De kristna behöver exakt kunskap

”Detta är rätt och välbehagligt i vår Frälsares, Guds, ögon, vilkens vilja är att människor av alla slag skola bliva frälsta och komma till exakt kunskap om sanningen.” — 1 Tim. 2:3, 4, MW.

 1. Varför är kunskap av det rätta slaget så viktig för de kristna?

ETT inspirerat ordspråk, som för länge sedan blev nedskrivet i Guds ord, säger: ”Att själen skulle vara utan kunskap är icke gott.” (Ords. 19:2, NW) I synnerhet nu i denna den onda världens ändes tid är det livsviktigt att ha Guds ledning. Om en människa skall kunna behaga Gud, måste hon veta vad Gud vill att hon skall göra. Endast genom att vinna den erforderliga kunskapen kommer hon att kunna göra räta stigar för sina fötter, i det hon undviker världens pliktförgätna och brottsliga handlingssätt och griper tag om löftet om evigt liv i Guds nya värld.

 2. a) Vilka anordningar för att fylla människans behov av kunskap har Gud vidtagit? b) Vilken allvarlig önskan i detta avseende bör var och en hysa, som är förbunden med den nya världens samhälle, och varför?

² Jehova Gud har vidtagit alla anordningar för att fylla människans behov av rätt kunskap. ”Om någon av eder brister i vishet, må han då fortsätta med att bedja Gud, ty han giver frikostigt åt alla och utan förebråelse, och den skall givas honom.” Kunskap om honom själv och om hans uppsåt har han gjort tillgänglig i överflöd i sitt inspirerade ord, bibeln. Och i stor kärlek har han berett sin organisation till att rikta gudfruktiga människors uppmärksamhet på uppfyllelsen av de profetior, som skrivits för vår tid, till att påpeka vad Guds vilja är med avseende på oss och till att föregå med gott exempel genom att följa denna Guds vilja. Var och en som nu är eller som kommer att bli förbunden med Jehovas nya världs samhälle bör hysa en allvarlig önskan att lära, att vinna exakt kunskap om Guds vilja. När de gör detta, kommer de att bevisa att de är inbegripna bland de ”många folk” som nu säger: ”Kom, ni människor, och låt oss gå upp till Jehovas berg, till Jakobs Guds hus, och han skall undervisa oss om sina vägar, och vi skola vandra på hans stigar.” Att ha gemenskap med den nya världens samhälle är viktigt, men det är inte nog. Var och en måste bli fostrad i Guds vilja och sedan göra den. — Jak. 1:5; Jes. 2:3; NW.

 3. Vad är Guds vilja beträffande oss, och hur kan vi visa tillbörlig vördnad för hans ord, bibeln?

³ Aposteln Paulus gav mycket klart till känna vad som är Guds vilja beträffande oss, när han sade: ”Detta är rätt och välbehagligt i vår Frälsares, Guds, ögon, vilkens vilja är att människor av alla slag skola bliva frälsta och komma till exakt kunskap om sanningen.” Att man försummar studiet av Guds ord eller brådskande läser igenom ett pensum utan att fatta meningen i det visar brist på vördnad för Honom som är bibelns upphovsman. Det visar underlåtenhet i fråga om att rätta sig efter Guds vilja, vilken är att vi skall ”komma till exakt kunskap om sanningen”. Det är viktigt att ”förvärva vishet, och för allt som du förvärvar förvärva förstånd”. Utrustad på det sättet har man en stadig grund för bestående tro, och man är i stånd till att dela sin tro med andra. — 1 Tim. 2:3, 4; Ords. 4:7; NW.

Hur är det med kristenheten?

 4. När människor vänder sig till kristenhetens religiösa organisationer, vad kan de då finna att deras tankar och deras förehavanden inriktas på, och på vilka sätt sviker dessa organisationer sina medlemmar?

⁴ Mycket har sagts på senare år om religionens framgång i många länder, och utan tvivel har många människor, som har känt sig mycket oroade av världsförhållandena, vänt sig till de religiösa systemen för att få tröst. Men finner de detta hopp där? Visar man dem hän till Guds rike såsom människans hopp och ger dem en fast skriftenlig grund för denna tro, eller säger man dem i stället att Förenta nationerna är människans ”sista, bästa hopp”? Finner de i kyrkorna tillfredsställelse för sitt andliga behov, eller är det i stället deras behov av sällskaplig samvaro som blir tillfredsställt? Det tycks vara det sistnämnda, att döma av en artikel i Saturday Evening Post för 4 oktober 1958, där det heter: Kyrkorna ”är inte endast helgedomar, utan också fullt utrustade samlingslokaler med söndagsskolor, salar för teaterföreställningar och dans, sällskapsrum med samtalsvrår och ’hi-fi’. Somliga har bowlingbanor, bordtennis och även tennisplaner i det fria. De flesta har kök att användas vid sällskapliga tillställningar.” Hur många av dem som är anslutna till kristenhetens olika religiösa samfund vet verkligen vad det finns för hopp för mänskligheten och tror på det? Är de rustade för att göra såsom aposteln Petrus råder dem: ”Håll Kristus helig såsom Herre i edra hjärtan, alltid redo att framföra ett försvar inför var och en som av eder kräver ett skäl för hoppet i eder, men gör detta med ett milt sinne och djup respekt”? — 1 Petr. 3:15, NW.

 5. Hur avgörs medlemskap i kristenhetens religiösa organisationer?

⁵ Det är intressant att som hastigast undersöka hur det förhåller sig med medlemskapet och medlemsantalet i de olika kyrkosamfunden. Den princip, enligt vilken medlemmarna räknas, varierar betydligt, men om de personer det gäller följer i Kristi Jesu fotspår och lyder hans befallning att vara hans vittnen är inte det avgörande. (Apg. 1:8) I den romersk-katolska kyrkan räknas någon som medlem, när han som späd blir döpt. Den lille har ingenting att säga om saken, men han räknas som medlem. Andra kyrkor medräknar kanske inte barnen förrän de blir konfirmerade. Då konfirmationsåldern kan växla från fem eller sex år till ett stycke upp i tonåren, kan det hända att barnet känner till sådana ting som Fader vår, tio Guds bud och svaren på frågor som man finner i kyrkans katekes, men det är också möjligt att det inte gör det. På detta sätt blir man medlem av ett kyrkosamfund, men det är inte nödvändigt att följa i Kristi Jesu fotspår för att förbli medlem av det. I annat fall skulle inte fängelserna i Förenta staterna vara fyllda av brottslingar, av vilka 85 procent bekänner sig vara medlemmar av någon religiös organisation.

 6. När man betraktar uppgifterna om den katolska kyrkans medlemsantal, vad är det då som kastar ljus över deras innebörd?

⁶ Enligt siffror i World Almanac hade romersk-katolska kyrkan från 1955 till 1956 en ökning i medlemsantalet på 2,8 procent världen runt, varigenom sammanlagda antalet steg till 484.077.000 medlemmar. Häri inbegrips naturligtvis ökningar som beror på naturlig befolkningstillväxt, vilken för samma period rapporteras uppgå till 1,7 procent för hela världen. Hur många av det återstående antalet har blivit katoliker därför att de personligen har valt den religionen? Det skulle vara svårt att säga, men följande förhållanden kastar ett visst ljus över den utsträckning, vari organisationen visar någon faktisk tillväxt. Enligt vad som meddelas i tidskriften Time, har den katolske biskopen Stephen S. Woznicki i Saginaw i Michigan framhållit att en stor mängd av den katolska befolkningen inte i verkligheten utövar sin religion. Vidare sade han: ”Vad det fysiska tillståndet i stiften angår, har det gått mycket framåt, men det andliga tillståndet är en helt annan fråga.” Och i sina kommentarer beträffande Spanien, där den katolska kyrkan är statskyrka, säger 20th Century Encyclopedia of Religious Knowledge så här: ”Enligt den kanoniska lagen tillhör var och en som har blivit döpt den romersk-katolska kyrkan, även om han efteråt avviker från dess läror.” Att detta är praxis till exempel i Italien kan man inte missta sig på. Vid de italienska valen för några år sedan fick kommunistpartiet och dess bundsförvanter 35 procent av rösterna, fastän katolska väljare hade underrättats om att det skulle vara orätt av dem att rösta för kommunistpartiet. Och likväl var landet enligt uppgift i en katolsk tidning den 29 september 1957 fortfarande katolskt till 99,5 procent.

 7. a) Vilka fakta hjälper en att inse det verkliga tillståndet i de protestantiska samfunden, när det gäller dessa organisationers medlemssiffror? b) Vad förutsäger den i Sakarja 8:23 upptecknade profetian angående vår tid, och går den i uppfyllelse på kristenheten?

⁷ Hur förhåller det sig då med de protestantiska kyrkosamfunden? I sin årgång för 1959 visar den av Nationalrådet för Kristi kyrkor i Amerikas Förenta stater utgivna Yearbook of American Churches att det år 1956 fanns 60.148.980 protestanter i Förenta staterna, och år 1957 fanns det 59.823.777. Minskningen förklaras bero på att en grupp som var medräknad år 1956 inte hade meddelat sina siffror för 1957, och man framkastar att en ökning på 2,1 procent bättre motsvarar det verkliga läget. Om man vill komma underfund med vad detta betyder, är följande punkter av intresse. Enligt siffror som meddelas i boken The Church of England angående dem som är medlemmar av Englands statskyrka beräknas det att inte ens i nattvardsgången vid påsken tar så mycket som 8 procent del. Och angående Amerika citerar Time följande yttrande av dr Liston Pope, dekanus vid Yale Divinity School: ”Det råder ingen stor religiös väckelse i Amerika och kommer förmodligen aldrig att bli någon i vedertagen mening. ... I denna tid av det största behov tycks religionens inflytande på de mänskliga angelägenheterna vara indirekt och i det stora hela tämligen minimalt.” Och om värdet av en statistik, som visar stora medlemssiffror, säger World Christian Handbook: ”I vissa områden företas religiös folkräkning av vederbörande statliga myndigheter. ... De siffror, som man då får, visar stora olikheter mot dem som kyrkosamfunden själva anger, och dessa olikheter är tämligen besvärande för kyrkosamfunden. Lyckligtvis eller olyckligtvis finns dessa folkräkningssiffror inte att tillgå för hela världens vidkommande.” Boken säger också: ”I de flesta länder utgör de kristna en mycket liten minoritet, och den kommer sannolikt att bli ännu mindre, då ju världens kyrkosamfund i allmänhet talat inte tillväxer i proportion till befolkningens tillväxt.” Tydligtvis är det inte på kristenheten som den profetia går i uppfyllelse, vilken säger: ”I de dagarna skall det ske, att tio män av alla nationernas tungomål skola fatta tag, de skola fatta tag i dens mantelflik som är en jude och säga: Vi vilja gå med eder, ty vi hava hört, att Gud är med eder.” — Sak. 8:23, AS.

Den nya världens samhälles tillväxt

 8. a) Vilka är Guds tjänare på jorden i våra dagar, och vilket arbete utför de? b) Vilken dom uttalar Jehova över de falska herdarna, och varför? c) Vem tillhör ”fåren” i verkligheten?

⁸ Trots kristenhetens fiasko har Jehova Gud likväl sina vittnen på jorden, och de tar del i det viktigaste undervisningsarbete som bedrivs i vår tid, nämligen det som förutsades av hans Son, Kristus Jesus: ”Dessa goda nyheter om riket skola bliva predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationer; och därpå skall det fullbordade slutet komma.” (Matt. 24:14, NW) De religiösa prästerna och predikanterna i kristenheten protesterar kanske och säger att Jehovas vittnen gör intrång på deras betesmarker och tar ifrån dem deras får. Men Jehova Gud ser annorlunda på saken. Till dessa falska herdar, som har kommit sina hjordar att glömma Jehova Guds namn och som har fått dem att sätta sin lit till människors regeringar i stället för till Guds rike och som inte har undervisat dem och gjort dem skickliga till att offentligt kungöra sin tro i Kristi Jesu efterliknelse, utan i stället har behållit fåren för sin egen själviska fördels skull, till dessa herdar säger Jehova: ”Se, jag är emot herdarna, och jag skall utkräva mina får ur deras hand och komma dem att upphöra med att giva fåren föda; icke heller skola herdarna längre föda sig själva. Och jag skall rädda mina får ur deras mun, så att de icke skola bliva mat åt dem.” (Hes. 34:10, AS) De är Jehovas ”får”, och han församlar dem in i den nya världens samhälle, som tillhör honom.

 9. På vilket sätt har antalet av Jehovas vittnen ökats?

⁹ När man ger akt på den ofantliga tillväxten av den nya världens samhälle, kan man inte undgå att känna det ansvar som faller på Jehovas vittnen. Under de senast förflutna åren har hundratusentals nyintresserade personer lämnat sitt gamla levnadssätt och slutit sig till Jehovas vittnen. Det är av intresse att lägga märke till hur denna tillväxt har sin grund i att vuxna människor, som tänker självständigt, tar ståndpunkt för sanning och rättfärdighet. De har inte blivit en del av organisationen genom barndop eller någon annan meningslös ceremoni. Dessa människor, som ökar antalet av dem som är förbundna med Jehovas vittnen, har tänkt på egen hand och har själva fattat sitt beslut.

10. Hur många nya började ta del i predikoarbetet med Jehovas vittnen under 1958, och varför?

¹⁰ Enbart under det gångna året, 1958, slöt sig 81.425 fler personer till Jehovas vittnen och predikade det som de hade hört och lärt. De var så entusiastiska över det nya levnadssätt som framhölls för dem i Guds ord, att de ville tala med andra om det. Men att denna stora tillströmning av människor sker till den nya världens samhälle pålägger alla andra medlemmar av detta samhälle den förpliktelsen, att se till att dessa nya får exakt kunskap om sanningen. Dessa nya uppskattar Riket, älskar det, och de inser möjligheten att vinna evigt liv såsom belöning genom Kristus Jesus, deras Herre. De har kommit till insikt om att man måste ge odelad hängivenhet åt Jehova, sin livgivare, och att man inte kan tjäna två herrar, Gud och djävulen.

11. a) Vad behöver dessa nya för att kunna stanna kvar i organisationen, och hur kommer de att få detta? b) Vilket eftertryckligt råd i denna sak gav Petrus?

¹¹ Alla dessa nybörjare behöver hjälp, vad ytterligare kunskap angår. Om alla dessa nya förkunnare av Riket skall kunna stanna kvar i Jehovas teokratiska organisation och beständigt prisa hans namn, måste de få bistånd. Paulus önskade ge detta bistånd och gjorde det också, och därför sade han: ”Bliv mina efterliknare, såsom jag är Kristi.” (1 Kor. 11:1, NW) Det är en uppfordran till alla som har varit Jehovas vittnen i åratal och ett ansvar som påläggs dem, att de måste se till att alla de 798.326, som nu är förbundna med organisationen, växer till mogenhet och blir starka, härdiga kristna. Alla som befinner sig i organisationen borde känna på samma sätt som Petrus gjorde, när han sade: ”Om de, sedan de hava flytt undan från världens befläckelser genom en exakt kunskap om Herren och Frälsaren, Jesus Kristus, åter bliva inblandade i just dessa ting och bliva övervunna, hava de slutliga förhållandena förvisso blivit värre för dem än de första. Ty det skulle hava varit bättre för dem att icke exakt hava känt rättfärdighetens väg, än att — sedan de exakt lärt känna den — vända sig bort från det heliga bud som har blivit överlämnat åt dem. Det som säges i det sanna ordspråket har hänt dem: ’Hunden har vänt tillbaka till sina egna spyor och svinet, som blivit badat, till att vältra sig i smutsen.’” — 2 Petr. 2:20—22, NW.

12. Varför skrev Petrus efter vad han sade till dem som hade tagit emot sanningen, och vilka goda råd gav han?

¹² Petrus hjälpte de första kristna genom att tydligt och direkt tala till dem om Guds ord och visa dem vilken kurs man måste välja. De kristna i våra dagar måste göra precis detsamma. När Petrus skrev till dem som hade tagit emot sanningen, sade han: ”Mina älskade, detta är nu det andra brevet som jag skriver till eder, vari jag liksom i mitt första brev väcker upp eder klara tankeförmåga genom en påminnelse, för att ni måtte komma ihåg de ord som tidigare talats av de heliga profeterna och Herrens och Frälsarens bud genom edra apostlar.” (2 Petr. 3:1, 2, NW) De behövde exakt kunskap, och Petrus var angelägen att hjälpa dem att få den. Han varnade dem för ett orätt tänkesätt och inskärpte i deras sinnen en tillbörlig uppskattning av deras tjänst. Petrus gav uttryck åt samma tanke som den vi finner i Uppenbarelseboken 16:15, vår årstext, som betonar behovet av att förbli vaken, eftersom man annars kommer att bli avklädd naken, därför att man har fallit i sömn på sin kristna tjänstepost. Petrus framhävde denna sak, när han sade: ”Då ni ju vänta på dessa ting, gör då edert yttersta för att slutligen av honom befinnas fläckfria och obesudlade och i frid. ... Må därför ni ... vara på eder vakt, så att ni icke ledas bort tillsammans med dem genom de lagtrotsande människornas villfarelse och avfalla från eder egen ståndaktighet.” (2 Petr. 3:14, 17, NW) Hur nödvändigt måste det då inte vara för var och en att vara på sin vakt och hålla sig vaken före striden vid Harmageddon! Detta är lika nödvändigt för alla de nya som det är för de äldre i sanningen. Var och en måste behålla sin överklädnad, tecknet på hans ställning som en Guds tjänare.

13. Vad betyder det för dem som redan är Jehovas vittnen att det nu kommer en stor skara av ”andra får” in i organisationen?

¹³ Om någon inte behåller sin ”ämbetsdräkt” på, så visar det att han har vänt åter till den gamla världens befläckelser, från vilka han hade blivit frälst. Alldeles säkert vill ingen, som har exakt kunskap om sanningen, se sig själv eller någon annan glida tillbaka i detta tillstånd. I det Jehovas vittnen mer och mer närmar sig den slutliga striden och den tid då Jehovas namn skall bli fullständigt hävdat och upphöjt, skänker det våra hjärtan stor glädje att se den stora skaran av ”andra får”, som kommer in i organisationen. Men att denna stora skara kommer betyder större arbete, trägnare arbete, å deras sida, som redan är Jehovas vittnen. Dessa nya måste förses med god andlig föda. De måste få exakt kunskap. Därför bör var och en som är överlämnad åt Jehova Gud känna den förpliktelse som vilar på hela organisationen av Jehovas vittnen att hjälpa varandra och i synnerhet dessa 81.425, som just har kommit in i organisationen under det gångna året.

14, 15. a) Vilken tillväxt har kommit till synes under de gångna tio åren i den nya världens samhälle? b) Speciellt i vilka avseenden behöver de nya bistånd?

¹⁴ Detta tunga ansvar är inte något nytt. Denna stora skara har hållit på med att komma till synes år efter år, såsom följande tabell visar.

TILLVÄXTEN AV DEN NYA VÄRLDENS SAMHÄLLE

1948—1958

Tjänste Medeltal Ökn. från Ökning i Högsta antal

år förkunnare föreg. år. procent. förkunnare

1948 230,532 49,461 27 260,756

1949 279,421 48,889 21 317,877

1950 328,572 49,151 18 373,430

1951 384,694 56,122 17 442,380

1952 426,704 42,010 11 456,265

1953 468,106 41,402 10 519,982

1954 525,924 57,818 12 580,498

1955 570,694 44,770 8.5 642,929

1956 591,556 20,862 3.6 640,347

1957 653,273 61,717 10 716,901

1958 717,088 63,815 9.8 798,326

¹⁵ Under de gångna tio åren har det skett ett beständigt församlande av de ”andra fåren”, och mängden av dem som församlats har ökats år från år, från 40.000 på ett år till över 60.000 om året. När vi ser på den genomsnittliga årliga ökningen av deras antal, som förkunnar de goda nyheterna om Riket, är det tydligt att tillväxten har varit snabb. Nu under det senaste året, 1958, är skillnaden mellan medeltalet förkunnare och högsta antalet förkunnare över 81.000. Detta lägger en ännu större förpliktelse på Jehovas organisation. Då vi vet vilket stort arbete med att predika och undervisa som nödvändigt måste utföras under denna ändens tid, så önskar vi att alla dessa och många fler, som älskar rättfärdighet, skall komma till exakt kunskap om sanningen och ta del i tjänsten regelbundet varje månad under tjänsteåret 1959 och de år som följer. Detta betyder att de kommer att behöva hjälp från de mera mogna i församlingen. Är du villig att göra som aposteln Paulus och räcka en hjälpande hand åt din kristne broder och uppmuntra honom att ”sträva framåt mot mognad”? (Hebr. 6:1, NW) Dessa nya måste utveckla goda vanor, när det gäller bibelstudium, både enskilt och i församlingen, och de måste fortsätta att växa till i insikt om sitt privilegium som Guds vittnen och i uppskattning därav. Dessa som nyss har blivit verksamma står oss nu särskilt nära som vår ”nästa”, och vi måste visa kärlek till vår nästa liksom till oss själva genom att hjälpa dem att till fullo inse Jehovas rättfärdiga principer och hur man vandrar i Kristi Jesu fotspår.

16. a) Hur många fler tog regelbundet del i att förkunna de goda nyheterna förra året, och hur många blev döpta? b) Hur många av dem som redan tar del i predikoarbetet behöver ännu gå framåt så långt att de blir döpta i vatten men vad är först nödvändigt?

¹⁶ När du ser på tabellen som anger tillväxten av den nya världens samhälle, så lägger du märke till att under det senaste året 63.815 fler regelbundet tog del varje månad i att kungöra de goda nyheterna än året därförut. De som det senaste året blev döpta i vatten för att symbolisera sitt överlämnande åt Jehova Gud var sammanlagt 62.666 personer. Här finner vi en skillnad på endast 1.149, om vi går ut ifrån att de som blev regelbundna förkunnare var sådana som blev döpta. Detta betyder emellertid att av vårt högsta antal förkunnare är det fortfarande gott och väl 82.000 personer världen utöver, som behöver komma till full insikt om Guds ord och bli döpta. Men innan de blir döpta bör de känna Guds ord och det handlingssätt som är tillbörligt för dem att välja. De bör inse vilken hög måttstock Gud kräver att de kristna skall nå upp till. Dessa upplysningar är tillgängliga för alla, men det åligger den mogne kristne att se till att de verkligen får dem och läser om allt detta innan de blir döpta, inte nödvändigtvis först efteråt, ty det är ofta för sent.

17. Vilka förändringar måste ske i ens livsföring, innan man blir döpt, och hur förhåller det sig, om man blir döpt innan man har vidtagit dessa förändringar?

¹⁷ Jehova vill ha en ren, fridsam, sund organisation, människor som är helt hängivna honom och som är medvetna om sina förpliktelser som förkunnare. Om någon inte har flytt undan från världens befläckelser, utan fortfarande utövar dess orätta sedvänjor, då sover han fortfarande liksom kristenheten gör. När någon ikläder sig en kristens förpliktelser, måste han förbli vaken; endast de som är vakna, rena och medvetna om sina förpliktelser är godtagbara för att bli döpta som Jehovas vittnen. I annat fall är deras överlämnande inte äkta och sant inför Jehova Gud. Det är skrymtaktigt och kan därför inte godtagas av helighetens Gud.

18. Vad bör man inhämta, och på vilket sätt bör man visa sin uppriktighet, innan man framställer sig för att bli döpt?

¹⁸ Innan någon framställer sig för att bli döpt till en symbol av sitt överlämnande, bör han därför ha studerat mer än endast löftena om Guds nya rättfärdighetsvärld. Han kanske vill få liv, men vill han rätta sig efter Jehovas rättfärdiga fordringar? Är han grundligt övertygad om att bibeln är Guds ord? Vet han vad den säger om dryckenskap, ett tillbörligt förhållande mellan könen och avskildhet från den gamla världen? Har han studerat länge nog för att inse skillnaden mellan sann religion och falska läror? Önskar han verkligen vara en Guds tjänare, som följer i Kristi Jesu fotspår genom att predika om Riket offentligt och i andra människors hem? Är det bara en övergående nyck, eller har han ådagalagt sin uppriktighet genom att gå framåt i arbetet och genom att vara med vid församlingens möten, där man får undervisning och övning i tjänsten som förkunnare? Han bör grundligt inse vad han gör, innan han blir döpt.

19, 20. a) Hur mycken undervisning hade den etiopiske eunucken och de som blev döpta vid pingsten fått innan, de döptes, och vari är situationen annorlunda i vår tid? b) Vad bör man klart inse, innan man ’tar steget att låta döpa sig?

¹⁹ Kanske uppstår den frågan: Hur mycken övning och undervisning i förväg hade de tre tusen fått, som hörde Petrus på pingstdagen och blev döpta samma dag? Hur var det med etiopiern, som var ämbetsman i drottning Candaces tjänst och som blev döpt efter endast ett kort samtal under en åktur? Blev dessa tillbörligt undervisade innan de blev döpta? Svaret måste bli ja. Vi kommer ihåg att de alla var judar eller proselyter till den religion som judarna utövade. Som sådana hade de blivit undervisade i Guds ord, ty de hörde det föreläsas regelbundet i sina synagogor. Ja, de som blev döpta vid pingsten befann sig ju just i Jerusalem för att fira en högtid som hade blivit påbjuden i den lag, som Gud hade givit genom Mose. Jesus själv sade: ”På Moses’ stol hava de skriftlärde och fariséerna satt sig. Därför, allt vad de säga eder, det skolen I göra och hålla, men efter deras gärningar skolen I icke göra; ty de säga, men göra icke.” (Matt. 23:2, 3)De kände alltså till innehållet i de delar av Skriften som då fanns, men det var något annat som de inhämtade innan de blev döpta, och det var att Kristus Jesus är Guds Son, Messias, den genom vilken Jehova hade sörjt för att skänka frälsning. När de hörde bevisen för detta och blev övertygade om dess sanning, insåg de att de inte längre kunde vara en del av en organisation som inte trodde på det och — vad värre var — hade gjort sig skyldig till att låta döda Guds Son. De ångrade den skuld som vilade på dem, därför att de hörde till det religiösa system, vars ledare och vars anhängare hade ropat på att man skulle fastnagla Jesus vid pålen. De uttryckte oförbehållsamt sin tro på Kristus Jesus och var redo att tala om den för andra.

²⁰ I denna ändens tid har emellertid de flesta medlemmarna av kristenhetens religiösa system inte blivit undervisade i bibeln. Undersökningar som görs ger till känna att få av dem ens kan ange namnet på de fyra evangelierna, och än mindre vet de vad de innehåller. De är i stort behov av noggrann undervisning till och med i de grundläggande sanningarna, och förrän de får kännedom om dessa ting är de inte i en sådan ställning att de kan överlämna sig. De bör klart veta vad de gör, att de inte helt enkelt ansluter sig till ett samfund, utan att de träder in i ett heligt förhållande till Jehova Gud, att de skall bli lärare som undervisar andra om sanningen och att de, vilka följder det än för med sig, måste fortsätta att vandra i sin ostrafflighet. De bör vara klarvakna för innebörden i det kristna dopet och beslutna att med Guds hjälp leva i överensstämmelse med det, innan de tar detta steg.

21. Hur kan vi bistå dem som önskar vara förenade med den nya världens samhälle att gå framåt, tills de kan bli döpta i vatten, och att sedan fortsätta i sitt framåtskridande till mogenhet?

²¹ På alla åt Gud överlämnade människor, vilka äger exakt kunskap om sanningen, vilar förpliktelsen att hjälpa dessa, som inte har blivit fria från alla befläckelser från världen, men som önskar vara förenade med den nya världens samhälle, att rena sig och ikläda sig ”den nya personligheten, vilken genom exakt kunskap förnyas enligt dens avbild som har skapat den”. (Kol. 3:10, NW) Må de till fullo inse vilka krav Jehova ställer. De bör få personlig undervisning av en mogen person vid studium av böckerna ”Låt Gud vara sannfärdig” och ”Detta betyder evigt liv”. De bör också känna till innehållet i de senaste böckerna ”Må din vilja ske på jorden” och Från det förlorade paradiset till det återvunna paradiset. Till och med sedan de har överlämnat sig bör någon fortsätta att studera med dem för att hjälpa dem att få dessa upplysningar, som är så viktiga för att de skall kunna sträva vidare framåt mot mognad. ”Ja, låt oss, så länge vi hava tid som är gynnsam för det, göra det som är gott gentemot alla, men särskilt mot dem som äro besläktade med oss i tron.” (Gal. 6:10, NW) När vi ger dem detta fortsatta bistånd, kommer vi att med glädje få se dem axla sitt ansvar som kristna vittnen och bli dugliga i att undervisa i sanningen. De kommer att gripa tag om ökade tjänsteprivilegier, i det de först söker Riket och Guds rättfärdighet.