenskommelse med konung David om att konungadömet aldrig skulle vika från Davids släkt, från hans ätt, från hans hus, från den släktlinje som löpte från honom. (2 Sam. 7:12—16) I Psalm 89 sade Gud att han hade ingått detta förbund med David och att han aldrig skulle kränka det, och därför skulle den fullkomlige konung, som skulle komma från David, ha en tron som skulle förbli lika länge som solen och som månen, dvs. den skulle vara evig, skulle aldrig få något slut, den skulle aldrig behöva efterföljas av någon annan regeringsmakt. — Ps. 89:4, 5, 20—38.