Messias otvetydigt identifierad
1. Hur väckte Gud förhoppningar hos människorna alltifrån människans fall i Eden?
ALLTIFRÅN begynnelsen, omedelbart efter människans fall i Eden, uttalade Gud en profetia som ingav förhoppningar. Gud lovade att det skulle komma en säd, som skulle krossa Guds fiendes huvud. (1 Mos. 3:15) Gud utvidgade detta löfte och stärkte forntida människors tro genom att ge upplysningar om denna Säd och framhöll slutligen att Säden skulle vara den som på hebreiska språket skulle kallas Messias. Det var på denne Messias nationen skulle hoppas. Att hoppas på den rätte, på den sanne Messias, och förtrösta på honom var viktigt, ja, det gällde liv eller död. Härav följer att vi måste få Messias otvetydigt identifierad för oss, så att vi inte fäster våra förhoppningar vid orätt föremål, vilket skulle medföra att vi blev besvikna och gick miste om frälsning. Ty det skulle komma sådana som falskeligen sades vara Messias.
2. a) Hur sörjde Gud för att vi inte skulle fästa våra förhoppningar vid orätt föremål, och hur grundligt gick han till väga? b) Vilket särskilt medel, varigenom vi kan identifiera Messias, skall vi ägna uppmärksamhet åt i den här artikeln?
2 Genom sitt ord, bibeln, har Gud givit oss denna möjlighet att otvetydigt identifiera Messias. I de förkristna hebreiska skrifterna hade Gud meddelat hundratals detaljer, kännetecken på Messias, som måste stämma in på honom, och en mängd saker och ting som han måste uppfylla. Allt detta skulle vara så väl inpassat i vartannat och så sammanvävt, att sannolikheten att en bedragare skulle kunna uppfylla alltsammans skulle vara en på flera milliarder, så gott som en omöjlighet, ja, i sanning en omöjlighet, eftersom den store allsmäktige Guden skulle leda händelseutvecklingen så att hans utlovade Messias otvetydigt skulle kunna identifieras. Det fanns många medel att identifiera honom: släktledning, ort eller plats, händelser, händelseförlopp och tiden. Ett av dessa medel, tiden, är också förbundet med andra faktorer, t. ex. med orten eller platsen och med vissa händelser, och det är denna tidsfaktor vi önskar fästa uppmärksamheten vid i den här artikeln.
3. a) Hur kan de som inte tror att bibeln är inspirerad få hjälp av denna undersökning? b) Vad bör den sporra mosaiska trosbekännare att göra?
3 De som inte tror att bibeln är inspirerad måste helt enkelt, om de allvarligt begrundar den här saken, känna sig manade att åtminstone med större respekt fortsätta att undersöka Guds ord. Mosaiska trosbekännare, som tror på Guds ord och som tror att Guds profeter inte kunde ljuga och inte heller gjorde detta, kommer att sporras till att på nytt ta sitt religionssamfunds ståndpunkt beträffande Messias under övervägande.
4. a) Vilken människa blev använd till att förse oss med denna profetia? b) Hur identifieras Messias för oss i profetian i Daniel 9:24—27?
4 Den profetia det här är fråga om uttalades av profeten Daniel, som intog en mycket gynnsam ställning inför Gud och som i Guds ord omtalas såsom en högeligen ostrafflig man. I Daniels profetia, kapitel 9, verserna 24—27, blev han inspirerad att säga följande:
”Sjuttio veckor hava blivit bestämda över ditt folk och över din heliga stad för att få slut på överträdelsen och för att göra slut på synden och för att bringa försoning för förseelse och för att införa rättfärdighet för obestämda tider och för att inprägla ett insegel på syn och profet och för att smörja det allraheligaste. Och du bör veta och hava insikt om att från det att ordet utgår om att återupprätta och att återuppbygga Jerusalem intill Messias, ledaren, kommer det att vara sju veckor, även sextiotvå veckor. Det skall komma tillbaka och verkligen bliva återuppbyggt, med ett torg och en vallgrav, men i tider av trångmål. Och efter de sextiotvå veckorna skall Messias avskäras, utan något för egen räkning. Och staden och den heliga platsen skall en kommande ledares folk låta drabbas av fördärv. Och dess ände skall komma genom floden. Och intill änden skall det vara krig; om ödeläggelser är det beslutat. Och han skall behålla förbundet i kraft för de många under en vecka; och i halva veckan skall han komma slaktoffer och offergåva att upphöra. Och på de vämjeliga tingens vinge kommer den som vållar förödelse; och intill en utrotning skall det, om vilket det är beslutat, fortsätta att utgjutas också över den som ligger öde.” — NW.
5. a) Vad måste vi ta reda på om dessa ”sjuttio veckor”? b) Hur vet vi att de ”sjuttio veckorna” inte var sjuttio bokstavliga veckor om sju dagar vardera?
5 När man läser denna profetia, får man klart för sig att den är en verklig skatt för den som skall identifiera Messias och att det är av den yttersta vikt att kunna fastställa vid vilken tid de sjuttio veckorna börjar såväl som hur långa dessa profetiska veckor är. Vi kan genast säga att om dessa veckor skulle vara bokstavliga veckor om sju dagar vardera, då kom Messias för mer än 2.400 år sedan, i perserväldets dagar, och blev inte identifierad. I så fall skulle inte heller de andra hundratals utmärkande dragen, som bibeln nämner, ha blivit uppfyllda. Av detta förstår vi att de sjuttio veckorna utgjorde en symbol av en mycket längre tidsperiod. När började då denna tidsperiod, och när slutade den?
6. a) Vad måste vi först fastställa, om vi skall komma till insikt om när de ”sjuttio veckorna” börjar räknas? b) Vilka upplysningar ger oss Nehemja i denna sak?
6 I vers 25 i Daniels profetia, som citerats tidigare, påvisas det att från och med den tid, då befallningen skulle verkställas, skulle en bestämd tidsperiod förflyta fram till det exakta år, då Guds kvinnas utlovade Säd, Messias, skulle framträda här på jorden. För att kunna avgöra när denna befallning utfärdades och när den verkställdes måste vi med nödvändighet fastställa vem den konung var som gav befallningen och fastställa vilket år det var som denne konung började sin regering, eftersom det var i denne konungs tjugonde regeringsår som befallningen utgick. Nehemja meddelar följande: ”I månaden Nisan, i Artasastas [Artaxerxes’] tjugonde regeringsår, vid ett tillfälle, då vin stod framsatt för konungen, tog jag vinet och gav det åt honom.” (Neh. 2:1) Vid detta tillfälle underrättade Nehemja konungen om det bedrövliga tillståndet i Jerusalem och anhöll om att få i uppdrag att fara tillbaka för att återuppbygga staden. Detta samtal ägde rum år 455 f.v.t., och konungen var Artaxerxes i Persien, vilket framgår av följande historiska fakta.
De fyra konungar som var Artaxerxes’ föregångare
7. a) Vilka två konungar härskade i Persien mellan medern Darius’ regering och Darius I:s regering? b) När anföll perserna för andra gången Grekland, och vilken utgång fick anfallet?
7 I Daniel 11:1 nämner Daniel medern Darejaves eller Darius, och i vers 2 profeterar han om att ytterligare tre konungar skall uppstå i Persien och därtill en fjärde, som skall förvärva större rikedomar än någon av de andra och som ”skall ... uppbjuda all sin makt mot Javans rike”, dvs. Grekland. Den tredje konungen var Darius I, som började härska i det persiska väldet år 522 f.v.t. Före honom hade två konungar, persern Cyrus och Kambyses, Cyrus’ son, härskat efter medern Darius. År 490 f.v.t. gav konung Darius order om ett andra persiskt anfall mot Grekland. Perserna var mycket överlägsna atenarna i antal, men vid Maraton i Grekland blev perserna besegrade. Det var konung Darius’ avsikt att man en tredje gång skulle falla in i Grekland, men han dog år 486 f.v.t., innan han hade kunnat fullfölja förberedelserna.
8. a) Vem var den fjärde konungen, som Daniel omnämner, i det han säger om honom att han ”skall ... uppbjuda all sin makt mot Javans rike”, dvs. Grekland? b) Redogör för en del av Xerxes’ förehavanden, varför omnämns han i denna framställning som gäller de sjuttio veckorna, och in på vilket år räckte hans regering? c) Hur ger oss skildringen i Ester 9:32—10:3 upplysningar som vittnar om att Xerxes’ regering fortsatte in på ett trettonde år?
8 Därpå uppstod den fjärde konungen, som Daniel omnämner, och han fortsatte med bemödandena att erövra Grekland. I några nutida bibelöversättningar kallas han Xerxes. (Est. 1:1—3, AT, Mo. Jfr Melin, fotnot) I andra bibelöversättningar kallas han Ahasveros i överensstämmelse med den hebreiska texten. Om Ahasveros är densamme som Xerxes, började han regera i december år 486 f.v.t. Att konung Xerxes I omnämns i en framställning som gäller de sjuttio veckorna i Daniels profetia beror på att han var far till konung Artaxerxes, som utfärdade påbudet om att Jerusalem skulle återuppbyggas. (Neh. 1:1; 2:1, 7, 8) Konung Xerxes I var den härskare som gav judarna lagligt bemyndigande att försvara sig, så att de inte skulle bli nedhuggna av sina fiender. Mordokai, som var kusin till Xerxes’ judiska gemål, Ester, var vid den tiden Xerxes’ statsminister, och han införde bland judarna minnesfesten purim (av det hebreiska ordet pur, som betyder lott), vilken skulle firas på den fjortonde och femtonde dagen i tolfte månmånaden, Adar (februari/mars). (Est. 9:20, 21) Detta inträffade under Xerxes’ tolfte regeringsår (Est. 3:7), och hans regering måste ha fortsatt in på ett trettonde år, till någon gång år 474 f.v.t., ty det inträffade många andra ting efter det att Xerxes hade utfärdat sitt påbud, enligt vad vi läser i Ester 9:32—10:3:
”Alltså blevo genom Esters befallning dessa föreskrifter om purim stadgade såsom lag; och den tecknades upp i en bok. Och konung Ahasveros [Xerxes, AT, Mo] tog skatt både av fastlandet och av öarna i havet. Och allt vad han i sin makt och sin väldighet gjorde ävensom berättelsen om den storhet, till vilken konungen upphöjde Mordokai, det finnes upptecknat i de mediska och persiska konungarnas krönika. Ty juden Mordokai var konung Ahasveros’ närmaste man, och han var stor bland judarna och älskad av alla sina bröder, eftersom han sökte sitt folks bästa och lade sig ut för alla sina landsmän till deras välfärd.”
9. a) När gick perserna för tredje gången till anfall mot Grekland, och vad blev följden? b) Innebar denna seger, som grekerna vann, att Persiens tid som det fjärde världsväldet var till ända?
9 Det tredje anfallet mot Grekland hade ägt rum före Xerxes’ tolfte regeringsår. När Xerxes’ här gick över Hellesponten år 480 f.v.t., var den grekerna mycket överlägsen till antalet men blev likväl besegrad till följd av den atenske fältherren Temistokles’ strategi. En grekisk förhalningsmanöver vid Termopyle medförde stora förluster för perserna, och sedan oskadliggjordes mer än halva Xerxes’ flotta. Året därpå besegrade grekerna den persiska här, som hade lämnats kvar i Europa under befäl av en av dess skickligaste fältherrar. Samma dag förstördes det som återstod av den persiska flottan vid ett slag nära halvön Mykale i Mindre Asien. Perserna föll aldrig mera in i Grekland. Det fjärde världsväldets bemödanden att tränga djupt in i Europa hejdades alltså år 479 f.v.t., i Xerxes’ åttonde regeringsår. Perserväldet fortfor likväl att vara ett världsvälde i ytterligare 150 år.
Början av Artaxerxes’ regering
10. a) Vad hände Temistokles en tid efter det att han vunnit seger över Persien? b) Vid vems hov sökte Temistokles skydd, vilket han också fann där?
10 Här följer några historiska uppgifter om att Artaxerxes’ regering började år 474 f.v.t.: Temistokles hade visserligen åstadkommit dessa segrar och hade storligen stärkt det grekiska försvaret, men han förlorade så småningom folkets förtroende. Slutligen anklagades han för att i förrädisk avsikt ha inlett underhandlingar med perserna. Han flydde till Mindre Asien. Man förklarade honom vara förrädare och konfiskerade hans egendom. Det uppges emellertid att han blev väl mottagen av perserna:
Han ... sökte slutligen skydd vid det persiska hovet, där han blev högt gynnad av den regerande monarken, Artaxerxes Longimanus [den långhänte]. Han var ivrigt sysselsatt med planer på ett persiskt underkuvande av Grekland, som han hade lovat Artaxerxes att åstadkomma, när ... enligt vissa skildringar, han tog in gift; ... — The Encyclopedia Americana, 1929 års upplaga, band 26, sidan 507.
11. När inträffade Temistokles’ död, och hur hjälper insikt härom oss att räkna ut när han kom till Mindre Asien?
11 Det var under Artaxerxes’ regering som den landsförviste Temistokles dog i Mindre Asien. Enligt de annaler eller kronologiska uppgifter som efterlämnats av sicilianaren Diodoros, en grekisk historieskrivare under första århundradet f.v.t., dog Temistokles år 471 f.v.t. Han måste ha kommit till Mindre Asien år 473 f.v.t., enligt följande upplysningar: Sedan Temistokles kommit till Mindre Asien, sände han ett brev till konung Artaxerxes och bad honom om audiens, men han önskade först få ett års tid på sig för att lära sig tala persiska, varefter han skulle komma och för Artaxerxes framlägga vissa planer för Greklands underkuvande. Denna begäran beviljade Artaxerxes, och Temistokles kom till hans hov vid slutet av året.
12. a) Hur ger den grekiske historieskrivaren Tukydides stöd åt tanken att Temistokles flydde till Mindre Asien år 473 f.v.t.? b) Hur ger historieskrivaren Cornelius Nepos stöd åt Tukydides’ uppgift? c) Vad har den grekiske levnadstecknaren Plutarkos meddelat, vilket stämmer överens med Tukydides’ uppgifter? (Se fotnoten.)
12 Den grekiske historieskrivaren Tukydides från Aten levde under persern Artaxerxes’ regering, och han meddelar att fältherren Temistokles flydde från sitt hemland till Asien (Persien), när Artaxerxes ”nyss hade kommit på tronen”. — Se Tukydides’ första bok, kapitel 137.
Cornelius Nepos, en romersk historieskrivare från det första århundradet f.v.t., stöder också Tukydides, i det han säger: ”Jag vet att de flesta historieskrivare har berättat att Temistokles begav sig över till Asien under Xerxes’ regering, men jag sätter tro till Tukydides framför andra, därför att av alla dem som har lämnat redogörelser för denna period var han i tiden närmast Temistokles och var från samma stad. Tukydides säger att han begav sig till Artaxerxes.” — Cornelius Nepos: Temistokles, kapitel 9.a
13. a) När uppger Hieronymus att Temistokles kom till Asien? b) När började Artaxerxes’ regering enligt vad professor Hengstenberg har uppgivit?
13 I sitt verk Eusebius förlägger Hieronymus Temistokles’ ankomst till Asien till det fjärde året av den sjuttiosjätte olympiaden (fyraårsperioder, som började år 776 f.v.t.), dvs. till år 473 f.v.t. Den tyske professorn Ernst Hengstenberg säger att Artaxerxes’ regering började år 474 f.v.t.
14. Vilket betydelsefullt årtal blir alltså fastställt genom de här givna historiska uppgifterna?
14 På grundval av dessa historiska uppgifter kan vi fastställa ett mycket viktigt årtal: Artaxerxes’ första regeringsår. Ty eftersom det heter att Artaxerxes ”nyss hade kommit på tronen”, när Temistokles kom till Asien år 473 f.v.t., stöder detta uppgifterna från andra källor om att Artaxerxes’ regering började år 474 f.v.t.
När de sjuttio veckorna började
15. a) När började året och när slutade det, enligt Nehemjas sätt att räkna tiden, och med vilken indelning av året nu i vår tid stämmer detta överens? b) När fick Nehemja upplysningar om tillståndet i Jerusalem, enligt vad han själv meddelar?
15 Vad början till Daniels tidsprofetia i Daniel 9:24—27 beträffar, så lämnar oss Nehemja inte i något tvivel. Hans kalenderår började med månaden Tischri (september/oktober, alldeles såsom judarnas borgerliga år gör i vår tid) och slutade med månaden Elul (augusti/september), som var den tolfte månaden. Månaden Kisleu, den månad då Nehemja fick underrättelser om judarnas sorgliga belägenhet och det bedrövliga tillståndet i Jerusalem, var den tredje månaden från Tischri räknat och inföll delvis under november och delvis under december. Nehemja säger oss (Neh. 1:1, 2):
”I månaden Kisleu, i det tjugonde året, när jag var i Susans borg, hände sig, att Hanani, en av mina bröder, och några andra män kommo från Juda. Och jag frågade dem om judarna, den räddade skara, som fanns kvar efter fångenskapen, och om Jerusalem.”
16. a) När började året och när slutade det, enligt den skribents sätt att räkna, som skrivit Esters bok? b) Vad utgjorde Xerxes’ första år och hans tolfte år? c) Vad räknade Nehemja såsom årets början och dess slut? d) Vilket år svarar mot Artaxerxes’ första år och vilket mot hans tjugonde år? e) Förklara med ett nutida exempel hur slutet på Xerxes’ regering och Artaxerxes’ första regeringsår kunde infalla år 474 f.v.t. (Se fotnoten.)
16 Vilket år enligt den nu gällande gregorianska tideräkningen svarar mot Artaxerxes’ tjugonde år? Vi lämnar här de kronologiska bevisen: Xerxes började sin regering i december år 486 f.v.t. Eftersom skildringen i Esters bok förlägger årets början till våren (med Nisan, dvs. mars/april), slutar Xerxes’ första år, enligt detta sätt att räkna tiden, i februari/mars år 485 f.v.t. (Est. 9:1) Xerxes’ tolfte år sträckte sig från mars/april år 475 till februari/mars år 474. Det är möjligt att Xerxes levde längre än till och med i sitt tolfte år (dvs. längre än till Adar [februari/mars år 474], nämligen in på sitt trettonde år, såsom ovan har nämnts). Artaxerxes efterträdde honom samma år, år 474. Men Nehemjas uppgifter utgår ifrån att året började på hösten (med Tischri, dvs. september/oktober), och det kalenderår som löpte från Tischri år 475 till Tischri år 474 skulle alltså vara det år, då Artaxerxes’ regering började.b (Neh. 1:1; 2:1) Alltså löpte Artaxerxes’ tjugonde år från september/oktober år 456 f.v.t. till och med augusti/september år 455 f.v.t.
17. Vad var Nehemjas önskan, och när fick han tillfälle att få den uppfylld?
17 Nehemja, en nitisk Jehova Guds tjänare, var synnerligen intresserad av den sanna gudsdyrkan på den plats, där Jehova hade fäst sitt namn, nämligen i Jerusalem. När han fick höra de dåliga nyheterna om Jerusalem, bad han till Jehova med en önskan om att bli brukad till att undsätta Jerusalem. I den sjunde månaden under detta manår eller kalenderår, alltjämt under Artaxerxes’ tjugonde år, nämligen i Nisan (mars/april) enligt Nehemjas sätt att räkna, år 455 f.v.t., hade Nehemja i sin egenskap av munskänk tillfälle att lägga fram saken för att få den beviljad av konungen, såsom han själv berättar: ”I månaden Nisan, i Artasastas tjugonde regeringsår, vid ett tillfälle, då vin stod framsatt för konungen, tog jag vinet och gav det åt honom.” ”Då det nu alltså täcktes konungen att låta mig fara, uppgav jag för honom en bestämd tid.” (Neh. 2:1, 6) Nehemja handlade utan dröjsmål.
18. När började de ”sjuttio veckorna” att räknas i överensstämmelse med vilken annan tidsprofetia?
18 Liksom slutet på Jerusalems sjuttioåriga ödeliggande inträffade när Cyrus’ påbud trädde i kraft vid judarnas ankomst till Jerusalem för att där lägga grunden till templet, skulle det förflyta sjuttio årsveckor från den tid, då Artaxerxes’ befallning trädde i kraft, dvs. efter det att judarna tillsammans med Nehemja nått fram till Jerusalem och denne hade givit befallning om att stadens murar skulle byggas upp. Låt oss då härnäst undersöka när befallningen att återuppbygga staden verkligen trädde i kraft.
19. a) Åtminstone hur lång tid kan det ha dröjt, efter det att Artaxerxes utfärdat sin befallning, tills den trädde i kraft, och vilken dag i vilket år skulle detta motsvara? b) Vilka årtal anger Hengstenberg för Artaxerxes’ första respektive tjugonde år? (Se fotnoten.) c) Hur bekräftar andra historieskrivare uppgiften om dessa årtal? (Se fotnoten.)
19 Det skulle ta omkring fyra månader att göra färden från Susan, konungens vinterhuvudstad, till Jerusalem, varvid Nehemjas ankomst skulle ske ungefär vid början av den elfte månaden, Ab. Nehemja vilade ut och höll sammanträden i tre dagar, besåg stadens murar om natten och gav därpå befallning om att byggnadsarbetet skulle börja. Detta inträffade förmodligen på den tredje eller fjärde dagen i månaden Ab år 455 f.v.t., dvs. mellan den 26 och 27 eller den 27 och 28 juli år 455 f.v.t., alltjämt under Artaxerxes’ tjugonde regeringsår.c (Neh. 2:11—18) Denna händelse markerar vår utgångspunkt, när det gäller att fastställa vilken tidsperiod som denna mycket viktiga profetia hos Daniel omfattar. Det var vid denna tid som befallningen om att återupprätta och återuppbygga Jerusalem trädde i kraft.d
De sjuttio veckornas längd och slut
20. a) Hur lång tid omspänner de ”sjuttio veckorna” och de sextionio veckorna i uppfyllelsen? b) Från vilket år börjar veckorna räknas, och hur räknar vi ut när de sextionio veckorna hade förrunnit?
20 Vad de profetiska veckornas längd beträffar, finner vi att En amerikansk översättning och dr James Moffatts översättning återger uttrycket i Daniel 9:24—27 med ”sjuttio årsveckor”. (Se också Melin, fotnoter.) Dessa ”veckor” var alltså sjuttio veckor om sju år vardera eller 490 (70 X 7) år. Det skulle vara efter 69 (7 + 62) årsveckor som Messias skulle framträda. Om vi utgår ifrån 455 f.v.t., vilket årtal för oss då profetian fram till såsom den tidpunkt då Messias, ledaren, skulle komma?
[Tabell]
455 f.v.t. till 1 f.v.t. = 454 år
1 f.v.t. till 1 v.t. = 1 år
1 v.t. till 29 v.t. = 28 år
69 årsveckor = 483 år
21. a) När kunde man förvänta att Messias skulle framträda, enligt vad som angavs i profetian? b) Vem framträdde just det året, varigenom profetian uppfylldes, och varför kunde han kallas ”Messias” vid den tiden? c) Fanns det några andra vittnesbörd, som bekräftade att han var Messias? d) Vad är det som är av särskilt intresse beträffande den tidpunkt, varifrån de sextionio veckorna börjar räknas? e) När fullbordades arbetet med att uppbygga murarna?
21 År 29 v.t. var alltså det år, då man kunde förvänta att Messias skulle framträda. Historien bevisar att det var detta år som Jesus kom för att bli döpt av Johannes i Jordan och den heliga anden sänkte sig ned från himmelen för att smörja honom och göra honom till Messias eller Kristus, som betyder ”smord” eller ”den Smorde”. Ditintills hade han varit mannen Jesus, men han kunde inte kallas den Smorde förrän han blivit smord med helig ande. Johannes bar vittnesbörd om Jesu smörjelse, och Jehova bar vittnesbörd genom den symbol, som en duva utgjorde, och genom att hans egen röst hördes tala från himmelen. (Luk. 3:1, 2, 21—23) En intressant sak i förbindelse med denna tidsberäknings exakthet är att det år, då de sextionio veckorna började räknas, inte utgick från månaden Nisan, utan från månaden Tischri, just den månad, då Jesus blev döpt och smord. Uppgiften om datum för början på arbetet med att bygga upp muren hämtar vi från Nehemja 6:15, där det heter: ”Och muren blev färdig på tjugufemte dagen i månaden Elul [den tolfte månaden], efter femtiotvå dagar.” Månaden Ab, som föregick Elul, hade trettio dagar, och byggnadsarbetet måste alltså ha börjat den 4 Ab år 455 f.v.t., dvs. 27/28 juli, och ha slutat 16/17 september år 455 f.v.t., alltjämt under Artaxerxes’ tjugonde år.
22. Förklara hur år 455 f.v.t. är ett år som markerar en ynnestens tid för Sion.
22 Daniels profetia var förvisso sann, då den angav att året 455 f.v.t., som var den persiske storkonungen Artaxerxes Longimanus’ tjugonde år, var ett markerat år, ty då inbröt en tid av ynnest som Gud visade Sion. Det var ett av de mest framträdande årtalen i historien, ty det året började de sextionio årsveckor, som skulle föra fram till Guds kvinnas sedan lång tid tillbaka utlovade Säds ankomst, hans som skulle vara Messias. — Dan. 9:25.
23. a) Vilken uppgift har Daniels profetia om de ”sjuttio veckorna” fyllt i förbindelse med den judiska nationen såväl som oss i denna tid? b) Hur vet vi att judarna vid tiden för Johannes döparens framträdande hade vetskap om den tid, som Daniels profetia pekade hän emot? c) Vad inträffade i mitten av den sjuttionde veckan, och vad hände när veckan löpte ut?
23 Denna förunderliga profetia, som Daniel uttalade, utgjorde ett ljus i mer än 400 år. Och inte nog med det. Den var ett det otvetydigaste medel, varigenom Messias kunde identifieras inför den judiska nationen och inför oss i denna tid. Innan de 483 åren var ute, uppfylldes profetian om Messias’ förelöpare, och judarna fick höra Johannes döparen tillkännage att Messias skulle träda fram. Ja, judarna väntade på att Messias, ledaren, skulle träda fram, ty de ägnade uppmärksamhet åt profetiorna, Daniels tidsprofetia inbegripen, och iakttog Johannes döparens verksamhet. Lukas 3:15 lyder: ”Och folket gick där i förbidan, och alla undrade i sina hjärtan, om Johannes icke till äventyrs vore Messias”, Kristus. Såsom Daniel hade förutsagt blev Jesus avskuren mitt i denna sista årsvecka, dvs. sedan han under tre och ett halvt år varit upptagen av sin förkunnargärning. Han dog på tortyrpålen den 14 Nisan, mitt i det månår, som började på hösten med månaden Tischri. Tre och ett halvt år senare slutade de sjuttio årsveckorna i och med att Kornelius, den förste hedning som fördes in i Kristi kropp, blev smord för att tillhöra skaran av de smorda. — Jes. 40:3; Matt. 3:3; Dan. 9:24.
24. Vilken verkan bör undersökningen av denna profetia hos Daniel ha på oss, vad bör vi göra i förbindelse med den, och varför?
24 När en förnuftigt resonerande människa tänker på det förutseende och den oerhörda kraft och makt som är förbundna med förverkligandet av denna profetias uppfyllelse, denna profetias, som inte bara berörde individer utan hela nationer, måste hon helt enkelt inse att det finns klara och tydliga bevis för att Jesus Kristus är Messias, i varje fall bör hon känna sig manad att tänka över saken ordentligt. De som verkligen längtar efter att få leva kommer att göra detta, ty Messias är Guds kvinnas Säd och Abrahams Säd, förmedelst vilken Guds fiender kommer att bli tillintetgjorda. Genom honom skall dessutom alla jordens släkter välsigna sig genom att utöva tro på denne smorde konung och ledare, den allsmäktige Gudens, Jehovas, Son, och hörsamma hans bud och befallningar. — 1 Mos. 22:17, 18.
[Fotnoter]
a Under ”Temistokles” skriver den grekiske levnadstecknaren Plutarkos, som levde under första århundradet v.t., följande: ”Tukydides och Karon från Lampsakos säger att Xerxes var död och att Temistokles blev mottagen i audiens av hans son, Artaxerxes; men Eforos, Deinon, Kleitarkos, Herakleides och många andra skriver att han kom till Xerxes. De kronologiska tabellerna stämmer bättre med Tukydides’ berättelse.” — Kapitel 27.
b Låt oss belysa detta: Enligt vår nuvarande (gregorianska) tideräkning (med ett kalenderår från januari till och med december) kan vi säga att om en härskare skulle ha dött i december år 1965 och hans efterträdare började härska samma månad, då skulle efterträdarens första år och hans föregångares sista år ha varit år 1965, det år som började elva månader tidigare, i januari, fastän dessa båda händelser inträffade alldeles i slutet av kalenderåret.
c Den bekante tyske professorn Ernst Wilhelm Hengstenberg (1802—1869) stöder sig på historiska fakta, då han bevisar att dr Henry Dodwells tidsuppgift, år 445 f.v.t., är felaktig. I sitt verk Christologie des Alten Testaments (band 2, sidan 541, stycket 3) skriver Hengstenberg: ”Avvikelsen [i fråga om uppfattning] gäller bara vilket år Artaxerxes började regera. Problemet löser sig fullständigt, när vi får påvisat för oss att detta år är år 474 f. Kr. Ty Artaxerxes’ tjugonde år blir då år 455 f. Kr. enligt den vanliga tideräkningen ...”
Hengstenberg bevisar att Artaxerxes’ regering började år 474 f.v.t. På sidan 543 i sitt verk säger han: ”[Krüger] förlägger ... Xerxes’ död till år 474 eller 473 och Temistokles’ flykt till året därpå.” På sidan 544 talar Hengstenberg om ett femtioförsta regeringsår för Artaxerxes då däremot den grekiske historieskrivaren Ktesias, som levde på 400-talet f.v.t., anser att Artaxerxes endast regerade i fyrtiotvå år.
Hengstenberg anför såsom en möjlig orsak till det uppenbara felet i Ptolemaios’ kanon, där det uppges att Xerxes’ regering varade i 21 år, att när Ptolemaios sammanställde sin konungalängd från forntida kronologers verk, förväxlade han det grekiska ordet ia med ka, som i grekiskan betecknar talen 11 och 21.
Ärkebiskop James Ussher på Irland (1581—1656) påpekar i sin egenskap av kronolog (på sidan 131 under ”Perserväldet” i sitt verk Annales Veteris et Novi Testamentorum, publicerat år 1650) att Artaxerxes Longimanus uppsteg på den persiska tronen år 474 f.v.t., men detta årtal, som han anger härför, togs inte med i referensbiblar. De välbekanta skriftställarna Vitringa (1659—1722) och Krüger (1838) är eniga med Ussher, när det gäller att fastställa att Artaxerxes uppsteg på den persiska tronen år 474 f.v.t.
d Band 9 i M’Clintock och Strongs Cyclopædia of Biblical, Theological and Ecclesiastical Literature behandlar ”De sjuttio veckorna i Daniels profetia”, och på sidan 602, under rubriken ”1. Tidpunkten för påbudet”, heter det: ”Vi har antagit att detta skulle gälla från den tid, då det trädde i kraft i Jerusalem och inte från och med att det formellt utfärdades i Babylon. Men tidsskillnaden (som bara uppgår till fyra månader) kan inte allvarligt inverka på argumenteringen.”