Står vår civilisation inför sitt fall?

Det märkliga materialistiska uppsvinget under de senaste sextio åren har snabbt försatt vår civilisation ur hästskjutsarnas tidsålder in i reaplanens och rymdraketernas tidsålder. Förändringen har varit häpnadsväckande, särskilt med tanke på att den skett under en sådan kort tid av människans historia. Men nu, när vi har vunnit sådana stora tekniska framgångar, är det då fara för att vår civilisation skall gå under, såsom många tidigare civilisationer gjorde då de hade nått en viss härlighet? Skall den vittra sönder till följd av moralisk upplösning inifrån? Många människor fruktar det. De skönjer oroväckande likheter mellan vår civilisation och dem som gått under.

Den kanadensiska tidningen Victoria Daily Times återgav ett uttryck för denna uppfattning, då den sade: ”Materialismen — den fallgrop som blev försvunna civilisationers undergång — hotar det västerländska samhällets framtid, påpekade senator Donald Cameron inför 300 medlemmar av olika skolstyrelser. ... Han sade att det råder en ’skrämmande likhet’ mellan våra dagars samhälle och de utdöda civilisationerna, som ’blev rika, slappa och vekliga, kallsinniga och apatiska — och dog bort’.” En snarlik framställning gjordes i Wilkes-Barre Record: ”Ett gott och bra liv och leverne består inte bara av materiella ting. Det inbegriper karaktär, beslutsamhet, tapperhet, villighet att offra, då det krävs ett offer för allas gemensamma bästa. Hur rik en nation än må bli, är denna nation dömd till slutlig undergång, om dess folk förfaller till lättjefull självbelåtenhet, om deras känsla för värden alltmer tar sikte på de rent materiella tingen.”

Det förhållandet, att man i våra dagars samhälle är mer intresserad av att göra livet bekvämt, vinna många ägodelar, få ett lätt arbete och bra betalt än man är av goda seder, visar att värdesättningen håller på att urarta. En persons sociala ställning tycks bero av hur stor inkomst han har, oberoende av hur han får den. På samma sätt förhöll det sig i forntidens materialistiska Rom innan den staden gick under. Den människa i vår tid, som har gott om pengar, blir berömd och högt aktad av andra i samhället och väljs vanligen till att bekläda politiska ämbeten. Hennes materiella ägodelar gör större intryck på folk än en fattig mans moraliska oförvitlighet. Bilen, som en människa kör, huset hon bor i, kläderna hon bär och umgänget hon har avgör vilken ställning hon intar i denna materialistiska civilisation. Sådant är emellertid inte det som verkligen betyder något i livet. Endast i ett fördärvat samhälle kan man påstå att det är det.

Även om många människor talar berömmande om höga moraliska principer, lever få människor i överensstämmelse med dem. Detta bevisas av att det då och då uppdagas att korruption råder bland politiska ledare, vilkas moral man ansett vara oklanderlig, att vissa av lagens väktare låter muta sig, ja, till och med gör inbrott, att skumraskmetoder flitigt begagnas i affärsvärlden, att det fuskas vid offentliga frågesporttävlingar, att stölder begås av anställda med gott anseende och att man överallt söker armbåga sig fram på bekostnad av andra människors intressen. Visar inte allt detta att vi lever i en moraliskt sjuk civilisation?

”Vår känsla för värden och våra ideal är upp och nedvända”, sade dr Laurence Gould, president vid Carleton college. ”Med våra läppar hyllar vi andliga värden, men vi låter minkpälsar och cadillacer få första platsen.” Denna världens förvända känsla för moraliska värden rättfärdigar ofta tjuveri, när det drabbar de rika. Därför att en stor del av de anställda i kanadensiska och amerikanska företag resonerar på det sättet, förlorar arbetsgivarna årligen omkring en milliard dollar genom deras stölder. Detta är dubbelt upp mot vad allmänheten förlorar genom yrkesbrottslingars tillgrepp. Är det inte lika orätt moraliskt sett att stjäla från en rik firma som att stjäla från en fattig man? Kan man rucka hit och dit på den moraliska måttstocken?

Eftersom våra dagars samhälle har låtit de moraliska och andliga värdena bli anfrätta, bör det inte förvåna oss att man finner brottsligheten och fuskandet tillta bland vår tids ungdomar. Är inte deras moral ett återsken av det samhälle, i vilket de lever? De vuxna kan knappast vänta sig att barnen skall leva enligt en moralisk måttstock som de själva inte lever efter. Härom har en skolinspektör i Moncton i Kanada, Harry M. Grant, yttrat: ”Alltför ofta kräver den stora massan av människor att skolorna skall lära sådant som dessa människor själva inte i allmänhet praktiserar.” Han påpekade vidare att allt vittnar om ökat förfall inom samhället moraliskt sett.

Det krävs mer än materialistiska framgångar för att skapa en mäktig och varaktig civilisation. Det krävs också känsla för höga moraliska värden och kärlek till den suveräne Härskaren, Jehova. Till följd av sina tekniska framgångar har människorna i vårt moderna samhälle blivit visa i sina egna ögon och har vänt ryggen åt Jehova Gud. Deras materialistiska värdesättning drar dem mot ateismen, och tänkarna uppbådar hela sin fantasi i en strävan efter att finna en förklaring till människans tillvaro utan att behöva erkänna en Skapare. Ett sådant ateistiskt tänkesätt stärker inte respekten för en god morals gudaktiga principer. Det river ner dem. Det uppmuntrar folk att sätta upp en fördärvad materialistisk måttstock och skapar ett sådant förhållande, att ingen kan lita på sin nästa.

Eftersom vår civilisation följer samma materialistiska och tygellösa kurs som de civilisationer, som har gått under, hur kan den då förvänta att den skall bestå? Liksom Gud gjorde slut på den civilisation, som fanns före syndafloden, och likaså på Sodom och Gomorra på grund av det moraliska fördärvet i dessa städer, så skall han göra slut på den nuvarande civilisationen. Han har vägt den på en våg och funnit den för lätt. Den kommer att falla i ”striden på Guds, den Allsmäktiges, stora dag”. (Upp. 16:14; 2 Petr. 3:5—7) Den tilltagande likgiltigheten för höga moraliska principer är ett förutsagt tecken på att slutet är nära. Människor som älskar rättfärdighet kan hoppas på att efter detta fall få se en ny civilisation uppstå, där man skall slå vakt om höga moraliska och andliga värden. Eftersom Guds välsignelse kommer att vila över den, skall den bestå i obegränsad tid.