Gudsdyrkan som ger frihet

”För denna frihet har Kristus gjort oss fria” — Gal. 5:1, NW.

 1. Vad fick den ryske ambassadören på sin rundtur se ovanför ingången till Washingtons järnvägsstation?

DEN ryske ambassadören kunde utnyttja friheten i staden och färdas omkring i den utan några restriktioner. Eftersom han var i Washington, Förenta staternas förbundshuvudstad, för första gången, gjorde han en rundtur i lugn och ro för att se intressanta platser. När han närmade sig järnvägsstationen, varifrån man kan se nedför Delaware Avenue bort till Capitolium, fick han se följande ord inhuggna ovanför mittbågen till huvudingången: ”SANNINGEN SKALL GÖRA EDER FRIA.” — JOHANNES 8:32.

 2, 3. a) Vad kan den ryske ambassadören ha tänkt, då han fick se de här orden? b) Från vilken bok var de ord ambassadören såg hämtade, och vilket ”sällskap” hade låtit sända exemplar av den till Ryssland år 1946?

² Om sovjetambassadören tänkte att dessa ord var hämtade från något amerikanskt politiskt eller pedagogiskt dokument, vill vi låta vara osagt. Om han instämde i orden, vill vi låta vara osagt.

³ Han kunde ha tänkt på hur hans folk försökte befria sig från slaveri under ett falskt religiöst system genom bolsjevikrevolutionen år 1917. Men genom en sådan våldsam aktion mot prästerna i den ryska statskyrkan fick dessa revolutionärer inte den sanning som gör människor fria. Det är begripligt nog, ty först år 1946 — kort efter andra världskriget och för första gången på många årtionden — hade Sovjetunionen medgivit att man införde tusentals exemplar av den bok, från vilken de ord var hämtade som den ryske ambassadören fick syn på. En redogörelse för detta publicerades i Amerikanska bibelsällskapets årsrapport, sammanställd vid dess Bibelhus i New York, och det framgick att man sänt 5.000 exemplar av Nya testamentet och 100.000 exemplar av evangelierna på ryska samt 500 exemplar av Nya testamentet på gammalgrekiska, de sistnämnda avsedda för utdelning bland teologie studerande. Ärkebiskop Aleksej, ryska ortodoxa kyrkans patriark i Moskva, hade bekräftat att denna gåva kommit fram.a

 4, 5. a) Vem hade uttalat de citerade orden? b) Hur kommer det sig att ambassadören, såväl som pedagoger och naturvetenskapsmän, kan instämma i orden?

⁴ Orden över huvudingången till Washingtons järnvägsstation är i själva verket hämtade från den kristne aposteln Johannes’ evangelium, kapitel åtta, vers trettiotvå. De uttalades av den förordnade grundaren av kristendomen, Jesus Kristus. Den ryske ambassadören kan ha instämt i de citerade orden, eftersom de, där de stod, inte vittnade om att de hade något med Jesus Kristus att göra.

⁵ Pedagoger medger att kunskap om sanningen i dess abstrakta bemärkelse befriar en från träldom under okunnighet och vidskepelse och villfarelse. Studenter vid högskolor och universitet demonstrerar på skolområdena för intellektuell och akademisk frihet att få fortsätta med att släcka sin kunskapstörst utan att hindras av kyrkliga traditioner och prästinflytande. Naturvetenskapsmännen försöker få veta mer och mer om skapelsen, världsalltet, om dess lagar, dess krafter, dess lagbundenhet, planmässighet och särdrag, om universums ålder och hur långt ut i den ändlösa rymden det sträcker sig. All den sanning som man förvärvar inom dessa kunskapsfält gör människan fri åtminstone i någon utsträckning, efter vad dessa världsligt inställda sanningssökare påstår.

 6. Vilken fara medför kunskap om sådan världslig sanning, och vad har i själva verket blivit följden för dem som vunnit den?

⁶ Vi är inte rädda för sanningen. I likhet med andra sätter vi stort värde på de sanningar man samlat inom dessa olika områden och den sinnets frihet som de medför. Vi är glada över att ha fått del av dem. Men kunskap om sådan världslig eller profan sanning har en fara med sig. Denna världsliga sanning kan bli felaktigt använd och brukas till att leda dem som vunnit den in i en ny träldom. Nu på 1900-talet vimlar det som aldrig förr av vetenskapsmän, och de flesta av dagens regeringar understöder strävandena att frambringa fler vetenskapsmän till nytta för landet. Obestridligen har vetenskapsmännen lärt sig sanningar om de skapade tingen, men detta har gjort dem fria endast i relativ bemärkelse genom att befria dem från slaveri under många falska teorier eller slaveri under okunnighet om vissa fakta. Men jämsides härmed har det uppstått ett vetenskapsmännens och deras efterföljares slaveri, ett slaveri under själva vetenskapen, som blivit en vördad och tillbedd avgud, som skall dyrkas i likhet med de indiska hinduernas heliga ko.

 7. Vad försöker vetenskapsmännen göra, eftersom de är medvetna om sin makt, och vilket hot utgör detta, enligt en vetenskapsmans varning?

⁷ Medvetna om sin makt försöker vetenskapsmännen göra andra till slavar under den vetenskapliga gruppen och tvingar till och med de politiska regeringarna att bli beroende av den profana vetenskapen. Vetenskapsmännen gör sig till präster för denna nya avgudadyrkan, något som det varnas för i boken The New Priesthood (Det nya prästerskapet), som gavs ut år 1965 och har skrivits av den framstående vetenskapsmannen Ralph E. Lapp, som också är författare till boken Man and Space (Människan och rymden). Detta ”nya prästerskap”, dvs. ”den vetenskapliga eliten”, innebär ett hot mot demokratin, eftersom vetenskapsmännen har en specialkunskap, som ”ger dem ett i sanning fruktansvärt inflytande i de politiska makternas rådsförsamlingar”. Därför uppstår frågan: Skall demokratin tvingas träda tillbaka för våra dagars vetenskapliga teknologer?

 8. Vilken annan lärd yrkesgrupp försöker göra sig till ett prästerskap, och hur har detta lett till att andra inte tar hänsyn till det kristna samvetet?

⁸ Inte endast denna fråga bekymrar frihetsälskande människor. Nu försöker också läkarna göra sig till ett folkhälsans prästerskap och tvinga alla medborgare att ge efter för dess medicinska åsikter och underkasta sig dess medicinska behandling tvärtemot patientens vilja och önskan, och detta under tvång och i strid mot patientens grundlagsenliga rättigheter och privilegier. Detta gäller särskilt i de fall nu för tiden, då läkare vädjar till lagens handhavare för att få dem att fastslå att Jehovas vittnen måste låta sina minderåriga barn bli besudlade genom blodtransfusion i strid mot Guds lag om blodets helgd. Ja, detta medicinska prästerskap övertalar myndigheterna att inte ens fråga efter vuxna Jehovas vittnens fasta religiösa övertygelse, och genom godtyckliga beslut tvingar de dessa vuxna kristna, som har rätt till lika stor religionsfrihet som romerska katoliker och anhängare av Christian Science, att bli föremål för en handling som kränker Guds heliga lag.b Det medicinska prästerskapet skulle nu vilja övertala nationens lagstiftande organ, parlamentet eller kongressen eller motsvarande, att stadfästa en lag som stadgar att patienter som håller fast vid Guds lag om blodets helgd skall underkasta sig blodtransfusion, om läkaren eller sjukhuset anser det nödvändigt.

 9. a) Vilken form av politisk styrelse har somliga människor sedan länge sett upp till med förväntan om att den skulle ge frihet? b) Vilken styrelse av detta slag har senare införts i Nordamerika, och vilken ”förklaring” låg till grund för den?

⁹ Redan för två tusen år sedan tänkte människorna sig att demokratin skulle ge dem frihet. Den politiska demokratins vagga stod i det forntida, hedniska Grekland före Jesu Kristi dagar, men demokratin där var endast för landets fria män och kvinnor, eftersom en stor del av befolkningen utgjordes av slavar. Längre fram, år 1775 v.t., ställde de tretton brittiska kolonierna i Nordamerika till med revolution för att göra sig oavhängiga eller oberoende såsom en demokratisk nation. Den 4 juli året därpå undertecknades oavhängighetsförklaringen i Philadelphia i Pennsylvanien. I andra stycket heter det: ”Vi betraktar som självklara sanningar, att alla människor har skapats lika, att de av sin Skapare förlänats vissa oförytterliga rättigheter, att till dem hör rätten till liv, till frihet och till att söka lyckan. Att statsstyrelser upprättats bland människorna för att säkerställa dessa rättigheter och att de härleder sin skäliga makt från de styrdas samtycke ...”

10. a) I vilket avseende handlade författaren till oavhängighetsförklaringen rent privat inte i överensstämmelse med orden i andra stycket? b) När tillkännagavs det att slaveriet skulle avskaffas i Förenta staterna?

¹⁰ Det var Thomas Jefferson från kolonin Virginia som fick i uppdrag att skriva oavhängighetsförklaringen, och den är praktiskt taget helt och hållet Jeffersons verk. När man tänker på denne mans hemliv, uppstår frågan: Vem var Jefferson, att han skulle skriva en förklaring om den oförytterliga rätten till frihet som skulle åtnjutas eller eftersträvas av alla människor som skapats lika? Jo, Jefferson var då själv slavägare! Det dröjde i själva verket åttiosju år innan Förenta staternas president den 1 januari 1863 tillkännagav att slaveriet skulle avskaffas i vissa delar av Amerikas Förenta stater. — The Encyclopedia Americana, band 8, sidorna 561 och 562; band 10, sidan 271.

11. Vad har på senare tid sagts och publicerats om huruvida man genom Franska revolutionen lyckats uppnå demokratisk frihet?

¹¹ Efter Nordamerikanska frihetskriget kom Franska revolutionen, mot slutet av 1700-talet. Nu, sedan Frankrike i mer än 150 år haft en republikansk styrelse, har det i New York Times Magazine publicerats en artikel, skriven av en fransman vid namn Jean-François Revel, införd den 7 november 1965. På sidan 29 fann man följande rubrik över Revels artikel: ”Franska revolutionen förlorad: En fransman, som betraktar Frankrike i dag, säger att demokratin där inte når djupare än skinnet och just aldrig har gjort det.” Revels artikel framlägger så fakta till bevis härför.c

12, 13. a) Vad var det som bolsjevikledaren ansåg var nödvändigt, om den kommunistiska revolutionen i Ryssland skulle ha framgång? b) Vilken fråga uppstår, sedan man flitigt bemödat sig att avlägsna detta hinder för framgången?

¹² År 1917, mitt under det fasansfulla första världskriget, utbröt den ryska revolutionen som ledde till att de kommunistiska bolsjevikerna kom till politisk makt under sin ledare Vladimir Iljitj Lenin. Denne man hade ingen tro på Gud, i synnerhet inte den Gud som ryska ortodoxa kyrkan predikar. Övertygad om att kristenhetens religion var opium för folket sade Lenin: ”Vår revolution kommer inte att ha framgång förrän myten om Gud är avlägsnad ur människans sinne.” Synbarligen har den ryska kommunistrevolutionen brutit ner tron på Gud hos flertalet människor i både Ryssland och satellitstaterna. Den yngre kommunistgenerationens inställning kommer till uttryck i det svar som gavs av en tjugoårig yngling, som blev intervjuad av en redaktionschef för tidskriften Newsweek enligt reportage i tidskriftens nummer för 16 april 1956, sidan 54. Efter att ha svarat på frågan: ”Är det svårt för er att anpassa er på det akademiska området?” blev han tillfrågad: ”Och vad säger ni om bibeln?” Då skrattade han och svarade: ”Inga andra än Jehovas vittnen läser bibeln.”

¹³ Men kan de ryska revolutionärerna berömma sig av någon framgång, sedan de genom allt detta avlägsnat Gud ur folkets sinne?

14. Vilken slutsats kommer man till i fråga om den uppnådda friheten efter att ha undersökt vad demokratiska och republikanska styrelser åstadkommit, och vilken fråga ställer vi om Jesu ord beträffande friheten?

¹⁴ Efter en sådan här undersökning av ”folkrepubliker” och folkdemokratiska styrelser ända från det gamla Greklands dagar måste ärliga människor medge en sak: republikanska, folkliga eller demokratiska regeringar har misslyckats med att införa frihet i dess livsviktigaste bemärkelser. Detta är sant, även när det gäller de mest upplysta och mest framåtsträvande länder, som har den högsta undervisningsstandard och de bästa sociala föranstaltningar och som i högsta grad utnyttjar naturvetenskapsmäns och juristers, filosofers, läkares och teologers tjänster. Den moderna upplysningen och nationernas världsliga framsteg har gjort människor fria i en utsträckning som inte på långt när motsvarar den frihet som Jesus Kristus talade om. Detta förklarar varför missnöjet, oron och våldet växer på jorden i dag. Vad är då sanningen, som Jesus Kristus sade skulle göra oss fria?

Sanningen som gör människor fria

15, 16. a) Vad var det som stationsbyggnadens arkitekter utelämnade beträffande Jesu ord, och vilken motvilja är detta i överensstämmelse med? b) Varför råder denna motvilja, enligt vad som framgår av Johannes 8:28—32?

¹⁵ Jesu ord som är inhuggna över ingången till Washingtons järnvägsstation höggs in där ryckta ur sitt sammanhang. Stationsbyggnadens arkitekter tog inte hänsyn till det sammanhang där Jesu ord förekommer. Människor i allmänhet tycker inte om sammanhanget där dessa ord förekommer. Varför inte? Därför att Jesus visar att hans ord bara är tillämpliga på dem som blir hans lärjungar, och dessa efterföljare till honom måste uppfylla ett visst villkor. Ge akt på detta, när vi nu läser Johannes 8:28—32:

¹⁶ ”Då sade Jesus: ’När ni har upphöjt Människosonen [till att dö på en avrättningspåle], då skall ni förstå, att jag är den jag är [den utlovade Messias eller Kristus] och att jag icke gör något av mig själv utan att jag talar det som Fadern har lärt mig. Och han som har sänt mig är med mig. Han har icke lämnat mig ensam, eftersom jag alltid gör det som är efter hans sinne.’ När han sade detta, kom många till tro på honom. Då sade Jesus till de judar, som hade kommit till tro på honom: ’Om ni blir kvar i mitt ord, är ni verkligen mina lärjungar. Då skall ni förstå sanningen, och sanningen skall göra er fria.’” — Hedegård.

17. Till vilka riktade Jesus inte dessa ord, och på vad berodde det om man skulle få den omtalade friheten?

¹⁷ Märk väl! Den frihet, som sanningen åstadkommer, är beroende av ett stort OM. Jesus sade: ”Om ni blir kvar i mitt ord.” Om de blev det, skulle de bevisa sig vara verkliga Jesu lärjungar; då, sade han till sina åhörare, ”är ni verkligen mina lärjungar”. Då skulle de förstå sanningen, och sanningen skulle göra dem fria. Dessa ord yttrades inte till den tidens hedniska naturvetenskapsmän eller till hedniska filosofer och pedagoger. Orden riktades till människor i Jerusalem som ”hade kommit till tro på honom”. De hade tro, de trodde att Gud, Jesu himmelske Fader, hade sänt honom till jorden för att utföra ett messianskt verk för Guds rikes sak, till välsignelse, för hela mänskligheten. När de nu hade börjat att komma till tro på honom, måste de avgöra om de ville förbli i hans ord, i hans lära, och lära sig hela den återstående sanningen. Om de gjorde det, då skulle hans löfte till dem uppfyllas att de skulle förstå sanningen och att sanningen skulle göra dem fria.

18. Vad är sanningen, som det talas om här, och varför kan vi inte förvänta att få den från vetenskapsmän och pedagoger i denna tid?

¹⁸ Den sanning som åstadkommer detta är inte sanningen i allmänhet, sådan sanning som inhämtas av världsmänniskor. Det är den sanning som kommer från en bestämd källa och genom en bestämd undervisningskanal. Källan är han som sände Jesus Kristus till jorden som lärare, och han är den himmelske Fadern, Jehova Gud. Om honom sade Jesus: ”Jag talar det som Fadern har lärt mig.” (Joh. 8:28, Hedegård) Guds undervisningskanal är alltså Guds Son, Jesus Kristus. Därför är det nödvändigt att man blir kvar i Jesu ord eller lära för att förstå sanningen och för att denna sanning skall göra en fri. Fördenskull kan vi inte nu förvänta att från eller genom 1900-talets naturvetenskapsmän och världsligt inställda pedagoger eller filosofer få denna sanning, som ger frihet. Eftersom vi inte har fått den från dem och inte kan få den från dem, har hela människovärlden inte vunnit verklig frihet genom dem. Den verkliga friheten är något som de aldrig kan ge oss. Vad är den?

19, 20. a) Hur kom det sig att stoltheten och de religiösa känslorna hos de människor, som hörde på Jesus, blev sårade av Jesu ord om att förstå sanningen och göras fri genom den? b) Vem var det som enligt Jesu ord var slav och behövde bli fri?

¹⁹ Vad denna frihet är framgick av det fortsatta samtal som Jesus Kristus hade med dem som då hörde på honom. Till börden var de avkomlingar av en fri man, patriarken Abraham, som var Guds vän och som Gud förde ut ur Mesopotamien och in i det utlovade landet, Palestina. (1 Mos. 12:1—3; 15:1—7; 2 Krön. 20:7; Jak. 2:23) När Abrahams avkomlingar vistades i Egypten och egyptierna förtryckte dem, befriade Jehova Gud dem från egyptisk träldom och förde dem till det utlovade landet. Genom Guds profeter fick dessa avkomlingar av Abraham de inspirerade hebreiska skrifterna, från första boken, Första Moseboken eller Genesis, till den trettionionde och sista boken, Malaki; och dessa redogjorde för den enda sanna gudsdyrkan på den tiden. När Jesus talade till dem om att förstå sanningen genom att bli kvar i hans ord och göras fri genom sanningen, sårade det därför deras stolthet och religiösa känslor. Följaktligen läser vi:

²⁰ ”De svarade honom: ’Vi härstammar från Abraham och har aldrig varit någons slavar. Hur kan du då säga: ”Ni skall bli fria”?’ Jesus svarade dem: ’Sannerligen, sannerligen, jag säger er: Var och en som gör synd, han är syndens slav. Slaven får icke stanna kvar i huset för alltid, men sonen får stanna där för alltid. Om Sonen gör er fria, blir ni verkligen fria. Jag vet, att ni härstammar från Abraham, men ni vill döda mig, eftersom mitt ord icke får någon framgång hos er. Jag talar det som jag har sett hos min Fader.’” — Joh. 8:33—38, Hedegård.

21. Från vad för något skulle man vinna frihet, och hur visade judar, som hörde på Jesus, att de var slavar?

²¹ Här kommer det alltså fram att den frihet som Jesus talade om var frihet från synd. Detta innebar också frihet från död, eftersom ”den lön, som synden giver, är döden”. (Rom. 6:23) De som hörde på Jesus kunde berömma sig av att vara Abrahams köttsliga avkomlingar; men om några av dem inte ville höra Jesu ord för att förkovra sig i dem och om de ville döda honom genom att hänga upp honom för att dö på en avrättningspåle, så var de inte Abrahams fria avkomlingar. De var inte söner till den himmelske Fadern, Jehova Gud. De var verkligen syndens slavar av det allra mest förnedrade slaget, och de behövde sannerligen göras fria.

22. a) Vad behövde de som hörde Jesus tänka på beträffande Abrahams barn? b) Vilken fara löpte fördenskull judarna nu?

²² Dessa judar, som var stolta över att härstamma från Abraham, behövde tänka på att Abraham hade två söner, den förste med en slavkvinna, Hagar, den andre med en fri kvinna, hustrun Sara. Senare blev slavkvinnans son, Ismael, bortdriven från Abrahams ”hus” eller hushåll; men den fria kvinnans son, Isak, stannade kvar i Abrahams hus och blev hans arvinge och likaså arvinge till det löfte som Jehova Gud hade givit Abraham. På liknande sätt var Abrahams judiska avkomlingar blott och bart slavar inför Gud, inte söner. Jesus var Son till Gud och var fri. Det var därför fara för att de slavliknande judarna inte skulle få stanna kvar i Guds hus för alltid utan skulle bli utdrivna, förkastade i likhet med Ismael. Jesus, som var en fri och trogen Son till Gud, skulle med rätta bli bevarad och få stanna kvar i Guds hus för alltid. Därför kunde han göra judarna fria.

23. Hur måste dessa judar handla för att göras fria?

²³ Endast genom att ta emot sanningens ord genom Jesus och låta det ha framgång bland sig kunde de göras fria och bli Guds fria söner och för evigt förbli i Guds hus och åtnjuta evigt liv. De behövde låta Guds Son göra dem fria genom sin sanning och genom offret av sig själv som en lösen för dem.

Det slaveri alla människor befinner sig i

24. Hur framgår det av vårt döende tillstånd att vi är syndare, och vilka är de enda medel, genom vilka vi kan göras fria och vinna liv?

²⁴ Vem kan i dag bevisa att han inte är en syndens slav och inte personligen får uppbära den lön som synden ger eller ”betalar” (NW), nämligen död? Lenin har fått denna lön utbetald till fullo; han är död, vilket bevisar att han var en syndens slav. Det vore verkligen illa för honom om Gud och uppståndelsen från de döda endast vore en myt! Alla människor, avkomlingar av den förste syndfulle mannen (Adam), har blivit födda som syndare. Därför har de varit under dödens fördömelse. Vi har alla behövt bli befriade från synden och dess straff, döden. Guds Son och hans sanning är de enda medel, genom vilka vi kan göras fria och vinna evigt liv som fria barn till Gud, den Högste. — Rom. 5:12—18.

25. Hur beskrev Paulus sitt eget fysiska och andliga tillstånd i Romarna 7:19—25?

²⁵ Den kristne aposteln Paulus beskrev sitt eget fysiska och andliga tillstånd, när han skrev följande ord till den första kristna församlingen i Rom: ”Det goda, som jag vill, gör jag icke; men det onda, som jag icke vill, det gör jag. Om jag alltså gör, vad jag icke vill, så är det icke mer jag, som gör det, utan synden, som bor i mig. Så finner jag nu hos mig, som har viljan att göra det goda, den lagen, att det onda fastmer är tillstädes hos mig. Ty efter min invärtes människa har jag min lust i Guds lag; men i mina lemmar ser jag en annan lag, en som ligger i strid med den lag, som är i min håg, en som gör mig till fånge under syndens lag, som är i mina lemmar. Jag arma människa! Vem skall frälsa mig från denna dödens kropp? — Gud vare tack genom Jesus Kristus, vår Herre! Alltså tjänar jag, sådan jag är i mig själv, visserligen med min håg Guds lag, men med köttet tjänar jag syndens lag.” — Rom. 7:19—25.

26. Vilka andra måste lika helt och fullt befinna sig i det nyss beskrivna tillståndet, om inte i ännu högre grad?

²⁶ Om nu detta var sant i fråga om den kristne aposteln Paulus, som hade sett den uppståndne Jesus Kristus och som i så överflödande mått hade fått ta emot Guds heliga andes gåvor, så är det lika helt och fullt sant i fråga om var och en av oss, om inte i ännu högre grad!

27. a) Under vilket system av gudsdyrkan blev judarna förslavade? b) Vilket slags kvinna var fördenskull deras huvudstad, Jerusalem, lik?

²⁷ Förutom detta slaveri under medfödd synd och dess straff, döden, har människovärlden blivit slav under ett system av falsk religiös gudsdyrkan. Judarna hade blivit befriade från det forntida Egypten och hade fått Guds löftesord eller heliga utsagor i de inspirerade hebreiska skrifternas trettionio böcker. Men ändå blev de slavar under ett system av bedräglig, skrymtaktig religiös tillbedjan som i bibeln kallas judiskt väsende eller judaism. (Rom. 3:1, 2; Gal. 1:11—16) Alldeles som den en gång judiske farisén Paulus behövde alla judarna bli befriade från detta förslavande system av judiskt väsende, ”judaism” (NW). Endast sanningen genom Jesus Kristus kunde åstadkomma detta liksom i fallet med Paulus. Guds egen lag, som gavs judarna genom profeten Mose, dömde dessutom dessa judar till döden som syndare, oförmögna att hålla Guds fullkomliga lag. Av detta skäl kunde de bli fördömda av Gud. Alltså var lagen som ett ok på dem, som de inte själva kunde bära. Den bevisade att de var syndens slavar och värda döden. I och med att judaismen lades till, blev slaveriet ännu värre! Till följd härav var deras huvudstad, Jerusalem, inte mor till fria barn utan liknade en slavkvinna i träldom med sina barn. Vilken gudsdyrkan skulle kunna ge dem frihet?

28. a) Vilken gudsdyrkan var det då som kunde ge dem frihet? b) De som började utöva denna gudsdyrkan blev lika sonen till vilken kvinna? Vad sade Paulus att de nu måste göra?

²⁸ Det var dyrkan av den ende levande och sanne Guden, Jehova, genom hans Son, Jesus Kristus. Några judar tog emot den sanning som kom genom Jesus Kristus, blev kvar i den och lät den ha framgång bland sig. Det var dessa som lärde känna den sanning som gjorde dem fria. De började utöva den rena, sanna gudsdyrkan som ger frihet! De var inte längre barn till en slavkvinna utan var barn till en fri kvinna, Guds fria andliga organisation. De liknade Isak, sonen till den fria kvinnan Sara, Abrahams hustru. Nu gällde det för dem att förbli fria och kämpa för att behålla friheten. Därför skrev aposteln Paulus till medkristna som var förtrogna med judaismen: ”Därför, bröder, äro vi barn, icke av en tjänsteflicka, utan av den fria kvinnan. För denna frihet har Kristus gjort oss fria. Stå därför fasta och låt eder icke åter bliva fångna i ett slaveriets ok.” — Gal. 4:31; 5:1; NW.

29. a) Trots vilka privilegier hade judarna råkat i religiöst slaveri? b) Hur kom det sig att hedningarna i ännu högre grad behövde göras fria, och när började Guds Son göra dem fria?

²⁹ Dessa ord var speciellt passande för köttsliga, omskurna judar som hade förts ut ur judaismen och in i den sanna kristendomen, den gudsdyrkan som ger frihet. Judarna hade råkat i ett religiöst slaveri, trots att de hade Jehova Guds lag och befann sig i ett förbund med honom som omfattade hela nationen. Hur mycket mera sant var det inte då att alla icke-judar, de oomskurna hedningarna, som inte hade Guds lag, befann sig i religiöst slaveri! Om alltså judarna behövde bli befriade, hur mycket mer behövde då inte hedningarna bli det? Varför det? Därför att hedningarna var i träldom under en större religiös organisation, nämligen det stora Babylon, som är den falska religionens världsvälde. Dessa hedningar, i slaveri under falska gudar, i verkligheten demoner, behövde bli vända bort från sådan avgudadyrkan till att tjäna den levande Guden, Jehova, Herren Jesu Kristi Fader. Det var först tre och ett halvt år efter sin uppståndelse från de döda som Guds Son började göra sådana hedningar fria. Det skedde då han sände aposteln Petrus till hamnstaden Caesarea vid Medelhavet för att omvända den italiske hövitsmannen Kornelius. — Apg. 10:1—11:18.

30. a) Vad måste följaktligen dessa hedningar, som gjorts fria, nu göra? b) Varför gäller detta slaveri också folket i kristenheten?

³⁰ Alltså var det för frihet från den internationella religiösa skökan, det stora Babylon, som Kristus gjorde hedningarna fria. Därför behövde också dessa stå fasta i den gudsdyrkan som ger frihet och inte åter låta sig bli fångna i ett religiöst slaveris ok. Detta slaveri gäller också kyrkfolket i kristenheten. Kristenheten grundades på 300-talet, i den romerske kejsaren Konstantin den stores dagar, och kristenheten lade till sitt välde det område som utgör våra dagars Portugal och Spanien. Medan Konstantin fortfarande innehade den hedniska ställningen som pontifex maximus, sammankallade han kyrkomötet i Nicaea i Mindre Asien; och sedan biskoparna hade tvistat i flera veckor, avgjorde han tvisten till förmån för vad som utgör kristenhetens mest betydelsefulla religiösa lära. Det är treenighetsdogmen, uppfattningen att det finns en Gud Fadern, en Gud Sonen och en Gud den Helige Ande och att det ändå inte finns tre Gudar utan bara en Gud i tre personer. I denna lära efterapar kristenheten hedningarna.

Kristenheten en ofri del av denna världen

31. Hur kom det sig att kristenheten i själva verket inte vann något utan råkade i träldom, vilket framgår av M’Clintock och Strongs Cyclopædia?

³¹ Kristenheten må ha tänkt att den vann något genom att underordna sig den romerske pontifex maximus och genom att ta emot stöd av den politiska staten. Men den råkade i träldom som lett till ständigt trassel mellan kyrka och stat, ända fram till våra dagar. I M’Clintock och Strongs Cyclopædia, band 2, heter det:

”Men även om de fördelar som den fick genom denna förändring var talrika i många avseenden, började den snart lida avbräck genom att den kom i nära beröring med den världsliga maktens omdanande inflytande. Evangeliets enkelhet blev fördärvad; praktfulla riter och ceremonier infördes; världsliga ärebetygelser och förmåner förlänades dem som undervisade i kristendomen, och Kristi rike blev i avsevärd grad omvandlat till ett denna världens rike.” — Sidan 488.

32. a) Varför är kristenheten inte någon del av Kristi rike, efter vad Jesus sade till Pilatus? b) Vem kan befria kyrkfolket från kristenheten?

³² Jesus Kristus sade emellertid tydligt och klart till landshövdingen Pontius Pilatus, som representerade den romerske pontifex maximus, kejsar Tiberius: ”Mitt rike är icke av denna världen. Om mitt rike vore av denna världen, så hade väl mina tjänare kämpat för att jag icke skulle bliva överlämnad åt judarna. Men nu är mitt rike icke av denna världen.” (Joh. 18:36) Kristenheten, som har avvisat kristen frihet och oavhängighet till förmån för religiös förening med staten och beroende av staten, är alltså ingen del av Kristi rike. Kyrkobesökarna i kristenheten, med dess förvirring av religiösa sekter, som vållar söndring, behöver följaktligen bli befriade från träldom under kristenheten. Kristenheten är den mest framstående och den mäktigaste delen av det stora Babylon. Varken nutida vetenskap eller världslig utbildning kan befria dem — det kan endast Kristi sanning göra!

[Fotnoter]