Den vakne ”trogne och omdömesgille slaven”

”Vem är i verkligheten den trogne och omdömesgille slaven, som hans husbonde har satt över sitt tjänstefolk till att giva dem deras mat i rätt tid? Lycklig är den slaven, om hans husbonde, när han kommer, finner honom göra så. Jag säger eder i sanning: Han skall sätta honom över alla sina tillhörigheter.” — Matt. 24:45—47, NW.

 1, 2. a) Hur betraktas året 1914 1) av en världshistoriker? 2) av dem som studerar bibeln? b) Varför är det av intresse att få veta om det fanns några väktare som var vakna med avseende på året 1914?

I VÅRA dagar medger skarpsynta iakttagare av världsförhållandena öppet att 1914 utmärkte en stor vändpunkt i jordens angelägenheter. En professor i världshistoria, Arnold J. Toynbee i London, skriver: ”Under nära ett fjärdedels årtusende fram till första världskrigets utbrott år 1914 åtnjöt Västern en obestridlig överlägsenhet i världen. Sedan 1914 har emellertid läget förändrats. Inom de sistförflutna fyrtiotvå åren har Västern förlorat sin tidigare överlägsenhet i världen, och samtidigt har den förlorat sitt tidigare självförtroende.” (Tidskriften Collier’s, 30 mars 1956, sid. 76, 78) Även om denna sanna iakttagelse inte tar sikte på den bibliska innebörden av året 1914, nämligen att det lagenliga slutet på ”nationernas fastställda tider” då var uppnått, så har den likväl en viss överensstämmelse därmed, då den ju påpekar att 1914 visade sig vara en de hotfulla förebudens tidpunkt, om också inte endast för kristenhetens Västerland, utan — som vi nu vet — för hela mänskligheten.

² Man kan fråga om det fanns några väktare i världen, som var vakna och före 1914 kunde låta varningen ljuda, budskapet om denna stundande tid av världsomfattande nöd. Om det fanns några, så borde dessa påpassliga väktare nu veta mera om tiden sedan 1914 än några andra på jorden. Man borde söka upp de väktarna för att få vägledning och råd i dessa tider av ständigt växande fara. De kanske kan visa spörjande människor var den säkra och trygga kursen går.

 3. Var fanns det inga vakna väktare, och vad var orsaken?

³ Skulle man ha kunnat finna sådana vakna väktare bland de katolska prästerna? Knappast! Historien visar att de både före och efter 1914 var alltför upptagna med sina kyrkliga ritualer och med att ta del i världspolitiken för att ha kunnat vara vakna för dessa tiders tecken. Kanske de många protestantiska grupperna hade fått en vink och höll sig vakna. Nej! Deras präster gick före 1914 alltför mycket upp i sin så kallade högre bibelkritik och i det som de kallar modernism eller nyteologi. Men judarnas visa män och rabbiner då? Återigen nej! Före 1914 var de fullt sysselsatta med materialistiska förehavanden och i farten med att förfäkta sionismen, som gick ut på en återupprättad drömstat i Palestina. Nå men hur var det med världens förutseende politiker och finansmän? Visste de kanske vad som skulle komma? Absolut inte! De koncentrerade sig helt på att göra förberedelser för krig och på att raka åt sig vinsterna i samband därmed. Alla dessa visade sig vara sömniga ”väktare”, som endast till namnet var kristna. Jesaja ger en god beskrivning av dem: ”Hans väktare äro blinda. Ingen av dem har lagt märke till något. Alla äro de mållösa hundar; de kunna icke skälla, de flåsa, de ligga ned, de älska att slumra.” — Jes. 56:10, NW.

 4. Vilka var vakna väktare, och med vilken profetia var detta i överensstämmelse?

⁴ Blev då världen lämnad utan någon förhandsvarning från påpassliga väktare? Visst inte! Det finns nämligen ännu en grupp, som vi kan rikta vår uppmärksamhet på, och det är Jehovas vittnen med sin organisation Sällskapet Vakttornet. Historien svarar ett genljudande ”ja” på frågan om de har varit vakna. Trogna sitt namn som vittnen var de väktare för hela världen uppe på sitt symboliska ”vakttorn” och lät varningen ljuda för kristenhetens folk. Men kristenhetens folkskaror fäste till största delen mycket litet avseende vid detta. Jeremia hade exakt förutsagt detta förhållande med dessa Guds ord: ” ’Jag uppreste väktare över eder, ni människor: ”Giv akt på basunens ljud!” ’ Men de höllo i med att säga: ’Vi ämna icke giva akt.’” — Jer. 6:17, NW.

 5-7. a) Vilka vitsord om vaksamhet har Jehovas vittnen? b) Nämn en informationskälla och de dokumentariska bevis den ger.

⁵ Ja, redan så långt tillbaka som år 1877, två år innan deras tidskrift med det betydelsefulla namnet Vakttornet började komma ut, förkunnade dessa Jehovas nutida vittnen den sanningen, att hedningarnas tider skulle sluta år 1914. Under de därpå följande trettiosju åren strävade dessa vittnen energiskt framåt med en världskampanj för att underrätta nationerna om att dessas maktförläning, enligt vilken de skulle få härska utan ingripande från Gud, skulle utlöpa år 1914 e. Kr. — Se ”The Climactic Approach to 1914” i boken Jehovah’s Witnesses in the Divine Purpose (Jehovas vittnen i Guds uppsåt), sid. 47—53.

⁶ En av New Yorks ledande tidningar, The World, hade i sin söndagsbilaga den 30 augusti 1914 en specialartikel, som utgör ett historiskt bidrag till det myckna dokumentariska material, som står världshistorien till buds, när det gäller dessa Jehovas bibelvittnen och deras föregåenden. Vid den tiden var de också kända under det namn som deras inregistrerade organisation i England bär: Internationella Bibelstudiesällskapet. Så här heter det bland annat i artikeln:

⁷ ”Det fruktansvärda krigsutbrottet i Europa har uppfyllt en märklig profetia. Under det senast förflutna kvartsseklet har medlemmarna av Internationella Bibelstudiesällskapet’, bäst kända som ’Millennii dagnings-folket’, genom predikanter och genom pressen, hållit på med att förkunna för världen, att vredens dag, som bibeln profeterar om, skulle randas år 1914. ’Ge akt på 1914!’ har varit det maningsrop som höjts av de hundratals kringresande evangelisterna, vilka som företrädare för denna sällsamma trosuppfattning har farit fram och tillbaka i landet och kungjort den läran, att ’Guds rike är nära’.” — Samma skrift, sid. 54.

Lägets samband med bibeln

 8, 9. Vilka frågor uppstår nu, och vid vilket tillfälle ger en profet en del av svaren?

⁸ Eftersom historien bekräftar att Jehovas vittnen var den enda kristna grupp som befanns vara vaken med avseende på 1914 och de därpå följande ”yttersta dagarna”, undrar man om detta sakläge har något samband med bibeln. Har dessa vittnen något på Skriften grundat ”rekommendationsbrev”, någon legitimation, att förete för de millioner människor i våra dagar som sitter i världens mörker och som väntar på någon av Gud sänd ledning? Svaret på frågan finner vi i det som här följer.

⁹ Jordens störste profet, Jesus Kristus, profeterade att det skulle finnas en vaken skara av kristna på världsscenen före och under ”ändens tid”. Kort innan Jesus blev fastnaglad vid pålen hände det sig på Oljeberget att fyra av hans lärjungar, nämligen Petrus, Jakob, Johannes och Andreas, enskilt bad honom om noggrant angivna tecken beträffande de yttersta dagarna, då han i osynlig måtto skulle återvända för att övervaka sina tjänares angelägenheter på jorden. Jesu anmärkningsvärt detaljerade svar finns bevarat åt oss i de redogörelser i bibeln som är skrivna av Matteus, Markus och Lukas i respektive 24:e, 13:e och 21:a kapitlet. — Mark. 13:3.

10. Hur skall man förstå Jesu ord i Matteus 24:42—44?

¹⁰ Till svar sade Jesus: ”Var därför vakande, ty ni [pluralis, alltså kollektivt] veta icke vilken dag eder Mästare, kommer [Jesu andra närvaro]. Men vet en sak, nämligen att om husfadern hade vetat i vilken väkt tjuven skulle komma, skulle han hava hållit sig vaken och icke tillåtit att man bröt sig in i hans hus. Visa eder fördenskull, också ni [kollektivt], redo, ty i en stund, som ni icke mena det vara, kommer Människosonen.” (Matt. 24:42—44, NW) Lägg märke till att Jesus här uppmanar sin grupp av lärjungar att vara påpassliga likt en vaken ”husfader”. Det är ingenting ovanligt att Jesus hänsyftar på sin kollektiva lärjungeskaras verksamhet genom en illustration i singularis. Kollektivt omtalas de på liknande sätt i bibeln såsom en ”brud”, ett ”hus” och ett ”tempel”. — Joh. 3:29; Hebr. 3:6; 2 Kor. 6:16.

11, 12. a) Vilka var det som skulle befinnas vara vakna vid tiden för Jesu andra närvaro? b) Var det någonting märkvärdigt, att Jesus var intresserad av sina framtida lärjungars verksamhet?

¹¹ Gör Jesus här någon antydan om att några medlemmar av denna vakna ”husfader ”-grupp, som var närvarande med honom på Oljeberget, skulle förbli vid liv till tiden för hans andra närvaro vid slutet av ”nationernas fastställda tider” år 1914? Det kan knappast vara så, eftersom vi vet att ingen av de fyra lärjungarna levde senare än år 100 e. Kr. Jesus visste i förväg att dessa fyra apostlar såväl som åtta andra skulle bli andrahandsgrundvalar för en organiserad grupp av lärjungar, vilken efter pingsten år 33 skulle bli känd såsom den kristna församlingen, vars förnämsta klippgrundval Jesus själv skulle vara. (Ef. 2:20; Matt. 16:18) Därför måste det vara den vakna församlingen, inte de fyra enskilda personerna, som Jesus menade skulle överleva fram genom århundradena, även om raden av lärjungar ibland skulle tyckas vara försvunnen ur historiens synfält.

¹² Dessa smorda lärjungar som skulle leva i framtiden, efter apostlarnas dagar, var inte uteslutna ur Jesu tankar och förutsägelser. I Jesu sista upptecknade bön, som vi finner i Johannes 17:1—26, ser vi till exempel att Jesus bad så här till Jehova: ”Jag framställer en begäran, icke endast beträffande dessa [apostlarna som var med honom], utan också beträffande dem som sätta tro till mig på grund av deras ord.” (Vers 20, NW) Det är därför inte märkvärdigt att framtida medlemmar av församlingen är inbegripna i de fullständiga tillämpningarna av Jesu liknelser och utsagor.

13, 14. a) Vilka utgjorde i första århundradet den ”trogne och omdörriesgille slaven”? b) Hur fick ”tjänstefolket” föda? c) Vad menas med att ”giva dem deras mat i rätt tid”?

¹³ Låt oss se på vad Jesus ytterligare sade till sina fyra lärjungar vid det tillfället, då han satt med dem på Oljeberget. ”Vem är i verkligheten den trogne och omdömesgille slaven, som hans husbonde har satt över sitt tjänstefolk till att giva dem deras mat i rätt tid?” (Matt. 24:45, NW) Lägg märke till att Jesus nu talar om den kollektiva gruppen som en ”trogen och omdömesgill slav”, varvid ordet ”slav” som tillbörligt är står i singularis. Han säger att ”slaven” skall ge mat åt ”tjänstefolket”, som ju betecknar ett flertal. Hur gick detta till? Före sin himmelsfärd framhöll Jesus tre gånger med eftertryck för Petrus denna tjänst, som består i att ge föda: ”Föd mina små lamm. ... Var en herde för mina små får... . Föd mina små får.” (Joh. 21:15—17, NW) På Petrus’ tid var fåren de som hörde till den ”lilla hjorden” av smorda kristna, vilka till sist skulle uppgå till ett antal av 144.000. (Luk. 12:32) Här har vi alltså ”tjänstefolket” eller enskilda personer, åt vilka församlingen eller den vid en slav liknade organisationen troget gav föda genom sina tillsyningsmän. Många år senare påminner Petrus tillsyningsmännen om att de måste vara ”herdar för Guds hjord”. — 1 Petr. 5:2, NW.

¹⁴ Fram genom åren har den slavlika församlingen hållit på med att troget och omdömesgillt ge föda åt sina sanna medlemmar. Från pingsten år 33 e. Kr. intill denna stund har detta fullgjorts med kärlek och omsorg. Ja, och detta ”tjänstefolk” har till andlig föda fått framåtskridande sanning, som håller dem i jämnhöjd med det skinande ”ljus, som växer i klarhet, till dess dagen når sin höjd”. (Ords. 4:18) Allt detta har visat sig vara ”mat i rätt tid”, som Jesus kallade det.

15, 16. Vad anger bibeln att ”tjänstefolket” skulle få erfara under Husbondens nittonhundraåriga frånvaro?

¹⁵ Likt en såningsman hade Jesus rikligen sått ut eller planterat ”tjänstefolket” såsom vete under en herdeliknande organisation, församlingen, men historien berättar också annorstädes att Satan, i uppfyllelse av Jesu profetia, skulle beså åkern med ogräs i sitt bemödande att förkväva den glesnande raden av sanna vetelika efterföljare. (Matt. 13:25, 37, 38) Skulle Satan lyckas helt och hållet, så att inget ”vete” skulle finnas kvar, sedan Husbonden hade varit frånvarande i nära 1900 år? Jesus själv formulerade denna fråga så här: ”När Människosonen kommer, skall han verkligen finna denna tro på jorden?” — Luk. 18:8, NW.

¹⁶ I den liknelse om en såningsman, som vi här omnämnt, svarar Jesus med tillförsikt på denna fråga, när han säger: ”Alldeles såsom ogräset samlas ihop och brännes upp i eld, så skall det därför vara vid fullständigandet av tingens ordning. På den tiden skola de rättfärdiga lysa lika klart som solen i sin Faders rike.” (Matt. 13:40, 43, NW) På det sättet angavs det alltså att många av ”vete”-klassen av rättfärdiga, smorda tjänare skulle leva kvar här på jorden fram till och under ”ändens tid”. Fördenskull sade Jesus i fortsättningen, som vi läser i Matteus 24:46 (NW): ”Lycklig är den slaven, om hans husbonde, när han kommer, finner honom göra så.” Hur bekräftar historien denna Jesu bestämda förväntan?

17, 18. a) När och hur började de sanna kristna komma in i historiens synfält igen? b) Hur visade de sig vara vakna, men varför kom en prövningsperiod över dem?

¹⁷ Alltifrån 1870-talet började den glesa raden av sanna kristna komma in i historiens synfält igen såsom i det första århundradets dagar. Hos många av dem som utgjorde ”vete”-gruppen förmärktes en avgjord strävan att avskilja sig från de många ogräsliknande sekterna i kristenheten. Denna församlade skara av kristna från många delar av jorden bildade en ny sammanslutning som senare kom att bli känd såsom Jehovas vittnen. Från 1879 användes tidskriften Vakttornet (moderupplagan) av denna kollektiva grupp till att regelbundet dela ut andlig föda åt dem som hörde till den smorda ”lilla hjorden”. Ja, ”tjänstefolket” eller de enskilda smorda personerna blev andligen återupplivade av den kollektiva ”slav”-gruppen förmedelst den bibliska sanningens ljus, som återställdes och växte mer och mer. År 1884 bildade denna ”slav”-grupp en organisation, som skulle bli dess lagenlige tjänare och som kallades Zion’s Watch Tower Tract Society, nu benämnd Watch Tower Bible and Tract Society of Pennsylvania.

¹⁸ Under ledning av denna religiösa organisation bedrevs den stora världsomfattande kampanjen för att kungöra att ”nationernas fastställda tider” skulle sluta år 1914, såsom vi tidigare har omnämnt. Jehovas Vakttornsvittnen visade sig vara vakna andliga väktare. Men Skriften beskriver dem såsom klädda i orena kläder på grund av sin långvariga förbindelse med avfällighet från den sanna kristendomen. (Sak. 3:3, 4) De hade många sedvänjor, kännetecken och trosuppfattningar av ungefär samma slag som de som utmärkte kristenhetens ogräsliknande sekter. Från 1914 till 1918 kom därför en period av glödhet prövning över dem, inte olik den forntida period då judarna var fångna i Babylon år 607—537 f. Kr.

19. Förklara uppfyllelsen av Matteus 24:7, 9.

¹⁹ I samma profetia hos Matteus (24:7, 9, NW) säger Jesus: ”Ty nation skall resa sig mot nation och rike mot rike [såsom det hände år 1914]. Då skola människor överlämna eder [pluralis, kollektivt] åt bedrövelse och skola döda eder [några av eder, inte alla], och ni skola bliva hatade av alla nationer för mitt namns skull.” Allt detta inträffade i förbindelse med den överträdelse de begick genom att hysa människofruktan och inte uppträda på ett strängt neutralt sätt under krigsåren och genom att vara befläckade med många i religiöst avseende orena sedvänjor. Jehova och Jesus Kristus tillät att dessa vittnen blev smädade, förföljda, förbjudna att verka och att deras funktionärer blev satta i fängelse av denna gamla världs nationer. När sommaren kom år 1918, hade Vakttorns-vittnenas starkt organiserade röst blivit nedtystad, dödad kollektivt, såsom det var profeterat i Uppenbarelseboken 11:7, 8. Vi lägger emellertid märke till att denne väktares röst inte blev bragt till tystnad, förrän de hade fullbordat sitt fenomenala arbete att före 1914 varna nationernas folk. En utförlig redogörelse finner vi i kapitlen ”Let Go into Captivity” och ”Release from Babylonish Captivity” i boken Jehovah’s Witnesses in the Divine Purpose, sid. 74—90.

20, 21. a) Beskriv den glödheta prövning som kom över ”tjänstefolket”, b) Vad blev resultatet?

²⁰ Som vi nu vet, blev denna den ”trogne och omdömesgille slavens” väktarklass renad för ännu större tjänst som väktare under de upprörda år som skulle följa på deras återupprättande år 1919. Dessförinnan, på våren 1918, hade Jehova kommit till sitt tempel av jordiska kristna tjänare för att inspektera och rena det. (Mal. 3:1—3) De många som var onda blev uteslutna av honom och bortsända. En lojal kvarleva tilläts gå igenom det glödheta prov, vari Jehova och hans budbärare, Kristus Jesus, 1) prövade dem genom organisatoriska anordningar för att utröna om de var lojala mot Jehovas organisation i stället för mot mänskliga ledare, 2) prövade dem genom instruktioner och föranstaltningar för tjänst för att utröna deras nit och hängivenhet för Jehovas tillbedjan och för arbetet med att frambära hans vittnesbörd och 3) prövade dem genom uppenbarad sanning för att utröna deras kärlek till sanningen. Vilken glödhet tid var det inte! — Se You May Survive Armageddon into God’s New World (Ni kan få överleva Harmageddon in i Guds nya värld), sid. 303—305.

²¹ En trogen kvarleva om några tusen medlemmar av den ”trogne och omdömesgille slav”-klassens ”tjänstefolk” överlevde denna tid av prövning. Alltifrån våren 1919 började de resa sig ur overksamhetens mull eller stoft till sin nya, upphöjda tjänst såsom väktare för världen. (Dan. 12:2; Upp. 11:11, 12) Skriften beskriver också hur de blir klädda i nya kläder, som identifierar dem som rena representanter för Jehovas intressen på jorden. — Sak. 3:4, 5; se boken Slutstriden förberedes, sid. 54—57.

22, 23. Skulle Jehova handla med en grupp av nybörjare? Vem är det då som uppfyller Matteus 24:14?

²² Nu, då det länge väntade Riket hade blivit en upprättad verklighet i himmelen, skulle dess växande intressen på jorden efter 1919 förvisso inte lämnas åt en nybörjarorganisation av andliga småbarn. Och detta visade sig också vara sant. Det var den 1900 år gamle ”trogne och omdömesgille slaven”, den gamla kristna församlingen, som fick denna dyrbara tjänst för Riket anförtrodd åt sig. Rik i sin lojalitet och ostrafflighet, långmodig i sitt tåliga uthärdande av förföljelse, stark i sin urgamla tro på Jehovas dyrbara löften, full av tillit till sin osynlige Herres, Jesu Kristi, ledning, lydig i sitt sekelgamla uppdrag att vara vittnen på jorden, slutligen renad genom ett glödhett prov omkring 1918, stod den mognade ”slaven”, representerad av en kvarleva, nu redo för nya anvisningar om tjänst.

²³ Av alla de så kallade kristna grupperna efter första världskriget var det endast Jehovas vakna vittnen som var beredda att ta itu med det väldiga, hela världen omfattande uppdraget att predika det slutliga vittnesbördet. Träffande sade Jesus: ”Det är den som har uthärdat intill slutet som skall bliva frälst. Och dessa goda nyheter om riket skola bliva predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationer; och därpå skall det fullbordade slutet komma.” — Matt. 24:13, 14, NW.

24. Vad innebär Matteus 24:47?

²⁴ Det är därför med rätta just till denne 1900 år gamle ”trogne och omdömesgille slav” med sina tusentals renade medlemmar av ”tjänstefolket” som Jesus därnäst säger: ”Jag säger eder [pluralis, kollektivt] i sanning: Han skall sätta honom över alla sina tillhörigheter.” (Matt. 24:47, NW) Dessa tillhörigheter är Kristi rikes intressen på jorden. Med praktisk vishet anförtror Jesus dessa Rikets intressen åt sin veteran, sin beprövade ”slav”-klass. Alltifrån 1919 har således denna ”slav”-klass, med Sällskapet Vakttornet som redskap, befunnit sig i den enastående ställningen av ansvar och ledarskap med avseende på detta rike, vars ankomst den tidigare hade bebådat i över trettio år före 1914.

Överväldigande legitimation

25. a) I vilken utsträckning är ”slav”-klassen i besittning av legitimation? b) Bestyrk detta genom att nämna flera av dessa legitimationsbevis.

²⁵ Har den ”trogne och omdömesgille slaven” ytterligare legitimation att förete? Ja, en stor myckenhet! En lista, som alls inte är fullständig, visar att den kristna kvarlevan, sådan den existerar i vår tid sedan 1919, finns omtalad eller framställd genom mer än åttio bibliska och profetiska beteckningar och bilder.a Med mer än åttio penseldrag av den bibliska profetians finger har himmelens Gud målat ett levande och exakt porträtt av sin officiella tjänareklass på jorden. Den verklighet som detta porträtt återger framstår nu, med alla sina av Gud förutbestämda drag, på världsscenen så att alla kan se den. Det är en legitimation, som inte ens skuggan av ett tvivel vilar på. I själva verket är legitimationsbevisen så talrika, de pekar så samstämmigt på den enda klarvakna klassen, den ”trogne och omdömesgille slaven”, att det är omöjligt för den store bedragaren, Satan, att frambringa en falsk organisation som kan uppvisa alla dessa av Skriften angivna åttio drag och kännetecken.

26. Vad anger Skriften beträffande den verkan som dessa legitimationsbevis skulle få på en del människor? Vad visar de verkliga förhållandena i vår tid?

²⁶ Med hänsyn till dessa tydliga fakta anger bibeln vidare, att rättfärdighetsälskan de människor hela jorden utöver skulle komma till insikt om och av hjärtat följa den organisations ledning, som var i besittning av dessa häpnadsväckande legitimationsbevis. ”Så säger härskarornas Jehova: I de dagarna skall det ske, att tio män [människor av en god vilja från hela jorden] av alla nationernas tungomål skola fatta tag, de skola fatta tag i dens mantelflik som är en jude [singularis, den ’trogne och omdömesgille slaven’] och säga: Vi vilja gå med eder [pluralis], ty vi hava hört, att Gud är med eder.” (Sak. 8:23, AS) Intill detta år, 1960, har mer än 850.000 personer aktivt förenat sig såsom predikande tjänare åt Gud under ”slav”-klassens ledning.b

27. Vad för slags ledning är i våra dagar tillgänglig för sanna tillbedjare?

²⁷ Denna stora skara får regelbundet sin ständigt framåtskridande andliga föda genom spalterna i det åttioett år gamla redskapet i ”slav”-klassens händer, Vakttornet, den religiösa tidskrift som har den största spridningen i hela världen. Jehova och Jesus Kristus har förvisso inte föranstaltat om en hastigt tillkommen, endast för ögonblicket tjänlig form av ledning för den stora skaran av sanna tillbedjare. Nej, utan tvivel står den gamle men vakne ”trogne och omdömesgille slaven” i våra dagar som en väktare att förundra sig över, en väktare för nationernas folk. Alldeles som dessa smorda vittnens Mästare, Jesus Kristus, var satt till upprättelse och till fall för många i Israel i det första århundradet av den kristna eran, så står de själva nu inför hela världen såsom en vägvisare till förblivande liv för en minoritet av mänskligheten, men bevisar sig för de övriga vara en stötesten, som kommer dessa att störta ned i tillintetgörelse vid Harmageddon. — Luk. 2:34.

[Fotnot]

1)Noas hustru, 1 Mos. 7:7; 2) de änglar som sändes till Lot, 1 Mos. 19:15; 3) Rebecka, 1 Mos. 24:64; 4) Josef och Benjamin, 1 Mos. 45:14; 5) kvarlämnade ax, 3 Mos. 19:9; 6) de två spejarna hos Rahab, Jos. 2:4; 7) Barak, Dom. 4:14; 8) Jefta, Dom. 11:34; 9) Noomi och Rut, Rut 2:2; 10) Davids israelitiska kämpar, 2 Sam. 18:1; 11) Jehu, 2 Kon. 10:11, 15; 12) Mordokai och Ester, Est. 4:13; 13) Job, Job 42:10, 13; 14) konungadottern, Ps. 45:14; 15) människor av kärleksfull godhet, Ps. 50:5, NW; 16) den förtroliga kretsen, Ps. 89:8, NW; 17) Sear-Jasub, Jes. 7:3; 18) ljuset för folken, Jes. 60:3; 19) rättfärdighetens tere-binter, Jes. 61:3; 20) vår Guds tjänare, Jes. 61:6; 21) den bevarade druvklasen, Jes. 65:8; 22) tjänare som får ett annat namn, Jes. 65:15; 23) de som fruktar för Guds ord, Jes. 66:5; 24) den nya nationen som föddes, Jes. 66:8; 25) Jeremia, Jer. 1:10; 26) Jehovas folk i det nya förbundet, Jer. 31:33; 27) mannen i linnekläder, Hes. 9:2; 28) de som bor pa jordens mittelhöjd, Hes. 38:12; 29) träden på strömmens strand, Hes. 47:7; 30) fiskare, Hes. 47:10; 31) himmelens härskara, Dan. 8:10; 32) helgedomen som kom till sin rätt igen (renades), Dan. 8:14; 33) de förståndiga, Dan. 11:33; 34) många som sovit i mullen och uppvaknat till evigt liv, Dan. 12:2; 35) allt kött som får anden utgjuten över sig, Joel 2:28; 36) Jona, Jon. 3:1—3; 37) Jehovas ögonsten, Sak. 2:8; 38) översteprästen Josua, Sak. 3:3, 4; 39) en judisk man, Sak. 8:23; 40) Levi söner, Mal. 3:3; 41) vete, Matt. 13:25; 42) rikets barn, Matt. 13:38; 43) arbetare till vingården, Matt. 20:1; 44) de som var bjudna till bröllopet, Matt. 22:3—14; 45) de utvalda, Matt. 24:22; 46) örnar, Matt. 24:28, NW; 47) den trogne och omdömesgille slaven, Matt. 24:45, NW; 48) de förståndiga jungfrurna. Matt. 25:2; 49) konungens bröder, Matt. 25:40; 50) den lilla hjorden av får, Luk. 12:32; 51) den förlorade sonens äldre bror, Luk. 15:25; 52) den fattige mannen Lasarus, Luk. 16:20; 53) grenarna i vinträdet, Joh. 15:4; 34) Davids kungliga palats, Apg. 15:16, NW; 55) Kristi medarvingar, Rom. 8:17; 56) kvarlevan, Rom. 11:5; 57) grenarna i olivträdet, Rom. 11:24; 58) de heliga eller heliga män, 1 Kor. 6:2 och Upp. 16:6; 59) ett tempel, 1 Kor. 6:19; 60) en ny skapelse, 2 Kor. 5:17; 61) sändebud å Kristi vägnar, 2 Kor. 5:20; 62) Guds församling, Gal. 1:13; 63) en del av Abrahams säd, Gal. 3:29; 64) Guds Israel, Gal. 6:16; 65) Kristi kropp, Ef. 1:22, 23; 66) Kristi Jesu stridsmän, 2 Tim. 2:3; 67) ett hus byggt av Kristus, Hebr. 3:6; 68) ett heligt prästerskap, 1 Petr. 2:5; 69) en helig nation, 1 Petr. 2:9, NW; 70) sammanslutningen av bröder, 1 Petr. 2:17, NW; 71) sju församlingar, Upp. 1:20; 72) tjugofyra personer av framskriden ålder, Upp. 4:4, NW; 73) det andliga Israel, Upp. 7:4; 74) gräshoppor, Upp. 9:3; 75) två vittnen, Upp. 11:3; 76) två olivträd, Upp. 11:4; 77) kvinnans säd, Upp. 12:17; 78) livsträd, Upp. 22:2; 79) Kristi brud, Upp. 22:17; 19:7; 80) Jehovas vittnen, Jes. 43:10, NW.