Hämta mod från Guds ord!

”Därför kunna vi vara vid gott mod och säga: ’Jehova är min hjälpare; jag skall icke rädas. Vad kunna människor göra mig?’” — Hebr. 13:6, NW.

 1. Vilka omständigheter har fyllt människohjärtana med stor fruktan, och vilka är de enda som i denna fruktans tid kan vara modiga?

VEM kan vara vid gott mod i en värld sådan som vår — en värld som genomsyras av fruktan? Aldrig förr i människans historia har det funnits så många krafter som samverkat för att ingjuta fruktan i människohjärtan. Fruktan för krig har orsakat den vanvettigaste kapprustningen i människosläktets historia. År efter år stiger antalet grova brott, och därmed ökar ängslan och oron bland folk. Med skrämmande korta mellanrum drabbas jorden av jordbävningar, som skakar människoboningar i spillror. År 1920 dödades i Kina 180.000 människor vid en enda jordbävning, i Iran dödades över 12.000 på en gång år 1962, och ytterligare tusental har dödats varje år vid jordbävningar på andra håll. Torka, gräshoppors härjningar och häftiga stormar förstör grödan, vilket ger upphov till svår hungersnöd. Även sjukdomar och farsoter fortsätter att kräva sin tribut — inte bara sådana sjukdomar som kräfta och malaria, utan också de som har vållats av människors snikenhet och som till exempel har lett till att tusentals barn har fötts med fosterskador såsom en följd av att man använt skadliga läkemedel. Finns det då i denna värld, som är så hemsökt av ting som ger upphov till fruktan, alls några människor som har verkliga orsaker att vara modiga? Jo, men endast de som kan säga: ”Jehova är min hjälpare.” — Hebr. 13:6, NW.

 2. Vilka andra omständigheter eller situationer kräver ofta mod, och vart måste man vända sig för att få vägledning vid sådana tillfällen?

² Vi måste också tänka på att de omständigheter, som kräver mod, inte endast är sådana som tidningarna bevärdigar med kraftiga rubriker. Ibland består dessa omständigheter i rent personliga sorger och olyckor, som bara några få andra människor känner till. För den som drabbas av sådana ting utgör de ofta ett hårdare slag i livet än hotet om kärnvapenkrig. För att modigt kunna ta itu med dessa problem och göra det med framgång måste man vända sig till Gud och gå till hans ord för att få vägledning. — Ps. 46:2, 3; 119:105—112.

 3. Hur kommer det sig att de kristna måste ha särskilt mod?

³ I synnerhet behöver alla de människor mod, som söker leva med gudaktig hängivenhet såsom Jesu Kristi efterföljare. Med fast beslutsamhet måste de motstå de påtryckningar som kan få dem att sugas in i materialismens och sinnlighetens malström, som kännetecknar denna världens väsende. Såsom Kristi efterliknare måste de vara oförskräckta vittnen för Jehova Gud. De får inte rädas för att avslöja lögn och osanning och vara förespråkare för Guds ords sanning, hur impopulär denna än må vara. Därför att de bevarar sin ostrafflighet gentemot Gud, kan de råka i fängelse, tvingas lämna sin arbetsanställning eller förvisas från det land där de är bosatta. De kan räkna med detta: ”Alla de som åstunda att leva med gudaktig hängivenhet i förbindelse med Kristus Jesus skola också bliva förföljda.” (2 Tim. 3:12, NW) Varifrån hämtar man mod för att kunna stå fast inför sådana påtryckningar? Det är något som de människor äger, vilka har en tro som är grundad på Guds ord.

Mod tack vare kunskap om Guds storhet

 4. Tala om vad kristet mod är. Vad är grundvalen för detta mod?

⁴ Det är visserligen sant att mod är en styrka man har inom sig, men en kristens mod är inte detsamma som självtillit. Det är inte ett resultat av förhoppningar man ställer till sig själv. Nej, det är i stället ett resultat av ens tillförsikt till Gud, och i kunskapen om honom ligger hemligheten med denna styrka och kraft. Om vi skall få mod, måste vi alltså vända oss till bibeln, ty det är från den källan vi vinner kunskap om Jehova Gud och hans oförlikneliga egenskaper, och det är detta Guds ord som inskärper insikten om hans storhet i vårt sinne. Genom att tala om hans verk klargör det för oss att han är ”den Gud, som har gjort världen och allt vad däri är”. Genom att tala om hans gärningar i förbindelse med hans tjänare visar det oss att han är ”den Högste över hela jorden”, att han är ”Gud den Allsmäktige”. ”Jehova är i sanning Gud. Han är den levande Guden.” (NW) Han hör sina tjänares böner, och hans arm ”är icke för kort, så att han ej kan frälsa, och hans öra är icke tillslutet, så att han ej kan höra”. De som dyrkar en sådan Gud har all orsak att vara modiga. — Apg. 17:24; Ps. 83:19; 2 Mos. 6:3; Jer. 10:10; Jes. 59:1.

 5. Vilken vana, som styrker vårt mod, bör vi tillägna oss i likhet med psalmisten?

⁵ Eftersom exakt kunskap i Guds ord är en väsentlig faktor, om man skall ha mod, måste vi fast inprägla detta ord i hjärta och sinne. Gör såsom psalmisten, som sade: ”Jag vill prisa HERRENS [Jahs, NW] gärningar, ja, jag vill tänka på dina fordomtima under; jag vill begrunda alla dina gärningar och eftersinna dina verk.” (Ps. 77:12, 13) Använd någon tid varje dag till att läsa bibeln, begrunda det du läser i den och tala med andra om det. Låt dina tankar syssla med Jehovas verk i stället för att i första hand bekymra dig om denna världens styresmäns kiv och käbbel. Att man på detta sätt ägnar uppmärksamhet åt Guds ord och härigenom tillväxer i kärlek till Gud förjagar fruktan för de stolta förtryckarna bland mänskligheten, vare sig de är sådana makthavande, som förmätet söker utrota den sanna gudsdyrkan, eller är nationer som är i färd med att lägga upp vapenförråd för ett kärnvapenkrig. — 1 Joh. 4:18.

 6, 7. Varför blir Jehovas vittnen inte modlösa, även om mäktiga nationer hotar med att utrota dem?

⁶ Människor som har överlämnat sig åt Jehova Gud och som tillbeder och dyrkar honom låter inte sitt mod slås ned ens när nationerna, som är rustade till tänderna, hotar med att de ämnar utrota dem. De kristna för visserligen ”icke en strid efter köttet”, och deras ”stridsvapen äro ... icke av köttslig art”, men detta innebär inte att nationerna har fria händer att göra slut på Guds folks liv och sätta stopp för en rätt gudsdyrkan. (2 Kor. 10:3, 4) Jehova är med sitt folk, och hans folk hyser tillit till honom. Av hans skrivna ord vet de att han på judakonungen Josafats tid räddade sitt folk undan Moabs, Ammons och Edoms lands förenade styrkor. Vid det tillfället bjöd han folket i Juda och alla Jerusalems invånare: ”Var icke rädda eller förfärade på grund av denna stora skara; ty striden är icke eder utan Guds. ... Ni skola icke behöva strida i detta fall. Intag eder plats, stå stilla och se Jehovas frälsning till gagn för eder.” — 2 Krön. 20:15—17, NW; Ps. 34:8.

⁷ I Hiskias dagar hände så något liknande. Konungen i Assyrien, som var styresman i det mäktigaste riket bland människor på den tiden, hade lyckats väl på sitt härnadståg genom stora delar av Palestina, och han lät så sin här dra emot Jerusalem. Hans härhövitsman, Rab-Sake, som var viss om segern också nu, smädade Hiskia: ”Vad är det för en förtröstan, som du nu har hängivit dig åt?” (Jes. 36:4) Hiskia visade vilken förtröstan det var, som de hade hängivit sig åt, genom att han gick upp till Jehovas hus för att bedja och genom att han sände bud till Jehovas profet, Jesaja. Den assyriske konungens utmaning gällde inte rätt och slätt Hiskia och hans folk; nej, den riktade sig mot Jehova Gud. För sitt eget namns skull vidtog Gud åtgärder, och invasionshären tilläts inte ens att uppföra belägringsverk mot staden och fick inte skjuta en enda pil mot den. På en enda natt dödade Jehovas ängel 185.000 soldater i den assyriska hären och drev den vimmelkantige konungen till att huvudstupa bege sig tillbaka till Nineve, där han själv blev dödad, medan han var i färd med att tillbedja sin avgud. Likadant har det varit nu på 1900-talet. När den mäktiga diktaturregeringen i Nazisttyskland hotade med att utrota Jehovas vittnen, omintetgjordes dess bemödanden. Det var om Jehova, vilken i alla dessa fall räddade sina tjänare, som världshärskaren Nebukadnessar själv, tvingad till ödmjukhet, yttrade dessa ord: ”Han gör vad han vill både med himmelens här och med dem som bo på jorden, och ingen kan stå emot hans hand eller säga till honom: ’Vad gör du?’” (Dan. 4:32) Inom kort, i det universella kriget vid Harmageddon, skall han fullständigt utrota dem som motstår honom och förtrycker hans folk, men redan nu motsätter han sig deras försök att omintetgöra hans uppsåt. De som tillbeder honom har goda skäl att vara modiga. Eftersom de är föremål för hans kärleksfulla omsorg, kan de säga med psalmisten: ”Jehova är vid min sida; jag skall icke frukta. Vad kan jordemänniskan göra mig?” — Ps. 118:6, NW.

Räddning och befrielse förutsagd

 8. Hur kunde israeliterna hämta mod från Guds skrivna ord, när de var fångar i Babylon?

⁸ En kort tid efter det att Jehova hade räddat Jerusalem undan Sanheribs här, lät han i sitt ord nedteckna uppmuntrande utsagor som hans folk skulle behöva längre fram i tiden. ”Trösten, trösten mitt folk, säger eder Gud. Talen ljuvligt till Jerusalem och prediken för det, att dess vedermöda är slut, att dess missgärning är försonad och att det har fått dubbelt igen av HERRENS [Jehovas] hand för alla sina synder.” (Jes. 40:1, 2) Ja, därför att invånarna i Juda och Jerusalem avföll från Jehova och vandrade i det otrogna Samarias fotspår, den stads som Jehova överlämnade i Assyriens händer, blev de förda i fångenskap år 607 f. Kr. och måste tjäna babyloniska herrar. Men vilken tröst var det inte för dessa fångna israeliter att — i det sjuttionde året av Jerusalems ödeliggande — förmedelst Guds skrivna ord genom hans profeter Jesaja och Jeremia få klart för sig att befrielsens stund var inne! De kunde fatta mod! — Dan. 9:1, 2.

 9. Varför var tanken på den långa färden tillbaka till Jerusalem ingen orsak för dem att bli missmodiga?

⁹ Visst hade de en lång färd framför sig, då de begav sig tillbaka till Jerusalem, men skulle detta omintetgöra uppfyllelsen av deras Guds löfte? ”Hör, någon ropar i öknen: ’Röj Jehovas väg, ni människor! Gör farvägen för vår Gud över ökenheden rät. Och Jehovas härlighet skall förvisso uppenbaras, och allt kött skall tillsammans se det, ty Jehovas egen mun har talat så.’” (Jes. 40:3—5, NW) Gud skulle själv se till att hindren blev röjda ur vägen. Han skulle osynligen leda deras återfärd, liksom han hade lett israeliterna ut ur Egypten, ty som en följd av denna återställelse av folket för hans namn skulle Jehovas härlighet uppenbaras inför alla nationerna.

10. Vilket slags löfte skulle inte ha utgjort någon verklig orsak till mod, men varför var den förhoppning, som de judiska fångarna omhuldade, så mycket bättre?

¹⁰ Detta var inte något tomt löfte av en nationalistledare bland judarna, som hoppades bryta det babyloniska oket. Det var inte för sådana planers skull som de kunde ha orsak att hysa mod. De kände mycket väl till att en av de inspirerade skrivarna av Psaltaren hade varnat dem för att förlita sig på att jordemänniskor skulle rädda eller befria dem, ty människor förgås; de vissnar bort såsom gräset. ”Men vad vår Guds ord beträffar, så skall det bestå till obestämd tid.” (Jes. 40:8, NW) ”Lycklig är den som har Jakobs Gud till sin hjälp, den vars hopp står till Jehova, hans Gud.” (Ps. 146:3—10, NW) I uppfyllelse av sitt ord handlade Jehova såsom en kärleksfull herde, vilken samlar tillhopa sina får, och församlade år 537 f. Kr. sitt folk till Jerusalem för att de skulle återuppbygga dess tempel för tillbedjan. Den tillförsikt de hängav sig åt på grundval av löftena i Guds skrivna ord var inte missriktad.

”Lyft edra ögon högt upp”

11. Vilka fakta beträffande sitt skaparverk riktade Jehova genom profeten Jesaja sitt folks uppmärksamhet på? Varför gjorde han det?

¹¹ När Jehova genom Jesaja hade förutsagt denna befrielse, som han skulle åvägabringa för sitt folk, riktade han därpå deras uppmärksamhet på sina skapade verk. Han manade dem att i dessa verk se bevisen för hans allmakt och även att i dem se skäl till att hysa den tillförsikten att han skall uppehålla dem som hoppas på honom. Han klargjorde för dem att vad honom beträffar, så kan han mäta upp havens vatten i sin hand; himmelens vidd märker han ut med sina utspända fingrar, och alla nationerna är bara såsom ett tunt lager av damm på vågskålen. Men kan människan behärska de väldiga haven? Har hon förmåga att skönja slutet på skapelsen, ja, kan hon ens mäta avståndet till avlägsna himlakroppar med någon verklig precision? Vilket rimligt skäl finns väl då för dem som hoppas på Jehova att frukta för vad människor kan göra? Det finns inget sådant skäl alls! — Jes. 40:12—17.

12, 13. Vilket intryck ger oss de landvinningar människor har gjort, när vi jämför dem med Guds skaparverk?

¹² Betrakta himlakropparna och tänk på vad det innebär att de finns till: ”Lyft edra ögon högt upp och se. Vem har skapat dessa ting? Det är han som för fram härskaran av dem, ja, efter antal, dem alla kallar han rentav vid namn. Tack vare överflödet på dynamisk energi, också därför att han är väldig i kraft, saknas icke en enda av dem.” (Jes. 40:26, NW) Det är nyttigt att man påminner sig dessa ord nu i denna tid, när människorna skryter med sina vetenskapliga framgångar. De skryter med att ha skjutit ut bemannade rymdfarkoster i banor runt jorden. De är stolta över att ha gjort sonderingar av världsrymden i riktning mot solen, månen och planeterna Venus och Mars. Men innebär dessa bedrifter att det nu är till människor som vi skall vända oss i hopp om att bli bevarade? Nej, visst inte!

¹³ Månen hade kretsat i sin bana en lång, lång tid innan människor började med sina rymdprogram, och den är inte en satellit av det slaget som förbränns efter några korta månader. Nej, den är bara en av dessa himlakroppar, av vilka inte en enda har blivit satt där av människor. Jorden själv är ju en rymdfarkost, ja, en rymdfarkost med levande last. Den har inte bara en enda mänsklig passagerare utan rymmer tre milliarder människor och därtill en tallös mängd djur, och de är inte allesammans klädda i rymddräkter för att kunna överleva. Människors verk kan visserligen förefalla stora i människoögon, men hur futtiga ter de sig inte, när man jämför dem med Guds händers verk. Visst har människorna vätebomber och robotprojektiler i sina vapenförråd, men Jehova Gud kan släppa lös jordbävningar, vilka har en kraft jämförlig med tusentals vätebomber; han kan släppa lös hagelstormar, som de inte kan parera. Ja, med ett stilla snöfall kan han rentav lamslå deras operationer. (Jos. 10:11; Job 38:22, 23) Nationernas vetenskapliga landvinningar kommer inte att göra det möjligt för dem att undgå att kallas till räkenskap för det blod, som de har utgjutit här på jorden. Fördenskull kan alla som älskar rättfärdighet fatta mod. — Am. 9:1—3; Hes. 38:22.

14. Varför har de som dyrkar Jehova det inte lätt i denna tid, fastän Jehova är allsmäktig?

¹⁴ Att Jehova är allsmäktig innebär emellertid inte att de som tillbeder honom såsom sanna kristna har det lätt. Såsom Jesus sade till sina efterföljare: Människor ”skola ... bära hand på eder och förfölja eder och överlämna eder till synagogorna och fängelserna, i det ni bliva dragna inför konungar och styresmän för mitt namns skull. ... Dessutom skola ni bliva utlämnade till och med av föräldrar och bröder och släktingar och vänner, och man skall döda somliga av eder; och ni skola bliva föremål för hat från alla människor för mitt namns skull.” (Luk. 21:12—17, NW) Dessa utsikter får likväl inte dem som har satt sin förtröstan till Gud att bli missmodiga. Varför inte det?

15. Hur hjälper Skriften de kristna att bevara sitt mod, när de får utstå förföljelse från myndigheter?

¹⁵ De hämtar mod från Skriften, som hjälper dem att se saken i rätt perspektiv genom att ge dem denna försäkran: ”Han är den som tronar över jordens rund, och dess inbyggare äro såsom gräshoppor; han är den som utbreder himmelen såsom ett flor och spänner ut den såsom ett tält att bo inunder. Han är den som gör furstarna till intet, förvandlar domarna på jorden till idel tomhet.” (Jes. 40:22, 23) Kanske vissa styresmän verkligen förbjuder den sanna gudsdyrkan. De kan förklara att det är lagstridigt att predika för människor som har en annan religion. De kanske skaffar sig bestämmanderätt över barnen till kristna föräldrar och låter ge dem blodtransfusion, därför att föräldrarna vägrar att ge sitt bifall till en överträdelse av Guds lag, och de kanske slår dövörat till för dessa föräldrars vädjanden om rättvisa. Men Jehova Gud har en annan syn på dessa ting. Det som sker undgår honom inte, och han skall upphäva de orättfärdiga påbud som dessa människor, vilka missbrukar sin myndighet, har utfärdat. Då skall de som världen ansett vara olämpliga bli Guds utvalda som får leva för evigt i hans nya värld, därför att de hoppats på honom.

Lyssna till Gud

16. Av vilket slag är de människor som finner anledning till mod, då de studerar Guds ord?

¹⁶ Fördenskull är det på sin plats att alla människor nu lyssnar till det som Gud har att säga. Vi kan inte förvänta att han skall godkänna vårt handlingssätt, om vi slår dövörat till för hans råd, och inte heller finner han behag i dem som med sina läppar påstår sig älska Gud men vilkas hjärtan är vända ifrån honom. Skriften ger inget skäl till att sådana människor skulle ha mod. De som finner anledning till mod, när de studerar Guds ord, är de som har en inställning lik den psalmists, som skrev: ”Undervisa mig, o Jehova, om dina stadgars väg, så att jag må taga den i akt in i det sista. Låt mig förstå, så att jag må taga din lag i akt och så att jag må hålla den av allt hjärta. Få mig att träda på dina budords stig, ty i den har jag funnit behag.” (Ps. 119:33—35, NW) Det är de människor, vilka på detta sätt drivs av kärlek till Gud och till hans rättfärdiga vägar, som har verkliga skäl till ätt vara modiga. De är inte endast modiga när de röner motstånd, utan de har också mod att bringa livet i överensstämmelse med den höga moraliska måttstock som Gud har anbefallt.

17. Varför behöver man mod för att förbli moraliskt ren och hur kan detta mod stärkas?

¹⁷ Det behövs mod för att göra detta, ty även om man lägger sig vinn om att undvika dåligt umgänge, så kommer man likväl i beröring med omoraliska människor. Det kan vara människor som man har till arbetskamrater, grannar eller skolkamrater. Det är inte lätt att vägra att följa med hopen. Men Jesus sade att hans efterföljare inte är någon del av världen. (Joh. 17:11—14) De måste vara på sin vakt. De vågar inte slappas i sin vaksamhet genom att mata sinnet med denna könsgalna världs omoraliska lektyr och liderliga nöjen. De måste modigt visa sitt hat till det som är dåligt och ont och sin kärlek till det som är rätt. Att vi finner behag i Jehovas bud, gör dem till föremål för begrundan, det stärker oss, så att vi inte lockas att följa världens omoraliska handlingssätt; och genom att vi ständigt minns att ”allting är naket och blottat för dens blickar, inför vilken vi skola avlägga räkenskap”, blir detta beslut att göra det som är rätt ännu fastare hos oss. — Hebr. 4:13, NW.

18. Hur bör en kristen handla, när han har att göra med dem som tillämpar oärliga affärsmetoder?

¹⁸ Visst finns det människor som — även om de inte är så klart medvetna om sitt ansvar inför Gud — likväl har en viss känsla för vad som är rätt och tillbörligt. De lever vad de anser vara ett moraliskt liv, men när det förefaller som om det skulle bli till förfång för dem att hålla fast vid en hög moralisk måttstock, saknar de ofta mod att göra det som de vet vara rätt. När de till exempel finner sin ekonomiska trygghet hotad till följd av oärliga affärsmetoder, som deras världsligt inställda konkurrenter följer, kan de tycka att den enda utvägen för dem är att följa samma metoder, även om de tycker aldrig så illa om dem. Eller kanske de kommer till den slutsatsen att om deras arbetsgivare kräver att de skall handla oärligt mot kunderna, så måste de helt enkelt göra det. Men så resonerar inte en sann kristen. Han låter sig inte övervinnas av världens dåliga sedvänjor. Han blir inte avundsjuk på dem som handlar orättfärdigt. Han har samma uppfattning som den gudfruktige David: ”Bättre är det lilla den rättfärdige har än det överflöd de många ogudaktiga hava. Ty själva armarna på de ogudaktiga skola brytas, men Jehova skall stödja de rättfärdiga. Jehova är medveten om de klanderfrias dagar, och själva deras arvedel skall förbliva, ja, till obestämd tid.” (Ps. 37:16—18, NW; 119:36) Tack vare sin starka tro på Gud är de modiga. De blir inte harhjärtade av ängslan och oro för vad de skall äta eller dricka eller kläda sig med. De vet att om de fortsätter att först söka Guds rike och hans rättfärdighet, så skall Jehova Gud sörja för att dessa ting också skall komma dem till del. De hämtar mod från Guds ord. — Ps. 37:1—4, 27, 34; Matt. 6:31—33.

19, 20. Hur kan kunskapen i Guds ord göra det möjligt för en kristen att undvika att kompromissa, svika sin kristna tro, till och med inför dödshot?

¹⁹ Detta skrivna ord kan ta bort den vidskepliga och på okunnighet grundade fruktan som har vållat att människor råkat i eländigt slaveri. Från dess blad kan man hämta kännedom om livets ursprung och dödens innebörd. Men hur många människor finns det inte som — till följd av att de inte har lyssnat till Guds ord och inte känner till vad Gud har sagt om döden och ett framtida liv — visar sig vara av det slaget djävulen beskrev, då han sade till Gud: ”Hud för hud, och allt vad en man har giver han för sin själ. Så räck då ... ut din hand, om det behagar dig, och rör vid själva hans ben och hans kött och se om han icke kommer att förbanna dig mitt i ansiktet”! (Job 2:4, 5, NW) Job var inte av det slaget, men många är det. De kommer att ge allt i utbyte mot livet. De kommer att ge upp sin dygd, sin ärlighet och ett rent samvete för att avvärja döden. De är villiga att leva efter en lögn, att bekänna sig understödja uppfattningar som de hatar och utföra avskyvärda handlingar emot sin vilja, för att tillmötesgå dem som utövar makten. Av fruktan för döden befinner de sig i slaveri under hela livet. — Hebr. 2:15.

²⁰ Men de som har exakt kunskap i Guds ord lever inte i sådan fruktan. De tjänar honom som är livets källa, och de har lyssnat till honom. De vet att han har gjort föranstaltningar för att rädda dem från graven. De hyser tillförsikt till hans löfte om en uppståndelse från de döda, och fördenskull drar de sig inte för att bevisa sig trogna mot Gud, ja, ända intill döden om det blir nödvändigt. (2 Kor. 4:13, 14; Upp. 2:10) Kunskapen i Guds ord gör dem modiga. En sådan kunskap styrkte Jesus, så att han bevarade sin ostrafflighet, när han stod inför en vanhedrande död. Den gav Stefanus mod att tala sanningen utan att kompromissa inför den domstol, vid vilken han stod till svars i en sak som gällde hans liv. Den har likaså ingivit tusentals kristna vittnen för Jehova nu på 1900-talet mod att hålla fast vid den sanna gudsdyrkan. — Hebr. 12:2; Apg., kap. 7.

21. Hur kan en kristen vara modig i de kritiska tider som alla människor nu får uppleva?

²¹ Det är samma Guds ord som ger en människa kraft att ådagalägga mod inför krigshot, inför faran för livsmedelsbrist, skrämmande jordbävningar och grymma brott, företeelser som är så vanliga i världen i denna tid. Dessa ting berör de kristnas liv, liksom de berör den övriga världen. Också de kristna kan bli drivna från hus och hem av angripare under krig; de kan förlora sina ägodelar vid en jordbävning, få uppleva livsmedelsransonering och tvingas till större försiktighet på grund av den rådande brottsligheten. Men deras syn på tingen är annorlunda än människornas i världen runt omkring dem. De har fått styrka genom kunskap i Skriften, och fördenskull kan de göra såsom Jesus sade: ”När dessa ting börja inträffa, så räta upp eder och lyft upp edra huvuden, ty eder befrielse nalkas.” (Luk. 21:28, NW) De ser i dessa ting bevis för att denna onda gamla värld inom kort skall nå sitt slut och för att vi står på tröskeln till Guds rättfärdiga, nya värld. Denna kunskap inger dem mod, inte endast till att möta svårigheter som alla människor får utstå, utan också till att ta till orda såsom oförskräckta förkämpar för Guds rike.

22. Vilken tillförsikt kan Jehovas folk nu hänge sig åt med avseende på förhållandet till sin Gud, och hur kan de förbli fasta och starka i denna tillförsikt?

²² Eftersom de har lyssnat till Gud, vet de att han har omsorg om dem. De vet att de kan åkalla honom i bön och att han kommer att lyssna till dem. (Ps. 145:18) Han vakar kärleksfullt över dem, såsom en herde som tar vård om sin hjord. Vilka omständigheter de än befinner sig i, så hyser de den tillförsikten att så länge de fortfar att lyssna till Gud och hörsamma hans kärleksfulla råd kan ingenting skilja dem ”från Guds kärlek, som är i Kristus Jesus”. (Rom. 8:31—39, NW) De fortsätter fördenskull vist och förståndigt att livnära sinne och hjärta med Guds ord genom att studera det och begrunda dess föreskrifter varje dag i livet. Eftersom de gör detta i tro, kan de ”vara vid gott mod och säga: ’Jehova är min hjälpare; jag skall icke rädas.’” — Hebr. 13:6, NW.

[Bild på sidan 55]

”Vad är det för en förtröstan, som du nu har hängivit dig åt?”